Förlora Jaget ur Sikte

(245)[Special Testimonies, Serie A 4, sid. 20-25 (1895).] rätt

(245)Granville, Australien, den 13. september, 1895
Det måste helt klart till en förändring hos våra predikanter. I hjärta och karaktär måste det vara mera av Kristus och mindre av jaget. Vi måste vara vår Herres representanter. De, som har haft ljuset och dyrbara möjligheter, skall avlägga räkenskap inför Gud, som har gett varje människa hennes arbete. De får aldrig svika det okränkbara förtroendet, utan skall faktiskt vara väldens ljus. rätt

(245)»Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.« {Första Johannesbrevet 4:10.} Här är ord, som uttrycker Hans tankar om ett fördärvat och avgudadyrkande folk: »Hur skall jag kunna överge dig, Efraim? Skall (246) jag lämna dig, Israel? Hur skall jag kunna göra med dig som med Adma och låta det gå dig som Sebojim? Mitt hjärta vänder sig i mig, all min barmhärighet vaknar.« {Hosea 11:8.} Måste Han ge upp det folk, för vilket sådana resurser har ställts till förfogande, till och med Hans enfödde Son, Hans egen avbild? Gud lät Sin Son utlämnas för våra överträdelsers skull. Han iklädde Sig domarkappan inför Syndbäraren, och tog av Sig en faders älskvärda egenskaper. rätt

(246)Häri anbefaller Hans kärlek sig själv på det mest otroliga sätt till det upproriska släktet. Vilken syn för änglarna att skåda! Vilket hopp för människan, »att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare«! {Romarbrevet 5:8.} Den rättfärdige led för de orättfärdiga; Han bar våra synder i Sin egen kropp på korset. »Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?« {Romarbrevet 8:32.} rätt

(246)Värdesätter vi, som vittnen utvalda av Gud, Kristi köpta egendom? Är vi redo, att göra vilken som helst uppoffring inom vår förmåga, för att ta på oss Kristi ok, samverka med Honom och vara Guds medarbetare? Alla, som består Guds prov, och lyder Hans bud, älskar därmed det förtappade mänskosläktet, såsom Kristus älskade dem. De följer Kristi exempel i det mest allvarliga, självuppoffrande arbete, för att söka ut på huvudvägar och småvägar de höga och de låga, de rika och de fattiga. De bringar nämligen budskapet till alla, att de är föremål för Kristi särskilda kärlek och beskyddande omsorg. rätt

(246)Arbete åt alla
Så stor är den naturliga blindheten och okunskapen hos folk om Gud och Frälsaren, att var och en, som älskar Jesus, finner arbete att uträtta. Ingen, som har sann kärlek till Kristus, förblir likgiltig (247) och maklig. Det föreligger en märkbar skillnad mellan karaktären och levernet hos dem, som är lydiga mot alla Guds bud, och dem, som är olydiga. rätt

(247)Föräldrar har inte tyglat sina barns själviskhet. Vällevnad har varit det eftersträvansvärda målet. Genom att servera jaget på guldfat, är många bundna i träldom till Satan. De är slavar under sina egna ingivelser och lidelser, som står under den Ondes styrning. Genom att kalla dem till Sin tjänst, erbjuder Gud dem frihet. Lydnad mot Gud, är frihet från syndens träldom, befrielse från mänskliga ingivelser och lidelser. rätt

(247) Men vi måste möta och kämpa med människor, som använder alla sina krafter till att baktala dem, som är trogna mot Gud. Deras förstånd och deras Gudagivna förnuft satsas helhjärtat på, att klargöra att lydnad mot Guds bud inte är någon höjdare. Men de, som försvarar Guds lags krav, vittnar så här: »De som älskar din lag är fullkomligt trygga, inget kan få dem att falla.« {Psaltaren 119:165, Bibel 2000.} »Herrens lag är utan brist, den ger liv på nytt.« {Psaltaren 19:8, Bibel 2000.} Herren framställer sanningen i kontrast till villfarelsen, liksom det säkra utfallet av att ta till sig sanningen, den erfarenhet, som alltid följer på villig lydnad – frid och vila. rätt

(247)Arbetet, som väntar på Guds tjänare, är att framställa Jesus. Arbetet för Kristi predikanter är, att hänga sina hjälplösa själar på Kristi förtjänster. Personer, som vänder sig bort ifrån lydnadens stig och gör Guds lags överträdelse till en dygd, står under inspiration från ärkebedragaren. De är förblindade av hans kraft. De behöver få sig visat, vad sanningen kan sätta människor i stånd till, för att säkra en Kristuslik natur, när de frestas till, att bli befallande och otåliga. Sanningens fiender (248) önskar, att irritera dem, som lär ut Guds lags bindande krav. Om vi hämnas, triumferar Satans härar. Han har då funnit en svag punkt i rustningen. Genom sina metoder försöker Satans representanter, att fresta sanningens talesmän till att säga och göra sådant, som inte förtjänar beröm. rätt

(248)Bemötande av motståndare
Finkänslighet, själens ädelhet, skall sättas i högsätet; sanningens och rättfärdighetens anda skall styra vårt uppträdande, våra ord och våra pennor. »En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste förstås på ett andligt sätt.« {Första Korintierbrevet 2:14.} I fall predikanten, när han står inför sin församling, ser ett tvivlets smil på ansiktet åt en av motståndarna, då skall han reagera som en blind. I fall någon skulle vara så ohövlig, att han hånskrattar, då skall icke predikanten, med stämma eller annan reaktion, visa samma anda. Visa, att Ni inte hanterar sådana vapen. Pennan skriver så ofta ord, som är skarpa, och genom att upprepa yttranden från villfarelsens talesmän, ger våra bröder stundom villfarelsen fritt utrymme. Det är ett misstag. Låt pennan författa den framåtskridande sanningen. rätt

(248)Den Helige Ande verkar inte genom personer, som älskar att vara skarpa och kritiska. Denna anda har omhuldats vid debattmöten, och individer har lagt sig till med vanan, att bereda sig på strid. Gud blir vanärad genom detta. Håll tillbaka de elaka angreppen, gå inte i Satans skola, för att lära hans metoder för krigföring! Den Helige Ande ingjuter icke klandrets ord. En svår prövotid väntar oss, och varje ärlig själ, som inte har erhållit sanningens ljus, kommer då att ta ställning för Kristus. De, som tror sanningen, skall dagligen bli omvända. På så sätt blir de kärl till ära. rätt

(249)(249)Lämpligt sätt, att bemöta motståndare på
Upprepa inte motståndarnas ord, eller gå i polemik med dem. Ni möter inte bara människor, utan Satan och hans änglar. Kristus skällde inte anklagande ut Satan rörande Mose kropp. Om inte ens världens Förlösare, som förstod Satans sluga och bedrägliga taktik, vågade Sig på, att skällande anklaga honom, utan i helighet och ödmjukhet sade till honom: »’Må Herren straffa dig’« {Judasbrevet vers 9.}, är det då inte tillrådligt, att Hans tjänare följer Hans exempel? Skall begränsade mänskliga väsen välja en kurs, som Kristus undvek, därför att den skulle ge Satan tillfälle till, att förvränga, förvrida och förfalska sanningen? rätt

(249)Personlighetsdrag att sky
Under denna period av världens historia har vi ett alldeles för stort verk att sköta, för att inleda ett nytt slags krigföring, när vi skall möta de sataniska redskapens övernaturliga krafter. Vi måste lägga åt sidan den naturliga människans personlighetsdrag, oavsett hur svårt frestade vi blir till, att dra fördel av ord eller handling. Med tålmodighet måste vi styra våra själar. Bröder, gör det klart, att Ni står helt på Herrens sida. Låt Guds Heliga Ords sanning uppenbara överträdelse och synd och visa sanningens heliggörande kraft i köttsliga hjärtan. En högfärdig eller högmodig anda får inte släppas över tröskeln och ödelägga Guds verk. Vi har varje ögonblick orsak till att vara tacksamma mot Gud, för att vi har förmånen, att förbinda oss med Honom. rätt

(249)Själslig ånger är av nöden var dag, och Herren tillkännager den stora fördel tillhörig den, som ödmjukar hjärtat och döljer sig i Jesus. »Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter »den Helige«: Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande, för att (250) ge liv åt de ödmjukas ande, för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.« {Jesaja 57:15.} »Jag skådar ner till den som är betryckt och har en förkrossad ande, och till den som fruktar mitt ord.« {Jesaja 66:2.} »Herren är nära dem som har ett förkrossat hjärta och frälsar {frälser} dem.« {Psaltaren 34:19.} »Här är en betryckt som ropade och Herren hörde honom, han räddade honom ur all hans nöd. Herrens ängel slår sitt läger omkring dem som fruktar honom, och han befriar dem.« {Psaltaren 34:7-8.} rätt

(250)Låt dem, som hatar Herrens lag, rasa och utösa sina förbannelser mot sådana, som äger moralisk tapperhet till att ta emot och leva enligt sanningen. Herren är vår starkhet. Det är tryggt för oss, att inte bygga upp det egna jaget, utan låta Herren arbeta in Sin vilja med och genom oss. Låt oss säkra oss en sönderkrossad och ödmjuk ande, som Herren vederkvicker. rätt

(250)Rådslagningens och de goda rådens värde
Överdriven självkänsla och självsmicker gör, att hjärtats harm alltid väcks mot var och en, som vågar att ifrågasätta ens metoder. Allt, som liknar rådslagning och goda råd, tas som intäkt för, att någon söker att stöta och såra. Tillåts denna anda att styra, leder det till allt möjligt ont. Då törs ingen säga till en, när man felar, eftersom en trofast bedömare ses som en fiende. Således utplånas den vänlighet, som borde råda ibland trossyskon på grund av den misstänksamma tolkning, som de gudfruktiga varningarna ges. För stor vikt läggs vid orden, inbillning överdriver saken och skapar främlingskap. rätt

(250)Icke desto mindre får vi ej tillåta orätt hos en broder eller syster. Inbilskheten måste betvingas. Kärlek till bifall måste ses som en snara. Det är alltid fara för, att göra allvarliga bommar, genom (251) att smickra vår egen klokskap och kvalifikationer. Låt dessa kvalifikationer visa sitt sanna värde, så blir de uppskattade. rätt

(251)Enhetens anda och likställighet ibland medarbetare
Jag är kraftfullt manad av Guds Ande till, att råda mina bröder till att förena sig med varandra i arbetet. Älska som bröder, var medlidsamma, var vänliga, var trofasta med styrkan hos stål mot varandra, men krossa känslan av överlägsenhet över Era medpredikanter, som får en till att känna, att han ej kan sluta sig till andra i arbetet. Ingen skall känna, att han måste göra hela arbetet. Hur erfaren och välkvalificerad han än måtte vara, behöver andra talanger förenas med hans. Det är ett missförstånd att tro, att en persons tankegång kan, vid en religiös satsning, fullända arbetet i alla hjärtan. Människor med olika sinnelag behövs, människor, vars hjärtan är välvilligt inställda till själars vinning. Olika arbetsmetoder är faktiskt väsentliga, när sanningens frön sås och skörden bärgas. Det är ofta tillfället, att människor av den mest beskedliga duglighet når hjärtan, som har stått hårt emot andra människors arbete. Mycken bön är absolut nödvändig. Själens nalkande till Gud i gemenskap betyder Guds nalkande till den själ, som söker Honom. Det behövs större hängivelse av hela hjärtat och ett liv i tjänst för Gud. rätt

(251)För vidare studium: The Desire of Ages, sidorna 19-26, 408, 409, 417, 435, 436, 439, 440. rätt

nästa kapitel