(252)[Special Testimonies, Serie A 5, sid. 3-7 (1896).]
Det största arbetet ligger framför oss. Den fara, som hotar vår nyttighet, och som kommer att visa sig bli vår undergång, om den inte inses och övervinns, är själviskhet – att sätta högre värde på våra planer, våra uppfattningar och våra ansträngningar, och att arbeta oberoende av våra trossyskon. ”Rådgör med varandra” har varit orden, som änglarna upprepat om och om igen. rätt (252)Satan kan påverka en människas sinne, för att riva saker och ting ur deras rätta sammanhang; han kan vara lyckosam med två personer, som ser det hela i samma ljus; men med flera sinnen aktiva, är vi säkrare mot hans bedrägerier. Varje plan blir då hellre betraktad från alla sidor och varje steg framåt undersökt noggrannare, så att ingen aktivitet ser lovande att gå in i, fastän den skulle medföra oordning och förvecklingar samt tillintetgöra det verk, som vi har varit upptagna av. rätt (252)Gud leder ut ett folk och gör dem lämpliga för förvandling. Står vi, som gör en del av detta arbete, som skyddsvakter för Gud? Förenar vi våra krafter? Är vi villiga till, att bli allas tjänare? Tar vi efter den stora Förebilden? rätt (252)Lämpliga arbetsmetoder
Sanningen skall inte presenteras på måfå ibland färgade, ej heller kan råd ges till de troende och dem, som undervisar i sanningen, så att de uppträder förmätet och fräckt. När tiden är inne i Sydstaterna till, att göra som de tre hedersmännen, som vägrade att böja sig för Nebukadnessars bildstod, då kommer människorna att ta ställning för eller emot Guds bud. (253) Vi behöver inte lägga hinder i vägen för oss själva. Det kommer ändå att bli svårare, att bearbeta de många ännu orörda missionsfälten. Vår riktlinje är: Gör inte vår tros motbjudande drag iögonfallande, de slår helt klart mot folks seder och bruk. Nej, vänta tills Herren ger människor en rimlig möjlighet till, att veta att vi är kristna troende, och att vi tror på Kristi gudomlighet och Hans förutvarande existens. Låt vittnesbördet från världens Förlossare sjunka in i medvetandet: »Jag, Jesus, har sänt min ängel för att vittna för er om allt detta i församlingarna.« {Uppenbarelseboken 22:16.} Det föreligger ett behov av, att strängt vaka över orden, när pennan skriver på papperet. Måtte Herren hjälpa oss, att lära ödmjukhet och beskedlighet i Kristi skola! rätt (253)Om nu himmelens Majestät höll tand för tunga, för att inte röra upp Satans och de fallna änglarnas anda, hur försiktiga skulle vi då inte vara i detta hänseende! rätt (253)Sunda principer
Jag måste tala till mina bröder, från när och fjärran. Jag kan inte hålla mig längre. De arbetar inte enligt sunda principer. De, som innehar ansvarsställningar, skall inte mena att deras viktiga poster gör dem till människor med ofelbart omdöme. Alla människors verk står under Herrens domsmyndighet. Det är över huvud taget tryggt för människor att ta hänsyn till, att den Allra Högste besitter kunskap och vetande. De, som litar på Gud och Hans visdom, och inte på sin egen, går på säkra stigar. De kommer aldrig att känna sig bemyndigade till, att ens täppa till mulen på oxen, som trampar runt i vetet; och hur oförskämt är det inte för människor, att styra de mänskliga redskap, som befinner sig i partnerskap med Gud och till vilka Herren Jesus har sagt: »Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge (254) er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.’« {Matteusevangeliet 11:28-30.} »Ty vi är Guds medarbetare, och ni är en Guds åker, en Guds byggnad.« {Första Korintierbrevet 3:9.} rätt (254)Vår plikt, att utvidga arbetet
Låt krafter sättas igång, för att lägga en ny grund, för att etablera nya och levande intressen, varhelst en öppning står att finna. Låt människor lära sig, att be allvarligt, kort och koncist. Lär dem att tala om världens Förlossare, att lyfta upp Mannen från Golgata allt högre. Sätt ut träd från Er tätt planterade trädodling. Gud blir inte härliggjord, genom att så väldiga fördelar samlas på ett ställe. Vi behöver duktigt plantskolefolk, som planterar träd på olika orter och ger dem fördelar, varigenom de kan gro. Det är en oundgänglig tjänst, att besöka regioner liggande bortom den egna. Samla de arbetare, som besitter sann missionsiver, och låt dem gå ut, för att sprida ljus och kunskap fjärran och nära. Låt dem ta de levande principerna för hälsans reformering till samhällen, vilka till stor del är ovetande om, vad de bör göra. Låt män och kvinnor lära ut dessa principer i klasser, som inte åtnjuter förmånerna hos det stora hälsohemmet i Battle Creek. Det är ett faktum, att himmelens sanning har tilldragit sig tusentals uppmärksamhet tack vare sanatoriets inflytande, likväl återstår det att uträtta ett arbete, som har blivit försummat. Vi känner oss uppmuntrade, när vi ser det arbete, som har blivit gjort i Chicago, och på några få andra platser. Men för åratal sedan borde det stora ansvar, som förlagts till Battle Creek, ha blivit fördelat på flera andra centra. rätt (254)Folket uppmuntras till, att samlas i Battle Creek, och de betalar sitt tionde och ger sitt inflytande till, att bygga upp ett nutida Jerusalem, som inte överensstämmer med Guds (255) ordning. Vid detta arbete blir andra orter avskurna från faciliteter, som de borde ha. Utvidga och sprid Er, javisst; men stanna inte på bara en plats. Gå ut och inrätta centra för inflytande på platser, där inget, eller nästan inget, har uträttats. Bryt upp Er koncentration; sprid de frälsande ljusstrålarna och utbred ljus till jordens förmörkade hörn. Ett arbete behöver göras något i likhet med örnens, när den väcker upp sitt bo. »I säkerhet har Moab levt från sin ungdom, han har legat i ro som vin på sin bottensats. Han har inte blivit tömd ur ett kärl i ett annat, inte vandrat bort i fångenskap. Därför har han kvar sin smak, och hans luktsinne har inte förändrats.« {Jeremia 48:11.} Detta stämmer in på många kristna, som fylkas i Battle Creek. Många har en krampaktig iver, men den är liksom en meteor, som raskar över himlen och slocknar. rätt (255)Låt Guds eget arbetsfolk, som har Hans sak i hjärtat, göra något för Sydstaterna. Låt inte Guds tjänare vara nöjda med, att bara vidröra det med fingertopparna. Låt dem vid verkets centrum lägga planer för missionsfältet på allvar. Ni har talat om det; men vad gör Ni som förvaltare av Guds medel?
Har Gud gett oss ett arbete att utföra? Har Gud bjudit oss, att gå ut mitt ibland motståndarna och omdana människor från villfarelse till sanning? Varför har män och kvinnor, som så ofta har flockats till de stora samlingarna i Battle Creek, inte levt ut sanningen, som de har hört? Om de hade fört vidare det ljus, som de har tagit emot, vilken karaktärsförvandling vi skulle ha sett! För varje nåd, som hade förts vidare, skulle Gud ha gett ytterligare nåd. Det arbete, som har utförts för dem, har inte värderats som det borde, annars skulle de ha tågat åstad till jordens förmörkade platser och spritt det ljus, som Gud har låtit stråla över dem. De skulle ha gett välden budskapet om Kristi rättfärdighet genom tro, (256) och deras eget ljus skulle ha blivit klarare och klarare, för Gud skulle ha arbetat med dem. Många har gått ned i graven i villfarelse helt enkelt därför, att sanningens bekännare felat i överbringandet av den dyrbara kunskap, som de själva hade tagit emot. Om ljuset, som har skinit i överflöd på Battle Creek, hade spritts, skulle vi ha sett många ställa sig upp och bli Guds medarbetare. rätt (256)För vidare studium: Vägledning för Församlingen, Band 2, sidorna 138-139; Band 3, sidorna 356-359 (Testimonies for the Church, Band 5, sidan 463; Band 9, sidorna 357-261). rätt nästa kapitel
|