Det Förkastliga med långa Tal

(256)[Special Testimonies, Serie A 5, sid.7-9 (1896).] rätt

(256)Käre broder ___!
De, som skall vara språkrör åt Gud, bör vara medvetna om, att deras läppar har vidrörts av ett glödande kol från altaret, och överföra sanningen med Andens kraft och förmåga. Men långa predikningar är en belastning för talaren och för åhörarna, som skall sitta så länge. Hälften så mycket stoff skulle vara av större nytta för lyssnarna, än den stora mängd, som talaren utgjuter. Det, som blir sagt under den första timmen, är av långt mera värde, om en predikan slutar där, än orden, som talas under den därpå följande halvtimmen. Talaren upprepar bara det han redan har framfört. rätt

(256)Detta ämne har påtalats för mig upprepade gånger, nämligen att våra predikanter gör fel i, att tala så länge, att det förtar de första, verkningsfulla intrycken hos åhörarna. En så stor mängd med material blir belyst, att de inte förmår att smälta allt, utan allt ter sig förvirrande. rätt

(257)(257) Jag har framhållit detta för våra tjänstgörande bröder, och bett dem om, att inte dra ut på sina predikningar. Vissa förbättringar har gjorts på den här punkten, med väldigt goda följder. Endast få predikningar har överskridit en timme. rätt

(257)Då jag var i Amerika, blev ljuset om Dig givet mig nattetid. Du hade talat riktigt länge, och menade ändå, att Du inte hade sagt allt det Du gärna velat ha sagt, och bad om litet mera tid. En besittande värdighet och myndighet ställde Sig framför Dig, då Du stod i predikstolen, och sade: Du har givit folket en massa ting att tänka på; hälften av det Du har sagt skulle vara av mycket större gagn, än det hela. Om man är fylld av den Helige Ande, måste Han få göra intryck på de mänskliga åhörarna. Den Helige Ande verkar på människor, men om det är avgörande punkter, som åhörarna absolut skall få med sig, kan en räcka ord ta bort det starka intrycket, och hälla mera i kärlet än det rymmer, och då blir många ansträngningar förgäves. Att spara sista hälften till uppmärksamma sinnen, som orkar att ta emot stoffet, innebär, att samtliga smulor fås med och ingenting går förlorat. rätt

(257)Sanningen är en värdefull och livande kraft. Det är Ordets inträde i sinnet, som ger visdom åt den enfaldige. Sanningen bör yttras klart, långsamt och med makt, så att den ger intryck på lyssnaren. När sanningen inom vilket som helst område överbringas, är det av största vikt, att den blir förstådd, så att hela dess värdefulla föda, livets bröd, blir mottaget. Låt varje brödbit tas emot, så att personen inte går miste om något. Vid sanningens framställning under Ordets förkunnelse är det av betydelse, att intet går förlorat för den mottaglige lyssnaren. Herren Jesus framställs genom den Helige Ande, och söker att säkra Sig åtkomst till sinnet, varvid överbevisningen kommer till hjärta och samvete; men den alltför stora mängden material, som ges, är skadlig till sin verkan – stoffet suddar ut de intryck, som tidigare gjorts. Tala kort, så kommer Du att skapa ett intresse för att lyssna igen och igen. rätt

(258)Det är särskilt viktigt, att nya och överraskande ämnen inte framställs på ett långt utdraget sätt för folk. Låt det i varje tal förekomma en tillämpning av sanningen på hjärtat, så att vilken som helst lyssnare kan förstå, för på detta vis kan män, kvinnor och unga göras uppmärksamma på Gud. Försök att leda alla, från den minste till den störste, till att söka Ordet; därmed kommer kunskap om Hans härlighet att fylla hela jorden, så som vattnet fyller havet. rätt

(258)För vidare studium: Testimonies for the Church, Band 2, sidorna 116-118, 616, 617, 672; Band 4, sidan 261; Band 5, sidorna 251, 252; Evangeliets Tjener – norska – sidorna 121, 122, 124 (Gospel Workers, sidorna 167, 168, 171). rätt

nästa kapitel