| Vittnesbörd till Predikanter och Bibelarbetare kapitel 4. Från sida 32 | ren sida tillbaka |
(32)[The Review and Herald, den 22. augusti till den 12. september, 1893.] (33) Jag har fått ljus, som faktiskt visar att ståndpunkten, som broder S och hans sympatisörer har intagit, inte är sann, utan av typen »se här« och »se där«, som skall komma att utmärka dagarna vi lever i. Som ett exempel på det sätt, varpå broder S har utarbetat pamfletten, tänker jag berätta följande episod: Jag skrev ett privat brev till en av våra predikanter, och i vänlighet, i tron att det skulle vara till hjälp för broder S, sände denne broder en kopia av brevet till honom; men i stället för att läsa det som något gagneligt för honom själv, förde han in delar av det i pamfletten som ett icke offentliggjort vittnesbörd, för att ge stöd åt den ståndpunkt han hade intagit. Är detta ärligt? Det var inget i vittnesbördet, som kunde stödja broder S:s hållning; i stället missbrukade han det, så som många gör med Skrifterna, till skada för sin egen själ och andras själar. Gud kommer att döma dem, som tar sig oberättigade friheter och använder sig av oärliga medel, för att skänka ett vackert yttre och inflytande åt det, som de betraktar som sant. Genom bruket av ett privat brev sänt till en annan person, har bror S missbrukat vänligheten från en, som hade beslutat sig för, att bistå honom. Herrarna, som offentliggjort skriften om det höga ropet, och alla kyrkors fall, ger bevis på, att Guds Helige Ande inte verkar genom dem. »Alltså skall ni känna igen dem på deras frukt.« {Matteusevangeliet 7:20.} rätt (33) De, som tar emot skrifterna förfäktande dessa falska synpunkter, kommer att få intrycket, att jag stöttar dessa synpunkter, och att jag är enig med dessa medarbetare i förkunnandet av, vad de kallar för det "nya ljuset". Jag vet, att deras budskap är blandat med sanning, men sanningen (34) har missbrukats och förvridits genom sin förbindelse med lögnen. Jag skulle säga till brodern, som sände dessa människor en kopia av ett brev jag hade skrivit till honom, att jag har inte en kritisk tanke om Dig, och ingen skall kasta den minsta skugga över Dig på grund av denna sak. I fall jag skulle missbedöma och klandra Dig, när Dina bevekelsegrunder och avsikter var goda, skulle jag ådra mig Guds misshag. Om brodern Du ville hjälpa har tagit sig friheter, och har förrått Din tillit, ge då icke Dig själv skulden och gräm Dig inte över följderna av hans trolöshet. rätt (34)Undervisning till lärjungarna (35) Vid flera tillfällen, då Herren hade utfört helbrägdagörelser, förmanade Han dem, som Han hade välsignat, att inte berätta om Hans gärning för någon. De borde ha gett akt på Hans maningar och ha insett, att Kristus inte utan orsak krävde tysthet å deras sida, och att Hans påbud vilade på förnuftsgrund. Därför borde de inte alls ha struntat i Hans uttryckliga önskan. Det borde ha varit tillräckligt för dem att veta, att Han önskade, att de skulle hålla det för sig själva, och hade goda grunder för sin innerliga önskan. Herren visste, att Han genom att bota sjuka, genom att utföra mirakler, som att återställa blindas syn, eller att rena de spetälska, utsatte Han Sig för livsfara; för om prästerna och myndigheterna vägrade, att ta emot tecknen Han gav dem på Sitt gudomliga uppdrag, skulle de misstyda, förfalska och komma med anklagelser mot Honom. Det är sant, att Han gjorde många mirakler öppet, dock anmodade Han i vissa fall dem, som Han hade välsignat, att inte berätta för någon, vad Han hade gjort för dem. Då fördomarna blivit väckta, följda av missunnsamhet och avund, och man vägrade att ta emot Hans lära, lämnade Han städerna, och uppsökte dem, som ville lyssna till och uppskatta den sanning Han kom, för att delge. rätt (35) Herren Jesus ansåg det vara nödvändigt, att tydliggöra många saker för Sina lärjungar, som Han inte förklarade för de stora skarorna. Han uppenbarade klart för dem, varför hatet visade sig mot Honom från de skriftlärde, fariséerna och prästerna, och varskodde dem om Sitt lidande och Sin död; men för världen gjorde Han inte dessa ämnen så tydliga. Han hade varningar att framföra till Sina ledsagare, och Han utbredde för dem den sorgliga utveckling, som skulle komma att äga rum, och vad de kunde (36) vänta. Han gav Sina efterföljare utförlig undervisning, som de själva först skulle komma att fatta efter Hans död, uppståndelse och himmelsfärd. Då den Helige Ande blev utgjuten över dem, blev de påminda om allt detta, vad än Han hade sagt till dem. rätt (36)Ett förtrolighetens förräderi (36)Ett falskt budskap (37)Satans beskyllningar (38) Världen var upprorisk på grund av Satans fiendskap, och då frågan om att välja mellan Guds Son och brottslingen Barabbas ställdes, valde de hellre en rövare, än Jesus. De okunniga skarorna förmåddes till, genom det bedrägliga resonerandet av dem inom höga ämbeten, att förkasta Guds Son, och välja en rövare och mördare i Hans ställe. Låt oss minnas, att vi alla fortfarande är i en värld, där Jesus, Guds Son, blev förkastad och korsfäst. På denna värld vilar ännu skulden av, att ringakta Kristus och föredra en rövare framför Guds fläckfria Lamm. Om vi inte var och en personligen ångrar våra synder inför Gud – våra överträdelser av Hans lag – och utövar tro på vår Herre Jesus Kristus, som världen har förkastat, kommer vi att ådra oss den fullskaliga fördömelse, som väljandet av Barabbas i stället för Kristus förtjänade. Hela världen står i dag anklagad för att ha medvetet förkastat och mördat Guds Son. Ordet vittnar om, att judar, hedningar, kungar, landshövdingar, leviter, präster och folk – alla klasser och sekter, som ger prov på samma anda av missunnsamhet, hat, fördom och otro visad av dem, som dödade Guds Son – skulle handla på samma vis, om tillfälle yppades, liksom judarna och folk gjorde på Kristi tid. De skulle fyllas av samma anda, som fordrade dödsdomen över Guds Son. rätt (38) I scenen avbildande Kristi verk för oss, och Satans envetna anklagelser mot oss, (39) står Josua som överstepräst, och gör vädjanden å Guds laglydiga folks vägnar. Samtidigt visar Satan fram Satan Guds folk som stora syndare, och hänvisar inför Gud till den förteckning över synder, som han har frestat dem till att begå under deras livstid, och gör gällande, att de på grund av sina överträdelser skall ges i hans händer, för att utplånas. Han ber om, att de inte skall beskyddas av tjänsteänglar mot det ondas förbund. Han är full av vrede, därför att han inte förmår, att binda Guds folk i buntar med världen, till att visa honom fullständig lydnad. Kungar och överstar samt landshövdingar har satt Anti-Krists märke på sig själva, och representerar draken, som drar ut i krig mot de heliga – mot dem, som håller Guds bud och som har tron på Jesus. I sin fiendskap mot Guds folk, visar de sig själva skyldiga också i valet av Barabbas i stället för Kristus. rätt (39)Välden avkrävs räkenskap (39) Satan står i främsta ledet av alla (40) brödernas anklagare; men när han framlägger synderna från Guds folk, vad kommer Herren då att svara? Han sade: »HERREN skall straffa dig [icke Josua, som företräder Guds prövade och utvalda folk, utan], Satan. Ja, HERREN skall straffa dig, han som har utvalt Jerusalem. Är då inte denne en brand ryckt ur elden?’ Josua var klädd i orena kläder, där han stod inför ängeln.« {Sakarja 3:2-3.} Satan hade framställt Guds utvalda och trofasta folk som fulla av besmittelse och synd. Han kunde påvisa exakt de synder, som de hade gjort sig skyldiga till. Hade han inte satt hela det ondas förbund i verksamhet, för att leda dem, genom hans förföriska knep, till dessa stora synder? Men de hade ångrat dem, de hade tagit emot Kristi rättfärdighet. De stod för den skull framför Gud iförda Kristi rättfärdighets klädnad, och »ängeln sade till dem som stod inför honom: ’Tag av honom de orena kläderna.’ Sedan sade han till Josua: ’Se, jag har tagit din missgärning från dig, och jag skall klä dig i högtidskläder.« {Vers 4.} Varje synd, som de hade gjort sig skyldiga till, var förlåten, och de stod framför Gud som utvalda och sanna, som oskyldiga, som fulländade, som om de aldrig hade syndat. rätt (40)Det uppmuntrande Ordet (41)Beskyllningens ord inte från Gud (42)Ett bedrägligt verk (43) Villfarelsens talespersoner kommer att säga: »Så säger Herren!«, »utan att Herren har talat.« De vittnar till förmån för en lögn och inte till förmån för sanningen. Om de, som har förkunnat budskapet, att församlingen är Babylon, i stället hade satsat de pengar, som lagts ned på tryckandet och spridandet av denna felaktighet, på att bygga upp, i stället för att riva ned, skulle de ha visat, att de ingår i det folk, som Gud leder. rätt (43) Det är ett stort arbete, som skall göras i världen, ett stort arbete, som skall göras i utlandet. Skolor måste grundas, för att unga, barn och de av mera mogen ålder skall kunna utbildas så snabbt som möjligt, för att komma ut på missionsfältet. Det råder brist inte bara på förkunnare inom de utländska fälten, utan på visa och kloka medarbetare av alla de slag. Det makedonska ropet ljuder från alla delar av världen: »’Kom över... och hjälp oss!’« {Apostlagärningarna 16:9.} Med hela det ansvar, som vilar på oss, för att gå och predika evangeliet för hela skapelsen, föreligger det ett stort behov av människor och medel, och Satan verkar på varje tänkbart sätt, för att binda medlen, och för att hindra människor från att engagera sig i det stora arbete, som de borde utföra. Pengarna, som borde användas vid utförandet av detta goda verk, genom att uppföra gudstjänstlokaler, genom att grunda skolor ägnade utbildningen av medarbetare till missionsfältet, genom att grundligt lära upp män och kvinnor till att hasta åstad och arbeta tålmodigt, och förståndigt, samt med all uthållighet, så att de blir ombud, genom vilka ett folk går att beredas på att stå på Guds stora dag, slussas från en nyttans och välsignelsens kanal in i en ondskans och förbannelsens kanal. rätt (44) (44) Guds stora dag är över oss, och hastar storligen, och det är ett omfattande arbete, som skall göras, och det måste göras raskt. Men vi finner, att mitt i arbetet som skall göras, finns det bekännare av den nuvarande sanningen, som inte vet, hur de skall bruka de medel som anförtrotts åt dem, och på grund av brist på hjärtats ödmjukhet och beskedlighet ser de inte, hur stort verket är, som skall göras. Alla de, som lär sig av Jesus, kommer att bli Guds medarbetare. Men de, som springer före och förkunnar villfarelse, lägger ut tid och pengar på idel tomhet, varigenom de belastar de sanna medarbetarna inom nya områden med ökande bördor. I stället för att helga sin tid åt, att kämpa för sanningen, måste de motverka dem, som förkunnar falsk lära under förespeglingen, att de har nåtts av ett budskap från himmelen. rätt (44) Om de ansvariga för detta falska verk hade känt nödvändigheten av, att besvara Kristi bön till Fadern strax före Sin korsfästelse – att Kristi lärjungar skulle bli ett, liksom Han var ett med Fadern – skulle de inte ha slösat bort de åt sig anförtrodda medlen. Dessa medel hade varit ack så nödvändiga, för att främja sanningen. De skulle inte ha slösat bort värdefull tid och förmåga på, att utbreda villfarelse, och således nödvändiggöra att medarbetare ägnar tid åt, att motverka villfarelsen och kväsa dess inflytande. Ett arbete av denna karaktär är inte ingett från ovan, utan från nedan. rätt (44) »Vem bland er fruktar HERREN och hör hans tjänares röst? Om han än vandrar i mörkret och inte ser någon ljusning, skall han förtrösta på HERRENS namn och stödja sig på sin Gud. Men se, alla ni som tänder upp en eld och omger er med brinnande pilar, vandra i lågorna från er eld bland de brinnande pilar som ni har antänt. Av min hand skall detta drabba er, ni (45) kommer att ligga i kval.« {Jesaja 50:10-11.} Budskapet, som har framförts av dem, som förkunnat att församlingen är Babylon, har gett intrycket att Gud inte har någon församling på jorden. rätt (45)En levande församling (45) I liknelsen om vetet och ogräset ser vi orsaken till, varför ogräset inte skulle rivas upp; det var för att inte samtidigt rycka upp vetet med ogräset. Med sina personliga åskådningar och bedömningar begår människor allvarliga felgrepp. Men hellre än att det skall begås felgrepp, och ett enda vetestrå dras upp, säger Mästaren: » Låt båda växa tillsammans till skörden«; då kommer änglarna att samla ihop ogräset, vars öde är destruering. Även om det i våra församlingar, som hävdar sig tro på avancerad sanning, finns vissa, som är bristfälliga och vilsefarna, lik ogräs mitt ibland vetet, är Gud långmodig (46) och tålmodig. Han tillrättavisar och varnar de felande, men Han tillintetgör inte dem, som endast långsamt lär sig de läxor Han vill lära dem; Han rycker inte upp ogräset ibland vetet. Ogräs och vete skall växa tillsammans till skörden; när vetet uppnått sin hela växt och utveckling, och på grund av sin karaktär under mognandet, kommer det att skilja sig från ogräset. rätt (46) Kristi församling på jorden kommer att vara ofullkomlig, men Gud tillintetgör inte Hans församling på grund av dess ofullkomlighet. Det har varit och kommer att vara de, som är fyllda med oklokhetens nitiskhet, som skulle vilja rena församlingen, och rycka upp ogräset med rötterna mitt ibland vetet. Men Kristus har gett särskilt ljus om, hur de felande skall behandlas, och hur de oomvända i församlingen skall bemötas. Församlingens medlemmar skall icke handla krampaktigt, nitiskt, överilat, genom att kasta ut dem, som man menar har bristfällig karaktär. Ogräset kommer att visa sig ibland vetet; men det skulle göra mera skada, att riva upp ogräset, med mindre Gud visar rätt sätt, än att lämna dem i fred. När Herren för dem in i församlingen, som är riktigt omvända, för Satan samtidigt in personer, som inte är omvända som medlemmar däri. När Herren sår den goda säden, sår Satan ogräset. Församlingens medlemmar utsätts fortlöpande för två motstridiga inflytanden: En inverkan, som verkar för rening av församlingen, och en annan för Guds folks fördärv. rätt (46)Judas gavs möjligheter (47)Församlingen inte fullkomlig (47) Begränsade människor är böjda för, att felbedöma karaktärer, men Gud överlåter inte arbetet med att bedöma och uttala sig om karaktären till dem, som inte är lämpliga för det. Vi kan inte säga, vad som utgör vetet, och vad som är ogräset. Skördetiden kommer tillfullo att avgöra karaktären hos de två grupperna, som beskrivs genom de två klasserna framställda i liknelsen om ogräset och vetet. Arbetet med åtskiljandet ges till Guds änglar, det läggs inte i händerna på någon människa. rätt (47) Falska läror är ett av de sataniska inflytanden, som (48) verkar i församlingen, och för in i den sådana, som är oomvända i hjärtat. Människor lyder inte Jesu Kristi ord, och söker således därför inte efter enhet i tro, ande och lära. De arbetar inte för Andens enhet, för vilken Kristus bad, och som skulle göra Kristi lärjungars vittnesbörd verkningsfullt, för att överbevisa världen om, att Gud hade sänt Sin Son i världen, »för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.« {Johannesevangeliet 3:16.} Om den enhet Kristus bad om existerade ibland Guds folk, skulle de bära ett levande vittnesbörd, de skulle sända ett klart ljus framför sig, som skulle stråla mitt i världens moraliska mörker. rätt (48)Satan tillåten att fresta (48) Har personer, som påstår sig äga ljus angående församlingen, gått denna väg? Har de gått till dem, som är Guds utvalda, för att bära ett levande vittnesbörd, och gett dem bevis för, att detta nya ljus gör dem mera dugliga till att bereda ett folk på att stå på (49) Guds stora dag? Har de sökt råd hos dem, som har och fortgående bär sanningen, och ger världen det sista varningsbudskapet? Har de rådgjort med dem, som har ingående erfarenhet av det, som hör till Gud? Varför närvarade inte dessa människor, som är så fulla av nitiskhet för saken, vid Generalkonferensen hållen i Battle Creek, så som de uppriktiga individerna i Jerusalem vid utgjutandet av den Helige Ande? Vid verkets stora hjärta öppnade människor sig för ljusets rikedomar; och medan Herren utgöt Sin Ande över folket, erhöll då dessa personer den himmelska smörjelsen? Medan Guds Andes djupgående verkningar visades ibland folket, och själar blev omvända, och hårda hjärtan gjordes mjuka, fanns det sådana, som lyssnade till Satans förslag, och de eggades med iver från nedan till att gå åstad och proklamera, att flocken som tar emot den Helige Ande och särlaregnet samt härligheten, som skall lysa upp hela jorden, den är Babylon. Gav Herren dessa budbärare deras budskap? Nej, för det var icke sanningens budskap. rätt (49)Församlingen är världens ljus (50) Gud har en församling på jorden, som lyfter upp den nedtrampade lagen, och framställer för världen Guds Lamm, som tar bort världens synd. Församlingen är den, som ligger inne med en uppsjö av rikedomar av Kristi nåd, och genom församlingen skall slutligen åstadkommas den sista och fullödiga uppenbarelsen av Guds kärlek till världen, som kommer att lysas upp av dess härlighet. Kristi bön om, att Hans församling måtte bli ett, så som Han var ett med Sin Fader, blir då slutligen besvarad. Den Helige Andes rika hemgift kommer att ges, och genom dess oavbrutna tillförsel till Guds folk kommer de att bli vittnen i världen om Guds frälsnings tilldragande kraft. rätt (50) Det finns bara en församling i världen, som för närvarande står i bräschen, murar igen revan, och bygger upp de gamla, öde platserna; och varje person, som riktar världens och andra församlingars uppmärksamhet på denna kyrka, fördömande henne som varande Babylon, arbetar i samklang med honom, som är brödernas åklagare. Är det möjligt, att människor kommer att stå upp ibland oss, och tala trotsigt, samt ge hals åt just de åsikter, som Satan vill se utbredda i världen avseende dem, (51) som håller Guds bud och har tron på Jesus? Finns det inte nog mycket arbete, för att tillfredsställa Er iver, genom att framställa sanningen för dem, som lever i villfarelsens mörker? I egenskap av dem, som har blivit medlens och förmågornas förvaltare, har Ni missbrukat Er Herres tillgångar, genom att utbreda villfarelse. Hela världen är fylld med hat mot dem, som berättar om de bindande kraven hos Guds lag, och församlingen, som är Herren trogen, måste utkämpa ett extraordinärt slag. »Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna.« {Efésierbrevet 6:12.} Den med någon insikt i denna krigförings innebörd kommer inte att rikta vapnen mot den stridande församlingen, utan kommer med all kraft att kämpa med Guds folk mot det ondas förbund. rätt (51) De, som börjar att förkunna ett budskap under eget, personligt ansvar och som, fastän de påstår sig ha lärts upp och letts av Gud, stadigt utför sitt bestämda verk, för att riva ned det, som Gud i åratal har byggt upp, gör inte Guds vilja. Låt det bli känt, att dessa människor står på den store bedragarens sida. Tro dem icke. De har förbundit sig själva till Guds och sanningens fiender. De hånar pastorsämbetet som ett system med stämplingar och politik. Vänd Er bort från sådana, ha inget att skaffa med deras budskap, hur mycket de än citerar Vittnesbörden och söker att förskansa sig bakom dem. Tag icke emot dem, för Gud har icke gett dem detta arbete att göra. Utfallet av sådant arbete kommer att bli bristande tro på Vittnesbörden, och, i värsta fall, kommer de att göra verkningslöst det arbete, som jag har utfört i åratal. rätt (51) Nästan hela min levnad har varit helgad åt detta (52) arbete, men min börda har ofta gjorts tyngre av framträdandet av människor, som gått ut, för att förkunna ett budskap, som Gud inte hade gett dem. Detta slags onda medarbetare har tagit brottstycken från Vittnesbörden, och satt in dem i ett vilseledande sammanhang, i överensstämmelse med ramen ägnad att skänka inflytande åt deras falska vittnesbörd. När det är uppenbart, att deras budskap är villfarelse, då kommer Vittnesbörden, som inlemmats i villfarelsens led, att drabbas av samma dom. Och världens folk, som inte vet att citaten ur Vittnesbörden tagits ur privata brev utan mitt samtycke, tar dessa saker som belägg för, att mitt arbete inte är från Gud eller sanningen, utan en lögn. De, som härigenom bringar Guds verk i vanrykte, måste svara inför Gud för sin verksamhet. rätt (52)Gudomligt utsedda tjänare (52) Herren har Sina utsedda företrädare, och en församling, som har levt med förföljelse, strid och mörker. (53) Jesus älskade församlingen, och gav Sig Själv hän för den, och Han kommer att fylla på medlemsantalet, rensa, förädla och upphöja den, så att den skall stå fast ibland denna världs fördärvade inflytanden. Människor, som har utsetts härtill, har valts ut till att vaka med nitisk omsorg, med klarvaken uthållighet, för att församlingen inte skall överväldigas av Satans onda uppfinningar, utan stå upprätt i världen och verka för Guds härlighet ibland människor. Det kommer alltid att pågå en häftig strid mellan församlingen och världen. Sinne kommer att komma i beröring med sinne, grundsats med grundsats, sanning med villfarelse; men i krisen, som snart kommer att kulminera och redan har börjat, kommer erfarna personer att utföra sitt av Gud bestämda arbete, och vaka över själar som de, vilka måste avlägga räkenskap. rätt (53) De, som bär fram detta villfarelsen budskap, där de anklagar församlingen för att vara Babylon, försummar sitt av Gud tilldelade arbete, motsätter sig organisering, motsätter sig den klara av Gud givna befallningen i Malaki om, att föra in allt tionde i Guds förrådshus, och inbillar sig att de har ett verk att göra, genom att varna dem, som Gud har valt ut till att framskynda Hans sanningsbudskaps utbredande. Dessa medarbetare ger inte större verkningskraft till saken och Guds rike, utan är upptagna av ett arbete, liksom det all rättfärdighets fiende är upptagen av. Låt dessa människor, som sätter sig upp mot metoderna och medlen fastställda av Gud till att påskynda Hans arbete i dessa riskfyllda dagar, lägga undan alla obibliska betraktelser med hänsyn till naturen, styrelsen och kraften hos Guds bestämda ombud. rätt (53) Måtte alla förstå orden, som jag nu skriver. De, som samverkar med Gud, är endast Hans redskap, och i sig själva besitter de ingen egentlig nåd eller helighet. Det är endast när de (54) samarbetar med himmelska förståndsvarelser, som de uppnår framgång. De är endast jordiska kärl, förvaltare av Guds sannings rikedomar. Paulus må plantera, och Apollos vattna, men det är Gud allena, som åstadkommer tillväxten. rätt (54) Gud talar genom Sina utsedda representanter, och låt ingen människa, eller mänskligt förbund, håna Guds Ande, genom att vägra att lyssna till budskapet från Gud. Därigenom stänger människor sig själva inne i en kammare av mörker. De utestänger sina egna själar från omfattande välsignelser och berövar Kristus den härlighet, som skulle bli Hans, genom att visa respektlöshet emot Hans utvalda representanter. rätt (54)Ta Er i akt för falska lärare (55) Låt alla våra bröder och systrar ta sig i akt för var och en, som vill bestämma en tidpunkt för Herrens uppfyllelse av Sitt ord beträffande Sin ankomst, eller med hänsyn till något annat löfte Han har gett av särskild betydelse. »’Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt.« {Apostlagärningarna 1:7.} Falska lärare kan visa sig vara väldigt nitiska för Guds arbete, och kan använda medel, för att bringa sina teorier inför världen och församlingen; men i det att de blandar villfarelse med sanning, är deras budskap ett bedrägeri, och kommer att leda själar in på falska stigar. De skall bemötas och motverkas, inte för att de är usla människor, utan för att de är falskhetens lärare och vinnlägger sig om, att stämpla sanningens märke med lögn. rätt (55) Så utomordentligt tråkigt, att människor vill göra sig sådant omak med att forska fram en villfarelsens teori, när det finns en hel guldgruva av sanningens kostbara ädelstenar, varigenom folket kan berikas i den heligaste tron! I stället för att lära känna sanningen, låter de sin inbillning uppehålla sig vid det, som är nytt och okänt, och avlägsnar sig själva från samhörigheten med dem, som Gud använder till att lyfta upp folket på sanningens plattform. De åsidosätter allt, som har blivit sagt avseende enighet i inställning och känslor, och trampar ned Kristi bön, som om enheten, för vilken Han bad, vore oväsentlig, och det inte skulle föreligga något behov för, att Hans efterföljare skulle bli ett, liksom Han är ett med Fadern. De övergår i ytterlighet, och, Jehulika, manar de sina bröder till, att följa deras ivriga exempel för Herren. rätt (55) Om deras iver ledde dem till, att verka i samma spår som bröderna, vilka arbetar under dagens hetta och besvär, om de vore lika (56) ihärdiga med, att komma över modlöshet och hinder, som bröderna har varit, kunde andra gärna ta efter deras exempel, och Gud skulle ta emot dem. Människor, som sätter igång med att förkunna ett vidunderligt ljus, skall fördömas, när de fjärmar sig från de företrädare, som Gud leder. Det var så, som Kora, Datan och Abiram gjorde, och deras handling är upptecknad som varning till andra. Vi skall inte upprepa deras handlande – att anklaga och fördöma dem, på vilka Gud har lagt arbetets börda. rätt (56) De, som har förklarat Sjundedags-adventistförsamlingen för att vara Babylon, har använt Vittnesbörden, för att till synes stödja sin ståndpunkt; men hur kommer det sig, att de inte betonat det, som i åratal utgjort kärnan hos mitt budskap – församlingens enhet? Varför citerar de inte änglarnas ord: "Slut Er samman, slut Er samman, slut Er samman"? Varför upprepar de inte maningen och framför grundregeln, att »i enhet råder det styrka, i splittring råder det svaghet«? Det är med budskap som dessa, som personer har orsakat splittring i församlingen, och utsatt oss för hån från sanningens fiender; och av sådana budskap framgår tydligt den store bedragarens snärjande verk, som går ut på, att förhindra församlingens fulländade enhet. Dessa lärare följer gnistorna från sin egen eld, handlar enligt sitt eget, oberoende omdöme, och tynger ned sanningen med falska föreställningar och teorier. De avvisar sina trossyskons råd, och skyndar vidare längs den egna vägen, tills de blir precis det, som Satan skulle vilja – obalanserade till sinnet. rätt (56) Jag vill, att mina bröder skall akta sig noga för Satans verk i varje form. Den store motståndaren till Gud och människor jublar i dag, eftersom han har lyckats med, att bedra själar, och med att avleda deras medel och förmågor till onda vägar. Deras pengar skulle ha (57) använts till, att främja sanningens utbredning, men i stället för detta, har de spenderats på utbredandet av föreställningar, som saknar sanningen som grund. rätt (57)Ett annat exempel (57) Ända sedan verkets början, har en efter en ställt sig upp och gjort så här, och jag har måst gripa efter pennan och med besvär och utgifter säga emot dessa falskheter. De har offentliggjort dessa teorier och har bedragit många själar, men må Gud bevaka fåren i Sin beteshage! rätt (57) Jag vädjar till dem, som säger sig tro sanningen, att vandra i enhet med sina bröder. Försök inte, att ge världen orsak till att säga, att vi går till ytterlighet, att vi är oeniga, att en lär ut en sak och en annan en annan sak. Undgå split, låt envar vara på sin vakt, och se till, att Ni står i bräschen och lagar öppningen, i stället för att stå vid muren och söka (58) att göra hål i den. Låt alla vara noga med, att inte höja rösten mot det enda folk, som uppfyller beskrivningen av kvarlevans folk, som håller Guds bud och har tron på Jesus, som håller upp standaret för rättfärdighet i dessa sista dagar. rätt (58) Gud har ett särskilt folk, en församling på jorden, som inte står någon efter, som bättre än andra lär ut sanningen, som försvarar Guds lag. Gud har gudomligt utsedda företrädare – människor, som Han leder, som har uthärdat dagens hetta och besvär, som samarbetar med himmelska redskap, för att främja Kristi rike i vår värld. Låt alla förena sig med dessa utvalda medarbetare, och till sist bli funna ibland dem, som har de heligas uthållighet, som håller Guds bud, och har tron på Jesus. rätt (58)Brevet (58) Min broder, jag har erfarit att Du talar för synpunkten, att Sjundedags-adventistförsamlingen är Babylon, och att alla, som söker frälsning, måste lämna henne. Du är inte den ende person, som Djävulen har bedragit i denna fråga. Under de fyrtio senaste åren har den ena människan efter (59) den andra ställt sig upp med påståendet, att Herren har sänt henne med samma budskap; men låt mig säga Dig, så som jag har sagt dem, att budskapet Du förkunnar, är ett av Satans bedrägerier ägnade att skapa förvirring i församlingarna. Min broder, Du har förvisso kommit in på villospår. Den andre ängelns budskap var riktat till Babylon [kyrkosamfunden], för att kungöra hennes fall, och kalla folket ut från henne. Samma budskap skall förkunnas en andra gång. »Sedan såg jag en annan ängel komma ner från himlen. Han hade stor makt, och jorden lystes upp av strålglansen från honom. Och han ropade med stark röst och sade: ’Fallet, fallet är det stora Babylon! Det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla orena andar och ett näste för alla orena och avskyvärda fåglar. Ty av hennes otukts vredesvin har alla folk druckit, och jordens kungar har bedrivit otukt med henne, och jordens köpmän har blivit rika genom hennes omåttliga lyx.’ Och jag hörde en annan röst från himlen säga: ’Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte tar del i hennes synder och drabbas av hennes plågor. Ty hennes synder har nått upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes brott.« {Uppenbarelseboken 18:1-5.} rätt (60) (60) Min broder, om Du lär ut, att Sjundedags-adventistförsamlingen är Babylon, har Du tagit miste. Gud har inte gett Dig ett dylikt budskap att framföra. Satan kommer att utnyttja varje sinne, som han vinner åtkomst till, för att inge människor falska teorier, eller gå till ytterlighet. Därmed skapar han falsk upphetsning och leder själar bort från det egentliga stridsämnet för denna tid. Jag förmodar, att vissa kommer att bli vilseledda av Ditt budskap, eftersom de styrs av sin nyfikenhet och önskan om något nytt. rätt (60) Det gör mig verkligen bedrövad, att Du skulle ha blivit bedragen på något sätt av fiendens antydningar; för jag vet, att den teori Du talar Dig varm för, inte är sann. I framförandet av de uppfattningar Du har, kommer Du att allvarligt skada Dig själv och andra. Undvik att misstyda och förvränga Vittnesbörden till att bevisa ett sådant villfarelsens budskap! Många har gått igenom denna erfarenhet, och har vållat stor ödeläggelse. Då andra har börjat, att förkunna detta budskap fulla av iver, om och om igen, har jag visats, att det inte har varit sant. rätt (60) Jag förstår, att Du också förkunnar att vi inte skall betala tionde. Min broder, ta av Dig skorna; ty den plats Du står på, är helig mark. Herren har uttalat Sig avseende tiondebetalning. Han har sagt: »För in allt tionde i förrådshuset, så att det finns mat i mitt hus. Pröva mig nu i detta, säger HERREN Sebaot, om jag inte kommer att öppna för er himlens fönster och låta välsignelse strömma ut över er i rikt mått.« {Malaki 3:10.} Men medan Han uttalar en välsignelse över dem, som för in sitt tionde, uttalar Han en förbannelse över dem, som håller det tillbaka. Helt nyligen fick jag direkt ljus från Herren över denna fråga, att många sjundedags-adventister berövar Gud tionde och gåvor, och det blev tydligt visat mig, att Malaki verkligen berättade sanning här. Hur vågar någon ens tro i sitt hjärta, att en antydan om att hålla tillbaka tionde och gåvor, är från Herren? Var, min broder, har Du lämnat stigen? Oh, sätt fötterna åter på den smala stigen! rätt (60) Vi är nära änden, men i fall Du eller någon annan blir förledd av fienden, och förmås till att bestämma en (61) tid för Kristi ankomst, kommer han att göra samma onda arbete, som har orsakat ödeläggelsen av deras själar, som har gjort det i svunnen tid. rätt (61) Om Du bär Kristi ok, om Du lyfter Hans börda, kommer Du att se, att det finns mycket att uträtta i samma spår, där Guds tjänare arbetar – genom att förkunna Kristus och Hans korsfästelse. Men den, som börjar att förkunna ett budskap fastslående timmen, dagen eller året för Kristi framträdande, har tagit ett ok på sig och förkunnar ett budskap, som Herren aldrig har gett honom. Gud har en församling på jorden, som är Hans utvalda folk, som håller Hans bud. Dem Han leder, är inga kringdrivande sidoskott, inte en här och en där, utan ett folk. Sanningen är en heliggörande kraft; men den stridande församlingen är inte den triumferande församlingen. Det finns ogräs ibland vetet. »Vill du att vi skall... samla ihop det?«, löd frågan från tjänarna; men Herren svarade: »Nej, … om ni rensar bort ogräset, kan ni på samma gång rycka upp vetet.« {Matteusevangeliet 13:28-29.} Evangeliets nät fångar inte bara god fisk, utan även en del dålig, och endast Herren vet, vilka som är Hans. rätt (61) Det är vår personliga plikt, att vandra ödmjukt med Gud. Vi skall inte söka något främmande och nytt budskap. Vi skall inte tro, att Guds utvalda, som söker att vandra i ljuset, utgör Babylon. De fallna sekteristiska församlingarna är Babylon. Babylon har uppammat giftiga lärosatser, villfarelsens vin. Detta villfarelsens vin framställs genom falska lärosatser, typ själens naturliga odödlighet, de ondas eviga pina, förnekandet av Kristi tidigare existens före födelsen i Betlehem, och försvaret och upphöjandet av den första dagen i veckan på bekostnad av Guds heliga och välsignade dag. Dessa och besläktade felslut framställs (62) för världen av de olika samfunden, och på så vis uppfylls Skrifterna, som säger: »Ty av hennes otukts vredesvin har alla folk druckit« {Uppenbarelseboken 18:3}. Detta är ett vredesvin, som har uppstått genom falska lärosatser, och när kungar och presidenter dricker otuktens vredesvin, blir de upprörda av vrede mot dem, som inte vill komma i samklang med dessa falska och sataniska kätterier, som upphöjer den falska vilodagen, och leder människor till att trampa på Guds minnesmärke. rätt (62)Fallna änglar i förbund med onda människor verkar på jorden. I denna tidsålder kommer Anti-Krist att visa sig som den sanne Kristus, och då kommer Guds lag att förklaras alltigenom ogiltig i vår världs nationer. Upproret mot Guds lag kommer att bli fullmoget. Men den egentlige ledaren i hela detta uppror är Satan, klädd som en ljusets ängel. Människor kommer att bli bedragna och upphöja honom i Guds ställe, och avguda honom. Men Allmakten kommer att ingripa, och över de avfallna kyrkorna, som förenar sig i upphöjandet av Satan, kommer domen att fällas: »Därför skall hennes plågor komma på en enda dag: död och sorg och svält, och hon skall brännas upp i eld. Ty mäktig är Herren Gud, han som har dömt henne.« {Uppenbarelseboken 18:8.} rätt (62) För vidare studium: Early Writings, sidorna 278, 279; Testimonies for the Church, band 4, sidorna 13, band 5, sidorna 103-105, 81-84, 202-203; Selected Messages, band 2, sidorna 52-71, 396-397. rätt (62) Meningen med förkunnandet är inte bara, att överföra information, inte bara, att överbevisa förståndet. Förkunnelsen av Ordet bör vädja till förnuftet, och bör bibringa kunskaper, men den bör göra mera än det. Predikantens ord bör nå åhörarnas hjärtan. – The Review and Herald, den 22. december, 1904. rätt |