| Vittnesbörd till Predikanter och Bibelarbetare kapitel 40. Från sida 279 | ren sida tillbaka |
(279)[Artiklarna i den här sektionen är från Special Testimonies, Serie A 6, sid. 27-46 (1896).] rätt (279)Cooranbong, Australien, den 6. juli, 1896. (279) Det är en väktare, som står vid allas deras sida, som fyller de betrodda ställningarna, redo att tillrättavisa och överbevisa om förseelser, eller att besvara böner om hjälp. Han tittar på, för att se, om personer med förmånen, att bära ansvar, blickar hän till Gud efter visdom och använder sig av varje tillfälle till, att utveckla en karaktär efter gudomlig likhet. I fall de avviker från den smala stigens rättskaffenhet, vänder Gud Sig ifrån dem. Om de inte allvarligt strävar efter, att förstå Guds vilja rörande dem själva, kan Han inte välsigna eller ge dem framgång eller stötta dem. rätt (279) Dem, som Gud har satt i förtroendeställning, bör aldrig söka att upphöja sig själva, eller att rikta människors uppmärksamhet mot sitt arbete. De måste ge all ära till Gud. De får icke söka efter kraft, så att de kan tyrannisera Guds arvingar; för endast (280) de, som står under Satans herravälde, gör så. rätt (280) Men ordningen med att härska och söndra* ses alltför ofta vid våra institutioner. Denna anda uppammas och uppenbaras av somliga i förtroendeposition, och på grund av detta kan Gud inte göra det arbete Han önskar genom dem. Genom sitt handlingssätt visar de, som äger denna anda, hur de skulle uppträda i himmelen, om de bleve betrodda med ansvar där. rätt (280) De, som betraktar mänskliga själar i ljuset från Golgatas kors, behöver inte fara vilse beträffande det värde, som sätts på dem. Orsaken till, att Gud låtit vissa i mänskosläktet bli rika och andra fattiga, kommer att förbli ett mysterium för människor till evig tid, med mindre de skaffar sig ett sunt förhållande till Gud och utför Hans planer, i stället för att handla utifrån sina egna, själviska uppfattningar. De menar ju, att för att en person är rik, skall han äga företräde före sin fattiga medmänniska. Gud låter solen skina på både de rättfärdiga och de orättfärdiga, och denna sol står för Kristus, Rättfärdighetens Sol, vilken strålar som världens ljus, skänker Sina välsignelser och nådegåvor, synliga och osynliga, i lika omfattning till rika och fattiga. Denna grundregel skall styra vårt beteende mot våra medmänniskor. Herren lär ut de högsta moralprinciperna, de ädlaste rättesnören; och ingen kan avvika från dessa och förbli skuldfri. Det är det största hån mot Guds godhet, att betvivla att Han skulle vilja se oss skänka andra välsignelser, andliga och timliga, som Han fritt har gett oss. rätt (280)Vad utmärker en kristen? (281) Varje mänskoväsen har blivit köpt till ett pris, och som Guds arvinge har han eller hon vissa rättigheter, som inte skall berövas vederbörande. Herren tar inte emot tjänande från dem, som utövar dubbelspel. Minsta lilla tilltag härvidlag vanärar Gud och sanningen. De, som äger Bibelns religion, lever ut rättvisan, älskar barmhärtigheten och vandrar ödmjukt med sin Gud. Dessa är de riktlinjer, som har dragits upp av rättfärdighetens Gud i denna sak. rätt (281) Igen vill jag tillskynda uppodlandet av en levande tro på Gud. Det finns sådana, som, ehuru de förmodas tjäna Gud, är genomsyrade av otrohet. För dem ter sig krokiga stiga raka, de lever i stadig överträdelse av Guds sanning; förryckta principer är sammanflätade med deras livsstil, och vart än de styr stegen, sår de ondskans utsäde. I stället för att leda andra till Kristus, kommer deras inflytande dem att hysa ifrågasättande och tvivel. De gör andra osäkra, genom att fara ut i spekulativa teorier, som för dem bort ifrån sanningen. De bidrar till, att smida tvivlets och vantrons, felfinnandets och anklagandets länkar; och själar snubblar över dem till evig förtappelse. Dessa själars blod kommer att häftas vid dem, vilka, samtidigt som de säger sig tjäna Gud, uträttar Hans fiendes verk. rätt (281)Vad borde vi vara? (282) Gud påbjuder dem, som Han har gett helgade värv, att höja sig till sitt ansvars fulla höjd eller nivå. Människor sätts här i världen på prov och försök, och de, som förlänats eller skänkts förtroendeuppdrag, måste bestämma sig: Antingen skall de upphöja sig själva, eller sin Skapare; antingen skall de bruka sina krafter till, att förtrycka sina medmänniskor, eller till att upphöja och förhärliga Gud. rätt (282) Ökat ansvar medför ökat ansvar att redovisa. Den, som vill vara en trofast tjänare, måste ge odelad och villig tjänst åt den störste lärare, som världen någonsin har känt. Hans begrepp och principer måste hållas rena genom Guds kraft. Var dag måste han lära sig, att bli värdig den honom betrodda tilliten. Hans sinne måste livas och sporras av den gudomliga kraften. Hans karaktär måste vara obesmittad genom påverkan från hans familj, hans vänner och hans medmänniskor. Stundtals måste han dra sig undan sitt aktiva liv, för att vara ett med Gud, och höra Hans stämma säga till honom: »’Bli stilla och besinna att jag är Gud«. {Psaltaren 46:11.} rätt (282) Andens frukter bärs av den person, som älskar Gud och följer Herrens väg, så som de rika druvklasarna på den levande vinstocken. Kristus är hans fästning. Kristus praktiserade Guds lag i (283) mänsklig gestalt, och det kan människan också göra, om hon i tro gripa fatt i den Starke och Mäktige, för att erhålla styrka. Om hon inser sig inte kunna göra något, utan Kristus vid sin sida, ger Gud henne visdom. Men hon måste ta vara på Kristi kärlek i det egna hjärtat, och utöva Hans lära; ty skall hon inte älska Kristus så som Kristus älskade Gud? Skall hon inte bevisa inför alla, som hon umgås med, att hon äger den förblivande närvaron av Jesus Kristus som aldrig förut? På grund av hennes tilltagande ansvar måste hon äga en tilltagande gudskunskap, och måste visa en levande tro, som fungerar genom kärlek och renar själen. rätt (283)En vanlig orsak till nederlag (283) Gud längtar efter, att arbeta genom dem, som Han har gett förmågor till stora bedrifter. Han längtar efter, att se dem, som besitter förtroendepositioner, framställa Honom för världen, Han önskar, att Kristus erkänns som den störste lärare världen har känt, och att Han får skina genom deras sinnen som världens ljus. »Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.« {Johannesevangeliet 1:12.} Men för att detta skall förverkligas, fordrar Gud, att varje förståndsmässig (284) och fysisk förmåga offras som en helgad tacksägelsegåva till Honom. rätt (284) Men vissa individer betraktar sig själva, så snart som de bekläder betrodda ämbeten, som stora människor; och denna tanke, i fall den närs, stoppar önskan om gudomlig upplysning, som är den enda vägen till mänsklig storhet. De, som omfattar denna åskådning, suddar ut varje möjlighet till sann storhet i sig själva, eftersom de vägrar att låta sig belysas av Rättfärdighetens Sol. rätt (284) Människor förmår dock inte, att släcka livets ljus, inte ens när de blundar hårt, för att inte se det. Rättfärdighetens Sol skiner inte mindre för att en stackars, dåraktig människa omger sig med självskapat mörker. rätt (284)Särskilda faror för dem, som äger ansvarstyngda ämbeten (284) De, som omhuldar och sprider denna tro, vet inte, vad de talar om. De värnar om kärlek till mörkret; och så länge, som dessa själar hålls kvar i sina ansvarsfulla ämbeten, svävar Guds sak i fara. De riskerar, att klänga sig fast så grundligt på den mörke ledaren för allt uppror, att de aldrig mera kommer att skönja ljuset; och ju längre de hålls kvar på sina poster, desto utsiktslösare är det, (285) att de skall ta emot Kristus, eller vinna kunskap om den sanne Guden. Hur osäkert gör det inte allt, som är andligt och framåtskridande hos sanningen! Under inflytandet från sin ledare blir de allt mera fast beslutna, att motarbeta Kristus. Men trots goda och dåliga rapporter, trots mörker, trots Satans samlade ombuds motstånd, skiner Rättfärdighetens Sol stillsamt ned, avslöjar det onda, håller synden i schack, och uppfriskar de ödmjukas och de förkrossades ande. »’Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord«. {Johannesevangeliet 6:68.} rätt (285)Daglig kristen erfarenhet är nödvändig (285) Men Gud kan inte uppenbara Sig genom en del av dem, som är betrodda med ansvar. Han kan inte göra dem till kanaler, genom vilka Hans nåd och medkänsla kan flyta; för de hånar Hans godhet, genom att visa en dominerande anda mot dem, som de anser vara i villfarelse och behöva tillrättavisning, och fördunklar Kristi kärlek och barmhärtighet med sina egna, ohelgade lidelser. Fienden till allt det goda har fått lov till, att härska i deras hjärtan, och deras leverne uppenbarar alla hans egenskaper. De påstår, att Guds Ord styr (286) dem, men med sina handlingar säger de: Vi vill inte ha Din styrning, utan bestämma själva. rätt (286) Genom sina ord, genom sina gärningar och sin anda orsakar de, som gör sig skyldiga till detta tillvägagångssätt, anteckningar i himmelens böcker, som de inte kommer att vilja möta; för Gud värderar dem inte, som de värderar sig själva. De missbrukar sina tillfällen under prövotiden och försummar allvarligen de förnäma förmåner, som tilldelats dem. Fastän det inte finns något i Guds Ord, som försvarar deras handlingar, eller stöttar deras meningar, stannar de dock kvar på sin egen väg. På den dag, när domen uttalas över alla, kommer denna mening att yttras om dem: »Du är vägd på en våg och funnen vara för lätt.« {Danielsboken 5:27, kursivt i Svenska Folk-Bibeln 98.} rätt (286)Människors förvaltning (286) Men om de, som Herren har gjort till förvaltare, ser sina rikedomar som Hans gåvor och söker, att visa medlidande, sympati och kärlek till sina medmänniskor, är de i harmoni med Guds karaktär, som utgav Sin enfödde Son, för att dö för deras frälsning. Om de (287) värdesätter själarna inom mänskosläktet i förhållande till det pris, som har betalats för deras återlösning, kommer de inte att verka utifrån sina naturliga ingivelser, utan kommer att visa Guds viljas och sinnes egenskaper, och kommer att bli kanaler, genom vilka Guds ädelsinnade och ömma känslor kan flyta fritt till mänskligheten. rätt (287)Olyckans och motgångens tjänst (287) »Lägg därför bort allt slags ondska, falskhet och hyckleri, avund och förtal. Längta som nyfödda barn efter den rena andliga mjölken, så att ni genom den växer upp till frälsning, då ni nu har smakat att Herren är god. Kom till honom, den levande stenen, som visserligen är förkastad av människor men är utvald och dyrbar inför Gud. Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap, som skall frambära andliga offer som Gud tack vare Jesus Kristus tar emot med glädje. Det står nämligen i Skriften: Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den skall aldrig komma på skam. För er som tror är den alltså dyrbar, men för dem som inte tror har den sten som byggnadsarbetarna kastade bort, blivit en hörnsten, en stötesten och en klippa till fall. De stöter emot den därför att de inte lyder ordet. Så var också bestämt om dem. Men (288) ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus.« {Första Petrusbrevet 2:1-9, kursivt i Svenska Folk-Bibeln 98.} rätt (288)Ämbetet i sig helgar ingen (288) Gud kan inte ge Sin visdom till människor, som betraktar sitt ämbete som tillräcklig ursäkt, för att vända ryggen åt bibliska grundsatser och lita till sitt eget, begränsade omdöme, som om en ställning i Herrens verk skulle ge dem fritt talutrymme, och makt till att fatta beslut, samt tänka ut planer och metoder, som inte är i överensstämmelse med Guds vilja. Sådana behöver lära sig, att en högre ställning inte har kraft till, att helga hjärtat. Gud låter dem behålla sina ämbeten, så att Han kan pröva dem, huruvida de antingen uppenbarar Guds karaktär, eller den svaga, begränsade människans karaktär, som aldrig helt har formats genom Guds disciplin. Ämbeten har således ingen kraft till, att utveckla människors karaktärer. Det åvilar helt människan själv, att visa, huruvida hon ämnar styra sig själv – vilket innebär, att Satan styr över henne – eller låta sig styras av den Helige Ande. rätt (288) »För er som tror är den alltså dyrbar, men för dem som inte tror har den sten (289) som byggnadsarbetarna kastade bort, blivit en hörnsten«. Har vi alla gjort Kristus till vår rättfärdighet? Har Han blivit den ärade hörnstenen? Har Hans lära om ödmjukhet uppskattas och levts ut i vardagen? Har Hans lära om barmhärtighet, rättfärdighet och Guds kärlek åskådliggjorts i våra liv? rätt (289)Gud är kraftens källa (289) »Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade (290) fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet. Mina älskade, jag uppmanar er som främlingar och gäster att hålla er borta från de köttsliga begären som för krig mot själen. Uppför er väl bland hedningarna, så att de, när de anklagar er som förbrytare, ser alla goda gärningar ni gör och prisar Gud den dag han uppsöker dem.« {Verserna 10-12.} rätt (290)Själveftergivenhetens onda (290) Det är en Guds lag, att var och en, som tror sanningen sådan den är i Jesus, skall göra den känd. Den enskildes tankar och övertygelser söker uttryck. Var och en, som uppammar otro och klander, var och en, som känner sig förmögen till att bedöma den Helige Andes verk, sprider sin inneboende anda. Det hör till otron och vantron samt motståndet mot Guds nåd, att dessa egenskaper pockar på uppmärksamheten! När sinnet påverkas av dessa principer, söker det alltid efter självhävdelse och anhängare. Alla, som vandrar vid sidan av en avfälling, genomsyras av hans anda och vill dela med andra sina tankar och utfallet av (291) det egna ifrågasättandet, liksom drivkrafterna bakom det egna handlandet. Det är nämligen ingen lätt sak, att undertrycka den grundsats, som vi handlar efter. rätt (291)Vissa, som förmodas ge Gud hjärta och själ, bekämpar Honom och Hans verk. Andra har skänkt dem sin tillit, men lurendrejeriet höljer dem som ett klädplagg. Deras tankar styrs av en rastlös, obetvinglig kraft, ett begär efter, att röja den egna inställningen. På så sätt sprids frön överallt. Med en delvis uttryckt synpunkt kastar de tvivel och vantro över sanningen. Det finns de, som inte är i harmoni med Vittnesbörden, eftersom personer inom höga, betrodda ämbeten har uttryckt sitt ogillande av dem; för Vittnesbörden passar inte samman med deras åskådningar, utan tillrättavisar varje spår av själviskhet. rätt (291)Det onda hos ohelig konsolidering* (291)Gudomlig enhet nödvändig (292) Som enskilda och som medlemmar i Guds församling, behöver vi inse det bestämda verk, som har tilldelats oss. Paulus skriver till Timoteus: »Ge akt på dig själv och på din undervisning, och håll troget ut med den. När du gör det, frälser du både dig själv och dem som lyssnar på dig.« {Första Timoteusbrevet 4:16.} Vi har ett högst betydelsefullt arbete framför oss. »Jag, den ringaste av alla heliga «, skriver Paulus, »har fått denna nåd att bland hedningarna predika evangeliet om Kristi outgrundliga rikedom och att upplysa alla om hur den hemlighet förvaltas, som från evighet har varit dold i Gud, alltings Skapare. Så skulle Guds vishet i sin mångfald nu genom församlingen göras känd för härskarna och väldigheterna i den himmelska världen. Detta var det eviga beslut som han utförde i Kristus Jesus, vår Herre.« {Efésierbrevet 3:8-11.} rätt (292) »’Du människobarn, jag har satt dig till väktare för Israels hus, för att du på mina vägnar skall varna dem, när du hör ett ord från min mun. När jag säger till den ogudaktige: Du skall dö, och du inte varnar honom för hans ogudaktiga väg och så räddar hans liv, då skall den ogudaktige dö i sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand. Men om du varnar den ogudaktige och han ändå inte vänder om från sin ogudaktighet eller sin ogudaktiga väg, då skall han dö i sin missgärning, men du har räddat din själ.« {Hesekiel 3:17-19.} »Om jag säger till den rättfärdige att han skall få leva, och han sedan förlitar sig på sin rättfärdighet och gör det som är (293) orätt, så skall ingen av alla hans rättfärdiga gärningar bli ihågkommen, utan han skall dö för det orätta han har gjort. Om jag säger till den ogudaktige: Du måste dö! och han sedan vänder om från sin synd och gör vad som är rätt och rättfärdigt, så att han, den ogudaktige, ger tillbaka den pant han har fått och ersätter vad han har stulit och vandrar efter livets stadgar, så att han inte gör det som är orätt, då skall han förvisso få leva och inte dö. Man skall inte komma ihåg några av de synder han har begått. Eftersom han har gjort vad som är rätt och rättfärdigt, skall han förvisso få leva. Men när dina landsmän säger: Herrens väg är inte rätt, då är det tvärtom deras egen väg som inte är rätt. Om den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och syndar, måste han dö. Men om den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och gör vad som är rätt och rättfärdigt, då skall han få leva. Ändå säger ni: Herrens väg är inte rätt. Men jag skall döma var och en av er efter hans vägar, ni av Israels hus.’« {Kapitel 33:13-20.} rätt (293)Själars frälsning skall sättas i främsta rummet (294) (294) Det finns personer, vars karaktär och liv vittnar om faktumet, att de är falska profeter och bedragare. Dessa skall vi icke lyssna till eller kännas vid. Men dem, som Gud använder Sig av, står under Hans styrning, och Han har inte satt kortsynta, dömande människor till att kritisera och fördöma, till att fälla dom och förkasta deras arbete, därför att någon av deras uppfattningar inte stämmer överens med, vad de förmodar är sanning. rätt (294)Mänskligt dömandes felbarhet (294) Det är de, som i dag gör precis samma ting. Vid sina rådsmöten dristar de sig till, att förkunna dom över Guds arbete; ty de har lärt sig, att göra det, som Herren aldrig har sagt åt dem att göra. De borde hellre ödmjuka sina hjärtan inför Gud, och hålla tassarna borta från Guds ark, så att inte Guds vrede skall bryta ut över dem, för om Gud någonsin har talat med hjälp av mig, vittnar jag om, att de har åtagit ett arbete med, att kritisera och förkunna osunda domar. Allt detta vet jag är oriktigt. De är endast begränsade människor, och eftersom de vandrar omkring i tät dimma, tror de, att andra befinner sig i villfarelse. rätt (294) Men dessa människor, som vågar sig på, att döma andra, borde vidga sina vyer och säga: Anta, att andras uttalanden inte passar ihop med våra tankegångar; skall (295) vi därför kalla dem för kättare? Skall vi, oinspirerade personer, ta på oss ansvaret, att skydda våra intressen, och säga: Detta skall icke förekomma i skrift? rätt (295) Om de stadigt håller fast vid sina egna synpunkter, kommer de att uppdaga, att Gud inte stöttar deras handlande. Intar de hållningen, att alla deras resonemang och förslag är felfria? Att ingen skugga från misstag och felgrepp vilar över deras framställningar? Kan inte andra personer, som även de bevisar sig vara ledda och undervisade av Gud, gripa efter småsaker i deras verk, som inte klingar väl med deras sätt att se på saken, och beordra dem, att avlägsna dessa? rätt (295) Har inte våra tidigare erfarenheter härvidlag varit nog? Skall vi någon gång lära oss den läxa, som Gud vill att vi skall lära oss? Skall vi någon gång inse, att vi inte har makten över människors samveten? Om Ni har tillsatt kommittéer, för att uträtta det verk, som har pågått i åratal i Battle Creek, upplös dem; och kom ihåg att Gud, den oändlige Guden, inte har insatt män i sådana ställningar, som de intog i Minneapolis, och har klängt sig fast vid sedan dess. rätt (295)Var inte samvete åt våra medmänniskor (295) Jag har inte lov till, att lägga mina skrifter i händerna på människor, som menar det är deras uppgift, att spela rollen som detektiver mot sina trossyskon. Mina bröder inom betrodda ämbeten, skall Ni inte kännas vid Era egna brister och iföra Er rättfärdighetens hela rustning? (296) Skall Ni inte vara lika vakna och kritiska rörande Er egen anda och temperament samt ord, som Ni är beträffande andras, så att inte Gud blir vanärad, och Hans sanning felaktigt framställd? Ert omdöme kommer att stärkas avsevärt, om Ni gör så här. Sanningen, det levande ordet, kommer att bli som en flammande eld i Ert inre, den kommer att stråla i klar, omisskännlig tydlighet, som framställer Kristus för världen. »Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen.« {Matteusevangeliet 5:16.} rätt (296) Insåg ingen av dem, som har gjort sig själva till detektiver, faran hos den ståndpunkt de har intagit i försöken, att bli en styrande kraft? Var fanns deras klara, andliga synförmåga? Varför såg de grandet i broderns ögon, då en bjälke var i deras eget öga? Oh, om något tempel på jorden behöver renas, är det institutionerna i Battle Creek nu! Visst tänker Ni ödmjukt söka Gud, så att Ni kan ge Laodiceabudskapet med klar, tydlig röst? Var är Guds väktare, som ser faran och utfärdar varningen? Var förvissade om, att det skall komma budskap från människoläppar under den Helige Andes tillskyndan! »Ropa med full hals, håll ej tillbaka... förkunna för mitt folk dess överträdelse, för Jakobs hus dess synder. Väl söker de mig dag ut och dag in... som om de vore ett folk som övar rättfärdighet och inte överger sin Guds domslut.« {Jesaja 58:1-2.} rätt (296) Vi är Kristi soldater. Han är Ledaren för vår frälsning, och vi står under Hans order och regler. Vi skall bära Hans rustning; vi skall samlas under Hans banér. Vi skall icke betvinga våra medsoldater, utan våra fiender, så att vi kan bygga upp Kristi rike. Vi är Guds medarbetare. Vi skall ta på oss hela Guds rustning, och verka som i (297) det himmelska universums åsyn. Låt varje person göra sin plikt, som vederbörande getts av Gud. rätt (297) För vidare studium: Vägledning för Församlingen, Band 1, sidorna 389-392; Band 3, sidorna 256-264, 374-376 (Testimonies for the Church, Band 4, sidorna 84-87, Band 9, sidorna 19-29, 281-284); Testimonies for the Church, Band 2, sidan 503; Band 4, sidan 413. rätt |