Vittnesbörd till Predikanter och Bibelarbetare kapitel 42. Från sida 301ren sida tillbaka

Bruket av personligt Omdöme

(301)[Special Testimonies, Serie A 6, sid. 61-65 (1896).] rätt

(301)Örebro, Sverige, den 28. oktober, 1885.
Kära bröder ___ och ___!
Min bön är, att Herren skall vara med Er i stor kraft i löpet av den kommande konferensen. Några är måhända frånvarande, som Ni kunde önska vore tillstädes, men Jesus är Er hjälpare. Jag hoppas på och ber uppriktigt för, de ansvariga i Michigan, New England, Ohio, Indiana och andra delstater kommer att vidga sina vyer beträffande verket, än de har gjort. Jag hoppas, att Michigan skall ta ett steg framåt. Jag måste beklaga faktumet, att det råder sådan brist på djupt tänkande och förmåga till långsiktig planering. Arbetare bör utbildas och läras upp för arbetsfältet. Vi behöver missionärer överallt. Vi behöver män och kvinnor, som ger sig själva utan förbehåll till Guds arbete, och bringar många söner och döttrar till Gud. rätt

(301)Personligt omdöme skall utövas
Jag har blivit visad, att det förekommer ett tillvägagångssätt, som de i ansvarsställning bör undvika; det skadar nämligen Guds verk. Ämbetsmän skall icke tyrannisera Guds arvingar, och diktera om allting åt omgivningen. För många har dragit upp en demarkationslinje, som de önskar, att andra skall rätta sig efter i arbetet. Arbetare har försökt, att göra detta i blind tro, utan att använda det egna omdömet gällande aktuella uppgifter. Om ledarna inte varit på plats, har de ändå följt deras underförstådda befallningar. Men i Kristi namn bönfaller jag Er, att upphöra med denna vana. Ge människor möjlighet till, att använda sitt personliga omdöme. Människor, (302) som följer en annan persons ledning, och är villiga till, att andra tänker åt dem, passar inte till, att anförtros med ansvar. Våra ledande män är försumliga på den här punkten. Gud har icke gett åt en liten skara världens samlade hjärnkapacitet. rätt

(302) Människor i ansvarsposition borde tro andra om något förnuft, någon förmåga till att bedöma och vara förutseende, och se på dem som kapabla till, att uträtta det arbete de har fått sig tilldelat. Våra ledande bröder har begått ett allvarligt misstag i, att peka ut varje steg, som medarbetarna bör ta, och detta har utmynnat i ofullkomlighet, i bristande ansvarsanda hos medarbetarna, eftersom de har varit beroende av andra för all planläggning, och inte själva har påtagit sig något ansvar. Skulle dessa män, som har lagt detta ansvar på sig själva, lämna våra led, eller avlida, vilket sakernas tillstånd skulle inte då inträda på våra institutioner! rätt

(302) Ledände män borde fördela ansvaret ibland flera, och låta dem planlägga och tänka ut samt utföra, så att de samlar erfarenhet. Ge dem goda råd vid behov, men ryck inte arbetet bort från dem, när Ni förmodar, att bröderna gjort misstag. Måtte Gud förbarma Sig över saken, när en mans sinne och plan följs utan vidare! Gud skulle inte bli ärad, i fall en sådan ordning skulle förekomma. Alla våra medarbetare måste ha utrymme för, att använda sitt eget omdöme och sin egen klokhet. Gud har gett människor förmågor, som Han menar att de skall använda. Han har gett dem tankar, och Han menar att de skall bli tänkare, och sköta sitt eget tänkande och planläggande, snarare än att vara avhängiga av, att andra skall tänka åt dem. rätt

(302) Jag vet, att jag har lagt fram den här saken för Er många gånger, men jag ser ingen ändring i Ert handlande. Vi vill, (303) att varje ansvarshavande man skall fördela ansvarsuppgifter till andra. Sätt andra i arbete, som tvingar dem till, att planlägga och använda sitt omdöme. Instruera dem inte, att de måste lita på Ert omdöme. Unga människor måste läras, att bli tänkare. Mina bröder, tro inte ett ögonblick, att Er väg är felfri, och att de omkring Er måste vara Era skuggor, måste återge Era ord, upprepa Era idéer och fullborda Era planer. rätt

(303)Verkningarna av, att hela tiden följa andra
Det finns personer, som i dag kunnat vara människor med vittomfattande tankar, som kunnat vara kloka individer, människor att lita på, men som inte är på det viset, eftersom de har lärts, att följa andra människors planer. De har låtit andra säga åt dem precis, vad de skall göra, och de har härigenom blivit krymplingar till förståndet. Deras tänkande är inskränkt, och de uppfattar inte verkets behov. De är helt enkelt maskiner, som skall sättas i rörelse genom andra personers tankekraft. Tro nu inte, att de personer, som genomför Era idéer, är de enda det går att lita på. Ni har emellanåt tänkt, att eftersom de lyder Er vilja till punkt och pricka, är dessa de enda, som Ni kan förlita Er till. Om någon brukat sitt eget omdöme, och anmält en avvikande uppfattning, har Ni dragit Er undan från honom som en Ni inte vågat lita på. Bort med tassarna från verket, och håll inte fast det i Ert grepp! Ni är inte de enda personer, som Gud tänker använda. Ge Herren utrymme till, att bruka de förmågor Han har betrott åt människor, för att saken skall gynnas. Ge Herren en möjlighet till, att dra nytta av människors tankar. Vi mister mycket genom våra inskränkta uppfattningar och planer. Ställ Er inte i vägen för verkets främjande, utan låt Herren arbeta genom vem Han vill. Utbilda och lär unga personer, att tänka och handla, att tänka ut och planlägga, för att vi skall få en skara rådgivare. rätt

(304) (304) Hur mitt hjärta smärtar av, att se konferensers ordförande lägga på sig bördan, att välja ut dem de tror de kan forma till sina medarbetare på missionsfältet! De tar dem, som inte säger emot dem, utan handlar rätt och slätt som maskiner. Ingen ordförande har rätt till, att göra detta. Låt andra planlägga; och i fall de felar i något, ta inte det som ett bevis för, att de är odugliga som tänkare. Våra mest ansvarsägande personer fick lära sig genom långvarig disciplin, hur de skulle använda omdömet. I många sammanhang har de visat, att deras arbete borde ha varit bättre. Det faktum, att människor felar, är ingen orsak till, att vi skall räkna dem som olämpliga uppsyningsmän. De, som tror att deras handlande är fullkomligt, gör fortfarande många bommar, utan att någon uppdagar det. De framhäver sina framgångar, men de skyler över sina felanden. Var då vänliga och hänsynsfulla mot varje person, som samvetsgrant träder upp på fältet som medarbetare åt Mästaren. Våra ledande ämbetsmän har åstadkommit en del okloka planer, och har utfört dem, eftersom de trott, att deras planer varit korrekta. De hade behövt intrycken från andra sinnen och karaktärer. De borde ha kontaktat individer, som kunnat se sakerna från en helt annan vinkel. På så vis hade dessa kunnat bistå dem i deras planerande... Vilket lättsinne det är, att betro en man med en stor mission, så att han kan forma och dana den enligt sina tankar, och enligt sin egen, sjukliga fantasi! Män, som har varit trångsynta, som har passat upp vid borden, som varit kortsynta, är olämpliga att sätta sin prägel på verket. De, som vill styra arbetet, menar att ingen kan överträffa dem, och saken bär märkena från deras allvarliga brister. rätt

(304) För vidare studium: Vägledning för Församlingen, Band 3, sidorna 338, 376 (Testimonies for the Church, Band 9, sidorna 187, 284); Evangeliets Tjener – norska – sidorna 226, 227, 357, 358, 360 (Gospel Workers, sidorna 303, 304, 484, 485, 488). rätt

nästa kapitel