Praktisk Undervisning i Arbete

(309)[Special Testimonies, Serie A 7, sid. 42-52 (1897).] rätt

(309)Cooranbong, Australien, den 14. juni, 1896.
Käre broder och kära syster ___!
Förra Fredagskvällen samtalade jag Er, varvid jag nämnde något om Era arbetsmetoder. Den himmelske Betraktaren stod vid vår sida, och jag skulle önska, att jag kunde skriva varje ord, som Han uttalade; men jag är rädd för, att jag inte kan det. En av Er sade: ”Jag skulle önska, att jag kände till min plikt. På sätt och vis känner jag mig missnöjd med utfallet av mitt arbete.” Rösten från Honom vid sidan om oss hördes då och Han sade: ”Hys tro på Gud; lär av Jesus Kristus. När Du hanterar de helgade sanningarna hos Guds Ord, håll då Kristus upplyft. Ditt stora behov är, att lära Dig Kristi sätt att undervisa på. När Du undervisar folket, ta då endast fram ett fåtal, nödvändiga punkter, och koncentrera Dig på dessa punkter. Du berör oväsentliga tankar i Dina predikningar. Dessa är inte alltid en ’lukt av liv till liv’, och har ingen verklig förbindelse med Din text. Genom att flacka från väsentligheterna, och ta upp sådant, som för tankarna bort från ämnet, försvagar Du Din hittills gjorda framställning.” rätt

(309)Osammanhängande framställning av sanningen
Gud menar inte, att Du skall tro Dig vara påverkad av Hans Ande, när Du avviker från ämnet, och för in främmande ting avsedda som tillrättavisning, som inte borde nämnas i samband med sanningens högtidliga och heliga ord. Genom att göra detta, går Du vilse, och försvagar verkan av det, som är till gagn som lärosatser, tadel, undervisning i rättfärdighet. Du har gjort många värdefulla tankar om intet, genom att blanda dem med andra tankar, som har dykt upp i sinnet, men (310) som saknar förbindelse med ämnet. Det, som är fjärran från ämnet, får under inga omständigheter inlemmas i förkunnelsen. rätt

(310) Det finns i denna värld hjärtan, som ropar högt efter den levande Guden. Men den hjälplösa människonaturen har blivit försedd med motbjudande mat; predikningar, som inte tillfredsställt svultna och hungrande själar, har getts till församlingarna. I dessa predikningar förekommer det ej den gudomliga yttring, som rör vid sinnet och danar en glöd i själen; åhörarna kan inte säga: ”’Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss?” {Lukasevangeliet 24:32.} Ett överflöd av agnar ges till folk, men detta väcker inte syndaren, eller överbevisar själar om synd. De själar, som kommer för att lyssna, behöver en tydlig och rättfram presentation av sanningen. De, som har smakat på Guds Ord, har under lång tid varit i en atmosfär utan någon Gud, och de längtar efter den gudomliga närvaron. rätt

(310) Gör Dig redo i sinnet, så att Du kan överbringa Guds sanning på godtagbart sätt. Förkunna sanningen i dess enkelhet, och låt Dina predikningar vara korta. Uppehåll Dig endast vid några få, viktiga punkter. Erkänn, att Du varje ögonblick måste ha den Helige Andes närvaro; för den kan göra ett arbete, som Du icke kan göra av Dig själv. Om tankar av obehag fyller sinnet, gör Dig kvitt dem genom personlig ansträngning och allvarlig bön, innan Du träder fram inför folk. Be Gud intensivt om, att avlägsna bördan från Ditt sinne. Håll Dig endast till några få punkter. Ge folket rent vete fullständigt rensat från alla agnar. Låt inte Dina predikningar omfatta så mycket, att svaghet ersätter en stadig bevisgrund. Frambringa sanningen sådan den är i Jesus, så att åhörarna ges det bästa intrycket. rätt

(311)(311)Det onda med långa predikningar
Tala kort. Dina predikningar brukar vara dubbelt så långa, som de borde vara. Det är möjligt, att behandla en god sak på sådant sätt, att den mister sin smak. När en predikan är för lång, förringar den sista delen av predikan styrkan och intresset hos det, som har yttrats förut. Vandra inte omkring i cirklar, utan gå rakt på sak. Ge folket det goda mannat från himmelen, så kommer Anden att vittna med Din ande om, att Du inte är talaren, utan att den Helige Ande talar genom dig. Utläggaren av Guds Ord måste först tala med Gud, och så kan han tala till folket, samtidigt som den Helige Ande verkar i hans sinne. Om han trofast arbetar med Kristus, kommer detta löfte att uppfyllas: »Och se, jag är med er alla dagar«. {Matteusevangeliet 28:20.} rätt

(311) Akta Dig för, att mista förnimmelsen av den gudomlige Betraktarens närvaro. Kom ihåg, att Du inte bara talar inför en oupplyst församling, utan inför En, som Du alltid bör kännas vid. Tala så, som om hela himmelens universum sutte framför Dig, så väl som den hungrande och utsvultna församlingen av Guds får och lamm, som måste ges föda. rätt

(311)Förkunna Ordet
De, som säger sig predika Ordet, bör förkunna Ordet, och alltid minnas, att de är Guds medarbetare. Han är deras verksamma kraft, och om Han ges tillfälle därtill, verkar Han för dem. Om de är ödmjuka, om de inte förlitar sig till sin förmodade klokhet och förmåga, placerar Gud vittnesbörd i deras sinnen och talar genom deras läppar. Han påverkar också åhörarnas sinnen, och bereder deras hjärtan till, att ta emot den utspridda säden. rätt

(312) (312) Min broder, ett dagligt verk måste uträttas för Dig genom Guds kraft, annars kommer Guds och människans fiende, i stället för den Helige Ande, att stå vid Din sida. Under fiendens inflytande kommer svaghet att visa sig i Ditt arbete. De mest dyrbara trospunkter, som angår själens frälsning, kommer att bli skämda och lemlästade i Dina händer. rätt

(312) Med mindre Du ändrar Ditt arbetssätt, kommer Du att ge felaktig undervisning åt dem, som är förbundna med Dig i verket. Låt Ditt hjärta kämpa och brista på grund av dess längtan efter Gud, den levande Guden. Låt inget avleda tankarna från Guds arbete till oväsentligheter. Arbeta med alla Dina Gudagivna krafter allvarligt och under bön, och mana församlingen till att samarbeta med Dig. Hys ingen tillit till Dig själv, utan vila i försäkran om, att Gud är den huvudsaklige arbetaren. Du är endast Hans tjänare; och Ditt arbete måste stämma överens med Hans Ord: »Ty Guds medarbetare är vi«. {Första Korintierbrevet 3:9.} rätt

(312)Självförnekelse
Ta ingen ära åt Dig själv, oavsett sammanhanget. Arbeta icke med delad håg, genom att samtidigt försöka att tjäna jaget och Gud. Håll jaget borta. Låt Dina ord leda de trötta och betungade till, att bringa sina bördor till Jesus. Arbeta, som om Du såge Honom, som står vid Din högra sida, Han är redo, att ge Dig Sin verksamma och allsmäktiga kraft i varje nödsituation. rätt

(312) Herren är Din Rådgivare, Din vägledare, Din frälsnings anförare. Han går framför Ditt ansikte, segrande och för att segra. Helga Dig själv, själ och kropp, åt Honom, och förvisa all själveftergivenhet. Förneka jaget; tag upp Ditt kors, och arbeta allvarligt för Mästaren. Använd inte Din styrka i onödan, genom att hålla långa predikningar. (313) Detta slukar livskraften, så att otillräcklig styrka återstår för den viktigaste delen av arbetet – förkunnelse från dörr till dörr. rätt

(313)En evangelists arbete
Att lära ut Skrifterna, att be i familjer – det är evangelistens arbete, och detta arbete skall förenas med Din förkunnelse. I fall detta försummas, omvandlas förkunnandet i stor utsträckning i fiasko. Du behöver vara nitisk mot Dig själv. Du och Din hustru behöver komma närmare folk genom personlig ansträngning. Lär dem, att Guds kärlek måste komma in i hemlivets innersta helgedom. Om Ni önskar det, kan den Helige Andes inneboende kraft bistå vid arbetet. rätt

(313) Vi bringar nådens sista budskap till en förtappad värld, och Gud uppmanar oss till, att skänka förnyelse och kraft åt arbetet. Vi kan endast göra detta genom den Helige Andes hjälp. Nedärvda böjelser och fula ovanor måste tuktas och ofta korsfästas. Ödmjuka Er under Guds hand; för Era vägar är inte Guds vägar, och Ni bägge har mycket att lära i Kristi skola. rätt

(313) I går kväll uttalades dessa instruerande ord till Er: ”Rådgör med Era bröder. Era planer behöver noga övervägas av andra.” Varningar har utfärdats mot, att lita på människor och hysa tillit till deras klokskap. Frestarens mål är, att leda människor på villospår, genom att få dem till, att låta bli att se på Jesus för kraft och duglighet, och göra sig kött till arm, till sitt försvar. Detta har gjorts många gånger. Satan har gillrat sina fällor, för att fånga människor och vinna över dem till sin sida, genom att försöka att få dem beroende av sina begränsade, felande medmänniskor. rätt

(314)(314) En särskild fara för ytterligheter
Men när en tillrättavisning ges på denna punkt, fattar fienden tag i rådet, och framställer det i ett så förvrängt ljus, att de, som hellre följer det egna omdömet, känner sig fria till, att planlägga och tänka ut viktiga förhållningsregler, utan att rådgöra med sina bröder. Således söker en annan felaktighet efter erkännande. Människor går till en ytterlighet i ett sammanhang, och när de visas tillrätta, går de till ytterlighet åt andra hållet. rätt

(314) Ni kommer att riskera, att begå misstag, om Ni företar Er något i Er egen, förmodade klokskap. Ni behöver råd. Ni behärskar inte allt slags arbete, och Ni bör inte inleda arbete inom viktiga områden, om Ni riskerar att lägga en grund, som Ni inte kan fullborda och fullända. Ljus måste uttryckligen ges av Gud, och plikten måste vara glasklar, innan en eller annan person först beträder nya och viktiga marker. Ni behöver söka Era trossyskons råd; ty det är fara för, att Ni kommer att förhasta Er, när det gäller att tänka ut planer och metoder. rätt

(314) Ord, som aldrig borde ha yttrats, har sagts till Er angående Era bröder. De missförstånd, som har förekommit hos andra, har förts vidare till Er, och Ert tänkande har färgats av en räcka spekulativa tankar, som ej är säkra och korrekta. Vaka över Era tankar. Var noga på Er vakt mot sinnets och hjärtats impulser. Ord har sagts, som lett Er till, att sätta större lit till Era egna planer och metoder, än sunt är. Ord trillar ur Era munnar, som Gud varken bett om eller godkänt. Ta Er i akt för, att Ni, när tiden kommer för Er att visa Er själva som vänner och fullgöra vänners uppgift, genom att ge sunda råd, är oberedda. rätt

(315)(315)Viktigt, att rådgöra med bröder
Ni får inte agera oavhängigt av alla råd. Det är Er plikt, att rådgöra med bröderna. Det kan skada Er stolthet, men den, som den Helige Ande har skänkt sinnets ödmjukhet, lyssnar till råd, och visar bort all självsäkerhet. När det ges råd, som strider mot Era personliga önskemål, skall Ni inte förmoda, att Er egen klokskap är tillräcklig, för att ge råd åt andra, eller att Ni kan tillåta Er, att ignorera givna råd. rätt

(315) Var än Ni måtte arbeta, behöver Ni foga Era ansträngningar till de andra verksamma medarbetarnas ansträngningar. Ni utgör inte en odelad helhet; Ni kan inte vällyckat genomföra en serie möten av egen kraft, men Ni kan uträtta Er del med andra medarbetare. Detta kan innebära en förödmjukelse för Er; men det bör det inte göra, för Gud har skänkt mångahanda gåvor, och Han önskar, att dessa gåvor sätts i verket i perfekt harmoni. rätt

(315) Ni behöver inse faran av, att betrakta saker och ting ur egen synvinkel och avgöra dem med eget omdöme. Det skulle vara nyttigt för Er, att rättframt presentera Era planer för bröderna, så att Ni blir varse, hur de förhåller sig till dem, när de betraktas med deras ögon; för omständigheterna kan vara så livaktigt inpräntade i Era sinnen, att det är omöjligt för Er, att avge en allsidig bedömning. Låt Era planer bli grundligt undersökta; och betro genom allvarlig bön Er sak åt Honom, som känner till allting. Rådslå inbördes. Låt inte Era egna eller andras sinnens viskningar sluta till hjärtats dörr för Herrens tjänares råd. rätt

(315) Den 9. augusti, 1896. Jag har skrivit detta till Er, eftersom det är en allvarlig sak, som medför allvarliga konsekvenser, (316) som kommer att påverka framtida arbete på andra orter. Broder ___ behöver inga smickrande ord från Er; för han är helt övertygad om sin egen duglighet och synliggör detta, genom att förnedra andra. Han fattar inte, att han söker att komma först. Han är inte redo, att ikläda sig en predikants ansvar; ty han behöver en ödmjuk och förkrossad ande. Han behöver fortsätta, att hålla Bibelläsningar, och när hans bröder ser, att han är lämplig som en evangeliets förkunnare, kommer detta att framstå entydigt. Ni behöver vara försiktiga! rätt

(316)Kolportörsarbetet
Jag förstår inte, varför kolportörernas verksamhet inte skulle kunna vara ett bra och framgångsrikt arbete, som utförs för Herren. De uppsökande kan göra sig bekanta med folk, de kan be med dem, och kan inse deras sanna behov. Från det ljus, som Gud har gett mig, är det ett väldigt stort ansvar, som vilar på de uppsökande. De bör gå till sin gärning redo, att utlägga Skrifterna, och intet bör sägas eller göras, för att binda deras händer. Om de sätter sin lit till Herren, i det att de reser från ställe till ställe, kommer Guds änglar att vara runt omkring dem, och ge ord att tala, som kommer att skänka ljus och hopp samt uppmuntran till många själar. Vore det inte för kolportörernas arbete, skulle många aldrig höra sanningen. rätt

(316) Kolportören bör ta med sig böcker och tidskrifter, för att ge dem åt sådana, som inte har råd att handla böcker av honom. På så vis kan sanningen framställas i många hem. rätt

(316) Av alla de gåvor, som Gud har skänkt människor, är ingen mera upphöjd eller en större välsignelse, än talets gåva, om den är helgad av den Helige Ande. Det är med tungan vi överbevisar och övertygar; med den sänder vi upp böner och (317) pris till Gud; och med den överbringar vi rika tankar om Förlossarens kärlek. Genom detta arbete kan kolportören sprida sanningens frön, varigenom ljuset från Guds Ord strålar in i många sinnen. rätt

(317)Förringar inte evangeliepredikanten
Jag hoppas verkligen, att ingen får intrycket, att en evangeliets förkunnare förringas, genom att kolportera. Hör aposteln Paulus’ vittnesbörd: »’Ni vet hur jag uppträdde hos er hela tiden, från första dagen jag kom till Asien, hur jag tjänade Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar som mötte mig genom judarnas anslag. Jag har inte försummat något som kunde vara till nytta för er. Jag har predikat och undervisat, offentligt och i hemmen, och jag har uppmanat både judar och greker att de skall omvända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus.« {Apostlagärningarna 20:18-21.} Den vältalige Paulus, för vilken Gud uppenbarade Sig Själv på ett fantastiskt sätt, gick från hus till hus, med all ödmjukhet och under många tårar och frestelser. rätt

(317)Den mest ädla tjänst
Jag har blivit visad, att den ädlaste tjänst går att uträtta genom att kolportera, och det av predikanter. Genom att göra detta arbete, kommer de att uppnå en mångskiftande erfarenhet och utföra det viktiga arbete, som Paulus gjorde. Jag återger här ett utdrag ur en vädjan riktad till våra bröder beträffande kolportage för våra tidskrifter och böcker: ”Kolporteringsarbetet är ett viktigt verksamhetsfält; och den förståndige, gudfruktige, sanningsälskande uppsökaren innehar en position jämbördig med evangeliepredikantens. Skulle kolportören således känna sig fri, lika litet som den ordinerade predikanten, att handla utifrån själviska bevekelsegrunder? (318) Bör han visa sig vara svekfull mot missionsarbetets alla principer, och endast sälja de böcker, som är billigast och lättast att handla med, och försumma att för folk presentera de böcker, som ger mest ljus, för att han härigenom tjänar bättre med pengar? Kolportörens arbete är ett missionsarbete, och fältet måste bearbetas ur missionssynpunkt. Själviska grundsatser, kärlek till värdighet och ämbetsmannaställning, borde inte ens nämnas ibland oss. Tanken på den högsta rangen bör aldrig väckas i våra sinnen." För vidare studium: Evangeliets Tjener – norska – sidorna 9-11, 13, 20-27, 185-205 (Gospel Workers, sidorna 14, 16, 19, 29-39, 249-274). rätt

(318) Ej heller är det en predikans avsikt, att underhålla. Somliga förkunnare har infört en predikostil, som inte ger det bästa inflytande. Det har blivit till en vana, att flika in anekdoter i förkunnelsen. Det intryck, som på så vis görs på åhörarna, utgör inte en doft från liv till liv. Predikanterna skulle alltså inte ta med underhållande historier i sin förkunnelse. Folk behöver ren föda, fullständigt rensad på agnar. »{P}redika ordet«, löd Paulus’ förmaning till Timoteus, och det är också vårt uppdrag. {Andra Timoteusbrevet 4:2.} Predikanter, som blandar in anekdotberättande i sin predikan, använder främmande eld. Gud blir stött, och sanningens sak vanärad, när Hans representanter nedlåter sig till bruket av tarvliga och ovidkommande ord. – Review and Herald, den 22. december, 1904. rätt

nästa kapitel