Konferensens Ämbetsmän
Råd och Vägledning

(319) Cooranbong, Australien, den 13. mars, 1896
[Artiklarna i den här sektionen har tagits ur Special Testimonies, Serie A 8, sidorna 2-11 (1897).] rätt

(319)På aftonen lyssnade jag till En, som talade med stor myndighet. Det yttrades rådgivande ord med hänsyn till det ansvar, som måste bäras inom Guds helgade arbete. Läraren sade, att det inte får förekomma något hafsartat arbete. Ändå har detta ofta inträffat. Män har ifört sig auktoritet, men folk borde inte göra sig beroende av stackars, begränsade, felande personer. De bör lägga hela sin tillit till den visdom, som finner sin styrka i Guds visdom. Det inkonsekventa i, att samla så många ansvarshavande i Battle Creek, har framställts många gånger, utan att råden lett någon vart. Tillrättavisningarna och varningarna från Herren har åsidosatts och tolkats samt gjorts ogiltiga genom människors påfund. Gud har motarbetats, och människors omdöme har anammats. rätt

(319)I Battle Creek, och annorstädes, har byggnad lagts till byggnad, endast för att göra intryck på omvärlden. Människor har trott, att detta skulle ge stadga åt verksamheten. Deras egna karaktärer behöver Kristi förvandlande nåd. Detta allena är tillräckligt, för att skänka arbetet rätt inriktning. Intet kan göras utan Hans nåd. rätt

(319)Herren låter hinder resas, så att Hans visdom och kraft måtte sökas ödmjukt, allvarligt och uthålligt, och tydligt framställas. Inget skiljer själen så snabbt och påtagligt från Gud och för till nederlag, som att människor blåser upp sig i sin (320) fåfänga, och talar högmodigt och skrytsamt, samt sätter sig över sina medmänniskor, som är Guds egendom. »{…} ni inte tillhör er själva … Ni har blivit köpta och priset är betalt«, ja, med Guds Sons dyrbara blod. {Första Korintierbrevet 6:19; 7:23.} Herren allena skall upphöjas. Låt varje mänsklig medarbetare förbli vid sin läst och inte söka, att inta den plats, som tillhör Gud. Det har förekommit alldeles för mycken förtröstan på människor. rätt

(320)I Battle Creek har vi bevis för, att människor, som har haft mest att säga till om, inte vandrar med Gud. Det förekommer riklig aktivitet, men få vandrar i partnerskap med Kristus; och de, som vandrar och verkar på avstånd från Honom, har varit särskilt ivriga i, att planlägga och inviga sina metoder. I fall de ägde den visdom, som kommer från källan till all visdom, skulle de handla hänsynsfullt, och skulle allvarligt studera de förhållanden, som orsakar verkan. De skulle inse, att inte några få personer i Battle Creek skall styra över allting i samband med vårt arbete. rätt

(320)Delstatskonferenserna måste ha män i ledningarna, som älskar och fruktar Gud – duktiga män, som lär sig i Kristi skola, att bli Hans medarbetare, att bära Hans ok och lyfta Hans bördor. De skall vara partners med Kristus i den helgade tjänsten för själavinning. Alla medlemmar i församlingen skall intresserat, nitiskt agera, fast inte trakta efter – som många har gjort – att bli den störste, och säkra sig den högsta lönen, utan eftersträva att vinna själar för Kristus. Därmed kommer de att ingå i verksamheten, i partnerskap med Kristus. Låt alla försöka, att göra sitt bästa. rätt

(320)Saken lades fram för mig, som jag försökte, att bringa vidare till bröderna. Det vilar på det hela taget alltför mycket ansvar på ett fåtal män i Battle (321) Creek, och dessa behöver den Helige Andes omdanande kraft, annars kommer de att föra Guds arvingar vilse. Konferenserna iakttar varje aktivitet, som förekommer vid verksamhetens nav. De skilda konferenserna har blivit lärda, att se upp till de ledande männen i Battle Creek, och känner, att ingen viktig handling kan göras utan deras godkännande. Denna inriktning har vuxit sig starkare, ända tills den blivit ett allvarligt hinder för verkets främjande. Denna tingens ordning skulle aldrig ha tillåtits. Herren vill, att Hans folk skall stå under Hans ledning. De borde se på Gud, fråga Honom i tro, och vänja sig vid, att bli varse Hans försyns gärningar. rätt

(321)Ordningen med, att alla pengar måste gå genom Battle Creek och under styrning av några få människor på detta ställe, är ett felaktigt sätt att administrera det på. Det har över huvud taget lagts för mycket, tungt vilande ansvar på ett fåtal individer, och somliga gör inte Gud till sin rådgivare. Vad känner dessa människor till om arbetets behov i de fjärran länderna? Hur kan de avgöra de frågor, som kommer till dem om upplysningar? Det tar tre månader för dem i utlandet, att få ett svar på sin fråga, även om det inte uppstått försinkelse vid svarets skrivande. rätt

(321)I varje land bör det utses en man till att arbeta med sakens huvudintressen. Han behöver inte vara förkunnare, men han får inte vara en taktiskt beräknande person. Han skall vara osjälvisk, en man, som älskar, som ärar, och fruktar sin Gud. All hans tid skall helgas åt arbetet. Han skall planlägga osjälviskt, och i fruktan för Gud. Låt honom bli generalagenten för detta land, och låt honom knytas till ett råd av de allra bästa män, som kan rådgöra inbördes, och följa arbetet inom sitt lands gränser. Affärsmän borde (322) väljas till samma syssla i USA:s delstater. rätt

(322)Omsorg vid utseendet
De män, som verkar som ordföranden i delstatskonferenserna, bör utses nogsamt. Låt dessa män så bära konferensens ansvar på det mest genomgripande, allvarliga och gudfruktiga sätt. I fall de icke duger till, att göra arbetet ingående och vällyckat, välj då inte ut dem till denna ställning. En mängd med ärenden läggs fram inför Generalkonferensen; varje börda tas med till Battle Creek. Detta gör ordförandena vid delstatskonferenserna högst oansvariga. Få växer till i duglighet och omdömeskraft. De begår misstag, när de skulle samla erfarenheter görande dem i stånd till, att fatta korrekta beslut, eftersom de då skulle söka Guds råd. Som förmän för sina respektive konferenser, bör de inse att de måste vara trofasta på sina förtroendeposter. Dessa konferenser är för dem en skola, där de skall visa sin förmåga till att styra. De måste lära sig och lära sig, undervisa och undervisa. De skall uträtta orubbligt, Kristuslikt arbete, varvid de fäster det på en så stadig grund, att det aldrig störtar samman. rätt

(322)Opartisk och osjälvisk
Han, som valts till ordförande för Generalkonferensen, bör, i gudsfruktan, stå på sin post och i sin ställning, utan partiskhet, och med osjälviska intressen. Han bör vara en trofast tjänare. Han bör vara präst och en klok härskare över sitt eget hus. Han bör göra det klart, att han förstår att förståndigt styra sin egen familj, och i fruktan för Gud. Om detta ignoreras, kommer han att ta med sig sina brister i sitt arbete. I fall någon man visar, att kärleken till och fruktan för Gud (323) har dragits upp med rötterna ur själva hans väsen, varigenom sanningen inte styr över hans leverne, när världsliga ting är allt och i allt, är han inte rätt man, inte ens som lokal föreståndare. rätt

(323)Råd efterfrågas från dem i Battle Creek angående saker, som lika gärna kunde avgöras av människor på verkstadsgolvet, i fall de ville söka Herren, och som borde ha avgjorts inom deras ansvarsområden. Herren förklarar, att Han är nära alla, som kallar på Honom med uppriktigt hjärta. Kristus sade: »Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er.« {Matteusevangeliet 7:7.} Detta löfte har gjorts dubbelt, ja, trefaldigt säkert. Gud lider aldrig nederlag. I dag är män, som är förmän för konferenser, mindre effektiva och dugliga, än de borde vara, eftersom de sätter människor i Guds ställe, och då tar de också endast emot det, som människor kan ge dem. rätt

(323)Sök Guds råd
Konferensförmän, Ni kommer att få förstånd, om Ni bara bestämmer Er för, att nalkas Gud, att komma till Honom. Tro på Honom. Han kommer att höra Era böner, och komma till Er hjälp, på mycket kortare tid, än de offentliga färdmedlen fraktar en, två, tre eller fyra personer en lång sträcka, till stor kostnad, för att avgöra frågor, där Guds visdom kan avgöra saken långt bättre åt Er. Han har lovat: »Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den.« {Jakobsbrevet 1:5.} Om Ni uppriktigt ödmjukar Era hjärtan för Honom, tömmer Era själar på självaktning, och rycker loss de naturliga bristerna i Era karaktärer, samt övervinner Er längtan efter överlägsenhet, och träder fram inför Gud som små barn, kommer Han att ge Er Sin Helige Ande. När två eller tre enas om något, och (324) ber till Herren därom, skall det, i Jesu namn, göras för dem. rätt

(324)När det anses vara passande, att bruka medel på skolbyggnader, på sanatorier, eller på hem för fattiga i ett bestämt land, vill Herren, för att etablera arbetet där, att de på platsen boende troende skall vandra ödmjukt inför Honom, och visa att de inser sin personliga avhängighet av Honom, och att de tror på Hans villighet till att hjälpa dem med att planlägga, med att tänka ut, och med att arrangera förståndigt för Hans verksamhet. Han är lika villig, att ge visdom åt dem, som känner värdet av gudomlig nåd, som att ge visdom till någon annan, som då kommer, under stora omkostnader, att skänka den vidare till Er. Var är Er tro? Skall människor vända sig från visdomens Gud, för att söka visdom från begränsade personer, och i stället be individer att komma från fjärran land och avhjälpa deras rådvillhet? Hur ser Herren på detta? rätt

(324)Var och en kan nära den tanken, att han tror på Gud. Ni arbetar i en del av Hans stora vingård, och Han har sagt Er, att om någon saknar visdom, skall denne be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser. Denna värld är endast en liten atom i den omätliga domän, där Gud styr, och dock är denna lilla, fallna värld av större värde i Hans ögon, än de nittionio, som inte kommit på avvägar från fållan. Om vi sätter vår förtröstan till Honom, kommer Han inte att låta oss bli offer för Satans frestelser. Gud vill, att varje själ, för vilken Kristus dog, skall uppgå i eller bli en del av vinträdet, varvid han förbinds med vinstocken, och suger näring från den. Vårt beroende av Gud är absolut, och bör hålla oss synnerligen ödmjuka; och på grund av vår avhängighet av Honom, bör vår kunskap om Honom växa till högst märkbart. Gud vill, att (325) vi avlägsnar oss från varje form av själviskhet, och vi skall komma till Honom, inte som ägare av oss själva, utan som Herrens köpta egendom. rätt

(325)En framgångsrik affärsman
Daniel sökte Herren tre gånger om dagen, i allvarlig bön efter visdom och styrka samt mod till att framställa den ende sanne Guden i det onda Babylon. Ni är ofta rådvilla, när det gäller att veta, vad Ni skall göra; men ta inte penna och papper och skriv ned Era frustrationer till Battle Creek. Det kan förekomma oklarheter på vissa punkter, men Er Rådgivare är nära. Böj Er för Honom, och säg Honom allt, vad Ni behöver. Kan personerna i Battle Creek ge Er ljus? De kan inte förstå Era behov. Eftersom de inte är på plats, kan de vägra Er somligt, men hade Ni vänt Er till Gud, skulle Han ha svarat: ”Dra ut, så skall Jag vara med Er, och ge Er nåd.” rätt

(325)I många år har en undervisning getts folket, som sätter Gud i andra hand och människor först. Detta folk har lärt sig, att allt måste läggas fram inför några få mäns råd i Battle Creek. Gud har gett Er tillfälle till, att se begränsade människors svaghet. Finns det inga människor i Amerikas olika stater, som vandrar riktigt i Guds ögon? rätt

(325)Har det inte i himmelens böcker noterats namnen på dem, som älskar och tjänar Gud? Kan de inte planlägga? Har de i Battle Creek getts extra sunt förnuft och klokskap, som Gud vägrar att ge dem i församlingarna och delstatskonferenserna? »Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den.« {Jakobsbrevet 1:5.} rätt

(326) (326) Församlingarna skulle förstå hundra gånger mera av den Helige Andes gärningar, om predikanterna bara ville lära alla att betänka, att de har en Gud inom räckhåll, och inte långt borta, och att de kan ära Gud, genom att be Honom om hjälp och visdom, var de än är. Då kommer de att få förmågor, som kommer att styrka Generalkonferensen. rätt

(326)Det finns talanger överallt, men de erkänns inte alltid. Dessa talanger bör spåras upp och sättas i arbete. Under Guds Andes verkan kommer deras förmågor att blomstra genom användning. Men Gud vanäras allvarligt, när människor sätts på den plats, som borde ha varit Guds. Han ensam förmår, att ge felfria råd. rätt

(326)Det har i Battle Creek rådslagit män, som inte kan utvärdera sakernas tillstånd inom de olika områdena, i motsats till dem, som befinner sig på plats; och det är inte klokt av människor, att blicka hän till människor, och göra sig beroende av några få män i Battle Creek, varav vissa har varit främmande för Gud i flera år. Genom att lyssna till dessa personers värderingar, och genom att sända efter dem långväga ifrån, för att rådslå, har Ni bevisat Gud stor vanära. Härigenom visar Ni Er sätta individer, som är ohelgade i hjärtat, där Gud borde vara. rätt

(326)Anta så, att en del misstag begås av dem ute på fältet. De kan vara av långt mindre betydelse, än fel begångna vid verkets hjärta. Kan Ni inte uppsöka den store Ledare, som är mäktig till att ge råd? Förmår inte Han att återupprätta? Förmår inte Han att verka för Ert bästa? Skulle inte Han göra det, om Ni går till Honom, så som de små barnen går till sina föräldrar? Det förekommer på det hela taget alldeles för mycken överlägsen självtillräcklighet hos vissa personer. Gud kan icke verka tillsammans med sådana stolta element. Om dylikt inte blir bannlyst, om jaget inte blir ödmjukat, kan Gud inte verka. De, som sänder redogörelser för alla sina förvecklingar från världens (327) skilda delar till Battle Creek, visar människors visdom, och inte Guds visdom. rätt

(327)För vidare studium: Vägledning för Församlingen, Band 1, sidorna 417-421, 428-430, 431-432 (Testimonies for the Church, Band 4, sidorna 309-312, 386, 387, 494); Testimonies for the Church, Band 5, sidorna 409-411. rätt

nästa kapitel