| Vittnesbörd till Predikanter och Bibelarbetare kapitel 51. Från sida 364 | ren sida tillbaka |
(364)[Special Testimonies, Serie A 9, sidorna 21-31 (1897).] (364) Raskt ställer människor sig under det banér de har valt, och väntar rastlöst och iakttar sina ledares göranden. Det finns de, som (365) vakar och väntar samt verkar för vår Herres ankomst; medan den andra gruppen hastigt faller in i leden under anförarskap av den förste, store avfällingen. De letar efter en gud i mänsklig gestalt, och Satan personliggör den de söker. Massor av människor kommer att bli så bedragna genom sitt avvisande av sanningen, att de kommer att ta emot förfalskningen. Det mänskliga hälsas och hyllas som det gudomliga. rätt (365) En kom från de himmelska salarna, för att framställa Gud i mänsklig form. Guds Son gjordes till människa, och bodde ibland oss. »I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det... Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen. Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte. Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn«. {Johannesevangeliet 1:4, 9-12.} rätt (365) Det förekommer endast två grupper. Satan verkar genom sin skumma, bedrägliga kraft, och genom starka villfarelser fångar han upp alla, som inte underkastar sig sanningen, som har vänt bort sina öron från sanningen och har vänt dem till fablerna. Satan själv underkastar sig inte sanningen, han är laglöshetens hemlighet. Genom sin list skänker han sina själsförstörande villfarelser ett sken av sanning. Häri ligger deras makt att förleda. Det är för att de är en efterapning av sanningen, som spiritism och teosofi samt dylika lurendrejerier vinner sådan kraft över människors sinnen. Häri gör sig Satans mästerliga verk gällande. Han utger sig för att vara mänskosläktets frälsare, mänskosläktets välgörare, och på så sätt lockas hans offer lättare till undergång. rätt (365) Det har påpekats för oss i Guds Ord, att sömnlös vaksamhet är priset för säkerhet. Endast på sanningens och rättfärdighetens raka stigar kan vi undgå (366) frestarens makt. Men världen är snärjd. Satans skicklighet visar sig i, att tänka ut otaliga planer och tillvägagångssätt, för att förverkliga hans syften. Hyckleri har blivit till en fin konst i hans tjänst, och han verkar i en ljusets ängels förklädnad. Guds ögon allena blir varse hans planer, för att besmitta världen med falskhet och ödeläggande principer, som har ett sken av äkta yttre godhet. Han verkar, för att begränsa den religiösa friheten. Och för in ett slags slaveri i den religiösa världen.* Organisationer och institutioner kommer, med mindre de kontrolleras av Guds makt, att verka under Satans diktat, för att bringa människor under människors styrning, och bedrägeri och svek kommer att bära nitiskhetens yttre kännetecken för sanningen och för Guds rikes främjande. Vad som helst i våra metoder, som inte är lika genomskinligt som dagsljuset, hör till den onde furstens metoder. Hans metoder utövas till och med ibland sjundedags-adventister, som säger sig äga den framåtskridande sanningen. rätt (366) Om människor motsätter sig de varningar, som Herren sänder dem, blir de så småningom anförare vid onda gärningars utförande; sådana personer åtar sig, att utöva Guds företrädesrätt – de dristar sig till att göra, vad Gud Själv inte gör, genom att söka kontroll över människors sinnen. De inför sina egna metoder och planer, och genom sin missförståelse av Gud försvagar de andras tro på sanningen, och inför falska principer, som verkar likt en surdeg i, att smutsa ned och fördärva våra institutioner och församlingar. Vad som helst, som förringar människors uppfattning om rättfärdighet och rimlighet samt opartisk bedömning, vilket som helst påfund eller föreskrift, som ställer Guds mänskliga representanter under mänskosinnens kontroll, försvagar deras tro på Gud; det åtskiljer själen från Gud; ty det leder bort från den stränga renhetens och rättfärdighetens stig. rätt (366) Gud försvarar inte någon uppfinning, varigenom människor i ringaste grad kan härska över eller förtrycka sin nästa. (367) Det enda hoppet för den fallna människan är, att se på Jesus och ta emot Honom som den ende Frälsaren. Så snart som människor börjar med järnhårda regler för andra, så snart som de lägger hästtömmar på dem och kör med dem efter eget gottfinnande, vanärar de Gud och försätter sina egna och brödernas själar i fara. Syndfulla människor kan endast finna hopp och rättfärdighet i Gud, och de förblir rättfärdiga endast så länge, som de upprätthåller en livskraftig förbindelse med Gud genom tro på Honom. En blomma på ängen måste ha sin rot i myllan; den måste ha luft, dagg, regn och solsken. Den blomstrar endast när den tar emot dessa fördelar, och alla är från Gud. Likadant förhåller det sig med människor. Vi erhåller det från Gud, som tjänar till själens liv. Vi har varnats för, att lita på människor, och att sätta oss kött till arm. En förbannelse uttalas över alla, som gör detta. rätt (367)Jesus och Nikodemus (368) Egentligen sade Jesus till Nikodemus: Det är inte strid, som kommer att gynna Din sak, det är inte diskussioner, som kommer att bringa ljus till själen. Du måste ha ett nytt hjärta, annars kan Du inte känna igen himmelens rike. Det är inte större vittnesbörd, som kommer att ge Dig rätt insikt, utan nya syften, nya bevekelsegrunder. Du måste bli född på nytt. Inte förrän denna förändring har inträffat, och allt blivit nytt, kommer de starkast tänkbara vittnesbörd att vara gagnlösa. Bristen finns i Ditt eget hjärta; allt måste förändras, annars kan Du inte se Guds rike. rätt (368) Detta var ett synnerligen förödmjukande besked till Nikodemus, och med en känsla av irritation reagerade han på de ord, som Kristus hade yttrat: »’Hur kan en människa födas när hon är gammal?« {Vers 4.} Han var inte tillräckligt andlig av sig, för att inse meningen av Kristi ord. Men Frälsaren mötte inte argument med argument. I det att Han lyfte högerhanden i högtidlig och lugn värdighet, betonade Han sanningen med än större förvissning: »Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om inte en människa blir född av vatten och Ande, kan hon inte komma in i Guds rike. Det som är fött av kött är kött, och det som är fött av Anden är ande. Förundra dig inte över att jag sade dig, att ni måste födas på nytt. Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far, så är det med var och en som är född av Anden.« {Verserna 5-8, Reformations-Bibeln.} »Nikodemus... sade till honom: »’Hur kan det ske?’« {Vers 9.} rätt (368) Några glimtar av sanningen höll på att tränga in i rådsherrens sinne. Kristi ord fyllde honom med bävan, och ledde honom till frågan: »’Hur kan det ske?’« Med djupt allvar svarade Jesus: »’Du är Israels lärare och vet inte det.« {Vers 10.} Hans ord tillkännagav (369) för Nikodemus den lärdomen, att, i stället för att känna sig irriterad över sanningens tydliga ord, och övergå till ironi, borde han, på grund av sin andliga okunskap, ha en långt mera ödmjuk uppfattning om sig själv. Samtidigt yttrades Kristi ord med sådan högtidlig värdighet, och både ansiktets utseende och röstens ton uttryckte så uppriktig kärlek till honom, att han inte blev förargad, då han insåg sin egen, förödmjukande ställning. rätt (369) Han, som blivit betrodd med folkets religiösa angelägenheter, skulle helt säkert inte vara likgiltig inför sanningar, som var så betydelsefulla för dem att förstå, såsom betingelsen för ingång i himmelens rike. »Sannerligen, sannerligen säger jag dig«, fortsatte Jesus: »Vi talar vad vi vet, och vad vi har sett vittnar vi om och vårt vittnesbörd tar ni inte emot. Tror ni inte, när jag talar till er om jordiska ting, hur skall ni då kunna tro, om jag talar till er om himmelska ting?« {Verserna 11-12, Reformations-Bibeln.} rätt (369)Denna lärdom gäller för oss i dag (369) Om Ni dagligen låter den Helige Ande forma och dana Era hjärtan, kommer Ni att äga den gudomliga insikten till, att förnimma arten av Guds rike. (370) Nikodemus mottog Kristi lärdom och blev en sann troende. Hans stämma hördes i Stora Rådet i opposition mot deras planer på att döda Kristus. »’Inte dömer väl vår lag någon utan att man först hör honom och tar reda på vad han har gjort?’« Det hånfulla svaret kom tillbaka: »’Är kanske du också från Galileen? Om du undersöker Skriften skall du se att ingen profet kommer från Galileen.’« {Johannesevangeliet 7:51-52.} rätt (370) Jesus hade en lärjunge i Nikodemus. Vid den nattliga överläggningen stod den överbevisade mannen framför Frälsaren under sanningens uppmjukande och betvingande inflytande. Sanningen strålade in i hans sinnes kamrar och påverkade hans hjärta. Jesus sade: »Om ni inte tror när jag talar till er om det som hör jorden till, hur skall ni då kunna tro, när jag talar till er om det som hör himlen till? Ingen har stigit upp till himlen utom han som kom ner från himlen, Människosonen som är i himlen.« {Kapitel 3:12-13.} Jesus berättade inte bara för Nikodemus, att han måste få ett nytt hjärta, för att se himmelens rike, utan berättade också för honom, hur han skulle uppnå ett nytt hjärta. Han studerade den verklige sanningssökarens undrande sinne, och överbringade honom en framställning av Sig Själv: »liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv.« {Verserna 14-15.} Goda nyheter! Goda nyheter ljuder ut över hela världen! »Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.« {Vers 16.} Denna lärdom är av den största betydelse för varje levande själ; ty villkoren för frälsning framförs här tydligt och klart. I fall någon inte känner till andra texter i Bibeln, utgör denna i sig vägledning för själen. rätt (370) Särskilt för var och en, som åtar sig ansvar som rådgivare, var och en, som har med mänskliga (371) själar att göra, har denna stora och vidunderliga sanning blivit ett klart och skinande ljus. Det finns ingen ursäkt för den, som har Guds Ord i sin ägo, att säga: "Jag har ingen erfarenhet; jag förstår inte dessa ting." Han blir aldrig klokare, förrän hans betydelse krymper i hans egna ögon. Han måste lära sig sin läxa som ett litet barn. Han måste göra det till sin första plikt, att förstå Guds verk i själens pånyttfödelse. Denna förändring behöver inträffa hos varje person, innan vederbörande åtar sig en ställning i förbindelse med Guds helgade verk. I fall någon inte har en livskraftig förbindelse med Gud, tar hans egen anda och känslor överhanden. Dessa går att beteckna som främmande eld, som tänts i stället för den invigda. Människor har flätat in sina egna karaktärsbrister i Guds verk, ja, mänskliga och jordiska påfund, bedrägerier, som snärjer dem själva och alla, som tar emot dem. rätt (371)Amaleks dom (372) (372) Fastän Israels barn ofta hade bedrövat Herren, genom att strunta i Hans råd, hyste Han ändå ständigt öm omsorg om dem. Herren Jesus Kristus såg, hur deras fiender drog fördel av deras omständigheter, så att de kunde göra dem skada; de sökte nämligen, att utsätta de trötta – som hade färdats under Guds ledning – för lidande. Hör den dom, som Gud tillkännagav: »När därför HERREN, din Gud, har låtit dig få ro för alla dina fiender runt omkring i det land som HERREN, din Gud, ger dig till besittning som arvedel, då skall du utplåna minnet av Amalek under himlen. Glöm inte detta!« {Vers 19.} rätt (372) Jag skriver dessa Guds ord, så att Hans bekännande barn inte skall drabbas av den förbannelse, som föll över Amalek, därför att de har tagit efter Amaleks tillvägagående. Om hedningarna fick höra denna allvarliga anklagelse på grund av sin behandling av de trötta och utmattade, vad skulle Herren så säga mot dem, som har haft ljus, stora möjligheter och förmåner, men inte har visat Kristi anda mot sina egna bröder? rätt (372) Herren ser allt umgänge bröder emellan, som försvagar tron, och som ödelägger deras egen tillit till, att de själva är människor, som uppträder och riktigt och rättfärdigt. Å det bestämdaste uttrycker Han Sitt misshag över den orättfärdighet, som utövas. Han säger: »Vore jag rättfärdig om jag tillät orätt våg och falska vikter i väskan?« {Mika 6:11.} rätt (372) De allvarliga felgrepp, som här omtalas, har måhända inte skett på våra institutioner, men gärningar som de här beskrivna, har inträffat, och sker fortlöpande. rätt (372) Sida efter sida kunde skrivas om dessa ting. Hela konferenser har blivit genomsyrade med samma fördärvliga principer. »… de rika (373) i staden är fulla av våld, och de som bor där talar lögn och har en falsk tunga i sin mun«. {Vers 12.} Herren kommer att verka, för att rena Sin församling. Jag säger Er sanningen: Herren står redo, att välta över ända de institutioner*, som är uppkallade efter Hans namn. rätt (373) Exakt hur snart denna renande process kommer att börja, kan jag inte säga, men det kommer inte att dröja särskilt länge. Han, vars sädesvanna för bortblåsning av agnar är i Hans hand, kommer att rensa Sitt tempel på dess moraliska nedsmutsning. Han kommer att fullständigt rena Sin loge. Gud vredgas på alla, som utövar minsta lilla orättfärdighet; ty härigenom förkastar de Guds auktoritet och sätter därmed sina intressen för försoning i fara, den förlösning, som Kristus har åtagit Sig för varje son och dotter åt Adam. Kommer det att löna sig, att välja en kurs, som är oförenlig med Guds vilja? Kommer det att löna sig, att offra främmande eld i Era rökelsekar till Gud, och säga att det inte gör någon skillnad? rätt (373) Det har inte varit enligt Guds ordning, att centralisera så mycket till Battle Creek. Som saker och ting är nu, har de framställts för mig som en varning. Jag bara ryser inför den framställningen. Herren gav förmaningar om, att förhindra detta demoraliserande sakernas tillstånd, men de har inte åtlytts. »Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? Det duger bara till att kastas ut och trampas ner av människor.« {Matteusevangeliet 5:13.} rätt (373) Jag vädjar till mina bröder om, att vakna upp. Med mindre en förändring snabbt sker, måste jag lägga fram fakta inför folket; för detta sakernas tillstånd måste ändras, oomvända personer får inte längre vara direktörer och ledare inom ett sådant betydelsefullt och helgat verk. Med David måste vi säga: »Tiden är inne för Herren att handla, man har brutit din lag.« {Psaltaren 119:126, Bibel 2000.} |