Vittnesbörd till Predikanter och Bibelarbetare kapitel 53. Från sida 387 | ren sida tillbaka |
(387)[Special Testimonies, Serie A 9, sidorna 75-80 (1897).] (387) Kom ihåg, att den tid aldrig kommer, när Satans djävulska skugga inte kommer att kastas tvärs över vår stig, för att gäcka vår tro och fördunkla det ljus, som utstrålar Jesu närvaro, Rättfärdighetens Sol. Vår tro får inte vackla, utan bana sig väg genom skuggan. Vi måste ha en erfarenhet, som inte blir begravd i tvivlets mörker. Vår tro vilar inte på känslor, utan på sanning. Den inspirerade aposteln talar om, hur vi bygger på apostlarnas och profeternas grundval, Jesus Kristus, som är själva Huvudhörnstenen. Kristi församling är framställd som »uppbyggda till en Guds boning genom Anden.« {Efésierbrevet 2:22.} Om vi är »rotade och grundade i kärleken«, skall vi »tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå.« {Kapitel 3:17-19.} Oh, värdefulla möjligheter och uppmuntringar! I det människohjärta, som är rensat från all moralisk orenhet, bor (388) den dyrbare Frälsaren, och förädlar och heliggör hela naturen, samt gör människan till ett tempel för den Helige Ande. rätt (388)Kristus en personlig Frälsare (388) Dessa tankar äger en styrande makt över hela personligheten. Jag önskar, att slå fast för Dig, att, om Du vill, kan Du alltid ha en gudomlig följeslagare med Dig. »Vad kan ett Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: Jag skall bo hos dem och vandra med dem, och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. « {Andra Korintierbrevet 6:16, kursivt i Svenska Folk-Bibeln 98.} När sinnet uppehåller sig vid Kristus, formas karaktären till likhet med det gudomliga. Tankarna genomsyras av en känsla av Hans godhet och Hans kärlek. Vi betraktar Hans karaktär, och således är Han i alla våra tankar. Hans kärlek omger oss. Om vi bara stirrar ett ögonblick på solen i dess middagshöjd, och vi så (389) vänder bort blicken, visar sig solens bild i allt, vad vi ser på. Likadant är det, när vi beskådar Jesus, allt vad vi ser på, återspeglar Hans bild, Rättfärdighetens Sol. Vi kan inte se något annat, eller tala om något annat. Hans bild är inpräntad i själens ögon och påverkar varje enskildhet i våra dagliga liv, och mjukar upp samt betvingar hela vår natur. Genom åskådning anpassas vi till likhet med det gudomliga, själva Kristi likhet. Till alla dem, som vi umgås med, återger vi Hans rättfärdighets klara och muntra strålar. Vi har blivit omskapade till karaktären; för hjärta, själ och sinne har lysts upp av återspeglingen av Honom, som älskade oss och gav Sig Själv för oss. Här handlar det åter om förnimmelsen av ett personligt och levande inflytande, som dröjer sig kvar i våra hjärtan genom tro. rätt (389)Jesu förblivande närvaro (390) Vad sade Jesus till den samaritiska kvinnan vid Jakobs brunn? »’Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: Ge mig att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.’ … ’Var och en som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv.’« {Johannesevangeliet 4:10-14.} Det vatten Kristus syftade på, var uppenbarelsen av Hans nåd i Hans ord; Hans Ande samt anda och Hans lära är som en törstsläckande källa för varje själ. Alla andra källor, som de skall komma att gripa efter, kommer att visa sig vara oförmögna att tillfredsställa. Men sanningens ord är som kalla strömmar, framställt som vattnen från Libanon, som alltid svalkar och släcker törsten. I Kristus är glädjens helhet för alltid. Världens lustar och nöjen samt förnöjelser mättar aldrig, ej heller läker de själen. Men Jesus säger: »Den som äter mitt kött och dricker mitt blod, har evigt liv«. {Johannesevangeliet 6:54.} rätt (390) Kristi nådiga närhet i Hans ord talar alltid till själen, och framställer Honom som brunnen med det levande vattnet till vederkvickelse av den törstande själen. Det är vår förmånsrätt, att ha en levande och inneboende Frälsare. Han är den andliga kraftens källa, som är ingjuten i oss, och Hans inflytande strömmar ut i ord och handlingar, och vederkvicker alla inom vårt inflytandes räckvidd. Därmed väcks det hos dem önskningar och drömmar om styrka och renhet, helighet och frid, och om den glädje, som inte för sorg med sig. Detta är följden av, att Frälsaren bor i oss. rätt (391)(391)Kristi medling |