»Ge Mig Ditt Hjärta«

(419)[Special Testimonies, Serie A 9, sidorna 51-59 (1897).]
Adelaide, Australien, den 12. oktober, 1896
De i ansvariga ställningar skall inte låta sig omvändas till världens själveftergivande och orimliga principer, ty det har de inte råd med; och i fall de hade det, skulle kristna grundsatser inte tillåta det. Mångfaldiga lärosatser behöver spridas. »’Vem kan han lära förstånd? För vem förklarar han budskapet? Dem som just är avvanda från modersmjölken, nyss tagna från modersbröstet? Ty det är bud på bud, bud på bud, ljud på ljud, ljud på ljud, lite här, lite där!’« {Jesaja 28:9-10.} Således skall Herrens Ord tålmodigt läras ut till barnen, och hållas fram för dem av föräldrar, som tror Guds Ord. »Ja, genom stammande läppar och på främmande språk skall han tala till detta folk, han som en gång sade till dem: »’Här är viloplatsen, låt den trötte vila. Här är vederkvickelse.’« Men de ville inte höra. Och HERRENS ord blev för dem »bud på (419) bud, bud på bud, ljud på ljud, ljud på ljud, lite här, lite där.’ Så skall de, bäst de går, falla baklänges och krossas, bli snärjda och fångade.« {Verserna 11-13.} Varför? – Därför att de inte gett akt på Herrens Ord, då det kommit till dem. rätt

(420)Det handlar om dem, som inte har tagit emot undervisning, utan hellre har värnat om sin egen klokskap, och har valt att arbeta själva i överensstämmelse med sina egna föreställningar. Herren ger dessa följande prov: Antingen ta ställning för Hans råd, eller vägra och följa sina egna föreställningar, och så överlämnas till deras oundvikliga följder. På alla våra vägar, i all vår tjänst för Gud, talar Han till oss: »Ge Mig Ditt hjärta.« Det är den ödmjuka och lärvilliga andan, som Gud önskar. Det, som skänker bönen dess effekt, är faktumet, att den utandas från ett kärleksfullt och lydigt hjärta. rätt

(420)Gud kräver vissa ting av Sitt folk; i fall de säger: Jag tänker inte överlämna mitt hjärta, för att göra denna sak, låter Herren dem följa sitt eget förmodat goda omdöme utan himmelsk visdom, tills detta Skriftställe [Jesaja 28:13] fullbordats. Du skall icke säga: Jag tänker följa Herrens vägledning till en viss punkt, som står i samklang med mitt eget omdöme, och sedan hålla fast vid mina egna idéer, varigenom jag avvisar, att formas till likhet med Herren. Låt frågan ställas: Är detta Herrens vilja? Och inte: Är detta __:s uppfattning och bedömning? rätt

(421)Herrens måttstock
Allt måste betraktas i ljuset av Kristi exempel. Han är det sanna ljuset, som lyser upp varje människa, som kommer till världen. Lyssna till Hans ord, ta efter Hans föredöme i självförnekelse och självuppoffring, och se på Kristi förtjänst för den karaktärens härlighet, som Han äger, och vill få ge Dig. De, som följer Kristus, lever inte för att behaga (420) sig själva. Mänskliga normer är som svaga rör. Herrens måttstock innefattar karaktärens fulländning. rätt

(420) »Ja, HERREN skall resa sig som på Perasims berg och han skall vredgas som i Gibeons dal för att utföra sitt verk, sitt främmande verk, och fullgöra sitt arbete, sitt förunderliga arbete. Sluta nu med ert hån, så att era band inte dras åt ännu hårdare, ty jag har hört från Herren, HERREN Sebaot om förödelse och orubbligt beslutad straffdom över hela jorden.« {Jesaja 28:21-22.} Läs Femte Moseboken 7:6. rätt

(420)Läs hela kapitlet, likaså kapitel 1 och 8. Dessa framställdes för mig som ord från Herren. Dessa ting har nedtecknats som förmaning till oss, över vilka världens slut har kommit. rätt

(420) Vi skall endast ha dem knutna till våra institutioner, som vill höra Herrens Ord och värdesätta samt lyda Hans röst. När en person yrkar ihärdigt på, att hans tankar och omdöme skall vara förhärskande på någon av våra institutioner, kan Ni inte få något större bevis för, att vederbörande inte känner sig själv och är ur stånd till att leda andra. Han kommer att begå misstag och skada mera, än återställa. Han vet inte, vilket ansvar vilar på honom i hans förhållande till Gud och medmänniskorna. rätt

(420) »Då nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudsfruktigt skall ni då inte leva«? {Andra Petrusbrevet 3:11.} De, som vandrar ödmjukt med Gud, kommer inte att trakta efter större ansvar, men kommer att ta i beaktande, att de har ett bestämt arbete att utföra och kommer att vara sin plikt trogna. Vid våra institutioner kan en massa gott göras i form av upplärning genom föreskrifter och exempel, i sparsamhet på alla sätt. Om Du, min broder, hade lärt Dig i Kristi skola, att vara ödmjuk och beskedlig i hjärtat, skulle Du alltid att ha stått på trygg grund. Du har inte en jämnt balanserad karaktär. Du kan inte med trygghet lita på Ditt eget omdöme i allting. Människor vill gärna tänka ut (421) och planlägga; Gud fäster en princip i sinnet. Människor försöker, att göra plikten angenäm och anpassad till den egna, icke omvända naturen; men livet är en krigsskådeplats; livet är en kapplöpning, där man måste löpa, om man vill segra... rätt

(421)Ursäkter är värdelösa
Frågan för oss att tänka över, är: Har vi Kristi egenskaper? Ursäkter är värdelösa. Alla omständigheter, alla lustar och lidelser, skall tjäna en gudfruktig människa, icke härska över henne. Den kristne skall icke trälbindas av några nedärvda eller uppammade vanor eller böjelser. Han skall härska över sina djuriska lidelser, snarare än att hållas i vanans träldom. rätt

(421)Vi skall inte vara omständigheternas tjänare, utan styra omständigheterna genom orubbliga grundregler lärda av den störste Lärare, som världen någonsin har känt. Den allvarliga ställning, som vi i dag intar i förhållande till världen, det allvarliga ansvar och de plikter Herren har lagt på oss, skall inte ignoreras. I stället skall vår vilja och våra omständigheter bringas i ordning. Självförnekandets och självuppoffrandets princip, som uppenbarades i Kristi, Johannes Döparens, Daniels och de tre vännernas exempel, skall gå likt en plogbill genom nedärvda och uppammade vanor under alla omständigheter och sammanhang. rätt

(421) Jag frågar Er: Är Guds rike inom Er? Guds folk skall vara likt scouterna, alltid redo, de skall alltid vara samlade och sansade i Kristus. Tiden är nu kommen, när vi det ena ögonblicket kan stå på fast mark, för att nästa ögonblick känna, hur marken häver sig under våra fötter. Jordskalv kommer att äga rum, där vi minst anar det. rätt

(421) Kristendomen har en mycket bredare innebörd, än många hittills har tillskrivit den. Den är inte en trosbekännelse. Den är Hans ord, som lever och förbliver till evig tid. Den är en levande princip, som tar i besittelse sinne, (422) hjärta, bevekelsegrunder, ja, hela människan. Kristendomen – oh, vi måste erfara dess verkningar! Den är en livskraftig och personlig erfarenhet, som upphöjer och förädlar hela människan. Varje person står ansvarig inför Gud, som har vidtagit åtgärder, för att alla skall kunna ta emot denna välsignelse. Men många tar inte emot den, fastän Kristus har anskaffat den till dem till ett oändligt pris. De har inte greppat välsignelsen, som ligger inom räckhåll för dem, och därför har de kvar sina obehagliga karaktärsdrag. Härigenom lurar synden vid dörren. Ehuru de bekänner sin fromhet, har Satan gjort dem till sina representanter, för att riva ned och förvirra, där det behagar honom. De utövar ett skadligt inflytande på många själar, som behöver ett exempel, vilket skulle hjälpa dem på färden till himmelen. rätt

(422) Vilka är medborgare i det himmelska riket? – Alla de, som gör Hans vilja. De har rättfärdighet, frid och glädje i den Helige Ande. Medlemmarna av Guds rike är Guds söner, delaktiga i Hans stora verksamhet. Guds utvalda är ett bestämt släkte, ett särpräglat folk, ett heligt folk, som frambär Hans pris, eftersom Han har kallat dem ut ur mörkret och in i Sitt otroliga ljus. De är jordens salt, världens ljus. De är levande stenar, ett kungligt prästerskap. De är kompanjoner med Jesus Kristus. Dessa är de, som följer Lammet varhelst det går. rätt

(422)Våra personligheter
Det finns rättigheter, som tillhör varje enskild person. Vi är personligheter och har varsin identitet, som är vår egen. Ingen kan låta sin identitet gå upp i en annans. Alla måste handla för sig själva, efter det egna samvetets bud. Vad angår vårt ansvar och inflytande, är vi ansvariga inför Gud, eftersom våra liv stammar från Honom. Livet får vi inte (423) från våra föräldrar, utan från Gud allena. Vi är Hans genom skapelse och frälsning. Våra lemmar är inte våra egna, till att behandlas som det oss behagar, till att förstöras genom vanor, som leder till förfall. Härigenom blir det omöjligt, att ge Gud en fullödig tjänst. Våra liv och alla våra förmågor tillhör Honom. Han kallar på oss varje ögonblick; Han håller det levande maskineriet i gång. I fall vi lämnades till att låta det fungera i ett ögonblick, skulle vi dö. Vi är absolut avhängiga av Gud. rätt

(423) Vi lär oss en viktig läxa, när vi förstår vårt förhållande till Gud, och Hans förhållande till oss. Orden »ni inte tillhör er själva… Ni har blivit köpta och priset är betalt« {Första Korintierbrevet 6:19-20} skulle hängas i minnets salar, så att vi alltid kan erkänna Guds rättigheter till våra talenter, vår egendom, vårt inflytande och våra personliga jag. Vi måste lära oss, hur denna Guds gåva skall behandlas, i sinne, i själ, i kropp, så att vi som Kristi lösköpta besittning kan ge Honom en sund och välsmakande tjänst. rätt

nästa kapitel