| Vittnesbörd till Predikanter och Bibelarbetare kapitel 61. Från sida 426 | ren sida tillbaka |
(426)[Denna sektion är ett omtryck av traktatet The Sin of Licentiousness {Otuktens Synd}.] rätt (426)Sanningen förkunnas flitigt, men få blir helgade genom den. Gudaktighet och rättfärdighet ges inget utrymme i vardagslivet, varigenom Herren vanäras; och eftersom den svaga mänskonaturen saknar ett fast grepp om Gud, har den heller ingen kraft till, att stå emot frestelsen, och kommer inte heller att ha det, förrän Guds omvandlande inflytande griper tag om själen. rätt (426)Vi närmar oss domen, och de, som frambär varningsbudskapet till världen, måste ha rena händer och rent hjärta. De måste ha en levande förbindelse till Gud. Tankarna måste vara rena och heliga, själen obesmittad, kroppen, själen och anden vara en rensad och obefläckad gåva till Gud, annars tar Han inte emot den. rätt (426)Nyligen inträffade, smärtsamma händelser är ett av de tydligaste vittnesbörden om, att änden är nära. Satan går omkring som ett rytande lejon, och söker efter någon att uppsluka; och i fall män och kvinnor, under detta flammande ljus, som nu skiner i denna farofyllda tid, befinns vara otuktiga personer, är jag rädd för, att Gud kommer att skilja dem från arbetet för evigt. rätt (426)Bestämt handlande ett måste (427)Så snart, som de hamnar i frestelse, visar de sina moraliska brister – att de inte är delaktiga av den gudomliga naturen, att de ej heller har lämnat det fördärv, som råder i världen genom lusten; och att de är världsliga, liderliga och djävulska. Satan finner något i dem, som han gradvis kan egga upp till tydliga överträdelser, och han utnyttjar sina tillfällen, och följden är, att flockens bekännande herdar är köttsligt lagda. De leder fåren i sin vård, vars renhet, beskedlighet och gudaktighet de noga borde vaka över, ut i tygellöshet och otukt. Himmelens änglar ser på med känslor av skam, sorg och avsky. Hur kan himmelens rena änglar hjälpa denna klass? Hur kan de bringa himmelskt ljus in i de församlingar, där sådana predikanter kämpar för Guds lag, men bryter mot den varje gång en gynnsam möjlighet yppar sig; lever en lögn, använder ett lömskt tillvägagångssätt, arbetar i hemlighet, ger efter för sina ohelgade tankar och eggar upp sina lidelser, samt utnyttjar kvinnor och män, som frestas, i likhet med dem själva, till att bryta ned alla barriärer samt skända sina kroppar och smutsa ned sina själar? Hur kan de göra detta? Hur kan de hysa gudsfruktan? Hur kan de ha någon kärlek till Gud i sina själar? Av vilket värde är deras tro på sanningen? rätt (427)Rensa lägret från detta moraliska fördärv, om det så drabbar de högst uppsatta männen! Gud är inte att leka med. Otukt förekommer i våra led*; jag vet det, för det har blivit visat mig, att otuktens smitta stärks och utbreds. Det är mycket vi aldrig (428) kommer att känna till; men det, som har uppenbarats, gör församlingen ansvarig och skyldig, med mindre de vidtar medvetna ansträngningar, för att utrota det onda. Rena lägret, ty det är en förbannelse i det. rätt (428)Guds ord till Josua är följande: »Jag vill inte mer vara med er, om ni inte skaffar bort från er det tillspillogivna. Stig upp, helga folket och säg: Helga er till i morgon. Ty säger HERREN, Israels Gud: Något tillspillogivet finns hos dig, Israel. Du kan inte stå emot dina fiender, förrän ni avlägsnar det ifrån er.« {Josua 7:12-13.} Detta har skrivits med tanke på oss, över vilka denna världs slut håller på att komma. rätt (428)Falska herdar (428)Han, som skall komma, säger: »’Se, jag kommer snart och har min lön med mig för att ge var och en efter hans gärningar.« {Uppenbarelseboken 22:12.} Varje god gärning, vilken utförs av Guds folk som frukt av deras tro, kommer att få motsvarande lön. Liksom en stjärna skiljer sig i glans från andra, kommer de troende att tilldelas olika (429) verksamhetsområden i det framtida livet. Kommer den person, som inte vandrar med Gud så, som Hanok gjorde, utan som har vandrat vid Satans sida, och har lyssnat till hans antydningar, åtlytt hans uppmaningar, försatt sin egen själ, och de själar Kristus dog för, i fara, och för att tillfredsställa det köttsliga sinnet, överser med sin egen synd – kommer en sådan person att finnas ibland segervinnarna? rätt (429)När en människa dör, dör hennes inflytande inte med henne; utan lever vidare och breder ut sig. Inflytandet från den människa, som varit god och ren samt helig, lever vidare efter hennes död så, som glöden från den sjunkande solen kastar sin härlighet tvärs över skyn, och lyser upp bergstopparna långt efter det, att solen har försvunnit bakom höjderna. Alltså kommer de renas och de heligas samt de godas gärningar att återspegla deras ljus, när de själva inte lever och kan tala och handla. Deras gärningar, deras ord, deras exempel kommer att leva för evigt. »Den rättfärdige skall man minnas för evigt.« {Psaltaren 112:6.} rätt (429)Men hur skiljer sig inte detta från deras liv, som är världsliga, liderliga och djävulska! De har gett efter för sensuell njutning. I ljuset från domen kommer dylika individer att framstå sådana de varit, utan himmelens tjänardräkt. De kommer att stå inför andra så, som de gjort och gör i en helig Guds ögon. Låt var och en av oss allvarligt betänka, huruvida verken, som följer oss, kommer att kännetecknas av himmelens milda ljus, eller mörkrets skuggor, och huruvida det arv vi lämnar efter oss utgörs av välsignelse eller förbannelse. rätt (429)För varje timme, som går, lägger vi grunden till vårt framtida liv. De ögonblick, som används likgiltigt, till att tillfredsställa jaget, som om de saknade värde, avgör våra eviga öden. Orden vi uttalar i dag, kommer att genljuda, när tiden inte längre är till. De handlingar, som utförs i dag, antecknas i himmelens böcker, liksom en persons anletsdrag överförs av konstnären till den tomma (430) målarduken. De kommer att avgöra våra öden för evigheten, för lycksalighet eller evigt tapp och ångerfull pina. Karaktären går inte att förändra, när Kristus kommer, ej heller på dödsbädden. Karaktären måste byggas upp i detta liv. Vi fruktar, att omvändelsen skall komma till den själveftergivande och besmittade själen allt för sent. Några få beslut, några få tårar, kommer aldrig att vända på ett skyldigt, gånget liv, eller sudda ut överträdelserna nedtecknade i himmelens böcker – de väl övervägda, medvetna synderna begångna av dem, som har ägt sanningens dyrbara ljus, och kunnat utlägga Skriften för andra, samtidigt som de har gjort sig skyldiga till synd och orättfärdighet med samma aptit, som en svamp suger åt sig vatten. Som om deras synder blivit skrivna med en penna av järn, kommer de att gå att läsa på klippan för evigt. rätt (430)Väckelse nödvändig (430)Jag frågar igen: Hur kan någon, som har det dyrbara och högtidliga budskapet för denna tid, hänge sig åt orena tankar och oheliga handlingar, när han vet, att Han som aldrig slumrar eller sover, ser varje handling och läser varje tanke i sinnet? Oh, det är för att ondska (431) har hittats hos Guds bekännande folk, som Han kan uträtta så litet för dem. rätt (431)Sanning i hjärtat helgar (431)Alla horkarlar kommer att hamna utanför Guds stad. Guds änglar arbetar redan med domen, och Guds Ande lämnar gradvis världen. Församlingens seger är väldigt nära, den lön, som skall utdelas, är nästan inom räckhåll, och ändå förekommer det orättfärdighet ibland dem, som säger sig ha himmelens hela ljus. rätt (431)Han, som står över Sin församling och avgör folkskarornas öde, håller på att fullborda det sista verk, som skall åstadkommas i denna värld. Han ger Sina änglar bemyndigande, att fullborda Hans domar. Låt predikanterna vakna upp, låt dem fatta situationen! Domsverket inleds vid helgedomen. »Då kom sex män från övre porten, den som vetter mot norr, och var och en hade sin stridshammare i handen. Bland dem fanns en man som var klädd i linnekläder och hade ett skrivdon vid sin höft. De kom och ställde sig vid sidan av kopparaltaret.« Läs Hesekiel 9:2-7. Befallningen lyder: »Döda åldringar, unga män, unga kvinnor, späda barn och vuxna kvinnor. (432) Ni skall döda för att förgöra, men inte röra någon som har tecknet på sig. Börja vid min helgedom.’ Då började de med de äldste som stod framför tempelhuset.« Gud säger: »jag skall låta deras gärningar komma över deras egna huvuden.’« {Vers 10.} rätt (432)Dessa ord kommer snart att uttalas: »’Gå ut och töm Guds sju vredesskålar över jorden.’« {Uppenbarelseboken 16:1.} En av hämndens verkställare tillkännager: »Och jag hörde vattnens ängel säga: ’Rättfärdig är du som är och som var, du Helige, ty du har fällt denna dom.« {Vers 5.} Dessa himmelska väsen ställer, under utförandet av Guds befallning, inga frågor, utan gör det, som de är påbjudna. De himmelska härskarornas Överbefälhavare, Herren Gud den Allsmäktige, den Rättfärdige, den Sanne och den Helige, har gett dem deras uppdrag att utföra. Med orubblig trofasthet går de åstad fullt rustade i rent, vitt linne, och har gyllene bälten kring bröstet. Och när deras uppgifter är utförda, när den sista droppen av Guds vrede är utgjuten, går de tillbaka och lägger sina tomma vredesskålar framför Herrens fötter. rätt (432)Och nästa syn omfattar detta: »Och jag hörde liksom rösten från en stor skara, lik bruset av stora vatten och dånet av kraftig åska, och de sade: »’Halleluja! Herren vår Gud, den Allsmäktige, har blivit konung.« {Kapitel 19:6.} De sjunger Mose sång och Lammets sång. rätt (432)Håll Er nära Ledaren (433) (433) Det väntar oss inom kort en dag, när Guds hemligheter kommer att kunna ses, och alla Hans vägar rättfärdiggöras; när rättfärdighet, barmhärtighet och kärlek kommer att vara Hans trons egenskaper. När det jordiska kriget är till ände, och alla de heliga är församlade hemma, kommer vår första gärning att bli, att sjunga Guds tjänare Mose sång. Vår andra handling kommer att bli, att sjunga Lammets sång, nådens och förlossningens sång. Denna sång kommer att ljuda högre och ädlare, den kommer att i upphöjda toner höras och genljuda i de himmelska salarna. Alltså kommer sången om Guds försyn att sjungas, varigenom kyrkans olika tidsåldrar och generationer kommer att förenas; för då kommer allt att ses utan slöja mellan lagen, profetiorna och evangeliet. Kyrkohistorien på jorden och den frälsta församlingens kommer att kretsa kring Golgatas kors. Detta blir temat, detta blir sången – Kristus i allt och alla – lovprisnings hymner kommer att genljuda genom himmelen från tusentals och tiotusentals gånger tiotusentals röster och en otalig skara i den förlossade hären. Alla kommer att förena sig i denna Mose och Lammets sång. Den är en ny sång, för den har aldrig förr sjungits i himmelen. rätt (433)Igen frågar jag: Med tanke på den uppenbarelse, som skänktes till Johannes på ön Patmos – vilken från början av det första kapitlet till slutet på det sista kapitlet är ett enda ljus, ett stort ljus, uppenbarat för oss av Jesus Kristus, som utvalde Johannes som den kanal, genom vilken detta ljus skulle skina ut i världen – med sådana vidunderliga och högtidliga sanningar uppenbarade, med stora sanningar utbredda för oss, som bävar inför tanken på händelserna kring Kristi ankomst på himmelens skyar med makt och mycken härlighet, hur kan de, som säger sig se dessa vidunderliga ting utifrån Guds lag, gå att se i förteckningen över orena, horkarlar och äktenskapsbrytare? Hur kan de hela tiden blunda för sanningen och hemligen (434) gynna orättfärdigheten? Tror Ni, att de kan dölja sina vägar för Herren? Menar Ni, att Gud inte ser det, att Han saknar kunskap därom? rätt (434)Oinbjudna gäster (435)Ingen olycka är så stor, som att bli en falsk guds dyrkare. Ingen människa befinner sig i så jämmerligt mörker, som hon, som har förirrat sig från vägen till himmelen. Det är som om hon blivit förtrollad, för hon har en falsk gud. Att vända denna dyrkan av jordens mänskliga, fallna och fördärvade väsen till dyrkan av den ende sanne Guden, tycks vara en hopplös uppgift. I våra dagar upprepas ständigt Belsassars festmåltid och hans avgudadyrkan; och Belsassars synd återupprepas, när det hjärta, som Gud kräver skall överlåtas åt Honom i ren och helig uppoffring, vänds bort från Honom, för att tillbe ett mänskligt väsen, och läpparna fås till, att åstadkomma prisets och lovsångens ljud, som tillhör Herren, himmelens Gud. När den hängivenhet, som Gud fordrar som Sin egen, i stället riktas mot jordiska ting – en kvinna, en man, eller något världsligt – blir Gud ersatt av det föremål, som fängslar sinnena och hängivenheten. De krafter, som högtidligt tillägnats Gud, inriktas på en människa, som är smittad av synd. Män och kvinnor, som tidigare burit Guds bild, men som farit vilse på grund av olydnad och synd, har Han för avsikt att återupprätta, genom att de blir delaktiga av gudomlig natur och undflyr världens fördärv, som beror på det onda begäret. Och när män och kvinnor satsar sina Gudagivna krafter på oheliga syften, för att lyda sina begär, blir Gud vanärad, och skådespelarna fördärvade. rätt (435)När Du hänger Dig åt dyrkan av någon av det motsatta könet, kom då ihåg närvaron av samma vittne, som vid Belsassars festmåltid. Vid det tillfället, mitt uppe i deras glädje, hade Gud fallit i glömska och de köttsliga lidelserna tänts. Då gick en känsla av förfäran (436) genom varje själ. Den bägare, som kungen prisat och dyrkat, föll ur hans kraftlösa hand, och med Guds Andes ord: »Då blev kungen blek och fylldes av oroliga tankar, så att han blev alldeles knäsvag och benen vek sig.« {Danielsboken 5:6.} En mystisk, blek hand blev sedd och skrev bokstäver på väggen. Dessa märkliga fingrar tillhörande och ledda av en osynlig kraft, skrev märkliga bokstäver, som var obegripliga för de skräckslagna svirarna. Ett ljus, liksom blixtens sken, åtföljde formandet av varje bokstav, och dröjde kvar där, varigenom de gjordes till levande bokstäver av skräckinjagande innebörd för alla, som betraktade dem. »Mene mene tekel u-farsin.« {Danielsboken 5:25, kursivt i Svenska Folk-Bibeln 98. } De församlades fullständiga ovetande om de på väggen skrivna bokstävernas betydelse – de blinkade dessutom med ljus – ingöt rädsla i deras syndfulla hjärtan. Deras väckta samveten förklarade, att bokstäverna utgjorde en anklagelse mot dem. Onda föraningar, fruktan och oro grep tag i kungar och furstar. rätt (436)Belsassar visade, skrämd genom denna uppvisning av Guds kraft, att de hade ett vittne, fastän omedvetna därom, hade haft stora möjligheter till, att lära känna den levande Gudens gärningar, och Hans kraft, samt till att göra Hans vilja. Han hade blivit gynnad genom mycket ljus. Hans farfar Nebukadnessar hade blivit varnad för, att glömma Gud och förhärliga sig själv. Belsassar kände till hans förvisning från människors gemenskap, och hans samvaro med naturens fyrbenade djur; och dessa fakta, som borde ha varit en läxa för honom, bortsåg han ifrån, som om de aldrig hade förekommit; och han fortsatte med att upprepa farfaderns synd. Han drog sig inte för, att begå de förbrytelser, som bragte Guds straffdomar över Nebukadnessar. Han dömdes, inte bara för att han själv (437) gjorde det onda, utan också för att han inte hade dragit nytta av sina tillfällen och förmågor till, att göra det rätta, om han hade velat. rätt (437)Därför blir man fördömd (437)Så här kommer det att bli vid domen: Guds tillrättavisning har entydigt uttalats mot män och kvinnor, som har syndat, genom att färdärva sina kroppar och besmitta sina själar medelst tygellöshet. De har sett varningarna yttrade till andra i liknande omständigheter. De har övervunnits av frestaren och Guds tydliga misshag har vilat över dem. De har Josefs och Daniels exempel, som fruktade Gud. Då Josef blev frestad, blickade han upp till himlen och var medveten om, att Guds ögon vilade på honom, och han utbrast: »Hur skulle jag då kunna göra så mycket ont och synda mot Gud?’« {Första Moseboken 39:9.} Han betonade också plikten mot sin husbonde, som visat honom sådan tillit, som skäl. rätt (437)Gud har strött ljus över allas levnadsstig. Tillrättavisningar och varningar samt råd om varsamhet har getts till var och under liknande omständigheter, och Gud har uttryckt fördömande av synd i alla dess former. Synden otukt tillrättavisas och fördöms synnerligen klart. Män och kvinnor kommer att dömas enligt det ljus, som Gud har gett dem. Försummade läxor kommer att övergå i fruktansvärda domar. De varningar från Gud, som struntats i – varigenom människor har följt sin egen utstakade kurs – (438) har därigenom förlorat sitt praktiska värde. Dessa varningar kommer att lägga grunden till deras förkastande i domen. Det enda säkra för var och en är, att på ett praktiskt sätt ta till sig den undervisning, som ges åt andra. När budskapet uppfattas, är det en signal till att uppfylla sin personliga plikt. rätt (438)Visa på Guds kraft (438)Gud framställs som vägande alla människor för deras ord, deras handlingar, deras bevekelsegrunder – det, som formar våra karaktärer. »HERREN är en Gud som vet allt, och hos honom vägs gärningarna.« {Första Samuelsboken 2:3.} »Människobarn är bara en vindpust, myndiga herrar fulla av lögn. I vågskålen är de för lätta, tillsammans väger de mindre än luft.« {Psaltaren 62:10.} »Du, den Högste, bedömer den rättfärdiges vandring.« {Jesaja 26:7, King James Version. } »En mans vägar är rena i hans egna ögon, men HERREN är den som prövar andarna.« {Ordspråksboken 16:2.} Väsentliga lärdomar ligger för oss i dessa Skriftställen. Det är inte en tanke eller en bevekelsegrund hos hjärtat, som Gud är okunnig om. Han ser allt klart, som om det framträdde likt levande bokstäver, och Han väger varje bevekelsegrund och handling. rätt (439)(439) Gud måste ha hela hjärtat (439) Vägningen av karaktären (440)Skall de, till vilka detta brev kommer, betänka sina egna fall, endast fälla domen över sig själva, och betrakta den egna karaktären i ljuset av Guds lag? rätt (440)Har Din karaktär blivit omformad? Har mörker bytts ut mot ljus, kärleken till synd mot renhet och helighet? Har Du, som har varit engagerad i, att lära andra sanningen, blivit förvandlad? Har det skett en genomgripande och radikal förändring i Dig? Har Du flätat in Kristus i Din karaktär? Du behöver inte vara oviss på den här punkten. Har Rättfärdighetens Sol gått upp och strålat i Din själ? Om så är fallet, känner Du av det; och i fall Du inte vet, huruvida Du har förvandlats eller ej, håll då aldrig en till predikan, förrän Du är säker härvidlag. Hur skall Du kunna leda själar till livets källsprång, om Du inte druckit från det själv? Är Du en humbug, eller är Du verkligen en Guds son? Tjänar Du Gud, eller tjänar Du avgudar? Har Du omdanats genom Guds Ande, eller är Du ännu död i Dina överträdelser och synder? Att vara Guds söner betyder mera, än många drömmer om, eftersom de aldrig har varit omvända. Människor blir vägda på vågen och befunna vara för lätta, när de utövar vilken som helst känd synd. Det är varje Guds sons förmånsrätt, att (441) vara en sann kristen ögonblick för ögonblick; då står hela himmelen vid hans sida. Han har Kristus i hjärtat genom tro. rätt (441)En själ, som är förenad med Kristus, äter Hans kött och dricker Hans blod, och i erkännandet och efterlevandet av varje ord, som kommer från Guds mun, för vederbörande krig mot alla överträdelser och varje frestelse till synd. Han blir för var dag mera lik ett strålande och skinande ljus, och mera segerrik. Han drar vidare från kraft till kraft, icke från svaghet till svaghet. rätt (441)Låt ingen bedra sin egen själ i sammanhanget. I fall Du går omkring och dras med stolthet, själviskhet, kärlek till överlägsenhet, skryt, ohelgad äregirighet, gnäll, missnöjdhet, bitterhet, onda ord, ljugande, bedräglighet, baktalelse, har Du icke Kristus inne i Ditt hjärta. Vittnesbördet visar, att Du har Satans sinne och karaktär, inte Jesu Kristi sinnesart, som var ödmjuk och beskedlig av hjärtat. Du måste ha en kristen karaktär, som består provet. Du kan ha ädla syften, sunda impulser, Du kan tala sanningen förståeligt, men Du är inte redo för himmelens rike. Din karaktär är uppblandad med usel metall, som förstör guldets värde. Du har inte uppnått den rätta standarden. Det gudomligas prägel fattas Dig. Smältugnens eld kommer att uppsluka Dig, eftersom Du är värdelöst och förfalskat guld. rätt (441)Det måste till fullständiga förvandlingar ibland dem, som säger sig tro på sanningen, annars kommer de att falla på prövningens dag. Guds folk måste uppnå en hög standard. De måste bli ett heligt folk, ett särpräglat folk, ett utvalt släkte – som ivrar för goda gärningar. rätt (441)Rikta in hjärtat mot Sion (442)De, som kan ha en sådan överväldigande och brusande kärlek till människor, till män eller kvinnor, har en avgud, som de dyrkar och helgar sina hjärtans hängivenhet till denna. Ett av de överbevisande karaktärsdragen hos Guds söner är, att deras insikt och kärlek kretsar kring det himmelska. Vad är den förhärskande tonen hos Dina känslor, Din smak och Dina böjelser? Vad är den förhärskande inriktningen hos Dina sympatier, Din hängivenhet, Ditt umgänge och Dina önskningar? rätt (442)Ingen människa går genom härlighetens portar, utan att hon satsar helhjärtat därpå. Låt då frågorna ställas: Tänker Du på jordiska ting? Är Dina tankar rena? Andas Du himmelens atmosfär? Är Du behäftad med föroreningens töcken? Älskar och dyrkar Ditt hjärta en kvinna, som Du inte har rätt till att älska? Var är Ditt hjärta? Var är Din skatt? Var är Din Gud? Har Du vaskat eller tvättat Din karaktärs kläder, och gjort dem vita i Lammets blod; eller har Du besmittat Din karaktärs kläder med moralisk förorening? Låt evangeliets (443) förkunnare tillämpa detta på sig själva. Ni är välsignade med en förståelse av Skrifterna, men är Era ögon endast inriktade på Guds härlighet? Tjänar Ni allvarligt och självuppoffrande Gud med renhet och i helighetens skönhet? Fråga uppriktigt: Är jag ett Guds barn, eller inte? rätt (443)»Ni är världens ljus.« {Matteusevangeliet 5:14.} Vilket intryck gjordes inte på Darius genom Daniels handlande! Daniel levde ett rent och heligt liv. Gud var viktigast för honom. Varje gång, som äkta kristendom regerar i hjärtat, uppenbaras detta i karaktären. Alla blir medvetna om, att sådana personer har varit med Kristus. Ens odelade hängivenhet måste tillhöra Gud. rätt (443)En genomgripande reformation behövs |