| Vittnesbörd till Predikanter och Bibelarbetare kapitel 69. Från sida 485 | ren sida tillbaka |
(485) [Ur Special Testimonies, Serie B 9, sidorna 14-36 (1907).] (485)Gud ber Sina arbetare om, att rådslå med varandra, inte att handla oavhängigt. De, som är satta att vara förkunnare och ledare för folket, borde be mycket, när de samlas. Det kommer att innebära en vidunderlig hjälp och uppmuntran, binda hjärta till hjärta, och själ till själ, leda varje människa till enhet och frid samt styrka i ansträngningarna. Vår kraft ligger i, att bringa våra bördor till den store Bäraren av Bördor. Gud ger ära till dem, som kommer till Honom och ber Honom om hjälp, i tron att de kommer att få hjälp. rätt (485)Mänsklig hjälp är svag. Men vi må förena oss i, att söka hjälp och gunst från Honom, som har sagt: »Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er.« {Matteusevangeliet 7:7.} Gudomlig kraft är ofelbar. Låt oss då komma till Gud, bedjande enträget om Hans Helige Andes vägledning. Låt våra förenade böner stiga upp till nådens tron. Låt våra önskningar blandas med pris och tacksägelse. rätt (485)Behov av religiös utbildning (486)»Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.« {Johannesevangeliet 3:16.} »Den som har tagit emot hans vittnesbörd har bekräftat att Gud är sann. Den som Gud har sänt talar Guds ord. Gud ger honom sin Ande utan att mäta. Fadern älskar Sonen, och allt har han lagt i hans hand. Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.’« {Verserna 33-36.} rätt (486)En religiös utbildning behövs verkligen för alla, som deltar i Jesu Kristi arbete. De skall vara Guds medarbetare, upptagna med ett helgat och högtidligt verk. Var och en måste ha en personlig erfarenhet av, att bli undervisad av den Store Läraren, en personlig förening med Gud. Det skall ges ett nytt liv, och detta liv skall näras av den Helige Ande. När det uppstår en andlig förening med Herren Jesus, berör Han hjärtat och sätter Sin stämpel i det. Han leder, och i livet uppkommer det en tilltagande gemenskap med Kristus. rätt (486)Kristus är vårt enda hopp. Vi måste se på Honom, för Han är vår Frälsare. Vi måste ta Honom på Hans Ord, och göra oss beroende av Honom. Han känner precis till den hjälp vi behöver, och vi kan säkert skänka Honom vår förtröstan. I fall vi endast är avhängiga av, att mänsklig visdom skall leda oss rätt, kommer vi att finna oss själva på den förlorande sidan. Men vi måste komma direkt till Herren Jesus, för Han har sagt: »Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar.« {Matteusevangeliet 11:28-29.} Det är vår förmånsrätt, att bli upplärda av Honom, som har (487) sagt: »Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er.« {Johannesevangeliet 6:53.} rätt (487)Vi har en gudomlig Åhörare, till vilken vi kan överföra våra böner. Låt då intet hindra oss ifrån, att framföra våra böner i Jesu namn och inte vackla, utan tro, att Gud skall höra oss, och att Han skall svara oss. Låt oss bringa våra vanskligheter till Gud, och ödmjuka oss själva inför Honom. Det är ett stort arbete, som skall göras; och även om det är vår förmån, att rådgöra med varandra, måste vi vara helt säkra på, att vi i varje fråga rådgör med Gud, ty Han kommer aldrig att vilseleda oss. Vi skall icke göra det köttsliga till vårt värn. I fall vi gör det, och först och främst är avhängiga av mänsklig hjälp och mänsklig vägledning, kommer otron att gripa omkring sig och vår gudsförtröstan att dö. rätt (487)Titt som tätt tar jag emot brev från personer, som berättar för mig om sina bryderier och förvecklingar. De ber mig om, att höra efter med Gud avseende, vad deras plikt är. Till dem, rörande vilka Herren inte har gett mig något ljus, har jag ofta svarat: Jag har inte getts i uppgift av Gud, att uträtta ett sådant arbete, som Du ber mig om att göra. Herren Jesus har inbjudit Dig till, att bringa Dina trångmål till Honom, som förstår varje detalj i Ditt liv. rätt (487)»Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så skall det vara ert. Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då skall också er himmelske Fader förlåta er era överträdelser. Men om ni inte förlåter skall inte heller er himmelske Fader förlåta er era överträdelser.’« {Markusevangeliet 11:24-26.} rätt (487)Jag tänker inte vanära min Herre, genom att uppmuntra folk till, att komma till mig om råd, när de har en stående inbjudan om, att gå till Honom, som är i stånd till, att bära dem och alla deras bördor. rätt (487)»Det står skrivet hos profeterna: De skall alla ha blivit undervisade av Gud. Var och en som har lyssnat till (488) Fadern och lärt av honom kommer till mig... Jag är det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Och brödet jag ger är mitt kött, för att världen skall leva.« {Johannesevangeliet 6:45-51, kursivt i Svenska Folk-Bibeln 98.} rätt (488)Gud behandlar människor som enskilda, och ger var och en vederbörandes arbete. Alla måste undervisas av Gud. Genom Kristi nåd måste varje själ arbeta på sin egen rättfärdighet och bevara en levande förbindelse med Fadern och Sonen. Detta är en äkta erfarenhet med inneboende värde. rätt (488)Harmonisk handling av nöden (488)De, som deltog i vårt arbete från början, håller på att dö bort. Endast några få banbrytare i saken återstår ibland oss. Många av de tyngre bördor, som tidigare axlades av män med lång erfarenhet, har nu lagts på unga personer. rätt (488)Denna överföring av ansvar till medarbetare, vars erfarenhet är mer eller mindre begränsad, är förbunden med vissa faror, som vi behöver undvika. Världen är fylld med strid om överhöghet. Böjelsen för, att dra sig undan från våra medarbetare och splittringens anda ligger i den luft vi andas. För somliga är alla ansträngningar, för att införa ordning, farliga – som en begränsning av den personliga friheten, och därför bör organisering fruktas i likhet med den påvliga läran. De tillkännager, att de icke ämnar godta någon persons avgörande; då de inte lyssnar till (489) någon människa. Jag har blivit underrättad om, att det är Satans särskilda ansträngning, att få människor till att känna, att Gud är tillfreds med, att de väljer sin egen kurs, oavhängiga av sina bröders råd. rätt (489)Häri ligger en allvarlig fara för vårt arbetes framgång. Vi måste röra oss försiktigt, förnuftigt och i samklang med de gudfruktiga rådgivarnas bedömning; ty endast häri ligger vår trygghet och styrka. Eljest kan Gud inte arbeta med oss och genom oss samt för oss. rätt (489)Oh, hur Satan skulle glädja sig, i fall det kunde lyckas honom i sina ansträngningar, att komma in ibland detta folk och åstadkomma oordning i verket på en tidpunkt, när genomgripande organisering är absolut nödvändig och kommer att vara den största kraften till, att hålla ogrundade uppror nere och till att motbevisa påståenden, som inte är godkända av Guds Ord! Vi önskar, att hålla inriktningen klar och entydig, så att det inte skall ske någon nedgång i organisationens system och ordning, som byggts upp av förståndiga och omsorgsfulla medarbetare. Tyglarna får inte läggas i händerna på dåliga element, som vill styra sakerna för denna tid. rätt (489)Samfällda ansträngningar (489)Några krampaktiga och ostadiga insatser under påståendet, att de är kristna, kan lika gärna jämföras med starka, men otränade, hästar. När en drar framåt, drar den andre bakåt; och när husbondens röst hörs, kastar den ene sig fram, (490) och den andre står orörlig. Om människor inte vill arbeta i harmoni i det stora och vittomfattande verket för denna tid, kommer det att uppstå förvirring. Det är inget gott tecken, när människor avvisar att förena sig med sina trossyskon, utan föredrar att handla ensamma. I stället för att isolera sig själva, bör de sträva i samklang med sina medarbetare. Om de ej gör detta, kommer deras arbete att utföras vid fel tidpunkt och på fel sätt. De kommer ofta att motarbeta det, som Gud vill ha uträttat, och härigenom kommer deras arbete att bli mer, än bortslösat. rätt (490)Människor skall vara rådgivare, inte härskare (490)Även mitt uppe i de sista dagarnas stora bedrägerier, där falska mirakler kommer att utföras inför ögonen på folk till gagn för sataniska teorier, är det vår förmån, att dölja oss själva i Kristus Jesus. Det är möjligt för oss, att uppsöka och uppnå frälsning. Och i denna osedvanligt farliga tid måste vi lära oss, att stå ensamma och vår tro måste vila, inte på människors ord, utan på Guds säkra löften. rätt (491)(491) Ibland alla Guds medarbetare bör det förhärska en enhetens och samklangens anda. Herren har särskilt välsignat dem med en erfarenhet, som har gjort dem ägnade till, att vara kloka rådgivare. I våra olika kall skall det förekomma ett ömsesidigt beroende, för att bistå varandra. Om detta säger Petrus: rätt (491)»Likaså ni yngre, underordna er de äldre. Och ni alla, klä er i ödmjukhet mot varandra. Ty Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd. « {Första Petrusbrevet 5:5, kursivt i Svenska Folk-Bibeln 98. } rätt (491)Men detta bemyndigar inte någon person till, att påta sig att beordra sina syskon egenmäktigt till att göra så, som han eller hon tror är tillrådligt, utan hänsyn till deras egna personliga överbevisningar rörande plikter. Ej heller skall Guds utvalda medarbetare mena, att de skall hejda sig före varje steg framåt och invänta råd om sitt handlande från någon. När de hjärtligt samarbetar med syskon i utförandet av allmänna planer, som har lagts för verkets utförande, måste de hela tiden se på Israels Gud för personlig vägledning. rätt (491)Någon gång händer det, att en man, som har fått ansvar som ledare, omhuldar den tanken, att han äger den största auktoritet, och att alla hans bröder, innan de tar ett enda steg framåt, först måste gå till honom, för att få tillåtelse till att göra det, som de menar skulle göras. En sådan person är i en farlig position. Han har mist insikten om, hur en sann ledare ibland Guds folks verkar. I stället för att handla som en klok rådgivare, påtar han sig en fordrande ledares rätt. Gud blir vanärad genom sådant utövande av auktoritet och självförhärligande. Ingen människa skall tillåtas, att i sin egen styrka någonsin tänka och bedöma åt andra personer, som Herren brukar i Sitt verk. Ingen skall lägga fram mänskligt gjorda regler och bestämmelser, för att egenmäktigt styra Hans medarbetare, (492) som har en levande erfarenhet av sanningen. rätt (492)Gud manar dem, som har utövat överdriven auktoritet, att ta bort varje härskande hand från Hans medarbetare. Låt var och en, som har betrotts med högt ansvar, försöka att förstå sin personliga plikt gentemot Gud, och göra sin plikt ödmjukt och trofast. Låt ingen betrakta sig själv som en herre, med styrande makt över syskonen. Guds Ords principer skall läras och praktiseras. rätt (492)Ansvarig inför Gud (492)Gud önskar, att vi alla skall uppnå ett sunt förhållande till Honom. Han önskar, att varje röst skall helgas. Han önskar, att allt hos oss – själ, lekamen och ande – helt skall helgas, för att göra Hans vilja. Det är dags, att vi börjar att inse, att vi är fästa vid Herren Jesus (493) Kristus genom en levande och verksam tro; det är dags för oss, att vi fattar tag om den hjälp, som erbjuds av Guds Ande, och låter våra ord visa, att vi står under gudomlig styrning. Låt oss tro på Gud, och lita på Honom; då kommer vi att se Hans mäktiga kraft verka ibland oss. rätt (493)År 1895 skrev jag till mina bröder inom förkunnargärningen, så som följer: ”Jag måste tala till mina bröder när och fjärran. Jag kan inte tiga stilla. De arbetar inte enligt riktiga principer. De, som har ansvarsfyllda ämbeten, skall inte mena, att deras ämbetens viktighet gör dem till ofelbara människor. rätt (493)Alla människors gärningar omfattas av Herrens domsmyndighet. Det är sannerligen tryggt för människor att ta hänsyn till, att den Allra Högste äger kunskap. De, som litar på Gud och Hans visdom, och inte på sin egen, vandrar på säkra stigar. De kommer aldrig att känna sig bemyndigade till, att binda för mulen på oxen, som tröskar vetet; och hur oförskämt är det inte, att människor styr den medarbetare, som är ett med Gud, och som Herren Jesus har inviterat: ’Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.’ {Matteusevangeliet 11:28-30.} ’Ty vi är Guds medarbetare, och ni är en Guds åker, en Guds byggnad.’ {Första Korintierbrevet 3:9.} rätt (493)Herren har inte ställt något av Sina mänskliga ombud under någons styrning, som i sig själv är felande. Han har icke gett människor makt till att säga: Du skall göra det, och Du skall göra det… rätt (493)Ingen människa förmår, att rätt bedöma en annan människas plikt. Människor är ansvariga inför Gud; och när begränsade och felande personer (494) tar sig rätten, att döma sina medmänniskor, som om Herren hade gett dem lov till, att lyfta upp och störta ned, fylls hela himmelen med harm. Det införs märkliga riktlinjer avseende styrandet av människors tankar och gärningar, av mänskliga domare, som om dessa begränsade människor vore gudar... rätt (494)Organisationer och institutioner kommer, med mindre de drivs av Guds kraft, att arbeta under Satans diktat i, att bringa människor under människors kontroll; och svek och falskhet kommer att bära utseende av iver för sanningen, och för att främja Guds rike... rätt (494)Gud känns ej vid någon uppfinning, varigenom människor i den minsta grad härskar eller förtrycker sina medmänniskor. Det enda hoppet för den fallna människan är, att se på Jesus, och ta emot Honom som den ende Frälsaren. Så snart som en individ börjar, att upprätta järnhårda regler för andra människor, så snart som han börjar, att spänna för och driva på människor efter sitt eget sinne, vanärar han Gud, och bringar sin egen själ och sina syskons själar i fara. Syndfulla människor kan endast finna hopp och rättfärdighet i Gud; och ett mänskligt väsen är rättfärdigt endast så länge, som det tror på Gud och bevarar en levande förbindelse med Honom. En blomma på marken måste ha rötterna i jorden; den måste få luft, dagg, regn och solsken. Den blomstrar endast, när den tar emot dessa nyttigheter, och de är samtliga från Gud. Likadant är det med människor. Vi tar emot det från Gud, som gynnar livet och själen. Vi har varnats för, att lita på människor, liksom att göra det köttsliga till vår försvarare.” rätt (494)Det citerade trycktes i Special Testimonies to Ministers and Workers (Serie A, Nummer 9, 1897). rätt (494)År 1903 skrev jag till en konferensordförande: ”Med hjälp av ett verksamt organ, nämligen Jesus Kristus, har Gud på ett gåtfullt sätt länkat alla människor samman. Till varje person har Han bestämt en viss tjänst; och vi (495) bör raskt fatta, att vi skall akta oss för, att överge den tjänst vi har, för att lägga oss i verksamheten åt andra personer, vars uppgift inte är densamma som vår. Ingen person har tilldelats uppgiften, att blanda sig i en av sina medarbetares verk, och att gripa tag i det med sina egna händer; för han kommer att hantera det så, att han spolierar det. Gud ger ett arbete till en, som skiljer sig från det Han ger till andra. rätt (495)Låt oss minnas, att vi inte umgås med fullkomliga människor, utan med verkliga personer stående under Guds omsorg, människor likadana som vi själva, människor med fallenhet för samma misstag, som vi gör, människor med samma ambitioner och svagheter. Ingen människa har gjorts till herre över ett annat förnuftsväsens sinne och samvete. Låt oss vara ytterligt försiktiga med, hur vi umgås med Guds blodköpta arvingar. 495 Det har inte bestämts, att en viss person skall vara härskare över sina medmänniskor. Varje människa skall bära sin egen börda. Hon kan säga uppmuntrande trons och hoppets ord till sina medtjänare; hon kan hjälpa dem med, att bära deras särskilda bördor, genom att föreslå dem beprövade arbetsmetoder; men hon får på inga villkors vis göra dem modlösa och försagda, för att inte fienden skall uppnå fördelar över deras sinnen – fördelar, som med tiden kommer att inverka på henne själv. rätt (495)Med ömhetens kärleksfulla och medkännande länkar har Herren bundit alla människor till Sig Själv. Om oss säger Han: ’Ty vi är Guds medarbetare, och ni är en Guds åker, en Guds byggnad.’ {Första Korintierbrevet 3:9.} Detta släktskap bör vi känna igen och vilja veta av. Om vi är oupplösligt förbundna med Kristus, skall vi hela tiden visa en Kristus-lik sympati och mildhet emot dem, som kämpar med alla sina Gudagivna ämnen, för att bära sina bördor, liksom vi kämpar med våra egna bördor. (496) I våra olika kall skall det förekomma ömsesidigt beroende av varandra för hjälp. En auktoritetens anda skall icke utövas, inte ens av en konferensförman; för ämbetet ändrar inte på personen till ett väsen, som inte förmår att fela. Varje medarbetare, som är betrodd med ledningen av en konferens, skall arbeta som Kristus arbetade, bära Hans ok och lära sig av Hans saktmodighet och ödmjukhet. En konferensförmans anda och beteende i ord och i handling uppenbarar, hur pass väl han inser sin svaghet och sitt beroende av Gud, eller i vilken grad han tror, att hans inflytelserika ställning har skänkt honom större visdom. Om han älskar och fruktar Gud, om han erkänner värdet av själar, om han uppskattar varje liten hjälp, som Herren har begåvat en medarbetare till att ge, blir han i stånd till, att binda hjärta till hjärta genom den kärlek, som Kristus visade i Sitt tjänande. Han säger tröstande ord till de sjuka och sörjande. Om han inte uppammar ett dominerande sätt, utan har framför sig Honom, som är hans Mästare, nämligen Kristus, kan han ge råd åt de oerfarna och uppmuntra dem till, att vara Guds hjälpande hand. (496) Svaga händer skall inte avskräckas ifrån, att göra något för Mästaren. De, vars knän är svaga, skall inte fås att snubbla. Gud ber oss om, att uppmuntra dem, vars händer är svaga, till att gripa fastare om Kristi händer, och till att arbeta mera förtröstansfullt. Varje hand bör sträckas ut, till att hjälpa den hand, som gör något för Mästaren. Den tid kan komma, när händerna, som har hållit uppe andras svaga händer, behöver hållas uppe av dem, som de har hjälpt. Gud har lagt saker och ting så tillrätta, att ingen person är fullt ut avhängig av sina medmänniskor. rätt (497)(497)Råd till män i officiella ställningar (498)Det sker ofta, att det uppstår situationer, som kräver omgående handling. Och en del gånger har möjligheter förpassats på grund av uppskjutet handlande. Den, som skulle ha handlat omgående, har menat, att han först måst rådgöra med någon, som befunnit sig långt borta och som inte känt (498) till omständigheterna riktigt. Mycken tid har gått förlorad, genom att fråga om råd och vägledning från människor, som inte varit i stånd till, att ge kloka råd. Låt alla Guds medarbetare vägledas av sanningens ord, som pekar ut deras plikt och därefter till punkt och pricka följa de anvisningar, som Kristus har gett. (498) År 1883 sade jag till våra bröder församlade vid Generalkonferensens stora möte: Satan jublar, när människor betraktar och litar på människor. Den, som blir föremål för denna otillbörliga tillit, blir utsatt för starka frestelser. Satan kommer, om möjligt, att leda honom till att bli självsäker, för att mänskliga brister skall få ödelägga arbetet. Han kommer att riskera, att uppmuntra syskonen till avhängighet av honom, och mena, att allt, som har med saken att göra, måste bringas till hans uppmärksamhet. Således kommer arbetet att bära en människas, inte Guds, stämpel. Men om alla lär sig, att vara beroende av Gud, kommer många faror, som angriper honom stående i spetsen för verksamheten, att avvärjas. I fall han felar, i fall han tillåter människors inflytande att styra hans omdöme, eller viker för frestelse, kan han ledas rätt igen och bistås av sina bröder. Och de, som lär sig, att gå till Gud för personlig hjälp och vägledning, lär sig läxor, som kommer att vara av högsta värde för dem. rätt (498)Men om ämbetsmännen i en konferens lyckosamt bär de bördor, som vilar på deras skuldror, måste de be, måste de tro, måste de ha tillit till Gud i, att Han skall bruka dem som Sina företrädare, för att hålla församlingarna i deras konferens i god ordning. Detta är deras del i vingården, som skall uppodlas. Det måste förekomma långt mera personligt ansvar, långt mera tänkande och planläggning, långt mera andlig kraft i det arbete, som läggs fram för Mästaren. Det kommer att stärka sinnets kapacitet, och ge klarare förnimmelser av, vad vi skall göra och hur. Bröder, Ni (499) måste brottas med vanskligheterna, bära bördor, ge råd, planlägga och verka samt hela tiden söka Gud för hjälp. Be och arbeta, arbeta och be; som elever i Kristi skola, lär av Jesus. Herren har gett oss detta löfte: »Om någon av er bister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den.« {Jakobsbrevet 1:5.} Det är efter Guds ordning, att ansvarshavande ofta möts och rådgör sinsemellan, samt ber allvarligt om visdom, som Han allena kan tilldela. Gör tillsammans Era behov kända för Gud. Tala mindre; mycken kostbar tid har förlorats genom pratande, som inte fört något ljus med sig. Låt bröderna förena sig i fasta och bön om den visdom, som Gud har lovat skall ges villigt. rätt (499)Gå till Gud och säg, som Mose gjorde: ’Jag kan inte leda detta folk, med mindre Din närvaro är med mig.’ Och be ändå mer; be med Mose: »’Låt mig få se din härlighet.’« {Andra Moseboken 33:18.} Vad är denna härlighet? – Guds karaktär. Det är, vad Han kungjorde för Mose. Låt själen, i levande tro, klamra sig fast vid Gud. Låt tungan yttra Hans pris. När Ni samlas, låt då sinnet vara vördsamt riktat mot begrundandet av eviga realiteter. På så vis kommer Ni att hjälpa varandra med, att vara andligt sinnade. När Era viljor är i harmoni med den gudomliga viljan, kommer Ni att vara i harmoni med varandra; Ni kommer att ha Kristus vid Er sida som vägledare.” – Gospel Workers, gamla utgåvan, sidorna 235-237. rätt (499)Ohelgad oavhängighet (500)I vårt arbete måste vi ta hänsyn till förhållandet, som varje medarbetare står i gentemot de andre arbetarna, som är knutna till Guds sak. Vi måste komma ihåg, att andra, så väl som vi själva, har ett arbete att göra i förbindelse med denna sak. Vi får icke täppa till sinnet mot rådgivning. I våra planer, för att främja verket, måste våra tankar blandas med andras tankar. rätt (500)Låt oss hysa en anda av förtröstan på våra bröders visdom. Vi måste vara villiga, att ta emot råd och varningar från medarbetare. Under tjänsteutövandet för Gud, måste vi var och en erkänna, att vi ingår i en stor helhet. Vi måste söka visdom från Gud, och lära, vad det betyder, att ha en väntande och vaksam anda, och att gå till vår Frälsare, när vi är trötta och nedtryckta. rätt (500)Det är ett misstag, att dra sig undan från dem, som inte delar våra uppfattningar. Det skadar syskonens tillit till vårt omdöme. Det är vår plikt, att rådgöra med våra syskon, och ge akt på deras råd. Vi skall söka deras råd, och när de ger det, skall vi inte förkasta det, som om de vore våra fiender. Med mindre vi ödmjukar våra hjärtan inför Gud, kommer vi inte att lära känna Hans vilja. rätt (500)Låt oss vara beslutna, att utgöra en enhet med våra syskon. Denna plikt har Gud ålagt oss. Vi skall göra deras hjärtan glada, genom att följa deras råd, och göra oss själva starka genom den påverkan, som detta kommer att ge oss. Vidare, om vi känner, att vi inte behöver våra bröders råd, stänger vi vår dörr som nyttiga vägledare för dem. rätt (501)(501) För varje församling vill jag frambringa budskapet, att människor inte skall upphöja sitt eget omdöme. Hjärtats ödmjukhet och beskedlighet leder människor till, att kräva råd vid varje steg. Och Herren säger: »Ta på er mitt ok och lär av mig« {Matteusevangeliet 11:29}. Det är vår förmånsrätt, att lära oss av Jesus. Men när människor, fulla av självsäkerhet, tror att det är deras uppgift, att ge råd, i stället för att be om vägledning från sina erfarna syskon, lyssnar de till röster, som leder dem på främmande stigar. rätt (501)Guds änglar är i vår värld, och sataniska företrädare är här också. Jag har fått lov till, att se vissa personers böjelse för, att följa sina egna starka karaktärsdrag. Om de avvisar, att ta upp sitt ok med andra, som har haft lång erfarenhet i arbetet, förblindas de av självsäkerhet, och förmår inte att skilja mellan falskt och sant. Det är icke försvarligt, att sådana skall stå i ledarställningar, och följa sitt eget omdöme och sina planer. rätt (501)Det är de, som tar emot varningar, som kommer att vandra på trygga stigar. Låt inte människor vika sig för sin brinnande önskan om, att bli stora ledare, eller önskan om, att oavhängigt tänka ut och lägga planer för sig själva och för Guds arbete. Det är lätt för fienden, att arbeta genom vissa som, trots att de själva har användning för råd vid varje steg, tar på sig beskyddet av andra själar, utan att ha lagt sig till med Kristi beskedlighet. Dessa behöver råd från Honom, som säger: »Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor« {vers 28}. rätt (501)Våra predikanter och ledare behöver inse nödvändigheten av, att rådgöra med sina bröder, som har verkat länge i arbetet, och som har uppnått en djup erfarenhet på Herrens vägar. Somligas böjelse för, att isolera sig, och känna sig kompetenta till, att planlägga och utföra efter eget omdöme och (502) förkärlek, bringar dem i vanskligheter. Ett sådan oavhängigt arbetssätt är inte riktigt, och bör inte följas. Predikanterna och lärarna vid våra konferenser skall arbeta tillsammans med bröder ägande erfarenhet, fråga dem om råd, och ge akt på dessa. rätt (502)Jag kan fritt säga till våra bröder, som med ödmjukt hjärta följer Herrens råd: Om Ni vet, att Herren vill att Ni skall sätta i gång med ett arbete, gå då åstad. De, som har ljuset och försäkran om, att Herren leder, behöver inte vara avhängiga av några mänskliga representanter, för att avsluta sitt verk. De skall ta emot råd från den högsta Makten. Säkerhet och välgång samt stilla frid står endast att finna, genom att följa råden från den störste Lärare, som någonsin har varit i vår värld. Låt oss icke vända oss bort från Hans ofelbara råd! rätt (502)Men våra intryck är inte alltid en säker vägledning för uppgiften. Mänskliga intryck kommer att försöka att få oss till att tro, att det är Gud, som leder oss, när vi följer vår egen väg. Men om vi är riktigt uppmärksamma, och rådgör med våra bröder, skall vi förstå; för löftet lyder: »Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg.« {Psaltaren 25:9.} Vi får ej låta mänskliga uppfattningar och naturliga böjelser ta överhanden! rätt (502)En vädjan om enhet (503)(503)Det härpå följande är en del av ett tal hållet till predikanterna, samlade vid Generalkonferensens stora möte år 1883: rätt (503)»För övrigt, bröder, allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, ja, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant.« {Filipperbrevet 4:8.} rätt (503)Guds handlingssätt med Sitt folk uppvisar ofta mysterier. Hans vägar är inte våra vägar, Hans tankar är heller inte våra tankar. Många gånger skiljer sig Hans handlingssätt från våra planer och förväntningar. Därmed blir vi förbluffade och förvirrade. Vi förstår inte vår trotsiga natur; och när vi ofta tillfredsställer jaget, och lyder våra egna böjelser, smickrar vi oss själva. Därmed stänger vi Guds tankar ute. Och därför behöver vi rannsaka Skrifterna, och vara uthålliga i bön. Då kan Herren, enligt Sitt löfte, ge oss visdom. rätt (503)Även om vi har en personlig gärning och ett personligt ansvar inför Gud, skall vi inte följa vårt eget omdöme, oavsett syskons åsikter och känslor; ty denna kurs leder till oordning i församlingen. Det är predikanternas plikt, att respektera sina bröders omdöme; men deras inbördes förhållande, så väl som till de doktriner de lär ut, bör sättas på prov genom lagen och vittnesbördet; och om hjärtana är mottagliga, kommer det ej att uppstå splittring ibland oss. En del är böjda för, att vara oordentliga, och glider väck från trons stora milstolpar; men Gud rör vid Sina förkunnare, för att de skall vara ett i lära och anda. rätt (504)Bröder umgås av och till under åratal, och tror att de kan lita på dem de känner så väl, liksom de skulle lita på sina egna familjemedlemmar. Det (504) förekommer en frihet och tillit genom detta band, som inte kunde existera ibland dem, som inte äger samma tro. Detta är väldigt behagligt, så länge som broderlig kärlek fortsätter; men låt brödernas anklagare uppnå åtgång till en av dessa mäns hjärtan, och styra sinnet och fantasin, och avundsjuka uppkommer, misstankar och missunnsamhet föds; och han, som trodde att hans kärlek och vänskap till brodern skulle bestå, finner sig själv vara misstrodd och hans bevekelsegrunder felbedömda. Den falske brodern glömmer sin egen mänskliga skröplighet, glömmer sin plikt, att icke tänka eller tala något ont, för att inte vanära Gud och såra Kristus och Hans heliga på minsta vis. Varje brist, som tänkas kan eller förmodas, kommenteras obarmhärtigt, och en broders karaktär framställs som mörk och tvivelaktig. rätt (504)Helig tillit blir förrådd. Saker och ting, som sagts i broderlig tillit, förs vidare och framställs felaktigt. Varje ord, och varje handling, hur oskyldig och välmenande den än är, bemöts med kall och svartsjuk kritik av dem, som annars räknats som väldigt fina och ärliga. Det görs, för att dra nytta av den minsta fördel hos vänskaplighet och broderlig tillit. Hjärtan täpps till för barmhärtighet, sunt omdöme och Guds kärlek. Därmed uppenbaras den kyliga, bespottande och hånfulla anda, som Satan visar mot sina offer. rätt (504)Om Satan får bekännande troende att handla som brödernas anklagare, blir han synnerligen tillfreds; ty de, som gör det, tjänar just honom som Judas gjorde, då han förrådde Kristus, ehuru de kan göra det omedvetet. Satan är inte mindre aktiv nu, än i Kristi dagar, och de, som förleder sig själva till, att uträtta hans verk, uppvisar hans anda. rätt (504)Kringvirvlande rykten ödelägger ofta enheten ibland trossyskon. Det är någon, som vakar med öppet sinne och lyssnande öron, för att uppfatta sladder. De tar (505) upp vissa småsaker, som är obetydliga i sig själva, men som förs vidare och överdrivs, tills en person framstår i sämsta möjliga dager. Deras ledstjärna tycks vara: ”Berätta det, så kommer vi också att berätta det.” Dessa sladdertackor gör Satans arbete med överraskande precision, med föga insikt om, hur anstötligt deras handlande är inför Gud... Sinnets dörr bör stängas mot »Ange honom!« eller »Vi tänker ange honom!« Varför kunde vi inte, i stället för att släppa in avundsjuka och onda misstankar i våra hjärtan, gå till våra bröder, och personligt och vänligt lägga fram för dem de ting, som vi har hört är skadliga för deras karaktärer och inflytande, samt be med och för dem? Fastän vi inte kan hysa gemenskap med dem, som är bittra fiender till Kristus, bör vi uppamma den ödmjukhetens och kärlekens anda, som kännetecknade vår Mästare – en kärlek, som inte tänker något ont, och inte låter sig retas upp så lätt... rätt (505)Låt oss omsorgsfullt uppodla Kristi evangeliums principer – religionen, som inte består i själviskhet, utan av hjärtats kärlek, ödmjukhet och beskedlighet. Då skall vi älska våra trossyskon, och värdesätta dem högre, än oss själva. Våra tankar kommer inte att uppehålla sig vid kringvirvlande rykten. Utan »allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, ja, allt som kallas dygd och förtjänar beröm«, kommer vi att tänka på. {Se Filipperbrevet 4:8.} rätt (505)Som ett folk, har vi blivit åthutade av Gud, för att ha uträttat för litet. Hur viktigt är det då inte, att vi ingående aktar oss för allt, som kan göra oss modlösa eller försvaga inflytandet från den själ, som utför en av Gud önskad gärning! Det finns segrar att uppnås, under förutsättning att vi gör gemensam sak och personligen uppsöker Herren för styrka och vägledning. rätt |