| Vittnesbörd till Predikanter och Bibelarbetare kapitel 70. Från sida 506 | ren sida tillbaka |
(506)[The Review and Herald, den 2. mars, 1897.] (506)Senregnet, som mognar jordens skörd, står för den andliga nåd, som bereder församlingen för Människosonens ankomst. Men om inte det tidiga regnet har fallit, blir det inte något liv; de gröna bladen visar sig inte. Om inte det tidiga regnet har gjort sin uppgift, kan det sena regnet inte säkra något frös fulländning. rätt (506)Det skall vara »först strå, sedan ax och därefter fullmoget vete i axet.« {Markusevangeliet 4:28.} De kristna dygderna skall stadigt utvecklas, den kristna erfarenheten stadigt växa till. Detta bör vi med ihärdig önskan sträva efter, så att vi smyckar vår Frälsare Kristi lära. rätt (507)(507)Många har i stor omfattning sviktat i, att ta emot det tidiga regnet. De har inte uppnått alla de fördelar, som Gud alltså har åstadkommit åt dem. De förväntar sig, att bristen skall rättas till genom senregnet. När det rikaste överflödet på nåd skall fördelas, har de för avsikt, att öppna sina hjärtan, för att ta emot det. De begår ett förfärligt misstag! Det verk, som Gud har inlett i mänskohjärtat, genom att ge Sitt ljus och Sin kunskap, måste hela tiden gå framåt. Var och en måste inse sitt eget behov. Hjärtat måste tömmas på varje besmittelse och renas, så att Anden kan bo där. Det var genom syndens bekännelse och förlåtelse, genom allvarlig bön och helgande av sig själva till Gud, som de första lärjungarna beredde sig för den Helige Andes utgjutande på Pingstdagen. Samma verk, fast i högre grad, måste ske nu. Då behövde personen i fråga endast be om välsignelsen, och vänta på Herrens fulländade verk i hans fall. Det var Gud, som inledde verket, och Han kommer att avsluta det, och göra människor fulländade i Jesus Kristus. Men det får icke förekomma någon likgiltighet beträffande nåden från det tidiga regnet eller arlaregnet. Endast de, som lever upp till det ljus de har, kommer att ta emot större ljus. Med mindre vi dagligen gör framsteg i de aktiva kristna dygderna, kommer vi inte att känna igen den Helige Andes yttringar i det sena regnet eller särlaregnet. Det kan falla på hjärtan runt omkring oss, utan att vi vare sig ser eller får det. rätt (507)På ingen punkt i vår erfarenhet kan vi klara oss utan dess hjälp, som möjliggjorde för oss våra första steg som kristna. Vi behöver välsignelserna från arlaregnet helt till tidens slut. Dock kommer dessa inte i sig att vara tillräckliga. Medan vi tar vara på välsignelserna från det tidiga regnet, skall vi inte, å andra sidan, förbise (508) faktumet, att utan det sena regnet – som fyller ut axet och mognar vetet – kommer skörden inte att vara redo för skäran, och såningsarbetet kommer då att ha varit förgäves. Gudomlig nåd behövs vid begynnelsen, gudomlig nåd behövs vid varje steg framåt, och endast gudomlig nåd kan fullända verket. Vi har inte råd med, att inta en liknöjd hållning. Vi får aldrig glömma Kristi maningar: »Var därför vaksamma och nyktra i era böner.« {Första Petrusbrevet 4:7, Reformations-Bibeln.} »Vaka alltid och be om kraft« {Lukasevangeliet 21:36}. En förbindelse med Gudomen i varje ögonblick är avgörande för vår framgång. Vi kan ha haft en andel i Guds Ande, men genom bön och tro skall vi hela tiden söka mera av Anden. Det passar sig aldrig, att upphöra med våra ansträngningar. Om vi inte går framåt, om vi inte försätter oss själva i en ställning, där vi tar emot både det tidiga och sena regnet, kommer vi att mista våra själar, och ansvaret kommer att ligga vid vår egen dörr. rätt (508)»Bed HERREN om regn i vårregnets tid.« {Sakarja 10:1.} Vila inte släpphänt i övertygelsen om, att regnet kommer av sig självt. Be om det! Utsädets växt och fulländning beror inte på lantbrukaren. Bara Gud kan få grödan att mogna. Men människans medverkan krävs. Guds verk för oss kräver handling från våra sinnen, utövelse av vår tro. Vi måste helhjärtat söka Hans favörer, om nådens regn skall komma oss till del. Vi bör bruka varje tillfälle till, att försätta oss i välsignelsens kanal. Kristus har sagt: »där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.’« {Matteusevangeliet 18:20.} Församlingens möten, så som lägermöten, sammankomster i hemmen, och alla tillfällen, där det förekommer personligt arbete för själar, är Guds bestämda möjligheter till, att ge arla- och särlaregnet. rätt (508)Men låt ingen tro, att blotta deltagandet på dessa möten är lika med pliktens uppfyllelse. Infinnandet på alla (509) dessa hållna möten skänker inte i sig självt själen någon välsignelse. Det är ingen naturlag, att samtliga deltagare på dessa stormöten eller lokala sammankomster skall erhålla större kraft från himmelen. Förhållandena kan tyckas vara mera gynnsamma för en rik utgjutelse av nådens regn. Men Gud Själv måste påbjuda regnet att falla. Därför bör vi inte vara försumliga i bönen. Vi skall inte lita på försynens vanliga verkande och skickelse. Vi måste be Gud om, att avlägsna sigillet från källsprånget med livets vatten. Och vi måste själva ta emot livets vatten. Låt oss, med förkrossade hjärtan, be, i särlaregnets tid, att nådens regn skall falla över oss. Vid varje möte vi går på, bör våra böner stiga upp, för att Gud i just denna tid skulle förläna värme och väta till våra själar. När vi uppsöker Gud för den Helige Ande, kommer den att i oss förverkliga sinnets saktmod och ödmjukhet, ett medvetet beroende av Gud för det fulländande senregnet. Om vi ber om välsignelsen i tro, skall vi också ta emot den, såsom Gud har lovat. rätt (509)Den fortsatta förmedlingen av den Helige Ande till församlingen framställs av profeten Sakarja under en annan sinnebild, vilken innehåller en vidunderligt uppmuntrande lärdom för oss. Profeten säger: »Ängeln som talade med mig kom tillbaka, och han väckte mig som när någon väcks ur sömnen. Han sade till mig: ’Vad ser du?’ Jag svarade: ’Jag ser en ljusstake, helt av guld, med sin oljeskål upptill och med sina sju lampor. Sju rör går till de särskilda lamporna däruppe. Två olivträd sträcker sig över den, ett på högra sidan om skålen och ett på vänstra.’ Och jag frågade ängeln som talade med mig: ’Vad betyder dessa, min herre?’... Då sade han till mig: ’Detta (510) är HERRENS ord till Serubbabel: Inte genom styrka, inte genom kraft, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot... Och jag frågade honom igen: ’Vad betyder de två olivkvistarna intill de två gyllene rännor som den gyllene oljan rinner ner igenom?’... Då sade han: ’Dessa två är de smorda som står inför hela jordens HERRE.’« {Sakarja 4:1-14.} rätt (510)Från de två olivträden tömdes den gyllene oljan genom gyllene rör till ljusstakens skålar och därifrån till de gyllene lampor, som spred ljus i helgedomen. Från de heliga, som står i Guds närhet, ingjuts alltså Hans Ande i mänskliga redskap, som är helgade till Hans tjänst. De två smordas uppgift är, att ge ljus och kraft vidare till Guds folk. Det är till välsignelse för oss, att de står i Guds närhet. Liksom olivträden tömmer sig själva ned i guldrören, söker de himmelska budbärarna, att föra vidare allt, som de tar emot från Gud. Hela den himmelska rikedomen väntar på, att vi skall be om och ta emot den; och när vi tar emot välsignelsen, skall vi för vår del ge den vidare. På så vis erhåller de heliga lamporna näring, och blir församlingen en ljusbärare i världen. rätt (510)Detta är arbetet, som Herren vill att varje själ skall vara redo att uträtta i denna tid, när de fyra änglarna håller fast de fyra vindarna, för att de inte skall blåsa, förrän Guds tjänare är beseglade i sina pannor. Nu är det ej dags, att behaga sig själv. Själarnas lampor måste göras i ordning. De måste förses med nådens olja. Varje försiktighetsåtgärd måste vidtas, för att förebygga andligt förfall, så att Herrens stora dag inte skall överraska oss som en tjuv om natten. Varje Guds vittne skall nu arbeta förståndigt på det sätt och med de uppgifter, som (511) Gud har bestämt. Vi bör dagligen uppnå en djup och levande erfarenhet i arbetet med, att fullända en kristen karaktär. Vi bör dagligen ta emot den heliga oljan, som vi måste föra vidare till andra. Vi skall förtränga jaget utom synhåll i Jesus. Det är meningen, att vi skall ta emot Herrens ord i råd och vägledning, och med nöje föra det vidare. Nu behövs det mycken bön. Kristus påbjuder: »be oavbrutet« {Första Tessalonikerbrevet 5:17}, vilket betyder, att hålla tankarna riktade mot Gud, källan till all styrka och verkningskraft. Vi kan ha följt den smala stigen länge, men det är inget säkert bevis för, att vi kommer att följa den till slutet. Om vi vandrar med Gud i gemenskap med Anden, är det för att vi har sökt Honom dagligt i tro. Den gyllene oljan, som flyter från de två olivträden genom de gyllene rören, har förts vidare till oss. Men de, som inte uppodlar bönens vana och anda, kan inte förvänta sig, att de skall ta emot godhetens, tålmodighetens, långmodighetens, mildhetens och kärlekens gyllene olja. rätt (511)Var och en skall hålla sig åtskild från världen, som är full av orättfärdighet. Vi skall icke vandra med Gud för en tid, och därefter lämna Hans sällskap och vandra i lågorna från vår egen eld. {Jämför Jesaja 50:11.} Trons handlingar måste utmärkas av fast varaktighet och uthållighet. Vi skall prisa Gud; ge prov på Hans härlighet i en rättfärdig karaktär. Ingen av oss kommer att uppnå segern utan ihärdiga och oförtröttliga ansträngningar, som står i proportion till värdet av det, som vi söker, nämligen evigt liv. rätt (511)Den tidsålder, som vi nu lever i, är, för dem som ber om den, den Helige Andes tidsålder. Be om Hans välsignelse. Det vore på tiden, att vi bleve uthålligare i våra andakter. Vi har fått den vanskliga, men lyckliga och härliga, uppgiften, att uppenbara Kristus för dem, som sitter i mörker. Vi är kallade till, att förkunna den särskilda (512) sanningen för denna tid. För allt detta är den Helige Andes utgjutande väsentligt. Vi bör be om det. Herren förväntar Sig, att vi skall be Honom om detta. Vi har inte varit helhjärtade härvidlag. rätt (512)Vad kan jag säga till mina bröder i Herrens namn? Vilken grad av ansträngningar har gjorts i förhållande till det ljus, som det har behagat Herren att ge? Vi kan inte vara avhängiga av formella eller yttre mekaniska ordningar. Vad vi behöver, är Guds Helige Andes livande inflytande. »Inte genom styrka, inte genom kraft, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot.« {Sakarja 4:6.} Be utan uppehåll, och vaka, genom att arbeta i överensstämmelse med Era böner. I det att Ni ber, tro och lita på Gud. Det är särlaregnets tid, varunder Herren i stor utsträckning kommer att ge av Sin Ande. Var brinnande i bönen och vaka i Anden. rätt (512)För vidare studium: Early Writings, sidorna 36-38, 269-273, Adventbudskapet, 1922 års utgåva på ellenwhite.se, sidorna 46-50, 340-345. rätt (512)Hur skall vi följa Honom, för att lära av Honom, som är vår Lärare? Vi kan söka i Hans Ord, och göra oss bekanta med Hans liv och gärningar. Hans Ord skall vi ta emot som bröd för våra själar. I varje område, där det är människor, har Herren Jesus efterlämnat åt oss Sina fotspår. Vi skulle göra klokt i, att följa Honom. Den Ande Han talade i, måste vi värna om; vi skall visa på sanningen sådan den är i Jesus. Vi skall i synnerhet följa Honom i innerlig renhet och i kärlek. Jaget måste döljas med Kristus i Gud; och när Kristus då, som är vårt liv, träder fram och visar Sig, skall vi också träda fram och visa oss med Honom i härlighet. – Special Testimonies to Ministers and Workers (Serie A, Nummer 9, 1897), sidan 58. rätt |