"Vem kan inte lära genom allt detta att det är Herrens hand som har gjort det?" (Job 12:9)
Eftersom naturens bok och den bibliska uppenbarelsen lD präglas av samma anda, står de i harmoni med varandra. På olika sätt och med olika språk vittnar de om samma viktiga undervisning. Vetenskapen gör ständigt nya erövringar, men den finner inget som står i konflikt med det Gud visat, om vi bara förstår det på rätt sätt. Naturens bok och Bibeln belyser varandra. När de lär oss något om de lagar Gud arbetar med, lär vi känna honom.
Ibland har man dragit felaktiga slutsatser av fakta i naturen, och det har lett till att det sett ut som om det funnits en konflikt mellan vetenskapen och Guds ord. I ett försök att återställa harmonin har man därför tolkat Bibeln på ett sätt som underminerar och förstör kraften i Guds ord. Man har trott att geologin står i motsättning till en bokstavlig tolkning av den mosaiska skapelseberättelsen. Miljoner år, hävdar man, behövdes för att jorden skulle utvecklas från kaos. Och för att få Bibeln att passa in i det man tror är en vetenskaplig upptäckt, säger man att skapelsedagarna var långa, oändliga perioder som varade i tusen eller till och med miljoner år.
Onödiga slutsatser
Sådana slutsatser är helt onödiga. Bibelns berättelse stämmer med det vi kan lära oss i naturen. Så här står det om den första skapelsedagen: "Det blev afton, och det blev morgon, den första dagen." 1 Mos 1:5. Och i stort sett står det likadant om de sex första dagarna i skapelseveckan. Gud förklarar att var och en av de här perioderna bestod av kväll och morgon precis som varenda dag sedan dess.
Angående själva skapelseverket står det i Bibeln: "Han sade, och det blev, han befallde och det stod där." Ps 33:9. Hur lång tid skulle det ta för honom som på det sättet kunde framkalla otaliga världar, att skapa jorden från kaos? Måste vi göra våld på hans ord för att förklara hans verk?
Det är sant att man funnit lämningar i jorden som vittnar om att det har funnits människor, djur och växter som varit mycket större än dem vi nu känner till. Man anser att det bevisar att det funnits växt- och djurliv före den mosaiska skapelseberättelsen. Men Bibelns historia har gott om förklaringar.
Före syndafloden stod utvecklingen av växt- och djurlivet på en oändligt mycket högre nivå än den gjort sedan dess. Vid syndafloden bröts jordytan sönder, tydliga förändringar skedde och när jordytan formades om, blev många bevis på det liv som funnits tidigare bevarade. De oändliga skogar som begravdes i jorden vid syndafloden och som sedan förvandlats till kol, utgör de omfattande kolfälten och de ger tillgång till olja som nu hjälper till att göra livet bekvämt för oss. Det finns så mycket som när det kommer fram i ljuset tyst vittnar om att Guds ord är sant.
Endast antaganden
Något som påminner om teorin om jordens utveckling är den teori som handlar om att människorna, skapelsens krona, också har genomgått en utveckling - att de utvecklats från en växande rad mikrober, blötdjur och fyrfotadjur.
Vi tänker på människans möjligheter till forskning och hur kort livet är och ser hur litet hennes verksamhetsområde är, och hur begränsade synfält hon har. Vi märker hur ofta hon drar vittgående slutsatser, i synnerhet i fråga om händelser som hon tror ägde rum före Bibelns historia. Vi läser om hur ofta vetenskapens så kallade slutsatser ändras eller förkastas, och hur gärna man då och då ökar eller minskar en angiven period i jordens utveckling med miljoner år.
De framstående teorierna hos olika vetenskapsmän står i konflikt med varandra. Ska vi med tanke på allt det och för förmånen att spåra vår härkomst till mikrober och blötdjur och apor, gå med på att förkasta uttalandet i Bibeln, som är så stort i all sin enkelhet: "Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade henne"? 1 Mos 1:27. Ska vi förkasta den släktlängd som var stoltare än någon annan vid de kungliga hoven och där det står "son till Adam, son till Gud"? Luk 3:38.
Om vi förstår dem rätt, är både vetenskapens forskningsresultat och erfarenheterna i livet eniga med Bibelns vittnesbörd om att Gud ständigt är verksam i naturen.
Uppehåller skapelsen
I den sång som Nehemja skrev sjöng leviterna: "Du ensam är Herren. Du har gjort himlarna och himlarnas himmel och hela deras härskara, jorden och allt vad som är på den, haven och allt vad som är i dem, och det är du som håller det allt vid liv." Neh 9:6.
I fråga om jorden står det i Bibeln att skapelseverket är avslutat. "Hans verk var färdigt med världens skapelse." Heb 4:3. Men Gud utövar fortfarande sin kraft och uppehåller sin skapelse. Det är inte på grund av att den me_ nism som en gång sattes igång fortsätter att fungera av sin egen inneboende energi som pulsen slår och andetag följer på andetag. Varje andetag och varje hjärtslag är bevis på Guds omsorg, "ty i honom är det vi lever, rör oss och är till". Alla levande varelser från den minsta insekt till människorna är beroende av hans omsorg varje dag.
"Alla väntar de efter dig... Du ger dem, då samlar de in. Du öppnar din hand, då blir de mättade med goda gåvor. Du döljer ditt ansikte, då förskräcks de. Du tar bort deras ande, då förgås de och vänder åter till sitt stoft igen. Du sänder ut din ande, då blir de skapade, och du förnyar jordens ansikte." Ps 104:27-30.
"Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på ingenting. Han samlar vatten i sina moln som i ett knyte, och skyarna brister inte under bördan. Han gömmer sin tron för vår syn, han höljer den med sina skyar. En rundel har han välvt som gräns för vattnen, där ljuset ändas i mörker." lob 26:7-10.
"Himmelens pelare skälver, de grips av förfäran vid hans tillrättavisning. Med sin kraft förskräckte han havet... Bara han andades, blev himmelen klar, hans hand genomborrade den snabba ormen. Se, detta är endast utkanterna av hans verk, en sakta viskning är allt vad vi uppfattar om det. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?" lob 26:11-14.
Uppenbarat sig i sin son
Den mäktiga kraft som verkar i naturen och uppehåller allting är inte, som somliga vetenskapsmän hävdar, bara en allmän allomfattande princip, en drivande energi. Gud ande och ändå är han en personlig varelse, för människan blev skapad till hans avbild. Som en personlig varelse har Gud uppenbarat sig i sin son.
Jesus som utstrålade Faderns härlighet var "en avbild av hans väsen", och han fanns som människa på jorden. Heb 1:3. Som en personlig Frälsare kom han till världen. Som en personlig Frälsare steg han upp till himlen. Som en personlig Frälsare är han en förespråkare i himlens domssalar. Inför Guds tron tjänar han föross-"en som liknade en människoson". Dan 7:13.
Aposteln Paulus som skrev genom den helige Ande f5rklararomjesus: "l honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom. Han finns före allting, och allting hålls samman i honom." Kol 1:16, 17. Den hand som håller världen i rymden, den hand som håller ordning och reda och oförtröttlig aktivitet i hela Guds universum, är den hand som spikades fast vid korset för oss.
Vi kan inte förstå Guds storhet. "Herrens tron är i himmelen." Ps 11:4. Ändå är han närvarande överallt med sin ande. Han känner väl till och har personligt intresse för allt hans hand har skapat.
"Vem är som Herren, vår Gud, han som sitter så högt, han som ser ned så djupt - ja, vem i himmelen och på jorden?"
"Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte? For jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du också där. [Se Job 26:6.] Tog jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet, så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig." Ps 139:7-10.
"Vare sig jag sitter eller står, vet du det. Du förstår mina tankar fjärran ifrån. Vare sig jag går eller ligger, utforskar du det och med alla mina vägar är du förtrogen... Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är mig för hög. Jag kan inte begripa den." Ps 139:2-6.
Det var alltings Skapare som så underbart beskrev vad som krävdes för att vi skulle nå målet och hur tillgång ledde till efterfrågan. Det var han som såg till att alla de önskningar som han lagt i oss kunde uppfyllas i den materiella världen. Det var han som skapade vårt inte med förmåga att lära och älska. Och han är inte sådan att han inte fyller de behov vi har i vårt inre.
Guds varma hand
Ingen obegriplig princip, ingen opersonlig kraft och inget som bara är abstrakt kan fylla det behov och den längtan vi har i livet som är fyllt av kamp mot synd, sorg och smarta. Det räcker inte att tro på lag och kraft och på någon som inte känner medlidande och aldrig hör ett rop om hjälp. Vi behöver känna en allsmäktig arm Som kan hålla oss uppe, en evig vän som har medlidande med oss. Vi behöver ta tag i en varm hand och lita på någon som är full av karlek. Och just så har Gud visat sig i sitt ord. När vi studerar naturens hemligheter på djupet, kom mer VI helt att inse vår svaghet och brist på kunskap. Vi kommer att forstå att det finns djup och höjder som vi inte kan nå, hemligheter som vi inte kan genomtränga och att det finns oändliga fält dit ingen gått och som har fullt med lärdomar för oss. Vi kommer att vilja säga som Newton: "Jag känner mig som om jag har varit som ett barn på stranden som hittat stenar och snäckskal, medan ett helt hav fyllt av sanning låg oupptäckt framför mig."
De mest skarpsinniga vetenskapsmän tvingas erkänna att det finns en oändlig makt som verkad naturen. Men för en människa vars förnuft inte fått någon hjälp kan naturens undervisning inte vara annat än motsägelsefull och till besvikelse. Det är bara med hjälp av det Gud visat som vi kan förstå den. "l tro förstår vi." Heb 11:3.
"I begynnelsen skapade Gud." 1 Mos 1:1. Det är bara här som våra tankar med sina ivriga frågor kan finna vila liksom duvan som flydde tillbaka till arken. Ovanför, nedanför och bortom bor en oändlig kärlek som ligger bakom allting och vill "ge framgång åt varje gott uppsåt'. 2 Thess 1:11.
"Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper... kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga." Rom 1:20. Men vi kan bara förstå deras vittnesbörd när vi har Gud som lärare. "Vem utom anden i människan vet vad som finns i människan? Ingen utom Guds ande vet heller vad som finns i Gud." 1 Kor 2:11.
"När han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen." Joh 16:13. Det är bara med hjälp av den anden som vi kan tolka vetenskapens vittnesbörd rätt. Vi får hjälp av den ande som i tidens början "svävade över vattnet" och av ordet- "allt blev till genom det", "det sanna ljuset, som ger alla människor ljus" och som" skulle komma in i världen". Det är bara genom deras ledning vi kan dra de djupaste lärdomarna.
Det är bara under ledning av den Allvetande som vi får förmåga att tänka hans tankar när vi studerar hans verk.