Avkoppling

"Allting har sin tid." (Pred 3:1)

Det är skillnad mellan avkoppling och nöje. Avkoppling innebär att samla styrka och bygga upp krafterna. Avkopplingen gör att vi kommer bort från våra vanliga sysslor och arbeten, den bygger upp kroppen och tankarna och gör att vi kan återgå till våra arbetsuppgifter med ny kraft. Nöje däremot söker vi för att få förströelse och då är det lätt att gå till överdrift. Den energi vi behöver för nyttigt arbete går då åt till nöjen och det hindrar oss därmed från att få verklig framgång i livet.

Kroppen är avsedd för att vara aktiv, och om vi inte håller vår fysik vid hälsa med motion, kan vi inte längre använda den fulla kapaciteten hos de intellektuella krafterna.

Det går nästan inte att undvika att det blir brist på fysisk aktivitet i klassrummet, och tillsammans med andra ohälsosamma förhållanden blir det en besvärlig plats för barnen, särskilt för dem som är känsliga. Ofta räcker ventilationen inte till. Dåligt utformade stolar gör att barnen lätt sitter fel och det minskar aktiviteten i lungorna och hjärtat.

Här måste små barn tillbringa tre till fem timmar om dagen och andas in luft som är fylld av föroreningar och kanske också infekterad av bakterier. Inte att undra på att grunden till livslånga sjukdomar ofta läggs i skolan.

Hjärnan som är det ömtåligaste av alla kroppens organ, lider störst skada. Nervkraften i hela systemet kommer ju därifrån. När hjärnan tvingas till för tidig eller för stor aktivitet, och dessutom under ohälsosamma förhållanden, blir den försvagad och det ger ofta bestående men.

Bästa klassrummet utomhus
Barnen bör inte vara inomhus lång tid åt gången och inte heller bör man förvänta sig att de ägnar sig alltför ingående åt sitt skolarbete, förrän de fått en god grund i fysisk utveckling.

De första åtta eller tio åren av barnens liv är ängarna eller trädgården det bästa klassrummet, mamman är den bästa läraren och naturen den bästa läroboken. Till och med när barnen är gamla nog att börja skolan, bör man betrakta hälsan som viktigare än den kunskap som finns i läroböckerna. Barnen bör vara i omgivningar som är nyttiga både för fysisk och intellektuell tillväxt.

Men det är inte bara de små barnen som är i fara på grund av brist på luft och motion. Både i högre och lägre skolor bryr man sig alltför lite om det som är viktigt för hälsan. Många studerande sitter dag efter dag i ett litet rum böjda över sina böcker med bröstet så hoptryckt att de inte kan dra ett enda stort, djupt andetag. Blodet flyter långsamt, de är kalla om fötterna och huvudet känns varmt. Eftersom kroppen inte får tillräckligt med näring blir hela systemet försvagat och sjukt. Sådana studerande blir ofta invalider för livet.

De skulle ha kunnat sluta sina studier med bättre fysisk och intellektuell styrka, om de fått läsa under riktiga förhållanden, och fått regelbunden motion i solsken och friskluft.

Studerande som med begränsad tillgång på tid och pengar kämpar för att få en utbildning, bör inse att den tid de använder för motion inte är förlorad. De som ständigt hänger över sina böcker, finner efter en tid att tankarna förlorar sin fräschör. De som ägnar sig ordentligt åt fysisk utveckling, gör större intellektuella framsteg än om de ägnat hela sin tid åt studier.

Om de bara följer en enda tankebana, uppstår ofta en obalans i tankarna. Men de kan lugnt träna upp alla sina förmågor, om de ägnar lika mycket tid både åt sinintellektuella och sin fysiska styrka och om de dessutom varierar sina tankegångar.

Balans mellan studier och motion
Brist på motion minskar inte bara den intellektuella utan också den moraliska styrkan. Gud kommunicerar med oss människor och påverkar vårt innersta genom hjärnnerverna som förenar hela systemet. Allt som hindrar den elektriska kraften från att cirkulera i nervsystemet försvagar de livgivande krafterna och minskar den intellektuella mottagligheten. Det gör det svårare att väcka moralen.

De som överdriver sina studier ökar blodflödet till hjärnan. Det leder till en sjuklig lättretlighet och gör att de lätt förlorar förmågan till självbehärskning. Därför faller studerande alltför ofta offer för infall och nycker. På det sättet öppnar de sig för orenhet. Missbruk eller inget bruk alls av de fysiska krafterna bär största ansvaret för den våg av fördärv som sprider sig över världen. "Höghet, överflöd och tryggad ro" är dödsfiender till framgång lika mycket nu som när de ledde till Sodoms fall.

Lärarna bör förstå det och undervisa eleverna om det. Lär dem att det behövs goda tankar och fysisk aktivitet för att leva rätt och för att tankarna ska bli rena.

Frågan om vad som är lämplig avkoppling för eleverna bekymrar ofta lärarna. Gymnastik spelar en viktig roll i många skolor, men utan noggrann tillsyn går den ofta till överdrift. I gymnastiksalarna har många ungdomar försökt bevisa sin styrka och ådragit sig livslånga skador.

Hur väl motion i en gymnastiksal än ordnas, kan den ändå inte ersätta motion ute i det fria och här borde våra skolor erbjuda bättre möjligheter. Eleverna måste få ordentlig motion. Det finns knappast något ont som är mer skrämmande än slöhet och planlöshet.

Måttlighet
De tendenser som nu finns inom de flesta idrotter gör att de som är angelägna om att ungdomarna ska må bra har fått sig en del tankeställare. Lärarna blir bekymrade, när de tänker på vilket inflytande sådana idrotter har både på elevernas framsteg i skolan och deras framgång senare i livet. Den sport som tar så mycket av deras tid vänder tankarna från studierna. Den hjälper inte till att förbereda ungdomarna för praktiskt, seriöst arbete senare i livet. Det inflytande den har leder inte till förbättring, frikostighet eller till att de blir riktigt rakryggade i sin inställning.

En del av de mest populära förströelserna som till exempel amerikansk fotboll och boxning har urartat och lett till råhet och brutalitet. De utvecklar samma egenskaper som spelen i det gamla Rom. Maktberusning, stolthet över brutal, rå styrka och en lättsinnig likgiltighet för livet har ned brytande makt på ungdomarna. Allt det är skrämmande.

Även andra idrotter som inte är så brutala är lika förkastliga, därför att de går till överdrift. De stimulerar en längtan efter nöje och spänning och därmed skapar de en motvilja mot nyttigt arbete och en inställning att vilja undvika praktiska uppgifter och ansvar. De förstör intresset för livets verklighet med dess lugna nöjen. På så sätt öppnas dörren för utsvävningar och laglöshet och deras förfärliga följder.

Den typ av fester man brukar ha hindrar också tankarna och karaktären från att växa. Man skaffar sig lättsinnigt sällskap, lyxiga vanor och utsvävningar som anpassar hela livet för det som är ont. I stället för sådana nöjen finns det mycket som föräldrar och lärare kan göra för att skapa tidsfördriv som är till nytta och uppbyggelse.

Ett enkelt liv bäst
Här som i allt annat som handlar om vårt välbefinnande har Gud visat vägen. Förr i tiden när folk styrdes av Gud var livet enkelt. De levde nära naturen. Barnen deltog i föräldrarnas arbete och lärde sig av skönheten och underverken i naturens skattkammare. I tystnaden i skog och mark tänkte de på de stora lärdomar som gått i arv som ett heligt ansvar från generation till generation. Sådan träning gjorde människorna starka.

Nu för tiden har livet blivit mer konstlat och människor har urartat. Ä ven om vi kanske inte helt kommer att återvända till de enkla vanor folk hade förr i tiden, kan vi dra lärdom av dem så att vår avkoppling blir vad den borde vara - en tid då vi bygger upp kroppen, intellektet och vårt inre.

Hemmets och skolans omgivning är av avgörande betydelse för avkopplingen. När man väljer ett hem eller en tomt för en skola bör man tänka på omgivningarna. De som anser att intellektuellt och fysiskt välbefinnande är viktigare än pengar och samhällets seder och bruk, bör sträva efter de fördelar naturen kan ge deras barn och den avkoppling de kan få där. Det skulle vara till stor hjälp för undervisningen, om alla skolor kunde ligga så till att eleverna hade möjlighet att bruka jorden och att de kunde få tillgång till ängar och skogar.

För att eleverna ska få ut så mycket som möjligt av sin avkoppling, krävs det personligt samarbete med läraren. Det finns knappast något värdefullare än den gemenskap som en lärare kan ge sina elever. Det är bara när vi är tillsammans som vi kan förstå varandra och det måste vi göra, om vi ska kunna vara till nytta. Det gäller bland vuxna och i ännu högre grad bland barn och ungdomar.

Det finns inget som kan stärka gemenskapen mellan lärare och elever bättre än positivt umgänge utanför klassrummet. I vissa skolor är lärarna tillsammans med eleverna på deras fritid. De tar del i deras aktiviteter, följer med dem på utflykter och är samen av dem. Det skulle vara en fördel om detta blev vanligare i våra skolor. Det kräver stor uppoffring från lärarnas sida, men de får stor belöning.

Samarbete
Avkoppling som bara är till nytta för barnen och ungdomarna själva, kommer aldrig att vara till lika stor glädje som när de hjälper varandra.

Barn och ungdomar är av naturen entusiastiska och lättpåverkade och är gärna öppna för förslag. När lärarna planerar att barnen ska odla växter, så bör de försöka göra dem intresserade av att göra skolans område och klassrummet vackrare. Det gör dubbel nytta. Det som eleverna vill göra vackrare, kommer de ogärna att vilja förstöra och trampa ner. Man uppmuntrar god smak, ordning och noggrannhet. Den anda av gemenskap och samarbete man utvecklar, kommer att bli av livslångt värde för eleverna.

Man kan också skapa nytt intresse för trädgårdsarbete eller utflykter i skog och mark genom att uppmuntra barnen att tänka på sina medmänniskor och ta med sig av skönheten i naturen till dem som själva inte har möjlighet att gå ut till så vackra platser.

Uppmärksamma lärare kommer att hitta många möjligheter till att uppmuntra barnen till att vara hjälpsamma. Särskilt små barn hyser nästan obegränsad tillit och respekt för sina lärare. När lärarna föreslå, att barnen ska hjälpa till i hemmet, vara noggranna i sina dagliga uppgifter, hjälpa de sjuka eller dem som inte har det så gott ställt, bär det nästan alltid frukt. På så sätt blir det återigen till dubbel nytta. Vänlig uppmuntran återverkar på dem som gett den. Tacksamhet och samarbete från föräldrarnas sida underlättar lärarnas börda och uppmuntrar dem.

Avkoppling och motion bryter givetvis den regelbundna rutinen i skolarbetet, men sådana avbrott visar sig inte vara något verkligt hinder. När lärarna stimulerar intellektet och kroppen, utvecklar de en osjälvisk anda och knyter samman eleverna och sig själva med band av gemensamma intressen och vänligt umgänge. Om de satsar tid och kraft på det, kommer de att få hundrafalt igen. De unga kommer att finna nyttigt utlopp för den rastlösa energi som så ofta kan vara farlig. När tankarna är upptagna av sådant som är gott, innebär det ett bättre skydd mot det onda än en oändlig mängd disciplinära åtgärder och regler.