Efter att Satan hade avslutat sina frestelser, lämnade han Jesus en tid. Änglarna gjorde nu i ordning mat åt Frälsaren i ödemarken, styrkte honom och Faderns välsignelse vilade över honom. Satan hade misslyckats med sina svåraste frestelser. Ändå såg han fram mot den tid i Jesu verksamhet, då han vid olika tillfällen skulle pröva sin list på honom. Han hoppades fortfarande övervinna Jesus genom att hetsa upp dem som inte skulle ta emot honom, så att de skulle hata och försöka tillintetgöra honom.
Satan höll ett särskilt rådslag med sina änglar. De var besvikna och rasande över att de inte hade förmått någonting mot Guds Son. De bestämde att de måste bli ännu listigare och använda sin makt till det yttersta för att inspirera till otro i människors sinnen i Jesu egen nation med tanke på att han skulle vara denna världens Frälsare, och på så sätt få Jesus att tappa modet i sin verksamhet. Oavsett hur noggranna judarna skulle vara med sina ceremonier och offer, om de bara kunde hållas blinda för profetiorna och tro att Messias skulle uppträda som en mäktig världslig kung, skulle de ledas att förakta och förkasta Jesus.
Jag såg att Satan och hans änglar var flitigt sysselsatta med att inspirera människor till otro, hat och förakt under hela Kristi verksamhet. Ofta blev folket rasande när Jesus uttalade någon skarp sanning som tillrättavisade deras synd. Satan och hans änglar försökte driva dem till att döda Guds Son. Mer än en gång tog de upp stenar för att kasta på honom, men änglarna beskyddade honom och förde honom bort från den rasande folkmassan till en trygg plats. Åter igen, när en tydlig sanning kom från hans heliga läppar, grep folkmassan Jesus och drog iväg honom till kanten av ett berg i avsikt att kasta ned honom. Men då strid uppstod bland dem om vad de skulle göra med honom, skymde änglarna honom ännu en gång för deras ögon, och han gick sin väg rakt igenom folkhopen.
Satan hoppades fortfarande att den mäktiga frälsningsplanen skulle misslyckas. Han använde all sin makt för att göra människorna hårda och väcka bittra känslor mot Jesus. Han hoppades att så få skulle ta emot Jesus som Guds Son, att han skulle anse sitt lidande och offer vara för stort för ett så litet antal. Men jag såg att om det bara hade varit två som skulle tagit emot honom som Guds Son och trott på honom för sin frälsning, skulle han ha genomfört planen.
Lindring för de Lidande
Jesus började sin verksamhet med att bryta Satans makt över de lidande. Han återställde hälsan för den sjuke, gav den blinde hans syn, botade den lame och gav dem orsak att hoppa av glädje och förhärliga Gud. Han botade dem som i åratal hade varit svaga och bundna av Satans grymma makt. De klena, ängsliga och missmodiga tröstade han med vänliga ord. De kraftlösa och lidande, som Satan höll fast i triumf, vred Jesus ur hans grepp och gav dem kroppslig hälsa, stor glädje och lycka. Han uppväckte döda till liv och dessa förhärligade Gud för hans mäktiga uppenbarelser av sin makt. För alla som trodde på honom verkade han med stor kraft.
Kristi liv var fyllt av välvilliga ord, goda gärningar, medlidande och kärlek. Han var alltid villig att lyssna på och hjälpa de sörjande som kom till honom. Mängder av människor bar i sig själva bevis på hans gudomliga makt. Likväl var det många som, efter att han utfört sina goda gärningar, skämdes över den ödmjuke men ändå mäktige läraren. Eftersom ledarna inte trodde på Jesus, ville inte heller folket acceptera honom. Han var en sorgens människa och var förtrogen med lidande. De stod inte ut med att bli ledda av hans rena, självförnekande liv. De ville njuta av den ära som världen ger. Ändå var det många som följde Guds Son, lyssnade på hans undervisning och fröjdade sig över hans ord som kom så behagligt från hans mun. Hans ord var fulla av betydelse, men ändå var de så enkla att den okunnigaste kunde förstå dem.
Gagnlöst Motstånd
Satan och hans änglar gjorde judarna blinda, förmörkade deras förstånd och hetsade upp folkets ledare och härskare till att ta Frälsarens liv. Andra sändes ut för att hämta Jesus, men när de kom fram till den plats där han uppehöll sig, blev de slagna av förundran. De såg honom vara full av medlidande och sympati då han bevittnade mänskligt elände. De hörde honom med kärlek och ömhet tala uppmuntrande ord till de svaga och lidande. De hörde honom också, med en auktoritär röst, tillrättavisa Satan och befalla honom att släppa sina fångar fria. De lyssnade fängslat till de vishetens ord som han talade, och kunde inte förmå sig att gripa honom. De återvände till prästerna och ledarna utan Jesus.
När dessa frågade: ”Varför har ni inte fört hit honom?” berättade de om de underverk de hade sett, de heliga visdomsorden, kärleken och kunskapen de hört och sade som avslutning: ”Aldrig har någon människa talat som han.” Översteprästerna beskyllde dem då för att de också hade blivit vilseledda, och några av befälhavarna skämdes över att de inte hade tagit fast honom. Prästerna frågade hånfullt om någon av ledarna hade trott på honom. Jag såg att många av domarna och ledarna trodde på honom, men att Satan hindrade dem från att erkänna det. De fruktade mer för att bli klandrade av människor än de fruktade Gud.
Än så länge hade Satans hat och list inte gjort frälsningsplanen om intet. Tiden för avslutningen av det verk Jesus kom till världen för att utföra närmade sig. Satan och hans änglar rådslog tillsammans och beslutade att intala Kristi egen nation att hetsigt ropa efter hans blod och hopa grymheter och förakt över honom. De hoppades att Jesus skulle bli förbittrad över en sådan behandling och inte lyckas bibehålla sin ödmjukhet och sitt tålamod.
Under tiden som Satan utformade sina planer, började Jesus försiktigt berätta för lärjungarna om de lidanden han måste gå igenom – att han skulle bli korsfäst och att han skulle uppstå på tredje dagen. Men deras förstånd tycktes vara fördunklade och de kunde inte fatta vad han sade till dem.
Förklaringen
Lärjungarnas tro blev i hög grad styrkt vid Kristi förklaring då de tilläts se hans härlighet och höra rösten från himlen som intygade hans gudomliga natur. Gud valde att ge Jesu efterföljare starka bevis på att han var den utlovade Messias, för att de i sin bittra sorg och besvikelse vid hans korsfästelse inte helt skulle kasta bort sin tillförsikt. Vid förklaringen sände Herren Mose och Elia för att tala med Jesus om hans lidande och död. I stället för att sända änglar som skulle tala med hans Son, valde Gud sådana som själva hade gått igenom prövningar på jorden.
Elia hade vandrat med Gud. Hans verksamhet hade varit plågsam och prövande, eftersom Herren genom honom hade tillrättavisat Israels synder. Elia var Guds profet, men ändå tvingades han fly från plats till plats för att rädda sitt liv. Hans egen nation jagade honom som ett vilt djur för att döda honom. Men Gud förvandlade Elia, och änglar förde honom i härlighet och triumf till himlen.
Mose var större än någon som hade levt före honom. Han hade blivit högt ärad av Gud och hade förmånen att tala med Herren ansikte mot ansikte som en människa talar med en vän. Han fick lov att se det starka ljus och den obeskrivliga härlighet som omstrålar Fadern. Genom Mose befriade Herren Israels barn från Egyptens träldom. Mose var en medlare för sitt folk, och stod ofta mellan dem och Guds vrede. När Herrens vrede blev kraftigt upptänd mot Israel för deras otro, klagan och allvarliga synder, blev Moses kärlek till dem prövad. Gud hade för avsikt att utplåna dem och i stället göra en mäktig nation av Moses avkomma. Men Mose visade sin kärlek till Israel genom sin allvarliga vädjan till Gud för deras räkning. I sin nöd bad han Gud att vända sig bort från sin starka vrede och förlåta Israel – eller stryka hans namn ur sin bok.
Mose dog, men Mikael kom ned och gav honom liv innan hans kropp hade brutits ned. Satan försökte behålla Moses kropp och hävdade att den var hans, men Mikael uppväckte Mose och tog honom till himlen. Satan rasade bittert mot Gud och kritiserade honom skarpt för orättvisa då han tillät att hans byte togs ifrån honom. Kristus gav inte sin motståndare någon skarp tillrättavisning, trots att det var hans frestelse som orsakat Guds tjänares fall. Ödmjukt hänvisade han till sin Fader och sade: ”Måtte Herren tillrättavisa dig” (Jud. 9, KJV).
Jesus hade sagt till sina lärjungar att det fanns några som var med honom som inte skulle smaka döden förrän de såg Guds rike komma med makt. Detta löfte uppfylldes när Jesus blev förklarad. Jesu ansikte blev då förändrat och sken som solen. Hans kläder blev skinande vita. Mose var där för att representera dem som kommer att uppstå från de döda vid Jesu andra ankomst. Och Elia, som blev förd till himlen utan att ha sett döden, representerade dem som kommer att förvandlas till odödlighet vid Kristi ankomst, och bli förda till himlen utan att se döden. Lärjungarna bevittnade med förvåning och fruktan Jesu överlägsna majestät, och ur det moln som överskuggade dem hördes Guds röst i fruktansvärt majestät säga: ”Denne är min Son, den Utvalde, lyssna till honom.”