Spiritualismen

Läran om naturlig eller medfödd odödlighet har berett vägen för den nutida spiritualismen. I fall de döda släpps in i Guds och de heliga änglarnas närvaro, och får långt större kunskap, än tidigare, varför skulle de då inte vända åter till jorden, för att upplysa och instruera de levande? Hur skulle de, som tror på människans medvetenhet i döden, kunna avvisa det, som kommer till dem, som gudomligt ljus förmedlat av förhärligade andar? Här är en kanal, vilken betraktas som helig, och som Satan använder sig av, för att uppnå sina mål. Fallna änglar, som utför hans order, framträder som budbärare från andevärlden. Medan Satan hävdar sig, att sätta de levande i förbindelse med de döda, utövar han sitt förtrollande inflytande på deras sinnen.

Han äger till och med makt till, att göra deras döda vänner synliga. Förfalskningen är fullkomlig; det kända utseendet, orden, tonfallet återskapas med fantastisk precision. Många tröstas härigenom med förvissningen om, att deras älskade njuter himmelens lycka, och utan att ana fara, lyssnar de till djävlars lockelser och deras läror.

När de har förletts till att tro, att de döda verkligen vänder tillbaka, för att tala till dem, får Satan dem, som lades oförberedda i graven, att visa sig. De hävdar sig vara lyckliga i himmelen, ja, att de rent av har getts upphöjda ställningar där; och därmed sprids villfarelsen vitt omkring, att det inte föreligger någon skillnad mellan rättfärdiga och onda. De föregivna gästerna från andevärlden kommer stundom med förmaningar och varningar, som visar sig vara riktiga. Och när de har vunnit ens tillit, bringar de lärosatser, som direkt underminerar tron på Bibeln. Med låtsat, djupt intresse för deras vänners välbefinnande på jorden, antyder dessa de farligaste villfarelser. Faktumet, att de kommer med vissa sanningar, och emellanåt är i stånd till, att förutsäga framtida händelser, skänker deras uttalanden ett sken av trovärdighet; och många människor antar snabbt deras falska läror, och de tror obetingat på dem, som om de vore Bibelns heligaste sanningar. Guds lags skjuts åt sidan, nådens Ande föraktas, förbundets blod räknas som oväsentligt. Andarna förnekar Kristi gudomlighet och sätter till och med Skaparen på sin egen nivå. Under ny förklädnad bedriver den store upprorsmakaren ständigt sitt krig emot Gud, som började i himmelen och som i nästan sex tusen år har fortsatt här på jorden.

Många försöker, att bortförklara andliga yttringar, genom att i allt kalla dem för bedrägeri och konstgrepp från mediets sida. Även om det stämmer, att utfallet av lurendrejeri ofta har utgetts som riktiga manifestationer, har det också förekommit tydliga yttringar av övernaturliga krafter. Det mystiska knackande, som den moderna spiritualismen inleddes med, var inte följden av människors list, utan onda änglars direkta handlande, som således införde ett av de mest framgångsrika, själsförstörande bedrägerierna. Många kommer att snärjas av tron, att spiritualismen bara är människors svindleri; men när de står ansikte mot ansikte med ting, som de endast kan betrakta som övernaturliga, kommer de att bli bedragna, och förledas till, att godta dessa ting som Guds stora kraft.

Dessa personer förbiser Skrifternas vittnesbörd om de under, som Satan och hans redskap utför. Det var genom satanisk hjälp, som Faraos trollkarlar kunde efterlikna Guds verk. Aposteln Johannes beskriver den mirakelverkande kraft, som kommer att visa sig i de sista dagarna, genom att säga: ”Det gör stora tecken och får till och med eld att falla från himlen ner på jorden i människornas åsyn. Genom de tecken det har fått makt att göra inför vilddjuret vilseleder det dem som bor på jorden.” Uppenbarelseboken 13:13, 14. Det är inget annat, än bedrägeri, som kommer att ses. Människor kommer att luras av mirakel, som Satans redskap har makt till att göra, inte vad de föreger sig att göra.

Häxeri i modern Tappning
Nu föraktas det, som kallas för trolldomskraft eller häxeri. Påståendet om, att människor har förbindelse med onda andar, betraktas som en fabel från den Mörka Medeltiden. Men spiritismen, som räknar hundratals, tusentals, ja, millioner anhängare, som har banat sig väg in i vetenskapliga kretsar, som har invaderat kyrkor och har erkänts av lagstiftande församlingar, ja, till och med i kungasalar – detta jättebedrägeri är blott återupplivandet av den trolldomskraft i ny förklädnad, som blev fördömd och förbjuden i svunna tider.

Nu narrar Satan människor, liksom han narrade Eva i Edens Lustgård, genom att uppegga till önskan om förbjuden kunskap. ”… ni blir som Gud”, förklarar han, ”med kunskap om gott och ont.’” Första Moseboken 3:5. Men den visdom, som spiritismen ger upp hov, beskrivs så här av aposteln Jakob: Den ”kommer inte ovanifrån utan är jordisk, oandlig, ja, demonisk.” Jakobsbrevet 3:15.

Mörkrets furste har ett mästerligt intellekt, och han anpassar skickligt sina frestelser till alla slags situationer och kulturer. Han verkar ”med all slags orättfärdighet som bedrar” {Andra Tessalonikerbrevet 2:10}, för att vinna kontroll över människors barn, men han uppnår endast sin avsikt, när de frivilligt ger efter för hans frestelser. De, som lägger sig i hans famn, genom att ge efter för sina onda karaktärsdrag, har knappast någon aning om, hur det hela skall sluta. Frestaren åstadkommer deras fördärv, och sedan får han dem till, att fördärva andra.

Ingen behöver bli bedragen
Men ingen behöver bli bedragen av spiritualismens lögnaktiga påståenden. Gud har gett världen tillräckligt mycket ljus, för att upptäcka snaran. Om det inte förelåge något annat bevis, skulle det vara nog för den kristne, att andarna inte gör skillnad mellan rättfärdighet och synd, mellan de ädlaste och renaste av Kristi apostlar och de mest fördärvade av Satans tjänare. Genom att framställa de nedrigaste personer som invånare i himmelen, där de sägs vara upphöjda, tillkännager Satan i verkligheten för världen: Hur än ond Du är, oavsett om Du tror eller inte tror på Gud och Bibeln, kan Du leva, som det behagar Dig; himmelen är Ditt hem.

Dessutom fås apostlarna, som uppträder genom dessa ljugande andar, att motsäga, vad de skrev på den Helige Andes diktamen, då de var på jorden. De förnekar Bibelns gudomliga ursprung, och river därigenom ned det kristna hoppets fundament, och tar bort det ljus, som uppenbarar vägen till himmelen.

Satan får världen till att tro, att Bibeln blott är fiktion, eller bara en bok, som passade under mänskosläktets tidiga dagar, men nu bör betraktas lättvindigt, eller pensioneras som föråldrad. Och i stället för Guds Ord framhåller han andliga yttringar. Här är en kanal, som står helt under hans kontroll; som låter honom få världen till att tro det han vill. Den bok, som kommer att döma honom och hans efterföljare, sätter han i skuggan, precis där han vill ha den; världens Frälsare görs till inget annat, än en vanlig människa. Och liksom den romerska vakten, som hade bevakat Jesu grav, spred den lögnaktiga berättelse, som präster och äldste hade lagt i deras mun, för att motsäga Hans uppståndelse, försöker anhängarna av andliga yttringar, att få det till att se ut, som om det inte förekom något mirakulöst i omständigheterna kring vår Frälsares liv. När de har gjort sitt bästa, för att sätta Jesus i bakgrunden, riktar de människornas uppmärksamhet till sina egna mirakel, som de säger vida övergår Kristi gärningar.

Profeten Jesaja säger: ”När de säger till eder: ’Fråga andebesvärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar’, så svara: ’Skall inte ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda till råds för de levande?’ ’Till Guds undervisning, till vittnesbördet!’ Om de inte talar enligt detta ord finns ingen morgonrodnad för dem.” Jesaja 8:19, 20. I fall människor vore villiga, att klart ta emot Skriftens tydliga sanning, att de döda inte vet något, skulle de genomskåda Satans verk med kraft och tecken och lögnens under i spiritismens påståenden och manifestationer. Men i stället för, att ge upp den frihet, som det icke omvända hjärtat är så förtjust i, och därmed göra avkall på de synder, som de älskar, blundar mängden för ljuset, och vandrar glatt vidare, oavsett alla varningar, samtidigt som Satan fångar dem i sina snaror, och så blir de hans byte. ”… eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta. Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen”. Andra Tessalonikerbrevet 2:10, 11.

De, som motsätter sig spiritualismens lära, angrips inte bara av människor, utan av Satan och hans änglar. De krigar mot makter och myndigheter och onda andar i det höga. Satan ger inte upp en tumsbredd mark, såvida inte han drivs tillbaka av de himmelska budbärarnas makt. Guds folk bör kunna möta honom, liksom vår Frälsare gjorde, med orden ”Det står skrivet.” Satan kan citera Bibeln nu, liksom i Kristi dagar, och han förvrider dess lära, för att underbygga sina bedrägerier. Men Bibelns klara uttalanden tillhandahåller kraftfulla vapen till varje strid.

De, som vill förbli stående i denna farofyllda tid, måste förstå Bibelns vittnesbörd om människans natur och tillståndet i döden, för i en väldigt nära framtid kommer de att konfronteras av djävulsandar, som ger sig ut för, att vara avhållna {döda} släktingar eller vänner och uttala de farligaste kätterier. Dessa besökare kommer att vädja till våra ömmaste känslor, och kommer att utverka mirakel, som stöd för sina påståenden. Vi måste vara beredda, att stå emot dem med Bibelns sanning, att de döda vet ingenting {Predikaren 9:5}, och att de, som visar sig, alltså är djävulsandar.

Satan har länge förberett sig på sin sista ansträngning, för att bedra världen. Fundamentet för hans arbete lades i och med den försäkran han gav Eva i Edens Lustgård: ”’Ni skall visst inte dö! . . . den dag ni äter av den skall era ögon öppnas, så att ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.’” Första Moseboken 3:4, 5. Stegvis har han banat vägen för sitt mästerliga bedrägeri, att utveckla spiritualismen. Hans planer har ännu inte fullbordats; men det kommer att ske under den sista återstående tiden, och världen kommer att bedras av denna lära. Människorna vaggas raskt in i en livsfarlig trygghet, och kommer att väckas upp endast, när Guds vrede utgjuts.