Därefter lämnade Jesus staden tillsammans med alla ledsagande heliga änglar och alla de förlossade heliga. Änglarna omgav sin Befälhavare och ledsagade Honom på Hans väg, och de heligas tåg följde efter. Så kallade Jesus i ohyggligt majestät fram de onda döda; och de kom upp med samma svaga och sjukliga kroppar, som då de lades i graven. Vilken åsyn! Vilken scen! Vid den första uppståndelsen kom alla fram i odödlig blom, men vid den andra är förbannelsens samtliga märken synliga för alla. Jordens kungar och adelsmän, höga och låga, lärda och olärda, samlas. Alla skådar Människosonen; och just de, som föraktade och hånade Honom, som satte törnekronan på Hans heliga panna och slog Honom med röret, skådar Honom i all Hans kungliga majestät. De, som spottade på Honom under Hans rättegång, vänder sig nu bort från Hans genomträngande blick och från Hans ansiktes härlighet. De, som drev spikarna genom Hans händer och fötter, ser nu märkena efter Hans korsfästelse. Den, som stötte ett spjut i Hans sida, skådar märkena från sin grymhet på Hans kropp. Och de vet, att Han är densamme, som de korsfäste och hånade under Hans dödsångest. Och sedan ljuder det ett långdraget, plågsamt rop, när de flyr, för att dölja sig för konungarnas Konungs och herrarnas Herres närvaro.
Alla försöker, att gömma sig i klippor, och avskärma sig mot Hans fruktansvärda härlighet, som de tidigare föraktade. Och överväldigade och smärtande på grund av Hans majestät och enorma härlighet, höjer de i samklang sina röster, och utbrister med ohygglig tydlighet: ”Salig är Han, som kommer i Herrens namn!”
Så gick Jesus och Hans heliga änglar, åtföljda av alla de frälsta, igen till staden, och de bittra klagoropen och gnyendena från de fördömda fyllde luften. Då såg jag, att Satan återupptog sitt verk. Han gick omkring ibland alla sina undersåtar och gjorde de svaga starka, och sade till dem, att han och hans änglar var mäktiga. Han pekade på de otaliga millioner, som hade uppstått. Där var mäktiga krigare och kungar, som var skickliga i krigföring, och som hade erövrat riken. Och där var mäktiga jättar och tappra män, som aldrig hade förlorat ett slag. Där var en stolt och äregirig Napoleon, vars framfart hade fått länder att skälva. Där stod män med reslig längd och värdig hållning, som fallit i slag, medan de törstat efter segrar.
Då de lämnade graven, började deras tankegång, där den hade stannat av i döden. De närde samma önskan om seger, som då de hade stupat. Satan rådgjorde med sina änglar, och så med dessa kungar och segerherrar samt mäktiga män. Han blickade därpå ut över den enorma hären, och sade till dem, att gruppen i staden var liten och svag, och att de kunde gå åstad och inta den samt kasta ut dess invånare, och själva överta dess rikedomar och härlighet.
Det lyckades Satan, att bedra dem, och omgående började de, att förbereda sig för strid. Det var många dugliga män i den enorma hären, och de konstruerade alla slags krigsredskap. Med Satan som anförare, satte skaran i väg. Kungar och krigare följde tätt efter Satan, och skaran efter dem i grupper. Varje grupp stod under sin ledare, och ordning hölls under marschen över jordens brustna yta till den Heliga Staden. Jesus stängde stadens portar, och den jättelika armén omgav den, och intog position, i väntan på hård strid.