Detta kapitel bygger på Första Moseboken 4:25, 26; 5:3-8, 18-24; Judasbrevet 14, 15.
Set var av ädel karaktär, och skulle ta Abels plats i att göra rätt. Dock var han son till Adam, liksom den syndige Kain, och ärvde inte mera naturlig godhet från Adams natur, än Kain. Han blev född i synd; men genom Guds nåd tog han emot sin far Adams trofasta undervisning och ärade han Gud samt gjorde Hans vilja. Han skilde sig från Kains fördärvade avkomma, och verkade för, att vända syndiga människors sinnen till, att ära och lyda Gud, liksom Abel skulle ha gjort, om han hade levat.
Hanok var en helig man. Han kände Gud av rent hjärta. Han såg mänskosläktets fördärv och skilde sig från Kains avkomlingar, samt tillrättavisade dem för deras ogudaktighet. Det var vissa på jorden, som bekände Guds namn, samt fruktade och tillbad Honom. Men den rättfärdige Hanok var så bedrövad över de onda människornas ökande ogudaktighet, att han inte ville vistas ibland dem dagligen, av fruktan för, att han skulle bli påverkad av deras vantro och att han inte alltid i tankarna skulle blicka upp till Gud med den heliga vördnad, som Hans upphöjda karaktär krävde. Hans själ plågades var dag av, att vara vittne till, hur de trampade på Guds auktoritet. Han valde, att leva åtskild från dem, och använde mycket av sin tid till vistelse i ensamhet, som han vigde åt betraktelse och bön. Han väntade på Gud, och bad om, att få lära känna Hans vilja mera fullständigt, för att kunna utföra det Gud meddelade Hanok genom Sina änglar, enligt Guds undervisning. Han gjorde honom uppmärksam på, att Han inte alltid skulle ha fördrag med människorna i deras uppror – att Hans avsikt var, att ödelägga det syndiga släktet, genom att bringa en vattenflod över jorden.
Den rena och ljuvliga Edens Lustgård, varifrån våra första föräldrar drevs ut, stannade kvar på sin plats, tills Gud beslutade, att ödelägga jorden genom Syndafloden. Gud hade planterat lustgården, och välsignat den; och i Sin förunderliga försyn tog Han den bort från jorden, och skall återbörda den till jorden härligare smyckad, än före bortforslandet härifrån. Gud beslöt, att bevara ett exemplar av Sitt fullkomliga skapelseverk fritt från den förbannelse Han hade uttalat över jorden.
Herren kungjorde frälsningsplanen mera fullödigt för Hanok och förde honom genom Profetians Ande ned genom de släktled, som skulle komma att leva efter Syndafloden. Han visade honom de stora tilldragelser, som kommer att inträffa i samband med Kristi andra ankomst och världens slut. (Judasbrevet 1:14.)
Hanok besvärades av tvivel beträffande de döda. Det tycktes honom, som om de rättfärdiga och de ogudaktiga båda lades ned i stoftet och så skulle de inte ses igen. Han förmådde inte, att klart skönja de rättfärdigas liv på andra sidan graven. Han blev därför undervisad i en profetisk syn om Guds Son, som skulle dö som ett offer för människorna, och han skådade Kristi ankomst på himmelens skyar, ledsagad av änglarnas här, för att ge liv åt de rättfärdiga döda och förlossa dem ur deras gravar. Han såg också världens fördärvade tillstånd på den tid, när Kristus skall uppenbaras för andra gången – att det då skall förekomma ett högmodigt, fräckt och egensinnigt släkte, som är förenat i uppror mot Guds lag, och förnekar den ende härskaren, Gud, och vår Herre Jesus Kristus, genom att trampa Hans blod under fötterna och förakta Hans försoning. Han såg, hur de rättfärdiga kommer att krönas med heder och ära, medan de ogudaktiga blir bortstötta från Herrens ansikte och förtärda i elden.
Hanok berättade trofast för folket allt, vad Gud hade uppenbarat för honom genom Profetians Ande. Några trodde på hans ord, och vände om från sin ogudaktighet till, att frukta och tjäna Gud.
Hanok förvandlad
Hanok fortsatte, att bli mera himmelsk under sina samtal med Gud. Hans ansikte strålade av ett heligt ljus, som vilade över anletet, medan han undervisade dem, som ville lyssna till hans visdomsord. Hans himmelska och ärevördiga utseende slog folket med häpnad. Herren älskade Hanok, därför att han ständigt följde Honom, och avskydde ogudaktighet, samt uppriktigt sökte himmelsk kunskap, för att kunna uträtta Hans vilja mera felfritt. Han längtade efter, att förenas ändå innerligare med Gud, som han vördade, ärade och tillbad. Gud ville inte låta Hanok dö som andra människor, utan sände Sina änglar, för att ta honom till himmelen, utan att han skulle smaka döden. I de rättfärdigas och de ogudaktigas närvaro blev Hanok borttagen från dem. De, som älskade honom, tänkte att Gud hade fört honom till en av hans hemliga platser; men efter att de flitigt hade sökt honom, och inte varit i stånd till, att finna honom, sade de att han inte längre fanns, ty Gud hade tagit honom.
Herren ger oss här en lärdom av stor betydelse, genom att Han förde bort Hanok, en efterkommande till den fallne Adam, nämligen: Att alla kommer att belönas, som i tro förlitar sig på det utlovade offret, och trofast lyder Hans bud. Två klasser framställs även här, som skall existera till Kristi andra ankomst – de rättfärdiga och de ogudaktiga, upproriska och trogna undersåtar. Gud skall komma ihåg de rättfärdiga, som fruktat Honom. För Sin käre Sons skull kommer Han att akta på och ära dem samt skänka dem evigt liv. Men de ogudaktiga, som trampat på Hans myndighet, skall Han utplåna från jorden, och de kommer att vara, som om de ej funnits till.
Efter Adams fall från ett fullkomligt lycksalighetstillstånd till ett syndigt och eländigt tillstånd var det fara för, att människorna skulle bli modlösa och undra: ”Vad vinner vi på att hålla hans bud och gå sörjande inför HERREN Sebaot?’” (Malaki 3:14), eftersom förbannelsen vilar så tungt på mänskosläktet, och döden är vår gemensamma lott? Men den undervisning, som Gud gav Adam, som upprepades av Set, och fullt ut exemplifierades av Hanok, skingrade mörkret och gav hopp åt människan, att liksom döden kom genom Adam, skulle likaså liv och oförgänglighet komma genom Jesus, den utlovade Frälsaren.
Av Hanoks exempel lärde de missmodiga troende sig, att även om de levde ibland fördärvade och syndiga människor, som vandrade i fräckt och öppet uppror mot Gud, sin Skapare, kunde de likväl leva rättfärdigt, liksom den trofaste Hanok, tas emot av Gud, och till sist bli upphöjda till Hans himmelska tron, om de ville lyda Honom och tro på den utlovade Förlösaren.
Hanok, som skilde sig från världen och använde mycket av sin tid till bön och samröre med Gud, är en bild på Guds trofasta folk i de sista dagarna, som kommer att åtskiljas från världen. Orättfärdigheten kommer att få överhanden på jorden i förfärlig grad. Människorna kommer att hänge sig åt sina fördärvade hjärtans fantasier, förverkliga sin förföriska filosofi, och göra uppror mot himmelens höga auktoritet.
Guds folk kommer att avhålla sig från de ogudaktiga vanorna hos omgivningen, och söka efter sinnets renhet, samt helig samklang med Guds vilja, tills Hans gudomliga bild återspeglas i dem. De måste bereda sig på, att ryckas upp till himmelen, liksom Hanok. De kommer inte att foga sig efter de vantroendes anda och exempel, när de verkar för att undervisa och varna världen, utan kommer att fördöma dem genom sitt heliga tal och gudaktiga föredöme. Hanoks bortförande till himmelen strax före världens ödeläggelse genom Syndafloden framställer alla de rättfärdigas bortförande från jorden före dess ödeläggelse genom elden. De heliga kommer att förhärligas i närvaron av dem, som hatat dem för deras trofasthet och lydnad mot Guds rättfärdiga bud.