Till den lilla hjorden

Kära syskon! Den 26 januari 1850 gav Herren mig en syn som jag skall återge här. Jag såg att en del av Guds folk är omtöcknade, sömniga och bara till hälften vakna. De förstår inte den tid som vi lever i. De förstår inte heller att mannen med ”sopkvasten” har kommit, (Se William Millers dröm s.29) och att några riskerar att bli bortsopade. Jag bad Jesus frälsa dem och skona dem ännu en liten tid, och låta dem se vilken fruktansvärd fara de befinner sig i så att de kan göra sig redo innan det blir för sent. Ängeln sade: ”Ödeläggelsen kommer som en mäktig stormvind”. Jag bad ängeln förbarma sig över dem som älskade denna världen och frälsa dem som inte ville lösgöra sig från sina jordiska ägodelar. Jag bad om nåd för dem som inte ville offra något så att budbärarna kunde öka takten i sitt arbete med att föda de hungriga fåren, som höll på att dö av brist på andlig föda.

När jag såg arma människor dö av brist på sanningen för vår tid, medan några som sade sig tro sanningen lät dem dö genom att hålla tillbaka medel som var nödvändiga för att främja Guds verk, blev synen allt för smärtsam för mig och jag bad ängeln ta bort den. Jag såg att när Guds verk krävde något av deras egendom, gick de bedrövade bort liksom den unge mannen som kom till Jesus (Matt. 19:16-22). Men ödeläggelsen skall snart komma och fullständigt förstöra deras egendom. Snart är det för sent att uppoffra jordiska ägodelar och samla en skatt i himlen.

Därefter såg jag den underbare Återlösaren, skön och kärleksfull. Jag såg hur han lämnade härlighetens rike och kom till denna mörka, ensliga värld för att ge sitt dyrbara liv i döden. Han var den rättfärdige som gav sitt liv för de orättfärdiga. Han utstod det grymmaste hån och lät sig piskas. Han bar den hopvridna törnekronan och svettades stora blodsdroppar i örtagården, under det att tyngden av hela världens synder vilade på honom. Ängeln frågade: ”Varför gjorde han detta?” Jag såg och visste att det var för vår skull. Det var för våra synder han led allt detta för att han med sitt dyrbara blod skulle kunna köpa oss tillbaka till Gud.

Åter igen fick jag se dem som inte ville ställa sina jordiska ägodelar till förfogande för att frälsa själar som håller på att gå förlorade, men som kan bli räddade genom att få tillgång till sanningen. Medan Jesus ännu står inför Fadern och åberopar sitt blod, sitt lidande och sin död för dem, står Guds budbärare och väntar, redo att ge dem den frälsande sanningen så att de kan bli beseglade med den levande Gudens insegel. Några av dem som säger sig tro på sanningen för vår tid har till och med svårt att ge budbärarna av Guds egna pengar som han har lånat dem att förvalta.

Jesu lidande och hans kärlek som var så stor att han gav sitt liv för människorna, blev åter framställda för mig. Jag såg också deras liv som bekände sig vara Kristi efterföljare och var ägare av jordiska rikedomar, men ändå ansåg det vara en allt för stor uppoffring att understödja frälsningsverket. Ängeln frågade: ”Kan sådana komma in i himlen?” En annan ängel svarade: ”Nej, aldrig, aldrig, aldrig! De som inte intresserar sig för Guds sak på jorden, kan aldrig sjunga sången om återlösningens kärlek därovan”. Jag såg att det verk som Herren med hast höll på att utföra på jorden, snart skulle avslutas i rättfärdighet. Budbärarna måste skynda sig i sitt arbete med att söka upp den utspridda hjorden. En ängel frågade: ”Är alla budbärare?” En annan ängel svarade: ”Nej, nej. Guds budbärare har ett budskap”.

Jag såg att Guds verk har blivit motarbetat och vanärat av några som har rest omkring utan något budskap från Gud. (Se Tillägg, s 34. ”Ansvarsfull förvaltning”. Och s. 109” Budbärare utan budskap”.) Sådana kommer att få avlägga räkenskap inför Gud för varje krona de använt till sina resor, då det inte varit deras plikt att resa. Dessa pengar kunde i stället ha blivit till hjälp i Guds verk. Själar har fått svälta och dö av brist på den andliga föda som Guds kallade och utvalda budbärare kunde ha gett dem om de haft ekonomiska möjligheter. Jag såg att de som har krafter att arbeta med sina händer, och på så sätt kan hjälpa till att stödja verket, var lika ansvariga för sina krafter som andra för sin egendom. (Se Tillägg, s 34. ”Ansvarsfull förvaltning”.)

Den mäktiga sållningen har börjat och kommer att fortsätta tills alla de har blivit utsållade som inte är villiga att ta en frimodig och orubblig ställning för sanningen och uppoffra sig för Gud och hans verk. Ängeln frågade: ”Tror ni att någon kommer att tvingas uppoffra någonting? Nej, nej! Alla gåvor måste vara frivilliga. Åkern kommer att kosta allt”. Jag ropade till Gud att han måtte bevara sitt folk, av vilket några var utmattade och döende. Sedan såg jag den Allsmäktiges straffdomar komma med hast, och jag bad ängeln tala till folket på sitt eget språk. Men han sade: ”All Sinais åska och alla dess blixtar kan inte påverka dem som inte vill låta sig påverkas av Guds ords tydliga sanningar. Inte heller skulle en ängels budskap kunna väcka dem”.

Därefter såg jag Jesu härlighet och skönhet. Hans kläder var vitare än det vitaste vitt. Ord kan inte beskriva hans härlighet och upphöjda skönhet. Alla, ja, alla som håller Guds bud, kommer att gå in genom portarna i staden och ha rätt till livets träd. För alltid kommer de att vara hos den underbare Jesus, vars ansikte lyser klarare än solen vid middagstid.

Min uppmärksamhet riktades på Adam och Eva i lustgården. De åt av den förbjudna frukten på trädet och drevs ut ur lustgården. Det flammande svärdet sattes därefter vid livets träd för att de inte skulle äta av dess frukt och bli odödliga syndare. Livets träd skulle föreviga odödligheten. Jag hörde en ängel fråga: ”Vem ur Adams släkte har gått förbi det flammande svärdet och ätit av frukten på livets träd?” Jag hörde en annan ängel svara: ”Inte en enda av Adams släkte har gått förbi det flammande svärdet och ätit av trädets frukt. Därför finns det inte heller någon odödlig syndare. Den människa som syndar skall dö en evig död, en död som varar för evigt och från vilken det inte finns något hopp om uppståndelse. När det har skett kommer Guds vrede att vara stillad.

”De heliga skall bo i den heliga staden och regera som kungar och präster i ett tusen år. Därefter skall Jesus tillsammans med dem stiga ned på Olivberget, vilket skall sönderdelas och bli en stor slätt där Guds paradis kommer att stå. Resten av jorden skall inte renas förrän vid slutet av de tusen åren då de ogudaktiga döda skall uppstå och omringa staden. De ogudaktigas fötter kommer aldrig att vanhelga den nya jorden. Gud skall låta eld falla ned från himlen och förtära dem. Han skall bränna upp både rot och grenar. Satan är roten och hans barn är grenarna. Samma eld som kommer att förtära de ogudaktiga skall även rena jorden”.