I en syn som jag fick den 27 juni 1850, sade ängeln som var med mig att: ”Tiden är nästan till ända. Återspeglar du Jesus kärleksfulla bild som du borde?” Sedan vändes min uppmärksamhet till jorden och jag såg att de som nyligen hade tagit emot den tredje ängelns budskap måste göra sig redo. Ängeln sade: ”Gör er redo, gör er redo, gör er redo. Ni måste dö bort från världen i ännu större grad än vad ni någonsin tidigare har gjort”. Jag såg att det var ett stort arbete att göra med dem, men bara en kort tid att utföra det på. Sedan såg jag att de sju sista plågorna snart skulle utgjutas över dem som inte har något beskydd. Ändå brydde sig världen inte mer om detta än om det i stället skulle ha fallit lika många droppar vatten.
Jag fick sedan kraft att uthärda den fruktansvärda synen av Guds vrede, de sju sista plågorna. Jag såg att hans vrede var fruktansvärd och hemsk. Om han skulle sträcka ut sin hand, eller lyfta den i vrede, skulle världens invånare bli som om de aldrig hade funnits till, eller så skulle de drabbas av obotliga sår och förtärande plågor. De skulle inte finna något bot utan förgöras genom dem.
Jag blev förskräckt och föll ned framför ängeln och bad att han skulle ta bort synen, eftersom den var alltför fasansfull. Därefter insåg jag, som aldrig förr, betydelsen av att noga studera Guds Ord för att få veta hur man kan undfly plågorna, vilka Ordet talar om skall komma över de ogudaktiga, de som skall tillbe vilddjuret och dess bild samt ta dess märke på sina pannor eller på sina händer. Jag förundrade mig mycket över att någon kunde överträda Guds lag och trampa hans heliga sabbat under fötterna när sådana fruktansvärda hotelser och fördömanden fanns mot att göra det.
Påven har ändrat vilodagen från den sjunde dagen till den första dagen i veckan. Hans avsikt har varit att ändra just det bud i lagen som blev givet för att människan skulle komma ihåg sin Skapare. Påven har velat ändra det största budet i lagen och på så sätt göra sig jämbördig med Gud, eller till och med upphöja sig över honom. Herren förändras aldrig och därför kan inte heller hans lag ändras. Men påven har upphöjt sig över Gud genom sitt försök att ändra hans orubbliga föreskrifter för helighet, rättvisa och godhet. Påven har trampat ner Guds heliga dag och i dess ställe har han i egen auktoritet satt in en av de sex arbetsdagarna. Hela nationen har följt efter vilddjuret och har berövat Gud på hans heliga tid varje vecka. Påven har åstadkommit en spricka i Guds heliga lag, men jag såg att den tid har verkligen kommit då Guds folk skall mura igen denna spricka och bygga upp de ödelagda platserna.
Jag bad ängeln innerligt att Gud, för sin barmhärtighets skull, skulle skona sitt folk som hade gått vilse. När plågorna börjar falla kommer de som fortsätter att bryta den heliga sabbaten inte att kunna öppna sina munnar för att åberopa de ursäkter som de nu använder för att strunta i att hålla den. Deras munnar kommer att vara tillslutna när plågorna utgjuts och den store Laggivaren utkräver rättvisa av dem som har förlöjligat hans heliga lag och kallat den ”usel, svag och en förbannelse för mänskligheten”. När sådana människor känner hur denna lag griper tag i dem med ett järngrepp, kommer dess föreskrifter att framstå i levande bokstäver. Då inser de sin synd i att ha föraktat den lag vars budord Guds Ord förklarar vara ”heligt, rätt och gott” (Rom. 7:12).
Sedan blev min uppmärksamhet riktad på himlens härlighet och den skatt som är förvarad där för de heliga. Allting där var underbart och änglarna sjöng en vacker sång. Så avbröt de sången och tog av sig sina glittrande kronor och lade ned dem framför den kärleksfulle Jesus fötter, samt ropade med melodiska stämmor: ”Äran tillhör Gud”. Jag förenade mig med dem i deras sånger och prisade och ärade Lammet. Varje gång jag öppnade min mun för att ära honom, upplevde jag en obeskrivlig känsla av den härlighet som omgav mig. Det var ett evigt och mycket överväldigande mått av härlighet. Ängeln sade: ”Den lilla kvarlevan som älskar Gud och håller hans bud och är trogna intill änden, kommer att få njuta av denna härlighet. De kommer för evigt att vara i Jesu närhet och sjunga tillsammans med de heliga änglarna”.
Därefter togs mina ögon bort från härligheten och min uppmärksamhet riktades mot kvarlevan på jorden. Ängeln sade till dem: ”Vill ni undgå de sju sista plågorna? Vill ni gå in i härligheten och få del av allt som Gud har förberett för dem som älskar honom, och är ni villiga att lida för hans sak? I så fall måste ni dö för att kunna leva. Gör er redo, gör er redo, gör er redo. Ni måste bli bättre förberedda än ni är nu eftersom Herrens dag kommer, fruktansvärd och full av glödande vrede för att ödelägga jorden och förgöra syndarna på den. Uppoffra allt för Gud. Lägg allt på hans altare - jaget, ägodelarna och allt som ett levande offer. Det kommer att krävas allt för att ingå i härligheten. Samla er en skatt i himlen dit ingen tjuv kan komma och ingen rost kan förstöra den. Ni måste bli delaktiga av Kristi lidande här om ni vill bli delaktiga med honom i hans härlighet härefter”.
Himlen kommer inte att kosta för mycket, även om vi får genomgå lidanden för den. Vi måste ständigt förneka det egna jaget och dagligen dö bort från oss själva. Framhåll i stället bara Jesus och håll alltid hans ära för ögonen. Jag såg att de som har tagit emot sanningen under den senaste tiden skall få förstå vad det vill säga att lida för Kristi verk. De skall få gå igenom hårda och bittra prövningar för att bli luttrade och genom lidandet bli renade för att kunna ta emot den levande Gudens insegel, gå igenom nödens tid, se Kungen i sin härlighet och leva inför Gud och rena, heliga änglar.
När jag såg hurudana vi måste bli för att ärva härligheten, och sedan såg hur mycket lidande Jesus har gått igenom för att vinna ett så rikt arv åt oss, bad jag att vi skulle få bli döpta till hans lidande så att vi inte ryggar tillbaka för prövningar. Vi måste bära dem med tålamod och glädje, väl medvetna om hur Jesus led för att vi, genom hans fattigdom och lidande, skall bli gjorda rika. Ängeln sade: ”Förneka jaget, ni måste skynda er”.
Några av oss har haft tid att ta emot sanningen och gå framåt steg för steg. Varje steg vi har tagit har gett oss kraft att ta nästa. Men nu är tiden nästan ute och det som har tagit oss år att lära, måste andra lära sig på några få månader. De kommer också att ha mycket att lära sig av med, och mycket att lära på nytt igen. De som inte vill ta emot vilddjurets märke och dess bild när befallningen utgår, måste fatta sitt beslut nu för att då kunna säga: ”Nej, vi vill inte rätta oss efter den förordning som vilddjuret har infört”.