Den 23 september visade Herren mig att han för andra gången hade räckt ut sin hand för att samla ihop kvarlevan av sitt folk, och att satsningarna måste fördubblas under denna insamlingstid. Under skingringstiden blev Israel slaget och rivet, men nu under insamlingen skall Gud läka och förbinda sitt folk. (Missräkningen 1843, Se också s. 31”Herren reser upp sitt folk”.) Under skingringen hade ansträngningarna att sprida sanningen endast liten effekt och inget eller mycket lite blev uträttat. Men under insamlingstiden då Gud har räckt ut sin hand för att samla sitt folk, kommer ansträngningarna med att utbreda sanningen att ha sin åsyftade verkan. Alla borde vara eniga och brinnande för verksamheten. Jag såg att det var fel att hänvisa till skingringstiden som ett exempel på hur Gud skall leda oss nu under insamlingstiden. Om Gud inte skulle göra mera för oss nu än han gjorde den gången, kommer Israel aldrig att bli ihopsamlat.
Jag har sett att Herren ledde arbetet med att sammanställa 1843 års plansch och att den inte skall ändras. ( Detta syftar på den plansch eller det diagram som användes av adventrörelsen under år 1843. Anmärkningen har särskilt avseende på beräkningen av de profetiska tidsperioderna som de förekom på diagrammet. Där fanns ett misstag som Gud i sin försyn hade tillåtit. Detta uteslöt emellertid inte att man senare utgav en plansch där misstaget var rättat. Det skedde efter att rörelsen år 1843 var slut, och ändamålet med misstaget och beräkningen hade uppnåtts.) De angivna siffrorna på den var som han ville ha dem. Hans hand täckte över och skymde ett misstag i några av siffrorna så att ingen kunde upptäcka det innan han tog bort handen.
Därefter såg jag beträffande det ”dagliga” (Dan. 8:12) att ordet ”offer” inte förekom i grundtexten, utan var ett tillägg gjort genom människors visdom. Herren gav emellertid dem som basunerade ut budskapet om att domens tid hade kommit en rätt uppfattning av detta. Då enighet rådde före 1844 var nästan alla förenade i den rätta förståelsen av det ”dagliga”. ( Den 7 febr år 1846 skrev O R L Crosier en artikel i Day-Star Extra om Kristi tjänst i den himmelska helgedomen. Han förklarade bl.a. att ”The ’daily’ services described was a sort of continual intercession” (den dagliga tjänsten som beskrivits var en slags ständig medling, Hebr 7:25).) Men i förvirringen som uppstod efter 1844 har andra åsikter åter igen kommit in, och mörker och vilsenhet har blivit följden. Frågan om tid har inte varit någon prövosten sedan 1844, och kommer aldrig någonsin mer att bli det.
Herren har visat mig att den tredje ängelns budskap måste bli predikat för Herrens skingrade barn, men att det inte ska hängas upp på en förkunnelse om tid. Jag såg att några greps av en falsk upphetsning som ett resultat av en predikan om tid. Men den tredje ängelns budskap är mäktigare än vad en förkunnelse om tid kan bli. Jag såg att detta budskap står på sitt eget fundament och behöver inte stärkas av en förkunnelse om tid. Budskapet kommer att predikas med stor kraft, utföra sitt verk och avslutas med hast i rättfärdighet.
Sedan vändes min uppmärksamhet mot några som i stor villfarelse tror att det är deras plikt att resa till Jerusalem, där de menar sig ha en uppgift att fylla innan Herren kommer. ( Se Tillägg, s. 109 ”Plikten att resa till Jerusalem”.) Sådana föreställningar är ämnade att ta bort tankar och intresse från det som Herren nu utför under tiden för den tredje ängelns budskap. De som tror att de skall resa till Jerusalem kommer att ha sina tankar där. De kommer att undanhålla sina pengar från sanningen för vår tid, och i stället använda dem för sig själva och andra för att kunna resa dit. Jag såg att en sådan mission inte skulle åstadkomma någon verklig nytta. Det skulle ta lång tid att få ett fåtal judar att ens tro på Kristi första ankomst, och ännu längre tid att övertyga dem om hans andra ankomst. Jag såg att Satan i hög grad bedragit några beträffande detta, och att själar runt omkring i detta land (USA) kunde få hjälp av dem och ledas till att hålla Guds bud. Men i stället har de lämnat dem att gå under.
Jag såg också att det gamla Jerusalem aldrig kommer att bli uppbyggt igen. Satan gör dock sitt yttersta nu i insamlingstiden för att leda Herrens barns tankar till detta, och hindra dem från att ägna hela sitt intresse åt Herrens verk. Den onde försöker också få dem att försumma den nödvändiga förberedelsen inför Herrens dag.