Trohet vid församlingsmöten

Herren har visat mig att sabbatshållare bör visa stort intresse för att regelbundet delta i möten och göra dem intressanta. Det finns ett stort behov av att mer intresse och energi visas i detta avseende. Alla skulle ha någonting att säga till Herrens ära, eftersom de själva blir välsignade genom att göra det. En minnesbok skrivs om dem som inte försummar att komma tillsammans och ofta talar med varandra. Kvarlevan skall vinna seger genom Lammets blod och sitt vittnesbörds ord. Några förväntar sig att vinna seger uteslutande genom Lammets blod och utan några egna ansträngningar. Jag såg att Gud genom sin barmhärtighet har gett oss förmågan att tala. Vi har fått talförmågan, och vi är ansvariga inför honom för hur vi använder den. Vi borde förhärliga Gud genom vårt tal och till sanningens ära tala om hans oändliga nåd. På så sätt, på grund av Lammets blod, vinner vi seger genom våra ords vittnesbörd.

Vi bör inte sitta tysta när vi samlas. Bara de som kommer tillsammans för att tala om Herrens härlighet, ära och kraft blir ihågkomna av honom. På sådana kommer Herrens välsignelse att vila, och de skall bli styrkta. Om alla handlade som de borde skulle ingen dyrbar tid gå förlorad. Då behövdes inga anmärkningar göras om långa böner och förmaningsord. All tid skulle då användas till korta, tydliga vittnesbörd och böner. Be, tro och ta emot!

Det förekommer alltför många böner som inte är några böner, utan bara ett hån mot Herren. De är tomma önskningar utan något allvar bakom, och de tröttar änglarna och misshagar Gud. Vi måste först känna ett behov och därefter be Gud om det vi behöver i tron att han ger det till oss medan vi ännu ber. Då kommer vår tro att växa och förökas. Den svage blir styrkt, och de modlösa och förtvivlade får hjälp att se uppåt och tro på att Gud lönar alla dem som ihärdigt söker honom.

Några sitter tysta på mötena eftersom de inte har något nytt att berätta utan måste upprepa det de sagt förut om de skall tala. Jag såg att stolthet var orsaken till deras tystnad. Gud och änglarna hörde de heligas vittnesbörd och var både nöjda med och förhärligade av att det upprepades vecka efter vecka. Herren älskar enkelhet och ödmjukhet och det misshagar honom och bedrövar änglarna då de, som bekänner sig vara Guds arvingar och Jesu medarvingar, låter dyrbar tid går förlorad under deras möten.

Om bröderna och systrarna befann sig där de borde vara, skulle de inte sakna någonting att säga till Jesu ära, han som hängde på Golgatas kors för deras synders skull. Om de fick en djupare förståelse av den förnedring Gud utstod, när han gav sin ende älskade Son att dö som ett offer för våra synder och överträdelser och insåg de lidanden och den ångest Jesus utstod för att bereda den skyldiga människan en möjlighet att få förlåtelse och leva, då skulle de bli bättre förberedda att lovprisa och upphöja Jesus. Då skulle de inte kunna vara tysta, utan de skulle med tacksamhet tala om hans härlighet och kraft. Gjorde de detta skulle Guds välsignelse vila över dem. Även om samma berättelse upprepades skulle Gud bli förhärligad. Ängeln visade mig dem som oupphörligt, dag och natt, ropar: ”Helig, helig, helig är Herren Gud, den Allsmäktige” (Upp. 4:8). Ängeln sade: ”De fortsätter att upprepa detta, men ändå blir Gud ärad”. Trots att vi kanske får upprepa vårt vittnesbörd gång på gång, blir Gud ärad. Det visar att vi inte är likgiltiga för hans godhet och nåd mot oss.

Jag såg att de namnkristna kyrkosamfunden har avfallit från tron. Kyla och död råder ibland dem. Om de rättade sig efter Guds Ord, skulle det göra dem ödmjuka. Men de sätter sig över Herrens verk. Det är förödmjukande för dem att upprepa samma enkla tal om Guds godhet när de kommer tillsammans. Därför försöker de finna någonting nytt, något märkvärdigt att säga och de anpassar sina ord precis efter det som människor behagar höra, och så lämnar Guds Ande dem. När vi följer Bibelns ödmjuka väg ska vi få uppleva att Guds Ande verkar. Men allt kommer att harmonisera väl om vi följer sanningens ödmjuka väg och gör oss helt beroende av Gud. Då finns det ingen fara för att onda änglar skall påverka oss. Det är när människor sätter sig över Guds Ande och går i egen kraft som Guds änglar upphör att beskydda dem, och de överlämnas till Satans skoningslösa behandling.

Det finns plikter nedlagda i Guds Ord som, när de efterföljs, bevarar Guds folk ödmjukt och avskilt från världen. De skall förhindra återfall till världen, som hos de namnkristna samfunden. Fottvagningen och Herrens nattvard bör praktiseras oftare. Jesus gav oss ett exempel, och uppmanade oss att göra som han hade gjort. Jag såg att hans exempel skall följas så noga som möjligt. Ändå har bröder och systrar inte handlat så förståndigt som de borde när det gäller fottvagning, vilket har förorsakat oordning. På nya platser bör denna förordning introduceras försiktigt och med omdöme, särskilt där människor inte är informerade om vår Herres exempel och undervisning i denna sak, eller där det finns fördomar mot den. Många uppriktiga människor har, genom tidigare förkunnare som de haft förtroende för, fått stora fördomar om denna tydliga plikt. Därför bör ämnet läggas fram för dem på ett lämpligt sätt och vid ett passande tillfälle.

Det förekommer inget exempel på att bröder har tvått systrars fötter i Ordet, men det finns ett tillfälle då systrar tvådde brödernas fötter. (Se Tillägg, s 110 ”Herrens nattvard”.) Maria tvådde Jesu fötter med sina tårar, och torkade dem med sitt hår. (Se också 1 Tim 5:9, 10). Jag såg att Herren hade påverkat systrar att två bröders fötter, och att det var i enlighet med evangeliets ordning. Alla bör handla förståndigt och inte göra fottvagningen till en omständig ceremoni.

Den heliga hälsningen, som aposteln Paulus talar om i Jesu Kristi evangelium, bör också betraktas i sitt rätta ljus. Det är en helig kyss. Den skall betraktas som ett tecken på gemenskap mellan kristna vänner när de skiljs, och möts igen efter veckor eller månader. I 1Tess 5:26 säger Paulus: ”Hälsa alla bröderna med en helig kyss!” I samma kapitel säger han: ” Håll er borta från allt slags ont!” (1Tess. 5:22). Ingen kan misstolka en helig kyss om den ges vid en lämplig tid och på en lämplig plats.

Jag såg att fiendens starka kraft är riktad mot Guds verk, och att var och en som älskar sanningens sak borde ge den sina krafter och sin hjälp. De borde visa stort intresse för att stötta dem som försvarar sanningen, så att de genom en ständig vaksamhet kan hålla fienden utanför. Alla skall stå förenade i verket som en man. Alla själens krafter och förmågor bör vara vakna, eftersom det som skall göras måste göras snart.

Därefter såg jag den tredje ängeln. Den ängel som var med mig sade: ”Fruktansvärt är hans verk. Ohyggligt är hans uppdrag. Han är den ängel som skall skilja vetet från agnarna, och besegla eller binda ihop vetet i kärvar för det himmelska förrådshuset. Dessa ting skulle uppta hela vårt sinne och vår uppmärksamhet”.