Några, som jag lade märke till, har inte insett betydelsen av sanningen och dess verkan. De går efter stundens ingivelser eller upphetsning. De följer ofta sina känslor och tar ingen hänsyn till församlingsordningen. Sådana tycks anse att religion till största delen består av att åstadkomma högljudda yttringar. (Se Tillägg, s 111”Högljudd utövning av gudstjänsten”.) Några som just tagit emot sanningen i den tredje ängelns budskap är färdiga att tillrättavisa och undervisa dem som i åratal har varit befästa i tron, och som fått lida för den och erfarit dess helgande kraft. De som har blivit så högfärdiga av fienden måste erfara sanningens helgande inflytande, och besinna den verklighet den fann dem var och en i - ”eländig, beklagansvärd, fattig, blind och naken”. När sanningen börjar rena dem och rensa bort deras slagg och skrot, vilken den helt visst gör om den tas emot i kärlek, skall den som detta stora verk görs för, inte längre tycka att han är ”rik…har vunnit rikedom och behöver ingenting”..
De som bekänner sig till sanningen och anser sig veta allt om den innan de ens har lärt sig dess första grundsatser, och som uppträder som lärare för att tillrättavisa dem som i åratal har stått fasta i tron - visar tydligt att de inte har förstått sanningen eller erfarit någonting av dess verkan. Om de hade känt av något av den helgande kraften, skulle de bära rättfärdighetens fridsamma frukt och bli ödmjukade under dess härliga och mäktiga inflytande. De skulle då bära frukt till Guds ära, och förstå vad sanningen har gjort för dem, och de skulle sätta andra högre än sig själva.
Jag såg att kvarlevan inte var beredd för det som skulle komma över jorden. En slöhet, som en dvala, tycktes vila över de flesta av dem som säger sig tro att vi har det sista budskapet. Ängeln som var med mig ropade med djupt allvar: ”Gör er redo, gör er redo, gör er redo! Herrens stränga vrede är snart här. Men ni är inte redo. Hans vrede kommer att utgjutas utan någon nåd, vilken den alltid förut var blandad med. Riv sönder era hjärtan och inte era kläder. Ett stort verk måste utföras för kvarlevan. Många av dem ägnar sig åt små prövningar”.
Ängeln sade vidare: ”Legioner av onda änglar finns omkring er och försöker omge er med sitt fruktansvärda mörker, så att ni skall bli insnärjda och fångade. Ni låter era sinnen alltför lätt ledas bort från uppgiften att förbereda er, och från de ytterst viktiga sanningarna som gäller för dessa sista dagar. Ni låter små prövningar uppta ert sinne och går in i minsta detalj för att förklara obetydliga svårigheter för att behaga den ene eller andre”. Samtal har dragit ut i timmar mellan berörda parter, och det är inte bara dessas tid som har blivit bortkastad. Även Guds tjänare har uppehållits för att lyssna på dessa parter vars hjärtan inte låtit sig påverkas av nåden. Om stolthet och själviskhet lades åt sidan, skulle det räcka med bara fem minuter för att lösa de flesta svårigheter. All den tid som gått åt till att rättfärdiga egot har misshagat Gud och gjort änglarna bedrövade. Jag såg att Gud inte böjer sig ned för att lyssna på långa försvarstal, och han vill inte heller att hans tjänare skall göra det och låta dyrbar tid gå förlorad. Tiden skulle i stället användas till att rycka själar ur elden och visa överträdarna att de är inne på fel väg.
Jag såg att Guds folk befinner sig på förtrollad mark, och att somliga har förlorat nästan all känsla för tidens korthet och själars värde. Högfärd har krupit in bland dem som håller sabbaten - en högfärd beträffande klädsel och uppträdande. Ängeln sade: ”Sabbatshållarna måste dö bort från det egna jaget, dö bort från stolthet och kärleken till andras gillande”.
Sanningen, den frälsande sanningen, måste föras ut till de hungrande människor som är i mörker. Jag såg att många bad att Gud skulle göra dem ödmjuka. Men om Gud skulle besvara deras böner, skulle det ske genom förfärliga saker i rättfärdighet. Det var deras egen skyldighet att ödmjuka sig. Jag såg att om självupphöjelse tilläts komma in skulle det med säkerhet leda själar på avvägar, och om det inte övervanns skulle det leda till deras undergång. När någon börjar bli märkvärdig i sina egna ögon och tror att han kan uträtta någonting, dras Guds Ande ifrån honom och han fortsätter i sin egen kraft tills han faller. Jag såg att en enda kristen, om han var på rätt väg, kunde sätta Guds arm i verksamhet, medan en hel hop tillsammans, om den var på fel väg, skulle vara svag och inte kunna göra någonting.
Många har okuvade och hårda hjärtan och tänker mera på sina egna små svårigheter och prövningar än på syndares själar. Om de hade Guds ära för ögonen skulle de känna medlidande för förlorade själar omkring dem. När de då insåg dessa förlorade människors tillstånd, skulle de ivrigt utöva sin tro på Gud och ge sitt stöd åt hans tjänare så att de frimodigt, men kärleksfullt, förkunnade sanningen och uppmanade själar att ta emot denna sanning innan nådens kärleksfulla röst dog bort. Ängeln sade: ”De som bekänner hans namn är inte beredda”. Jag såg de sju sista plågorna utgjutas över de ogudaktigas oskyddade huvuden. Då kommer de som har stått i vägen för dem att få höra syndarnas bittra förebråelser, och deras hjärtan kommer att tappa modet.
Ängeln sade: ”Ni har ägnat er åt småsaker och obetydliga prövningar - och som följd av det går syndare förlorade”. Gud är villig att verka för oss på våra möten, och han har behag i att verka. Men Satan säger: ”Jag skall hindra verksamheten”. Hans medarbetare säger: ”Bra”. Sanningens bekännare ägnar sig åt små prövningar och svårigheter som Satan har förstorat upp för dem, och tid går förlorad som aldrig kan återkallas. Sanningens fiende har sett vår svaghet, Gud sörjer och Kristus såras. Satans avsikt är uppnådd, hans plan har lyckats och han jublar.
Självförnekelse
Jag såg att det finns en fara för att de heliga gör för stora förberedelser inför sammankomster. Dels lägger några ned allt för mycket möda på matlagning, och dels måste aptiten förnekas. Det finns en risk att somliga besöker mötena för ”brödet och fiskarnas skull”.
Jag såg att alla som tillfredsställer sitt begär genom den osunda tobaksrökningen, borde sluta med det och använda pengarna till något nyttigt. De som avstår från en eller annan njutning och i stället ger de pengar, som de tidigare använt på sin aptit till Herrens skattkammare, ger ett välbehagligt offer. Gud lägger märke till sådana offer, liksom han gjorde med änkans båda skärvar. Beloppet är kanske inte så stort, men om alla gjorde likadant skulle det märkas i skattkammaren. Om alla strävade efter att bli mer sparsamma när det gäller kläder, om de avstod från sådant som egentligen inte är nödvändigt - och om de slutade använda värdelösa och skadliga produkter, som te och kaffe, och gav det som detta kostade till Guds verk, skulle de få ännu fler välsignelser här och en belöning i himlen.
Men många tror att, eftersom Gud har gett dem medel, kan de leva i överflöd av mat och kläder. De inser inte att det är en dygd att förneka sig själv, när de har mer än nog. Sådana gör inga uppoffringar. Om de skulle leva lite enklare och ge till Guds verk för att främja utbredningen av sanningen, skulle det bli ett offer som Gud skulle komma ihåg när han en gång belönar varje människa efter gärningar.
Brist på vördnad
Jag såg att Guds namn skulle användas med vördnad och respekt. Orden Allsmäktige Gud sätts samman och används av somliga på ett likgiltigt och tanklöst sätt i bön, vilket misshagar Gud. De som gör det har varken en riktig uppfattning om Gud eller sanningen. Annars skulle de inte tala så respektlöst om den store och fruktansvärde Guden som snart, på den yttersta dagen, skall döma dem. Ängeln sade: ”Sätt inte ihop dem, eftersom hans namn är fruktansvärt”. De som har insett Guds storhet och majestät tar hans namn på sina läppar med helig vördnad. Gud bor i ett ljus dit ingen kan komma. Ingen människa kan se honom och leva. Jag såg att detta missbruk måste förstås och rättas till innan församlingen kan få framgång.
Falska herdar
Jag har blivit visad att de falska herdarna var druckna, men inte av vin. De raglar, men inte av starka drycker. Guds sanning är förseglad för dem och de kan inte förstå den. När någon frågar dem vad den sjunde dagens sabbat är, om det är Bibelns sabbat eller inte, hänvisar de till fabler. Jag såg att dessa profeter var som rävar från ödemarken. De har inte ställt sig i öppningen där muren är nedriven, och har inte murat igen hålet så att Guds folk kan bestå i striden på Herrens dag. När någons intresse har väckts och han frågar de falska herdarna om sanningen, använder dessa det lättaste och enklaste sättet att nå sina syften för att tysta ned den som frågar. De kan till och med ändra sina egna ståndpunkter för att uppnå detta. Ljuset har en gång lyst för många av dessa herdar, men de ville inte veta av det utan har ändrat sina åsikter åtskilliga gånger för att kringgå sanningen. De har undvikit att komma fram till slutsatser, som de hade tvingats erkänna om de hållit fast vid sina tidigare åsikter. Sanningens kraft har rivit upp deras grundval, men i stället för att ta emot sanningen har de ställt sig på en annan plattform, som de inte ens själva varit nöjda med.
Jag såg att många av dessa herdar har förnekat Guds tidigare undervisning. De har förnekat och förkastat de underbara sanningar som de en gång energiskt försvarade, och har i stället snärjt in sig själva i hypnos och alla sorters förvillelser. Jag såg att de var druckna av lögner och ledde sin hjord i döden. Många av dessa motståndare till Guds sanning funderar ut onda anslag då de lagt sig på kvällen, och på dagarna genomför de sina elaka planer för att slå ned sanningen. De ersätta den med något nytt som skall intressera folket, underhålla dem och avleda deras tankar från den dyrbara, största och viktigaste sanningen.
Jag såg att prästerna, som leder sin hjord till döden, snart skall bli hejdade i sin fruktansvärda framfart. Guds plågor kommer, men det kommer inte att vara tillräckligt att dessa falska herdar drabbas av en eller två plågor. Vid den tiden kommer Guds hand att sträckas ut i vrede och rättvisa och han kommer inte att dra den tillbaka igen förrän hans avsikt är fullbordad, inte förrän alla orättfärdiga på jorden är tillintetgjorda. Men innan dess skall dessa lejda präster ledas att tillbe vid de heligas fötter, och erkänna att det var dem Gud älskade, eftersom de höll fast vid sanningen och Guds bud.
De olika grupperna som bekänner sig tro på Kristi ankomst har var och en lite sanning, men Gud har gett alla dessa sanningar till sina barn som nu förbereds för Herrens dag. Han har också gett dem sanningar som ingen av dessa andra grupper känner till, och inte heller vill förstå. Sådana sanningar som är förseglade för dessa grupper har Gud gjort tillgängliga för dem som vill se och är beredda att förstå. Om Gud har något nytt ljus att förmedla, låter han sina älskade och utvalda förstå det utan att de behöver gå och bli upplysta genom att höra på dem som befinner sig i mörker och förvillelser.
Jag blev visad hur nödvändigt det är för dem som tror att vi har det sista nådefulla budskapet, att de håller sig skilda från dem som dagligen insuper nya villfarelser. Jag såg att varken unga eller gamla skulle besöka deras möten. Det är fel att på så sätt uppmuntra dem som lär ut människobud och villfarelser, vilka är som ett dödligt gift för själen. Inflytandet från sådana sammankomster är inte nyttigt. Om Gud har befriat oss från sådana villfarelser och sådant mörker, skall vi stå fasta i den frihet som han har kallat oss till, och glädja oss i sanningen. Gud är missnöjd med oss då vi går för att lyssna på villfarelser utan att vara tvungna att gå. Gud kan inte bevara oss om inte han har sänt oss till dessa möten där villoläror med viljans makt påtvingas folket. Änglarna upphör att vaka över oss, och vi utlämnas åt fiendens skoningslösa behandling, att bli förmörkade och försvagade av honom och hans onda änglars makt, och så blir ljuset omkring oss besmittat med mörker.
Jag såg att vi har ingen tid att kasta bort genom att lyssna på fabler. Våra sinnen skulle inte avledas på det sättet, utan i stället vara upptagna med sanningen för vår tid. Vi borde söka visdom för att bättre förstå vår ståndpunkt så att vi, i ödmjukhet, från Bibeln kan ge ett skäl för vårt hopp. Då falska läror och farliga villfarelser påtvingas sinnet, kan det inte samtidigt ägna sig åt sanningen som skall förbereda Israels hus att bestå på Herrens dag.