Heliga änglar besökte ofta Edens lustgård och gav Adam och Eva undervisning om deras uppgift. De talade också med dem om Satans uppror och fall och varnade dem för honom. Änglarna uppmanade dem att vara försiktiga, så de inte kom bort ifrån varandra under sina sysslor, eftersom de då kunde komma i kontakt med denne fallne upprorsmakare. De uppmuntrade dem också att noga följa de anvisningar som Gud hade gett dem. Bara genom att vara fullkomligt lydiga kunde de vara säkra. Då hade denne fallne fiende ingen makt över dem.
Satan började med att bearbeta Eva för att fresta henne till olydnad. Det första misstaget hon gjorde var att avlägsna sig från sin man, och nästa var att komma i närheten av det förbjudna trädet. Därefter lyssnade hon på frestaren, och vågade till och med tvivla på vad Gud hade sagt: ”Den dag du äter av det skall du döden dö” (1 Mos. 2:17). Hon tänkte att kanske Herren ändå inte menade vad han hade sagt. Så hon tog risken och räckte ut sin hand, tog av frukten och åt. Den var inbjudande att se på och härlig att äta. Sedan blev hon misstänksam mot Gud för att han skulle ha undanhållit något som faktiskt var till deras bästa. Hon bjöd också sin man att äta av frukten och därmed frestade hon honom. Hon berättade för Adam allt som ormen hade sagt och uttryckte sin förvåning över att han kunde tala.
Jag såg ett sorgset uttryck sprida sig över Adams ansikte. Han såg ut att vara överraskad och rädd, och det verkade pågå en strid i hans sinne. Han var säker på att fienden, som de hade blivit varnade för, hade varit där och att hans hustru måste dö. De måste skiljas. Men hans kärlek till Eva var stark, och i djupaste förtvivlan beslöt han sig för att dela hennes öde. Han grep frukten och åt den hastigt. Satan triumferade. Han hade gjort uppror i himlen och vunnit anhängare som älskade honom och deltog i upproret. Han hade fallit och dragit med sig andra i fallet. Nu hade han frestat kvinnan att misstro Gud. Han hade fått henne att försöka tränga in i Guds visdom och sätta sig in i hans allvisa planer. Satan visste att kvinnan inte skulle falla ensam. På grund av sin kärlek till Eva överträdde Adam Guds bud och föll med henne.
Nyheten om människans fall spreds genom himlen. Varje harpa tystnade. I sin sorg kastade änglarna av sig sina kronor. Hela himlen var i rörelse. Ett rådsmöte hölls för att besluta om vad som måste göras med det skyldiga paret. Änglarna fruktade att de skulle sträcka ut sina händer och äta av frukten på livets träd, och därigenom bli odödliga syndare. Men Gud sade att han skulle driva ut överträdarna från lustgården. Änglar fick omedelbart i uppdrag att bevaka vägen till livets träd. Satans plan var, att Adam och Eva skulle vara olydiga mot Gud, bli utsatta för hans missnöje och sedan äta av livets träd, så att de skulle leva för evigt i synd och olydnad. På så sätt skulle synden bli förevigad. Men heliga änglar sändes för att driva ut paret ur lustgården och blockera vägen till livets träd. Var och en av dessa mäktiga änglar hade i sin högra hand någonting som liknade ett glimmande svärd.
Då triumferade Satan. Genom sitt fall hade han förorsakat andra lidande. Han hade blivit utestängd från himlen och de hade blivit utestängda från Paradiset.