Jag såg det intresse hela himlen visade beträffande den verksamhet som ägde rum på jorden. Jesus gav en mäktig ängel i uppdrag att fara ned och uppmana jordens invånare att förbereda sig för hans andra ankomst. När ängeln lämnade Jesus i himlen gick ett obeskrivligt starkt och underbart ljus ut framför honom. Man berättade för mig att hans uppgift var att upplysa jorden med sin härlighet och varna människorna för Guds kommande vrede. Stora skaror tog emot ljuset. Några såg mycket allvarliga ut, medan andra var upprymda och hänryckta. Alla som tog emot ljuset såg upp mot himlen och prisade Gud. Trots att det lyste över alla fanns det några som bara påverkades av det, men inte tog emot det i sina hjärtan. Många fylldes med stor vrede. Predikanter och lekmän förenade sig med onda människor och stod hårdnackat emot ljuset som lyste från den mäktige ängeln. Men alla som tog emot det drog sig undan från världen och förenades tätt med varandra.
Satan och hans änglar var ivrigt upptagna med att dra så många som möjligt bort från ljuset. Den skara som förkastade ljuset lämnades i mörker. Jag såg att Guds ängel med djupaste intresse följde Guds bekännande folk för att rapportera om den karaktär de utvecklade när budskapet från himlen framställdes för dem. Och när många av dem som sade sig älska Jesus, med hån, hat och förakt vände ryggen åt det himmelska budskapet, skrev en ängel ned den sorgliga berättelsen om detta på ett pergament som han hade i sin hand. Hela himlen blev upprörd över att Jesus blev så föraktad av dem som kallade sig hans efterföljare.
Jag såg att de troende blev besvikna, eftersom de inte fick se sin Herre vid den tidpunkt de förväntade honom. Men det var Guds avsikt att dölja framtiden och leda sitt folk till att fatta ett avgörande beslut för eller emot honom. Hade inte en bestämd tidpunkt blivit förkunnad för Kristi återkomst, skulle inte det verk Gud hade bestämt ha blivit utfört. Satan ledde många att först långt in i framtiden vänta de stora händelser, som skulle inträffa i samband med domen och nådatidens slut. Men det var nödvändigt att människorna leddes till att allvarligt förbereda sig under den tid de levde i.
Då tidpunkten hade passerat förenade sig de som inte helt hade tagit emot ängelns ljus med dem som hade föraktat budskapet. Därefter vände de sig mot de besvikna och förlöjligade dem. Änglarna såg det tillstånd de som sade sig vara Kristi efterföljare befann sig i. De hade blivit prövade genom att den fastställda tiden gick förbi. Många blev vägda på vågen och visade sig väga för lite. Med stora ord påstod de att de var kristna, ändå försummade de på nästan varje enskild punkt att följa Kristus. Satan jublade över det tillstånd de befann sig i, som påstod sig vara Kristi efterföljare. Han hade fångat dem i sin fälla. Han hade lett flertalet bort från den rätta vägen. De försökte nu komma till himlen på något annat sätt. Änglarna såg att de rena och heliga blandades med syndare i Sion och med hycklare som älskade världen. Änglarna hade vakat över Jesu sanna lärjungar, men de som var fördärvade utövade sitt inflytande över de heliga. De som brann av en intensiv längtan att få se Jesus förbjöds tala om hans ankomst av dem som kallade sig deras kristna bröder. Änglar betraktade detta och hyste medkänsla för kvarlevan, som såg fram mot sin Herres återkomst.
En annan mäktig ängel fick i uppdrag att fara ned till jorden. Jesus överlämnade en skrift i hans hand, och när ängeln kom ned till jorden ropade han: ”Fallet, fallet är det stora Babylon!” Då såg jag de besvikna åter igen se upp mot himlen, och med tro och hopp vänta på sin Herres uppenbarelse. Många tycktes förbli i ett bedövat tillstånd, som om de sov. Men ändå kunde jag se spår av djup sorg i deras ansikten. De besvikna såg i Bibeln att de befann sig i en fördröjningstid, och att de tålmodigt måste vänta på synens uppfyllelse. Samma bevis som fick dem att vänta på sin Herre 1843, fick dem att vänta på honom 1844. Men jag såg att majoriteten av dem inte hade den iver som kännetecknade deras tro 1843. Besvikelsen hade dämpat deras tro.
När Guds folk förenade sig under den andra ängelns rop, betraktade den himmelska härskaran med största intresse det inflytande budskapet hade. De såg, att många som bara till namnet var kristna vände sig med hån och förakt mot dem som hade blivit besvikna. En ängel antecknade orden från dem som hånfullt sade: ” Har ni inte farit upp till himlen än?” Ängeln sade: ”De hånar Gud”. Jag uppmärksammades på en liknande synd som begicks för länge sedan. Elia hade blivit upptagen till himlen, och hans mantel hade övertagits av Elisa. Ogudaktiga ungdomar, som av sina föräldrar hade lärt sig förakta gudsmannen, följde efter Elisa och ropade hånfullt: ”Upp med dig, du flintskalle! Upp med dig, du flintskalle!” (2 Kon. 2:23). Genom att på detta sätt håna Guds tjänare, förolämpade de Gud och fick omedelbart sitt straff. På liknande sätt skall de som har hånat och skrattat åt tanken på de heligas himmelsfärd drabbas av Guds vrede. De skall få erfara att det inte är småsaker att driva med sin Skapare.
Jesus gav andra änglar i uppdrag att snabbt fara ned för att återuppliva och styrka sitt folks sviktande tro och förbereda dem att förstå den andra ängelns budskap samt den viktiga händelse som snart skulle inträffa i himlen. Jag såg dessa änglar ta emot stor kraft och stort ljus från Jesus och snabbt fara ned till jorden för att utföra sitt uppdrag att hjälpa den andra ängeln i sitt verk. Ett stort ljus lyste över Guds folk när änglarna ropade: ”Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom!” Sedan såg jag de besvikna stå upp och i samspel med den andra ängeln förkunna: ”Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom!” Ljuset från änglarna trängde igenom mörkret överallt. Satan och hans änglar försökte förhindra att detta ljus utbredde sig och hade sin avsedda verkan. De tvistade med de himmelska änglarna och sade att Gud hade lett folket vilse och att de, trots sitt ljus och all sin makt inte kunde få världen att tro, att Kristus skulle komma. Men trots att Satan försökte spärra vägen och dra folkets tankar bort från ljuset, fortsatte Guds änglar sitt verk .
Man kunde tydligt se, att de som tog emot ljuset var mycket lyckliga. De såg ihärdigt upp mot himlen och längtade efter Jesu återkomst. Några grät och bad under stor själsnöd. Det såg ut som om deras ögon var riktade mot dem själva, och de vågade inte se uppåt. Ett ljus från himlen skingrade mörkret för dem, och deras ögon, som i förtvivlan hade varit riktade mot dem själva, vändes uppåt medan ett uttryck av tacksamhet och helig glädje spred sig i varje ansikte. Jesus och hela änglaskaran såg med välbehag på dem som troget väntade på Jesu återkomst.
De som förkastade och motsatte sig den första ängeln budskap gick miste om ljuset från den andra ängeln, och kunde inte få del av den kraft och härlighet som åtföljde budskapet: ”Se, brudgummen kommer!” Jesus vände sig ogillande bort från dem, eftersom de hade föraktat och förkastat honom. Men de som hade tagit emot budskapet omgavs av en molnsky av härlighet. De aktade sig mycket noga för att såra honom, och väntade och vakade och bad för att få veta vad som var hans vilja. Jag såg Satan och hans änglar försöka ta bort detta gudomliga ljus från Guds folk, men så länge de väntande höll fast vid ljuset och höll sina ögon på Jesus, bort från det jordiska, hade Satan ingen makt att ta ifrån dem de dyrbara strålarna. Budskapet från himlen gjorde Satan och hans änglar rasande, och fick dem som påstod sig älska Kristus, men föraktade hans ankomst, att förlöjliga och håna de som var trogna och tillitsfulla. Men en ängel skrev ned varje förolämpning, varje nedlåtande ord och varje orätt som Guds barn fick ta emot av deras bekännande bröder.
Många höjde sina röster och ropade: ”Se, brudgummen kommer!” Dessa lämnade sina bröder, som inte älskade Jesu uppenbarelse och inte ville tillåta dem att ägna sig åt hans andra ankomst. Jag såg att Jesus vände sitt ansikte bort från dem som förkastade och föraktade hans ankomst. Sedan bjöd han några av änglarna att skilja hans folk från de orena, så att de inte skulle bli befläckade. De som lydde budskapet lämnade dessa och stod fria och förenade. Ett heligt ljus sken på dem. De drog sig bort från världen och sina världsliga intressen, avstod från jordiska skatter och riktade sina otåliga blickar mot himlen i förväntan att få se sin älskade Befriare. Deras ansikten strålade av ett heligt ljus och vittnade om den frid och glädje som härskade i deras inre. Jesus bjöd sina änglar att styrka dem, eftersom stunden för deras prövning närmade sig. Jag såg att dessa som väntade på Jesu återkomst ännu inte blivit prövade som de måste bli. De var inte fria från villfarelser. Jag såg Guds barmhärtighet och godhet uppenbaras genom att han sände en varning till människorna på jorden. Upprepade budskap blev sända för att leda dem att ivrigt rannsaka sina hjärtan och studera Bibeln, så att de kunde befria sig från villoläror, som de hade övertagit från hedningarna och påvedömets anhängare. Genom dessa budskap har Gud tagit ut sitt folk från världen, så att han kan verka för dem med större kraft, och så att de kan hålla alla hans bud.