Jag såg några som med stark tro och kvalfyllda rop bad innerligt till Gud. Deras ansikten var bleka och märkta av djup själsångest, som visade deras inte kamp. Orubblig fasthet och stort allvar visade sig i deras ansikten. Stora svettdroppar föll från deras pannor. Då och då sken deras ansikten upp och bar tecken på Guds välbehag, men åter igen märktes samma allvarliga, ängsliga uttryck hos dem.
Onda änglar trängdes omkring dem och insvepte dem i mörker för att dölja Jesus för dem, och för att deras blick skulle dras till mörkret som omslöt dem. Syftet var att de skulle börja tvivla på Gud och knota mot/klandra honom. Deras enda trygghet var att hålla blicken vänd uppåt. Guds änglar vakade över hans folk, och när den giftiga atmosfären från onda änglar omslöt dessa ängsliga troende, skingrade de himmelska änglarna oavbrutet det tjocka mörkret med sina vingar.
Medan de bedjande troende fortsatte sina allvarliga bönerop, kom ibland en strimma av ljus från Jesus till dem för att uppmuntra deras hjärtan och lysa upp deras ansikten. Jag såg att det var några som inte tog del i dessa kvalfyllda och innerliga böner. De verkade likgiltiga och obekymrade. De stod inte emot mörkret som omgav dem, och det inneslöt dem som ett tjockt moln. Guds änglar lämnade dessa och gick bort för att hjälpa dem som bad allvarligt. Jag såg Guds änglar skynda sig för att hjälpa alla som kämpade med all sin kraft för att stå emot de onda änglarna, och som försökte hjälpa sig själva genom att ihärdigt anropa Gud om hjälp. Men Guds änglar lämnade dem som inte gjorde någon ansträngning för att hjälpa sig själva, och jag förlorade dem ur sikte.
Jag frågade vad denna sållning betydde som jag hade sett, och det visades mig att den skulle åstadkommas av det sanna vittnets klara råd till församlingen i Laodicea. Detta råd kommer att ha sin verkan på mottagarens hjärta, och det skall leda honom att lyfta rättfärdighetens principer högt och framhålla den tydliga sanningen. Vissa kommer inte att stå ut med detta uppriktiga vittnesbörd. De skall sätta sig upp mot det, och det är detta som kommer att förorsaka en sållning bland Guds folk.
Jag såg att det sanna vittnets vittnesbörd inte ens till hälften blivit uppmärksammat. Det allvarliga vittnesbörd som församlingens öde hänger på har uppskattats mycket litet, om inte fullständigt nonchalerats. Detta vittnesbörd måste åstadkomma djup omvändelse. Alla som verkligen tar emot det kommer att lyda det och bli renade.
”Lyssna!” sade ängeln. Strax hörde jag en röst, som lät som många musikinstrument, alla lät perfekt, behagligt och välljudande. Rösten överträffade all musik jag någonsin hört, och den tycktes vara fylld av barmhärtighet, medkänsla och upplyftande, helig glädje. Den trängde igenom hela min varelse. ”Se ditåt!” sade ängeln. Min uppmärksamhet riktades då mot den grupp som jag sett genomgå sållningen. Jag fick se dem som jag tidigare sett gråta och be under själsångest. Antalet beskyddande änglar omkring dem hade fördubblats, och de var klädda i en rustning från huvudet till fötterna. De rörde sig i fullkomlig ordning, precis som en trupp soldater. Deras ansikten vittnade om den allvarliga strid de hade utkämpat och den själskamp de hade gått igenom. Trots tecken på allvarliga själskval, strålade deras ansikten nu av himmelskt ljus och härlighet. De hade vunnit seger, och det framkallade hos dem den djupaste tacksamhet och en helig glädje.
Deras antal hade minskats. Några hade sållats bort och lämnats vid vägkanten. De likgiltiga och vårdslösa, som inte förenade sig med dem som satte tillräckligt stort värde på segern och frälsningen för att ihärdigt och under själskval be om den, fick den heller inte, och därför blev de kvar i mörkret. Men de ersattes omedelbart av andra som tog emot sanningen och anslöt sig till leden. Onda änglar trängdes fortfarande omkring dessa, men kunde inte få makt över dem.
Jag hörde dem som var klädda i rustningen frambära sanningen med stor kraft. Det gav resultat. Många av dem hade varit bundna, en del hustrur av sina män, och en del barn av sina föräldrar. De uppriktiga som tidigare förhindrats att höra sanningen, tog nu ivrigt emot den. All rädsla för anhöriga var försvunnen, och endast sanningen var betydelsefull för dem. De hade hungrat och törstat efter sanningen. Den var nu dyrbarare för dem än livet. Jag frågade vad som hade åstadkommit denna stora förändring. En ängel svarade: ”Det är senregnet, vederkvickelsen från Herren, den tredje ängelns höga rop”.
Stor kraft var med dessa utvalda. ”Se ditåt!” sade ängeln. Min uppmärksamhet riktades då på de ogudaktiga och otroende. En stor rörelse hade uppstått bland dem. Guds folks iver och kraft hade väckt dem och gjort dem rasande. Förvirring och oordning rådde överallt. Jag såg att åtgärder vidtogs mot den grupp som hade Guds ljus och kraft. Mörkret tätnade omkring dem, men trots det var de orubbliga och litade på Gud, vars välbehag vilade över dem. Jag såg, att de var förbryllade, men därefter hörde jag dem ropa allvarligt till Gud. Dag och natt ropade de utan uppehåll: ”Ske din vilja, o Gud! Kan det förhärliga ditt namn, så öppna en väg till räddning för ditt folk! Befria oss från hedningarna runt omkring oss. De har beslutat att döda oss, men din arm kan frälsa oss”. Dessa ord är allt jag kan minnas. Alla tycktes ha en djup känsla av ovärdighet, och underkastade sig fullständigt Guds vilja. Men varenda en, utan undantag, kämpade och bad allvarligt om att bli befriad, precis som Jakob en gång.
Strax efter det att de börjat sin allvarliga bönekamp, ville änglarna befria dem av medkänsla. Men en ståtlig, befallande ängel tillät dem inte göra det. Han sade: ”Guds vilja har ännu inte blivit uppfylld. De måste dricka bägaren ända till botten. De måste döpas med lidandets dop”.
Strax därefter hörde jag Guds röst, som skakade både himlen och jorden. Då uppstod en stor jordbävning. Överallt skakades byggnader sönder. Då hörde jag ett triumferande segerrop, högt, melodiskt och klart. Jag såg på den skara som en kort tid innan hade befunnit sig i sådan nöd och varit så bunden. Deras fångenskap var nu över. Ett härligt ljus lyste på dem. Hur underbara såg de inte ut nu! Alla spår av bekymmer och trötthet hade försvunnit, och varje ansikte lyste av hälsa och skönhet. Deras fiender, hedningarna runt omkring dem, föll till marken som döda. De kunde inte uthärda det ljus som lyste på de befriade, de heliga.
Detta ljus och denna härlighet fortsatte att lysa på dem till dess att Jesus kunde ses på himlens moln. På ett ögonblick förvandlades då den trogna, prövade skaran från härlighet till härlighet. Gravarna öppnades och de heliga kom ut, klädda i odödlighet, och ropade: ”Seger över döden och graven”. Tillsammans med de levande heliga rycktes de upp för att möta sin Herre i luften, medan mäktiga, melodiska segerrop ljöd från varje odödlig tunga.