Därefter lämnade Jesus staden tillsammans med hela änglaskaran och de återlösta heliga. Änglarna var samlade runt sin Härförare och ledsagade honom på hans väg, och den återlösta skaran följde efter. I fruktansvärt majestät kallade Jesus sedan fram de ogudaktiga döda. Dessa uppstod med samma svaga och sjukliga kroppar, som de hade när de lades i graven. Vilken syn! Vilket skådespel! Vid den första uppståndelsen kom alla fram med odödlig hälsa och kraft. Men vid den andra uppståndelsen är förbannelsens märken synliga på alla. Jordens kungar och stormän, höga och låga, lärda och olärda kommer fram tillsammans.
Alla ser på Människosonen. Samma män som föraktade och hånade honom, satt törnekronan på hans heliga huvud och slog honom med käppen ser honom nu i allt hans kungliga majestät. De som spottade på honom i hans prövningsstund, vänder sig nu bort för att undgå hans genomträngande blick och hans ansiktes härlighet. De som slog spikarna genom hans händer och fötter ser nu märkena efter hans korsfästelse, och de som stack spjutet i hans sida betraktar märkena efter sin grymhet på hans kropp. Och de vet att han är densamme som de korsfäste och som de förlöjligade under hans dödsångest. Och då stiger det upp ett långt, utdraget, kvalfullt jämmerrop, när de flyr för att gömma sig för kungarnas Kung och herrarnas Herre.
Alla försöker gömma sig bland klipporna för att skydda sig mot den för dem outhärdliga härlighet som omger honom, som de en gång föraktade. Överväldigade och plågade vid åsynen av hans majestät och obeskrivliga härlighet utbrister de samstämmigt och med fruktansvärt tydlighet: ”Välsignad är han som kommer i Herrens namn!” (Matt. 21:9).
Jesus och de heliga änglarna, åtföljda av de frälsta, återvänder därefter till staden, medan de dömdas bittra klagan och jämmerrop fyller luften. Då såg jag, att Satan åter igen började med sin verksamhet. Han gick omkring bland sina undersåtar och gjorde de svaga och skröpliga starka, och försäkrade dem att han och hans änglar hade stor makt. Han pekade på de oräkneliga miljoner som blivit uppväckta. Bland dem fanns mäktiga krigare och kungar, som var skickliga på att föra krig och hade erövrat riken. Där fanns väldiga kämpar och tappra män som aldrig förlorat ett slag. Där fanns den stolte, äregirige Napoleon, vars antåg fått riken att bäva. Där stod höga, ståtliga män, som under sin törst efter seger hade fallit i striden. När de kommer fram ur sina gravar fortsätter deras tankegångar i samma banor som innan de hade avbrutits av döden. De hyser samma begär efter seger, som behärskade dem när de dog. Satan överlägger med sina änglar och sedan med dessa kungar, erövrare och mäktiga män. Sedan blickar han ut över den väldiga armén och säger till den, att den skara som finns i staden är fåtalig och svag, och att de kan gå dit och inta staden. De kan kasta ut dess invånare och själva ta dess rikedom och härlighet i besittning.
Satan lyckas bedra dem, och alla förbereder sig omedelbart för striden. Det finns många skickliga män i denna ofantliga armé, och dessa konstruerar nu alla slags krigsredskap. Därefter rycker den väldiga hären fram, med Satan i spetsen. Kungar och krigsmän följer tätt efter Satan, och därefter följer hären, som är indelad i kompanier. Varje kompani har sin härförare, och disciplin upprätthålls medan de marscherar fram över den sargade jordytan mot den heliga staden. Jesus stänger stadens portar, och den ofantliga armén omringar staden och ställer upp sig i slagordning, i väntan på en våldsam strid. Jesus och hela härskaran av änglar samt alla de heliga med skinande kronor på sina huvuden stiger nu upp överst på stadens mur. Jesus talar majestätiskt och säger: ”Ni syndare, se de rättfärdigas lön! Och ni mina återlösta, se de ogudaktigas lön!” Den ofantliga mängden får syn på den härliga skaran på stadens murar. Medan de betraktar deras glittrande, praktfulla kronor och ser deras strålande ansikten, som återspeglar Jesus, och sedan betraktar kungarnas Kung och herrarnas Herre i hans obeskrivliga härlighet och majestät, förlorar de modet. En känsla av den rikedom och härlighet, som de har förlorat, tränger sig nu på dem, och de inser att syndens lön är döden. Den heliga, lyckliga skaran, som de föraktat, ser de nu iklädd härlighet, ära, odödlighet och evigt liv, medan de själva står utanför staden tillsammans med allt som är lågt och avskyvärt.