Gud ville, att människorna skulle veta om Kristi ankomst till världen. Prästerna borde ha lärt folket att vänta på Frälsaren. Själva kände de dock inte till Hans ankomst.
Således skickade Gud änglar, som berättade för herdar att Kristus var född, och var de skulle hitta Honom.
Likadant var det, då Jesus bars fram i templet – där fanns det faktiskt de, som tog emot Honom som Frälsare. Gud hade bevarat Simeons och Hannas liv, så de fick den glädjefulla förmånen att vittna om, att Jesus var den utlovade Messias.
Gud ville, att både judar och andra skulle få veta om Kristi ankomst. I ett land långt borta i Östern fanns det vise män, som studerat förutskickelserna angående Messias, och som trodde att Han snart skulle komma.
Judarna kallade dessa män för hedningar; men de var inga avgudadyrkare. De var ärliga och uppriktiga personer, som ville veta sanningen och följa Guds vilja.
Gud ser till hjärtat, och Han visste att Han kunde lita på dessa män. Hellre skänka dem himmelens ljus, än de judiska prästerna, som var uppfyllda av själviskhet och stolthet.
De vise männen var vishetslärare. De hade studerat Guds händers verk i naturen, och lärt sig att älska Honom genom den. De hade studerat stjärnorna, och kände till deras rörelser.
De älskade att betrakta himlakropparnas marsch på natthimlen. Om de upptäckte en ny stjärna, hälsade de dess framträdande som en storslagen tilldragelse.
Den kväll, då änglarna besökte herdarna utanför Betlehem, hade de vise männen lagt märke till ett ovanligt ljus på himlen. Ljuset var den härlighet, som omgav änglaskaran.
Sedan änglaljuset avtagit, strålade det en ny stjärna på himlen, tyckte de vise männen. Genast tänkte de på profetian, där det står skrivet: ”En stjärna träder fram ur Jakob, en spira höjer sig ur Israel.” Fjärde Moseboken 24:17 (Svenska Folk-Bibeln 98). Var stjärnan ett tecken på, att Messias anlänt? De bestämde sig för att följa stjärnan, och se vart den skulle leda dem. Stjärnan ledde dem till Judéen. Men då de närmade sig Jerusalem, blev stjärnans ljus så svagt, att de inte längre kunde följa den.
I tron att judarna kunde visa dem raka vägen till Frälsaren, begav sig de vise männen till Jerusalem. Där frågade de: ”’Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna långt borta i östern och har kommit för att hylla honom.’
Kung Herodes blev djupt oroad av deras fråga, och hela Jerusalem började surra av rykten. Han kallade samman judarnas religiösa ledare och frågade dem: ’Har profeterna sagt var Messias ska födas?’ De svarade: ’Ja, i Betlehem. Så här skrev nämligen profeten Mika: ’Betlehem, du lilla stad, du är inte en betydelselös judisk ort, för från dig ska en härskare komma, och han ska regera över mitt folk Israel.’” Matteusevangeliet 2:2-6 (sista versen tillagd av översättaren för sammanhangets skull).
Herodes ville inte höras talas om en kung, som en dag kanske skulle inta hans tron. Därför bad han de vise männen om ett privat samtal. Han frågade dem, när de först sett stjärnan. Så sände han dem till Betlehem med orden: ”Res till Betlehem och leta efter barnet. Och när ni har funnit pojken, så kom tillbaka och tala om det för mig, så att jag också kan komma och hylla honom.’”
Då de vise männen hörde detta, fortsatte de sin resa. ”Och se, stjärnan som de hade sett gå upp gick nu före dem, tills den stannade över den plats där barnet var. (…) Och de gick in i huset och fick se barnet med Maria, dess mor. Då föll de ner och tillbad det, och de tog fram sina skatter och överlämnade gåvor till barnet: guld, rökelse och myrra.” Matteusevangeliet 2:9-11 (Svenska Folk-Bibeln 98).
De vise männen hade med sig det värdefullaste de ägde och gav det åt Frälsaren. Härigenom föregick de med gott exempel. Många skänker presenter till sina jordiska vänner, men har inga att ge åt den himmelske Vännen, som skänkt dem varje tänkbar välsignelse. Så här skulle vi inte göra! År Kristus borde vi ge det bästa alla våra tillhörigheter – tid, pengar och kärlek.
Vi kan skänka Honom gåvor, genom att stötta de fattiga och undervisa människor om Frälsaren. På så vis bidrar vi till, att frälsa dem, som Han dog för att rädda. Sådana gåvor välsignar Jesus.