Som barn levde Jesus i en liten bergsby. Han var Guds Son, och Han hade kunnat välja vilken plats som helst på Jorden som Sitt hem.
Han skulle ha hedrat vilken plats som helst. Dock sökte Han Sig inte till de rikas hem eller kungapalatsen. Han valde att vistas ibland Nasarets fattiga.
Jesus vill att de fattiga skall inse, att Han förstår deras utsatthet och prövningar. Han har uthärdat allt det, som de måste gå igenom. Han kan känna medlidande med dem och hjälpa dem.
Om Jesu tidiga år berättar Bibeln: ”Där växte barnet upp till en stark och duktig pojke, som blev känd för att vara ovanligt förståndig för sin ålder. Och Gud slösade sina välsignelser på honom.” ”Och Jesus växte i ålder och vishet, och både Gud och människor älskade honom.” Lukasevangeliet 2:40, 52.
Hans sinne var vaket och öppet. Han var snabbtänkt, och uppvisade en eftertänksamhet och klokhet överstigande Hans ålder. Ändå var Han okonstlad och som ett barn till sättet, och Han växte till i sinne och kropp så samma sätt som barn gör.
Dock liknade inte Jesus andra barn i allting. Han uppvisade alltid en behagfull och osjälvisk anda. Han var ständigt redo att tjäna andra. Han var tålmodig och höll sig till sanningen.
Trots att Han bestämt stod för det rätta, glömde Han aldrig att vara vänlig och artig mot alla. Hemma, ja överallt, var Han en glädjespridande solstråle.
Han var omtänksam och snäll mot de gamla och de fattiga, och Han visade vänlighet även mot de stumma djuren. Han drog Sig inte för att ömsint sköta om en liten skadad fågel, och allt levande kände sig gladare i Hans närvaro.
På Kristi tid ägnade judarna stor omsorg åt sina barns utbildning. Deras skolor samverkade med synagogorna, den tidens kyrkor, och lärarna kallades för rabbiner – personer, som ansågs väldigt lärda.
Jesus gick inte i de här skolorna, för de lärde ut mycket, som inte var sant. I stället för Guds Ord, studerades människors uttalanden. Ofta stred dessa mot det, som Gud lärt genom Sina profeter.
Genom Sin Helige Ande lärde Gud Själv Maria, hur hon skulle uppfostra Hans Son. Maria undervisade Jesus med hjälp av de Heliga Skrifterna, och Han lärde Sig Själv att läsa och studera.
Jesus var också väldigt förtjust i, att studera Guds vidunderliga skapelse, både himmel och Jord. I naturens bok såg Han träd och växter samt djur, liksom Solen och stjärnorna.
Dagligen betraktade Han dem, och försökte att dra lärdomar av detta och att förstå, hur allt hänger ihop.
Heliga änglar var med Honom, och hjälpte Honom att lära Sig om Gud genom insikterna om skapelsen. Samtidigt som Han växte till i längd och kraft, växte Han alltså även till i kunskap och visdom.
Varje barn kan vinna kunskaper som Jesus gjorde. Vi bör endast lägga ned vår studietid på att lära oss sanningen. Lögner och fabler skadar oss.
Endast sanningen har värde, och den kan vi lära oss från Guds Ord och Hans verk. När vi studerar detta, skall änglarna hjälpa oss till insikt.
Då skall vi upptäcka vår himmelske Faders visdom och godhet. Våra sinnen kommer att stärkas, våra hjärtan kommer att renas och vi kommer att bli mer lika Kristus.
Josef och Maria reste årligen till Jerusalem, för att fira Påskhögtiden. Då Jesus var tolv år gammal, lät de Honom följa med.
Resan var angenäm. Människorna färdades till fots, eller red på oxar eller åsnor, och färden tog flera dagar. Avståndet från Nasaret till Jerusalem är omkring 112 kilometer. Från alla delar av landet, ja, även från andra länder, kom det folk till högtiden, och grannar följdes vanligtvis åt, i en stor grupp.
Högtiden hölls vid slutet på mars eller i början på april. Då var det vår i Palestina, och hela landet sprakade av blomprakt och genljöd av fågelsång.
Under resan berättade föräldrarna för sina barn om allt det underbara, som Gud utfört för Israel i svunna tider. Och ofta sjöng de tillsammans några av Davids vackra psalmer.
På Kristi tid hade människorna blivit kalla och formella i sin dyrkan av Gud. De tänkte mera på sitt eget nöje, än på Hans godhet mot dem.
Men så här förhöll det sig inte med Jesus. Han älskade att tänka på Gud. Då Han kom till templet, betraktade Han prästernas verksamhet. Han böjde knä med de andra besökarna för att be, och Han stämde in i lovsångerna.
Varje morgon och afton offrades ett lamm på altaret. Det skulle vara en bild på Frälsarens död. Då barnet Jesus såg på det oskyldiga offret, lärde den Helige Ande Honom dess innebörd. Han insåg att Han Själv, som Guds Lamm, måste dö för människornas synder.
Med dessa tankar i sinnet, ville Jesus vara för Sig Själv. Alltså höll Han Sig inte till Sina föräldrar i templet, och då de begav sig hemåt, var Han ej med dem.
I ett rum anslutet till templet fanns det en skola, där rabbinerna undervisade. Efter ett tag förflyttade Sig barnet Jesus dit. Han satt med de andra ungdomarna vid de stora lärarnas fötter, och lyssnade till deras ord.
Judarna närde många missuppfattningar angående Messias. Detta visste Jesus om, men Han sade inte emot de lärda herrarna. Som om Han önskat undervisning, ställde Han frågor beträffande profeternas uttalanden.
I det femtiotredje kapitlet i Jesaja talas det om Frälsarens död. Jesus läste upp kapitlet, och frågade om dess innebörd.
Rabbinerna kunde inte svara. De började att ställa frågor till Jesus, och förvånades över Hans kunskap om Skrifterna.
De såg, att Han förstod Bibeln långt bättre, än de själva gjorde. De såg, att deras undervisning var fel, men de var inte villiga att tänka om.
Nå, Jesus var så återhållsam och ödmjuk, att de inte blev arga på Honom. De ville ha Honom som elev, och lära Honom att förklara Bibeln som de gjorde.
Då Josef och Maria lämnade Jerusalem för att resa hem igen, märkte de inte att Jesus dröjt Sig kvar. De trodde, att Han var med några av deras vänner i resesällskapet.
Men då de stannade för att slå läger inför natten, saknade de Hans hjälpsamhet. De letade förgäves efter Honom i hela resesällskapet.
Josef och Maria blev väldigt rädda. De drog sig till minnes, hur Herodes sökt att döda Jesus då Han var ett spädbarn, och nu fruktade de att något hemskt hade hänt Honom.
Med sorgsna hjärtan hastade de åter till Jerusalem; men först på den tredje dagen fann de Honom.
Stor glädje fyllde deras hjärtan, då de återsåg Honom. Ändå menade Maria, att Han skulle bannas för att Han lämnat dem.
”’Pojke’, sade hans mor till honom, ’varför har du gjort så här mot oss? Din far och jag har varit alldeles uppskrämda och sökt efter dig överallt.’
’Men varför behövde ni söka efter mig?’ frågade han. ’Förstod ni inte att jag skulle vara här i templet, i min fars hus?’” Lukasevangeliet 2:48, 49.
Medan Han yttrade de här orden, pekade Jesus uppåt. Från Hans ansikte strålade ett ljus, som de förundrade sig över. Jesus visste, att Han var Guds Son, och Han hade utfört det arbete, som Fadern sänt Honom till Jorden att göra.
Maria glömde aldrig dessa ord. Allt eftersom åren gick, förstod hon allt bättre deras fantastiska innebörd.
Josef och Maria älskade Jesus, men de hade vårdslöst förlorat Honom ur sikte. De hade glömt bort uppdraget de fått från Gud. Genom en dags försummelse förlorade de kontakten med Jesus.
På samma sätt bryter många i dag förbindelsen med Jesus. När vi inte älskar att tänka på Honom, eller att be till Honom; när vi talar tomma, ovänliga eller elaka ord, stöter vi bort Jesus ifrån oss. Utan Honom, blir vi ensamma och ledsna.
Men om vi verkligen önskar Hans närvaro, kommer Han alltid att vara med oss. Frälsaren älskar att stanna kvar hos dem, som söker Hans närvaro och delaktighet. Då kan Han lysa upp det fattigaste hem, och glädja den mest anspråkslöse.
Fastän Han visste, att Han var Guds Son, följde Jesus Josef och Maria hem till Nasaret. Tills Han var trettio år gammal, ”lydde” Han dem. Lukasevangeliet 2:51.
Han, som varit himmelens Befälhavare, var på Jorden en kärleksfull och lydaktig Son. De storslagna förhållanden, som klarnat för Honom genom tempeltjänsten, gömde Han i Sitt hjärta. Han inväntade Guds tidpunkt, för att inleda den verksamhet, som tilldelats Honom.
Jesus levde i ett fattigt jordbrukarhem. Troget och glatt bidrog Han till familjens uppehälle. Så snart som Han var nog gammal, lärde Han Sig ett yrke, och arbetade med Josef i snickeriet.
I enkla arbetarkläder gick Han längs gatorna i den lilla staden, på väg till och från arbetet. Han använde aldrig Sin gudomliga kraft, för att göra livet bekvämare för Sig Själv.
I det att Jesus arbetade som barn och ungdom, blev Han stark till kropp och själ. Han försökte att använda alla Sina krafter så, att de skulle bibehållas. Härigenom skulle Han kunna uträtta bästa möjliga arbete inom varje område.
Allt Han gjorde, uträttade Han väl. Han sökte att vara fullkomlig till och med i hanteringen av Sina verktyg. Genom Sitt goda föredöme har Han lärt oss, att vi skall vara flitiga, att vi skall utföra vårt arbete noggrant och väl, och att sådant arbete är hedersamt.
Alla bör skaffa sig ett arbete, som är till nytta för dem själva och andra.
Gud har gett oss arbetet som en välsignelse, och det gläder Honom, när barn glatt deltar i hushållets göromål och därmed avlastar sina föräldrar. Sådana barn blir en välsignelse för samhället, sedan de lämnat hemmet.
De unga, som söker att glädja Gud i allt det de gör, och som gör det rätta därför att det är det rätta, blir värdefulla samhällsmedborgare. Genom att vara trofasta under enkla förhållanden, gör de sig passande för finare anställningar.