Guds folk har alltför lite utvecklat konsten att umgås på ett kristet sätt. Denna del av uppfostran borde inte försummas eller glömmas bort i våra skolor. {MYP 405.1}
Eleverna borde lära sig att de inte är fritt svävande atomer, som inte är beroende av någonting, men att var och en av dem är som en tråd i ett tygstycke, som skall förenas med andra trådar och bilda ett mönster. Ingenstans kan denna undervisning praktiseras mer effektivt än på skolhemmet, på internatet. Här är eleverna dagligen omgivna av tillfällen att utveckla den sociala delen av sin karaktär. Om de tar vara på dessa tillfällen kommer de att få mycket god hjälp att utveckla sin förmåga att umgås med andra. Det står i deras egen makt att använda sin tid och sina tillfällen på ett sådant sätt att de kan utveckla en karaktär som kommer att göra dem lyckliga och användbara. De som stänger in sig och isolerar sig, och som inte är villiga att vara till hands för att bli till välsignelse genom att visa vänskap, går själva miste om många välsignelser. Det är nämligen genom den ömsesidiga kontakten med andra som sinnet slipas och förfinas. Genom socialt umgänge gör man bekantskaper och knyter vänskapsband. Följden blir den, att hjärtan förenas och att det skapas en kärlekens atmosfär, som himmelen finner behag i.
De som har smakat Jesu kärlek borde särskilt utveckla sina sociala förmågor, för på det sättet kan de vinna själar för Frälsaren. Kristus får inte gömmas undan och stängas inne som en efterlängtad skatt, helig och ljuvlig - en skatt som bara de själva har rätt att glädja sig över. De ska inte heller visa Jesu kärlek enbart mot dem som de tycker om. Eleverna måste få lära sig att de är kristuslika, när de visar vänligt intresse för dem som har det största behovet, även om dessa kanske inte är deras utvalda vänner. Vid alla tider och på alla platser visade Jesus ett kärleksfullt intresse för den mänskliga familjen och det lyste om Honom av glad fromhet. Eleverna borde lära sig att följa i Hans fotspår. De borde lära sig att visa kristet intresse och medlidade, en kristuslik kärlek till sina unga kamrater, och ivrigt försöka leda dem till Jesus. Han borde vara som ett källsprång till evigt liv i deras hjärtan, som det väller strömmar av levande vatten från. Det friskar upp alla som de kommer i kontakt med.
Det är denna villiga och kärleksfulla tjänst för dem som är i nöd som Gud anser värdefull. På det sättet kan eleverna, också under den tid då de går i skolan, vara levande missionärer för Gud. Det kan de, om de är trofasta mot den tro de bekänner. Allt detta kommer att ta tid, men den tid som går åt är väl använd, eftersom eleven lär sig hur han ska framställa den kristna tron för världen. {MYP 406.1}
Jesus vägrade inte att vara tillsammans med andra och umgås med dem på ett vänligt sätt. När han blev inbjuden på en fest hos en farisé eller en publikan tog Han emot inbjudan. Sådana gånger var varje ord Han yttrade en doft av liv, som förde liv med sig till Hans åhörare. Han tog tillfället då man satt vid middagsbordet, och använde tiden till att dela med sig av många värdefulla lärdomar, som var avpassade efter deras behov. Jesus undervisade på det sättet sina lärjungar om hur de skulle uppföra sig, när de var hos andra, antingen de var religiösa eller inte. - Testimonies for the Church, band 6, s 172,173