Många har ingått äktenskap utan att ha förvärvat egendom och utan att ha fått något arv. De ägde inte fysisk styrka eller psykiska krafter till att skaffa sig egendom. Det är just sådana som har haft bråttom att gifta sig och som har påtagit sig ansvar som de inte riktigt har förstått. De hade inte ädla, upphöjda känslor och inget klart begrepp om en makes och fars plikter, och vad det kunde komma att kosta att sörja för en familjs behov. De visade inte mer anständighet, när det gällde tillökningen i deras familjer, än vad som kännetecknade deras affärstransaktioner.... {MYP 461.1}
Äktenskapet blev planlagt i himlen. Tanken var att det skulle bli till välsignelse för människan, men så som man i allmänhet lever i äktenskapet har det blivit till en förfärlig förbannelse. Äktenskapet har missbrukats. De flesta som har gift sig har handlat som om de haft en enda fråga i tankarna, som om det vore det enda de borde tänka på. Det är frågan om de älskar varandra. De borde emellertid inse, att det ansvar de tar på sig i äktenskapet går längre än så. De borde tänka på, om barnen kommer att bli fysiskt friska och utveckla psykisk och moralisk styrka, men få har drivits av höga motiv. Få har haft överväganden, som man inte så lätt kan kasta av sig – att samhället ställer krav på dem. De har inte tänkt grundligt över det inflytande deras familj skulle kunna få. Det är ett inflytande, som antingen bygger upp eller river ner. - A Solemn Appea l , s 63,64