Ingen som fruktar Gud kan utan risk ingå förbindelse med en som inte fruktar Honom. “Vandrar två tillsammans utan att de kommit överens om det?” Amos 3:3 Ett rikt och lyckligt äktenskap är beroende av att båda parter är eniga. Mellan den troende och den icke troende är det emellertid grundläggande skillnader i smak, i lust, benägenhet och i avsikter. De tjänar varsin herre och dessa två herrar stämmer inte överens. Hur rena och riktiga den enes principer än är, kommer inflytandet från en make som inte tror att alltid ha en tendens till att leda bort från Gud. {MYP 464.1}
Det är viktigt, att den som blir omvänd efter giftermålet, är trofast i äktenskapet. Då har han en ännu starkare förpliktelse att hålla fast vid sin livskamrat, hur stor skillnaden än är i fråga om tro och religiös uppfattning. Ändå bör man sätta Guds krav högre än varje jordisk förbindelse, även om följden blir prövningar och förföljelse. När en kärlekens och mildhetens ande förenas med trohet, kan det medverka till att den som inte tror blir vunnen för Kristus. Men Bibeln förbjuder att kristna gifter sig med ogudaktiga. Herrens order lyder: “Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror.” 2 Kor 6:14
Att Isak fick ärva löftena till Abraham var en stor ära som Gud gav honom. Genom dessa löften skulle hela världen få välsignelse. Ändå böjde han sig för sin fars omdöme, då denne bestämde att hans erfarne och gudfruktige tjänare skulle välja hustru åt honom. Isak var då 40 år gammal. Vad det äktenskapet förde med sig vittnar Skriften om. Den ger en ömsint och vacker bild av huslig lycka. “Sedan förde Isak in henne i sin mor Saras tält, och han tog Rebecka till sig. Hon blev hans hustru och han hade henne kär. Så blev Isak tröstad i sorgen efter sin mor.” 1 Mos 24:67
Vilken kontrast är det inte mellan Isaks handlingssätt och det som är vanligt bland vår tids ungdomar, också bland bekännande kristna! De unga tycker alltför ofta, att det är deras ensak att avgöra vem de ska ge sin kärlek åt. Det är något som varken Gud eller deras föräldrar ska få kontrollera, inte på något vis. Långt innan de har mognat till vuxna män och kvinnor anser de, att de har tillräcklig förmåga att välja själva utan hjälp av föräldrarna. Några få år i äktenskapet är vanligtvis nog för att de ska förstå att de har tagit fel, men då är det ofta för sent att hindra de olyckliga följderna. De gjorde ett förhastat val, därför att de varken hade visdom eller självbehärskning. Som följd av det blev äktenskapet en belastning och det blev bara värre, tills förhållandet mellan dem upplevdes som ett skavande ok. Så trampas mångas livslycka sönder och hoppet om evigt liv ligger också i spillror. {MYP 465.1}
Om det är någon fråga som man borde överväga noga är det äktenskapsfrågan. Man borde söka råd hos äldre och mer erfarna personer. Om det någonsin finns behov för Bibelns råd, om man någonsin bör söka Guds ledning i bön, är det innan man tar det steg, som binder samman två personer för livet.
Föräldrar borde aldrig glömma sitt eget ansvar för barnens framtida lycka. Att Isak fogade sig i sin fars beslut var resultatet av en fostran som hade lärt honom att älska ett liv i lydnad. Samtidigt som Abraham krävde att hans barn skulle respektera föräldrarnas auktoritet, använde han inte sin makt på ett själviskt eller godtyckligt sätt. Detta vittnade hans dagliga liv om. Hans myndighet var grundad på kärlek och hade deras välgång och lycka i sikte.
Fäder och mödrar borde känna att de har en plikt att leda de ungas tillgivenhet, så att deras varma känslor kan omfatta dem som kommer att vara lämpliga vänner. Föräldrarna borde känna att det är deras plikt, att forma barnens karaktärer från deras tidigaste år, så att de blir rena och ädla och dras till det som är gott och sant. De kan åstadkomma det genom sin undervisning och sitt exempel med hjälp av Guds nåd. De som är lika varandra dras till varandra och uppskattar samma saker. [Lika barn leker bäst, säger ett svenskt ordspråk.] Måtte kärleken till det som är sant och gott och rent tidigt planteras i själen. Då kommer de unga att vilja vara tillsammans med dem som äger dessa egenskaper... {MYP 466.1}
Sann kärlek är en hög och helig princip. Till sin karaktär är den helt olik den kärlek, som väcks av en impuls och som plötsligt dör när den blir satt på ett svårt prov. Det är genom att trofast fullgöra sina plikter i föräldrahemmet, som de unga ska förbereda sig för sina egna hem. Låt dem få praktisera självförnekelse där och visa vänlighet, hövlighet och kristen medkänsla. På det sättet kommer kärleken att hållas varm i hjärtat. Den unge man, som lämnar ett sådant hem för att bli familjeöverhuvud i sitt eget hem, kommer att veta hur han ska göra henne lycklig, som han har valt till sin livskamrat. Då kommer giftermålet inte att vara slutet på kärleken utan bara en början. - Patriarchs and Prophets, s 174-176