Många av de unga har inte en fast princip att tjäna Gud. De sjunker ihop så snart det kommer ett moln på deras himmel och har ingen styrka att hålla ut. De växer inte i nåden. Det ser ut som om de håller Guds bud, men de underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. Deras köttsliga hjärtan måste förändras. De måste se helighetens skönhet. Då kommer de att trängta efter den, som hjorten trängtar efter vattenbäckar. Då kommer de att älska Gud och Hans lag. Då kommer Jesu ok att vara milt och Hans börda lätt. {MYP 102.1}
Om ni går dit Herren befaller er, kära ungdomar, ska ni inte förvänta att den stigen ni går på alltid för till yttre fred och välstånd. Den stigen som för till evig dag är inte den lättaste att färdas på. Ibland verkar den mörk och full av törne, men ni har en försäkran om att Guds eviga armar omsluter er för att beskydda er mot det onda. Han önskar att ni ska visa uppriktig tro på Honom och lära er att lita på Honom i skugga lika väl som i solsken.
En levande tro
Jesu efterföljare måste ha tro i sina hjärtan, en tro som förblir där. Utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Tron är den hand som griper tag i obegränsad hjälp. Den är det medel som gör det möjligt för det nya hjärtat att slå i takt med Jesu hjärta.
När örnen anstränger sig för att nå sitt rede, slår stormen ofta ner den i de trånga bergspassen. De mörka, vreda molnmassorna breder ut sig mellan örnhonan och de soliga höjderna där hon har sitt rede. En stund verkar hon förvirrad och flyger hit och dit. Hon slår med sina starka vingar som om hon ville driva bort de täta skyarna. Hon väcker upp duvorna i bergsklyftorna med sina vilda skrik och gör misslyckade försök att finna en väg ut ur fängelset. Till slut kastar hon sig uppåt, in i mörkret och ger ifrån sig ett gällt triumferande skrik, då hon i nästa ögonblick kommer upp i stillheten och solskenet. Mörkret och stormen är under henne och himlens ljus omger henne. Hon slår sig ner i sitt bo på den höga klippan och är belåten. Genom mörkret nådde hon fram till ljuset. Det var inte utan ansträngning, men hon fick sin belöning, då hon nådde det som han sökte efter.
Detta är den enda kurs, som vi som Jesu efterföljare kan följa. Vi måste utöva den levande tro, som tränger igenom molnen. De är som en tjock mur som skiljer oss från himlens ljus. Det finns höjder av ljus som vi ska nå upp till. Där är allt frid och glädje i den Helige Ande. {MYP 103.1}
En livslång strid
Har du någonsin sett en hök förfölja en skygg duva? Instinkten har lärt duvan att höken måste flyga högre än sitt offer för att kunna gripa sitt byte. Därför stiger duvan högre och högre upp i himmelens blåa kupol, hela tiden förföljd av höken som försöker att få ett övertag. Men förgäves. Duvan är säker så länge den inte tillåter någonting att stanna upp flykten och dra ner den mot jorden. Men om den bara dröjer och flyger lägre, kommer den vaksamme fienden att slå ned på sitt offer. Om och om igen har vi iakttagit denna scen med nästan andlöst intresse och vi känner starkt för den lilla duvan. Så ledsna vi skulle ha känt oss, om den hade blivit ett byte för den grymma höken!
Framför oss har vi en kamp att kämpa - en livslång strid mot Satan och hans förförande frestelser. Fienden kommer att använda sig av alla argument, alla bedrägerier, för att snärja själen. För att vinna livets krona måste vi anstränga oss allvarligt och ihärdigt. Vi får inte lägga av oss rustningen eller lämna slagfältet förrän vi har vunnit seger och kan triumfera i vår Frälsare. Så länge som vi fortsätter att hålla våra ögon fästa på vår tros upphovsman och fulländare kan vi vara trygga. Se Hebr 12:2 Vår kärlek måste vara fäst vid de himmelska tingen och inte vid det jordiska. Genom tron måste vi stiga högre och högre genom att tillägna oss Hans älskvärda drag. Genom att dagligen se på Hans enastående skönhet och behag måste vi växa och bli alltmer lika hans härliga bild. På det sättet kan vi ha gemenskap med himlen och när vi lever i den gemenskapen kan inte Satan fånga oss i sitt garn. {MYP 104.1} - Youth’s Instructor, den 12 maj 1898