Både vid offentlig och enskild tillbedjan är det vår förmån att böja knä inför Herren, när vi ber till Honom. Jesus, som är vårt exempel, ”föll på knä och bad”. Se Luk 22:41. Det berättas också om Hans lärjungar att de föll på knä och bad. Se Apg 9:40; 20:36; 21:5. Paulus säger: ”Därför böjer jag mina knän för Fadern.” Ef 3:14. Esra böjde knä, när han bekände Israels synder inför Gud. Esra 9:5 Daniel “ föll.. ner på sina knän tre gånger om dagen, bad och tackade sin Gud”. Dan 6:11 {MYP 251.1}
Sann vördnad för Gud får vi, när vi erkänner Hans oändliga storhet och förstår att Han är närvarande. Varje hjärta borde påverkas på djupet av denna förimmelse av den Osynlige. Stunden då vi ber är helig och platsen där vi ber är helig, eftersom Gud är där. När vi med vår ställning och vårt uppförande visar vördnad, kommer känslan som har väckt vördnaden till liv att fördjupas. “Hans namn är heligt och inger fruktan”, säger psalmisten. Ps 111:9 Änglarna skyler sitt ansikte, då de uttalar Hans namn. Med vilken vördnad borde då inte vi, som är fallna och syndiga, ta det namnet på våra läppar!
Det vore bra om både gamla och unga tänkte på de orden i Skriften, som visar hur man borde betrakta den plats, som kännetecknas av Guds närvaro. ”Ta av dig dina skor, du står på helig mark”, sa Han till Moses vid den brinnande busken. 2 Mos 3:5 (Bibel 2000). Jakob utropade efter att ha sett änglarna i en syn: ”Herren är på denna plats, och jag visste det inte ... “ 1 Mos 28:16 (Bibel 2000) - Gospel Workers, s 178,179