Föräldraansvaret. – Det vilar ett ansvar på föräldrarna, som inte kan överlämnas till andra. Så länge de lever är de ansvariga inför Gud... Alla föräldrar, som sätter sin tillit till Guds ord och förstår i vilken grad barnens karaktärsutveckling beror på dem, kommer att satsa allt på att leva så, att barnen tryggt kan efterlikna dem.
Fadern och modern är ansvariga för barnets trivsel, för dess fysiska och andliga tillstånd och för utvecklingen av en karaktär efter Guds vilja. Ingen annan kan ta på sig detta. När vi blir föräldrar, är det vår plikt att samarbeta med Gud för att lära barnen fasta och sunda principer.
Hur tragiskt är det inte, att många föräldrar har dragit sig undan det ansvar, som Gud gett dem för barnen och överlämnat det till främmande. De är villiga att låta andra ta sig an barnen och överlämnar sina plikter till dem.
Många, som klagar över sina barns egensinne, har ingen annan än sig själva att klandra. Om de ville söka råd i Bibeln, skulle de snart inse, vad Gud förväntar Sig av dem som föräldrar och uppfostrare. Det är på tiden att på nytt ta upp de plikter, som så länge har försummats. De behöver ödmjuka sig inför Gud och ångra, att de har försummat att följa Hans riktlinjer i uppfostran av barnen. De måste ändra kurs och följa Bibelns råd helt och fullt.
Församlingen kan inte ensam uppfostra barnen. - Om bara barnen och de unga ville ge sitt hjärta till Jesus! Vilken mäktig här skulle då inte ställas upp för att vinna andra för rättfärdighetens principer! Arbetet med att uppfostra barnen som Kristi efterföljare borde aldrig överlämnas till församlingen ensam.
Inte heller predikanten. - Ni lägger ett alltför stort ansvar på predikanten, när ni kräver att han skall ansvara för barnens andliga tillstånd, samtidigt som ni inte inser era egna pliker som föräldrar och uppfostrare... Era söner och döttrar blir förda på avvägar på grund av ert eget dåliga exempel och era slappa levnadsregler. Men trots den bristfälliga uppfostran i hemmet förväntar ni er, att predikanten skall motverka det dagliga inflytande, som ni har över era barn och utföra ett under genom att lära dem dygd och fromhet.
När predikanten har gjort allt, som står i hans makt att göra för församlingen genom trogna och uppriktiga varningar, genom tålmodiga tillrättavisningar och uthålliga böner för att vinna tillbaka det förlorade och trots detta inte har lyckats, är det många föräldrar som klandrar honom, för att deras barn inte har blivit omvända. Oftast är deras egna försummelser skuld till detta. Ansvaret vilar på föräldrarna. Är de villiga att ta på sig den uppgift, som Gud har anförtrott dem, och utföra den i uppriktighet och tro? Vill de fortsätta framåt och uppåt och arbeta tåligt och samvetsgrant för att Guds syfte med deras liv skall uppfyllas? Vill de uppmuntra sina barn att efterlikna dem?
Är det inte alltför många föräldrar, som överlämnar sitt ansvar till andra? Många har den uppfattningen, att predikanten skall överta deras plikter och uppfostra deras barn, så att Gud kan sätta Sitt insegel på dem.
Inte heller sabbatsskolan. - Det är föräldrarnas privilegium att hjälpa sina barn att få den kunskap, som de skall ta med sig ut i livet. Men av en eller annan orsak tycker många föräldrar inte om att ge sina barn andlig undervisning. De överlämnar åt barnen att i sabbatsskolan inhämta den kunskap, som de skulle meddela när det gäller deras ansvar inför Gud. Sådana föräldrar behöver inse, att Gud vill att de skall undervisa, uppfostra och öva sina barn och alltid hålla i minnet detta faktum, att det är de som formar karaktärer för det nuvarande och det kommande livet.
Lita inte på att lärarna i sabbatsskolan gör det arbete, som ni skulle ha gjort om den väg de skall gå. Sabbatsskolan är till stor välsignelse och till ovärderlig hjälp för föräldrarna, men den kan aldrig ersätta deras plats. Gud har bett alla föräldrar leda sina barn till Jesus och lära dem att be och lita på Hans ord.
I uppfostran av era barn får ni inte lägga Bibelns stora sanningar åt sidan och lita på att sabbatsskolan kommer att utföra de plikter, som ni försummar. Bibeln är inte för helig och upphöjd för att användas dagligen. Ordets sanningar skall ge vägledning just i det vardagliga livets små saker. Om vi dagligen betraktar dem, kommer de att lysa upp vårt vanliga liv och förse oss med skäl till att lyda och arbeta för att forma en rakryggad karaktär.