Satan försöker att förstöra äktenskapet. - Satan arbetade (under tiden före syndafloden) målmedvetet på att bryta ned äktenskapet genom att försvaga dess förpliktelser och dess helighet. Han visste, att Han på detta sätt kunde utplåna bilden av Gud i människan och öppna slussarna för synd och elände.
Satan känner människohjärtat och vet vad Han har att arbeta med. Han känner till det, därför att Han i tusentals år har studerat de svagaste punkterna i varje karaktär, med hatets och fientlighetens grundlighet. Han angriper oss, där vi är svagast. Ned genom alla de generationer, som han har levt på jorden, har han som regel klarat av att besegra de starkaste män. Han övervann härskarna i Israel på samma sätt som han segrade vid Baal-Peor. Historien är en tragisk berättelse om otaliga människor, som har lidit skeppsbrott och ödelagt sin karaktär därför att de har gett efter för sinnliga lustar.
Israels tragedi. - Det var på grund av lössläppthet som Gud var tvungen att straffa Israel. Baal-Peor var inte ett engångstillfälle. Det fanns alltid kvinnor som var fräcka och djärva nog att fånga svaga män i sitt garn. Trots de stränga straff, som väntade syndarna i Israel, upprepades samma förbrytelse gång på gång. Satan var intensivt sysselsatt med att fullständigt utplåna Israel.
Hebréernas lastbara utövningar medförde långt mer katastrofala konsekvenser för landet än alla Bileams förbannelser och alla de krig, som utkämpades mot länderna runt omkring. De gick miste om gemenskapen med Gud och hade inte längre något beskydd. Gud vände Sig mot dem och blev deras fiende. Det var så många ur folket och bland ledarna, som gjorde sig skyldiga till tygellöshet och omoral, att det blev en nationell synd. Guds vrede var vänd mot hela folket.
Historien upprepar sig. – Även före slutet på denna världs historia kommer Satan att arbeta med all sin kraft för att leda människorna ut i samma synder, som han fick det judiska folket att begå strax innan de skulle gå över gränsen till det utlovade landet. Han kommer att lägga snaror för dem som håller Guds bud och som nästan har kommit till gränsen av det himmelska Kanaan. Med all sin makt kommer han att försöka fånga och nedvärdera dem som kallar sig Guds barn och han kommer att angripa dem på deras svagaste punkter.
De, som inte med andlig kraft har lärt sig behärska sina lägre begär utan har tillåtit sig att i sina hjärtan uppehålla sig vid de sinnliga lustarna och allt som är lågt och uselt och som har gett efter för själviska behov, kommer troligen att bli ett lätt byte för Satan. Han är fast besluten, att övervinna dem och förorena deras sinnen med tygellöshet. Han tar inte speciellt sikte på de mindre viktiga punkterna. I stället använder han alla tänkbara medel för att tilldra sig uppmärksamheten och förblindar människorna, så att de tar sig friheter som Guds lag förbjuder. Ofta gör han de hårdaste utfall mot personer i ansvarsfulla ställningar som framhåller kraven i Guds lag och försvarar den med många argument mot Satans angrepp. Mot sådana sätter han in alla helvetets krafter för att besegra dem där de är svagast, ty den som överträder ett bud är skyldig till allt. Därmed har han fått makt över hela människan.
Ödeläggelsen omfattar hela människan. Hennes andliga, mentala, moraliska och fysiska krafter bryts ned. Om offret har undervisat om rättfärdighet och haft stor insikt i sanningen och om Gud har använt henne till att främja sin sak i världen, har Satan desto större anlednng att jubla. Vilken seger har han icke vunnit! Hur djupt har inte Gud blivit vanärad.
Omoralen sprider sig i dag. - Jag har fått se en skrämmande bild av tillståndet i världen i dag. Överallt florerar omoralen. Bristen på självkontroll är den mest utbredda synden i dagens samhälle. Aldrig har lasten upplyft sitt avskyvärda huvud så djärvt som i vår tid. Människorna tycks vara fullständigt känslokalla. De som älskar renhet och sann godhet håller på att mista modet på grund av den fräckhet och kraft som omoralen framträder med och den otroliga utbredning som lasterna har fått.
Det är inte bara de icke - troende och de som hånar Gud, som har fallit offer för synd. Jag skulle önska att det var fallet. Men bilden ser helt annorlunda ut. Många av dem som bekänner sig till att vara Kristi efterföljare, är också skyldiga. Till och med somliga av dem, som hävdar att de väntar på Hans tillkommelse, är lika litet beredda för denna händelse som Satan själv. De renar sig inte från all synd. De har under så lång tid varit slavar under sina egna begär, att det har blivit naturligt för dem att ha orena tankar och korrumperade föreställningar. Det är lika omöjligt att få deras sinnen att uppehålla sig vid det som är rent och heligt, som det skulle vara att vända på Niagarafallet och låta vattnet flyta uppför fallet...
Varje kristen måste lära sig att styra sina begär och att inrätta livet efter rätta principer. Om vi inte är villiga att göra det, är vi inte heller värdiga att kalla oss kristna.
Älskogssjuk sentimentalitet är utbredd. Gifta män får uppmärksamhet från både gifta och ogifta kvinnor. Kvinnorna låter sig charmas och förlorar både fattning och förnuft och sin andliga omdömesförmåga. De ger efter för det som Guds ord fördömer allra starkast och som Guds Ande ständigt på nytt har utpekat som synd. De lider inte brist på tydliga varningar och tillrättavisningar. Ändå följer de samma kurs som så många andra har gjort före dem. Det är en farlig lek de ger sig in på. Satan står färdig att leda dem i fördärvet. Han äventyrar Guds sak och arbetar på att korsfästa Guds Son på nytt och att vanära Honom.
Syndiga vanor, längtan efter nöjen och allmän okunskap bryter ned kropp och själ och fyller världen med moralisk spetälska. En dödlig moralisk lepra tillintetgör tusentals och tiotusentals. Vad skall vi göra för att rädda vår ungdom? Det är inte så mycket vi kan göra. Men Gud lever och regerar och Han kan göra mycket.
Guds folk måste skilja sig från världen. - Det frihetsbegrepp som råder i dessa avfallstider får aldrig prägla Kristi efterföljare. Den form av intimitet, som mer och mer griper omkring sig, hör inte hemma bland kristna, som skall förbereda sig för att uppnå odödlighet.
Lössläppthet, orenhet, äktenskapsbrott, förbrytelser, ja, till och med mord är drag som hör med till ordningen för dagen bland dem som känner sanningen, men ändå vägrar att inrätta sina liv efter bibliska principer. Därför är det så viktigt, att de som kallar sig Kristi efterföljare och som har gemenskap med Gud och Hans heliga änglar, visar världen en bättre och renare väg. Hur viktigt är det inte, att de genom sin kyskhet och dygd står i skarp kontrast till dem som låter sig behärskas av djuriska lidelser!
Ständigt större faror. - I vår urartade tid finns det många människor, som är så förblindade av syndens bedrägeri att de väljer att leva ett tygellöst liv, därför att det tilltalar deras orena och syndiga benägenheter. I stället för att se in i Guds lags spegel och inrätta livet och forma karaktären efter Guds mönster, låter de Satan upprätthålla sina normer i deras sinnen. Syndiga människor finner det lättare att misstolka Bibeln, så att den förefaller dem att ge stöd för deras hållning, än att de vänder sig bort från orenhet och synd och blir rena i sina tankar och i sin livsföring.
Det finns långt fler sådana människor än vi vanligen föreställer oss och när vi närmar oss tidens slut, kommer de snabbt att växa i antal. När Satan med sin förtrollande makt behärskar en människa, glöms Gud bort. Den människa som är fylld av skrupelfria avsikter höjs till skyarna. Hemliga utsvävningar äger rum i dessa bedragna människors liv som om det var en dygd. Detta är en underlig form av magi... Det finns alltid en magisk kraft i irrläror och lastbarhet. Sinnet blir så vilsefört, att det inte förmår resonera klarsynt utan en livslögn leder det ständigt allt längre bort från renhet. Den andliga synförmågan blir suddig och personer med en hittills ofördärvad moral blir förvirrade av den vilseledande spetsfundigheten hos dessa ombud för Satan, som gör anspråk på att vara ljusets budbärare. Det är självbedrägeriet som ger dessa ombud kraft. Om de skulle vara djärva nog att framträda öppet och tala om sina avsikter klart och tydligt, skulle de utan ett ögonblicks tvekan tillbakavisas. De arbetar emellertid först för att väcka sympati och göra människor till sina förtrogna genom att framställa sig själva som heliga, självuppoffrande människor i Guds tjänst. Som Hans speciella budbärare börjar de sedan sitt listiga verk att dra själar bort från rättskaffenhetens väg genom att göra Guds lag om intet.
Både män och kvinnor måste leva ett oklanderligt liv. - Människosinnet svänger inte på ett ögonblick över från renhet och helighet till omoral, synd och brottslighet. Det tar tid att återskapa människan till Guds avbild, men det tar också tid att sänka den som har skapats till Guds avbild, ned till ett hänsynslöst, sataniskt plan. Vi förvandlas genom det, som vi riktar vår uppmärksamhet emot. Trots att vi har skapats till Guds avbild, kan vi lära sinnet att njuta av den synd vi en gång avskydde. Vi glömmer att vaka och be och underlåter att hålla vakt vid sinnets fästningsverk, hjärtat, och dras in i synd och brott. Vårt tankeliv förnedras och det är omöjligt att lyfta det upp ur förnedringen, så länge vi tillåter den mänskliga naturens starka lidelser att förslava förståndets och samvetets krafter. Vi måste hela tiden föra krig mot vår syndiga natur. Gud kommer att hjälpa oss och lyfta oss upp genom Sin nåd. Han kommer ständigt att försöka vända vårt sinne uppåt och lära oss att tänka på rena och heliga ting. Ingen, vare sig ung eller gammal, kan vara trygg om han inte har en stark känsla av sitt behov av att be Gud om råd för vartenda steg han tar. Bara den som har en nära förbindelse med Gud, kommer att se på människor så som Han gör. Bara de kommer att uppskatta det rena och goda, det enkla och kravlösa. Vi måste hålla vakt vid vårt hjärta på samma sätt som Josef. Frestelsen till att avvika från sanning och renhet måste vi möta med ett beslutsamt svar. ”Hur skulle jag då kunna göra så mycket ont och synda mot Gud?" Inte heller den största frestelse kan ursäkta synd. Oavsett hur hårt vi blir pressade är synden alltid vår egen handling. Svårigheterna har sina rötter i vårt opånyttfödda hjärta.
Vi lever i en farlig tid. Skall inte vi, som vill leva i lydnad mot Guds bud, lägga bort all synd och orätt och allt som är onaturligt? Bör inte alla kvinnor som bekänner sig till sanningen vara ytterst noga med hur de uppför sig, för att inte den minsta lilla uppmuntran skall ges åt oberättigad förtrogenhet? De kan stänga många dörrar till frestelser, om de alltid är villiga att iaktta sträng tillbakadragenhet och anständighet.
Kvinnor måste upprätthålla en hög moralisk standard. - Det är med sorg i hjärtat jag måste erkänna att kvinnorna i våra dagar, både gifta och ogifta, alltför ofta underlåter att visa den tillbakadragenhet de borde ha. De uppför sig som kurtisaner. De tilldrar sig uppmärksamhet från både gifta och ogifta män och de, som har för svag moralisk styrka, faller lätt i deras garn. Om sådana tillstånd får råda, kommer de att undergräva den moraliska finkänsligheten och förmörka sinnet, så att överträdelserna inte längre verkar så avskyvärda.
Ofta väcks tankar till liv som inte skulle ha uppstått, om kvinnan hade uppfört sig på ett blygsamt och lugnt sätt. Även om det inte döljs några orena och otillåtna avsikter bakom hennes sätt att vara på, har hon ändå uppmuntrat män, som redan är frestade och som behöver all den hjälp och det stöd de kan få, från dem de umgås med. Om hon är försiktig och tillbakadragen och aldrig tar sig otillbörliga friheter eller drar otillbörlig uppmärksamhet till sig utan alltid är ren och värdig i sitt tal och sitt uppträdande, kan hon hindra synd och ondska.
Jag har länge tänkt att tala med mina medsystrar och berätta för dem utifrån det, som Herren har visat mig från tid till annan, att de gör mycket som är fel på detta område. De är inte tillräckligt omsrogsfulla, när det gäller att undvika alla ondskans sätt att fungera. De visar inte försiktighet i sitt sätt att uppträda, så som det passar sig för kvinnor, som ger sig ut för att vara gudfruktiga. Deras ord är inte så väl valda och så taktfulla, som man kunde förvänta sig av kvinnor som har tagit emot Guds nåd. De är alltför förtroliga gentemot sina kristna bröder. De kretsar runt omkring dem, visar dem ständig uppmärksamhet och ser ut att söka deras sällskap och de blir lätt smickrade av männens intresse.
Utifrån det ljus som Gud har gett mig, är det tydligt att våra systrar borde följa en helt annan kurs. De borde vara mer tillbakadragna och mindre frispråkiga och lägga sig vinn om att leva i ”tukt och ära”. Både kvinnliga och manliga trossyskon skojar, skämtar och pratar alldeles för mycket i varandras sällskap. Detta passar sig inte för en kristen och det bedrövar den Helige Ande. Det är ett tydligt utslag av brist på sann kristen förfining. Det bidrar inte till att göra dem starka i Herren, utan förorsakar i stället ett stort mörker. De visar bort himlens rena, heliga änglar och sänker också andra som deltar i deras lättsinne ned på ett lägre plan.
Kvinnor spelar ofta frestarens roll. De föreger alltid ett eller annat skäl till att väcka männens uppmärksamhet, gifta så väl som ogifta och ofta ger de sig inte förrän Guds lagar har överträtts och deras duglighet har slösats bort och deras själar är i fara... Om kvinnorna bara ville visa en ädlare livsstil och samarbeta med Kristus, skulle de inte längre vara till så stor skada genom sitt inflytande. Men med den likgiltighet de ofta visar när det gäller de plikter de har i hemmet och Guds krav, utövar de ett nedbrytande inflytande. Deras egna förmågor och krafter kommer i bakgrunden och det arbete, de utför, bär inte Guds prägel.
Det finns så många målmedvetna unga flickor och frimodiga damer med en påfallande förmåga till att smickra in sig och väcka uppmärksamhet. De söker sällskap med unga män och försöker dra uppmärksamhet till sig och förleder både gifta och ogifta män till obetänksamhet och flört. Om de inte håller blicken stadigt fäst på Kristus, kommer de att fångas i Satans garn.
Som Kristi sändebud ber jag er, som bekänner er till att följa sanningen, att omedelbart vända er bort från allt som kan leda till orenhet och upphöra att ha kontakt med sådana människor som omger sig med en oren atmosfär. Avsky dessa nedbrytande synder med ett intensivt hat. Fly från dem som talar på ett slipprigt sätt och drar sinnet in på sådana tankebanor, ty ”vad hjärtat är fullt av, det talar munnen...”
Inte för ett ögonblick bör ni ge utrymme för orena, förstulna tankar och föreställningar, ty detta i sig självt kommer att orena sinnet på samma sätt, som smutsigt vatten gör den bäck grumlig som det rinner ut i.
En kvinna som går med på att ett enda oanständigt ord yttras i hennes närvaro, lever inte upp till Guds mönster. Och en kvinna som tillåter en otillbörlig förtrolighet eller överser med en oren antydning, tar inte vara på den kvinnliga värdighet som Gud har gett henne.
En helig cirkel av renhet. - Våra systrar bör vinnlägga sig om att vara sant ödmjuka. De bör inte vara framfusiga, talträngda och frispråkiga, utan tillbakadragna och anspråkslösa och välja sina ord med omtanke. Gud glädjer sig över att en kvinna är vänlig och hövlig, ömhjärtad och medkännande och att hon har ett ödmjukt och förlåtande sinnelag. Om hon uppvisar sådana karaktärsdrag, kommer hon knappast att plågas av otillbörlig uppmärksamhet från män, varken inom församlingen eller utanför. Alla kommer att känna att det är en helig cirkel av renhet runt dessa gudfruktiga kvinnor, som beskyddar dem mot allt som är olovligt och opassande.
Somliga kvinnor som ger sig ut för att frukta Gud, visar en tanklös frigjordhet som lätt leder till det som är felaktigt och ont. Men de gudfruktiga kvinnor som är upptagna av det som gör livet rent och som lyfter sinnet upp till gemenskap med Gud, kommer inte så lätt att föras bort från dygdens och rättskaffenhetens stig. De har ett starkt försvar mot Satans listiga frestelser och kommer att hålla stånd mot hans mästerliga försök att förföra dem.
Jag ber er, som är Kristi efterföljare med en hög bekännelse, att ömt vårda anspråkslöshetens dyrbara, oskattbara pärla. Den kommer att vara ett värn mot all orenhet.
Kontroll över tankelivet. – Ni bör kontrollera ert tankeliv. Detta är inte alltid lika lätt och det kräver stora ansträngningar. Men Gud kräver det av er. Ingen som känner ett ansvar kan undandra sig denna plikt. Gud kommer att ställa er till svars för alla de tankar ni har låtit era sinnen uppehålla sig vid. Om ni inte ögonblickligen skjuter alla orena tankar ifrån er, utan hänger er åt tomma fantasiföreställningar, är ni i en viss mening lika skyldiga inför Gud, som om tankarna hade utförts i handling. Det enda hindret är brist på tillfälle. Att bygga luftslott och ge sig hän åt dagdrömmar är nedbrytande och ytterst farliga vanor. När de först har fått lov att slå rot, är det nästan omöjligt att bryta dem och leda tankarna in på rena, heliga och upplyftande banor.
Se upp för smicker. - Det gör mig ont att se, att människor lovordas, smickras och skäms bort. Gud har visat mig, att många av dem som blir föremål för så stor uppmärksamhet, inte är värdiga att ta Hans namn på sina läppar. Ändå upphöjs de till skyarna av andra dödliga människor, som har ett begränsat förstånd och dömer utifrån det yttre.
Mina medsystrar, ni bör aldrig avguda och smickra svaga och felande människor, vare sig unga eller äldre, gifta eller ogifta. Ni känner inte deras svagheter. Kanske kan just den uppmärksamhet och detta översvallande beröm som ni öser över dem, leda till deras undergång. Jag är rädd för den kortsynthet och den slående brist på visdom som många avslöjar på detta område.
Alla män, som gör Guds vilja och har låtit Kristus få ta deras hjärtan i besittning, kommer inte att sänka den moraliska normen utan i stället försöka höja den. De kommer inte att finna någon glädje i att låta sig smickras och skämmas bort av kvinnor.
Alla män, både gifta och ogifta, bör säga: ”Låt mig vara! Jag vill inte att mitt rykte skall svärtas ned på något sätt. Ett gott namn betyder långt mer för mig än silver och guld och jag skall bevara det fläckfritt. Om andra människor klandrar mig, skall det inte vara därför att jag har gett dem anledning till det utan av samma anledning, som ledde till att Kristus baktalades och angreps, nämligen Hans rena och heliga karaktär, som de hatade därför att den alltid innebar en tillrättavisning av dem.
När predikanter uppträder inkorrekt. – Även den minsta antydan, som kan leda till synd eller otillbörlig frihet för dig, bör du avvisa som en förnärmelse, oavsett varifrån den kommer. En kyss på kinden på ett opassande ställe och en olämplig tidpunkt bör få dig att avvisa Satans sändebud med avsky. Om det gäller en man i betrodd ställning, en som har med heliga ting att göra, är synden tio gånger större. Det bör få varje gudfruktig kvinna att dra sig undan med förfäran, inte bara på grund av den synd han ville locka henne till att begå, utan också på grund av den slyngelaktiga och hycklande hållningen hos en, som folket ser upp till och ärar som Guds tjänare.
Om en predikant inte är herre över sina lägre lustar och inte följer apostelns exempel utan vanärar sitt kall och sin tro genom även den minsta syndiga antydan, bör inte våra gudfruktiga systrar för ett ögonblick inbilla sig att synd och överträdelse mister något av sin avskyvärda syndighet genom att han vågar ge efter. Att män i ansvarsfulla ställningar visar, att de är förtrogna med synden, minskar inte på något sätt skulden eller syndens förfärliga avskyvärdhet. Synd bör framstå som exakt lika syndig och lika avskyvärd som tidigare. De som har ett rent och ädelt sinne bör avsky och dra sig undan den som ger efter för synd, på samma sätt som de skulle fly från en giftorm vars bett är dödligt.
Om våra systrar hade upphöjda tankar och ett rent hjärta, skulle de möta alla förföriska och nedbrytande förslag, även från predikantens sida, med en så avgjord vägran, att det aldrig skulle upprepas.
Var trogna mot era äktenskapslöften. - Hur noggrann bör inte varje äkta man vara med att hålla sitt äktenskapslöfte! Hur försiktigt bör han inte uppträda, så att han inte inger unga flickor, eller till och med gifta kvinnor, tankar och känslor, som inte är förenliga med det heliga mönster vi finner i Guds lag – de tio budorden!
Kristus lärde oss, att Guds bud sträcker sig oerhört långt, ända in i våra innersta tankar och och intentioner, ja, till våra innersta motiv. Det är här de flesta förbrytelserna sker. Känslorna och fantasin är inte så rena och heliga som Gud kräver. Oavsett vad människor är kallade till och hur begåvade de än är, kommer Gud att tillräkna dem deras orättfärdighet. I Hans ögon är de långt mer skyldiga än de, som är mindre begåvade och som har fått mindre ljus, makt och inflytande.
Jag har fått i uppdrag att säga till er män, som är gifta, att det är era hustrur, mödrarna till era barn, som ni är skyldiga att visa respekt och tillgivenhet. Det är dem, som ni är skyldiga att visa artighet och uppmärksamhet mot och ni bör göra allt för att göra dem lyckliga.
Jag har fått se familjer, där mannen och fadern inte har upprätthållit den tillbakadragenhet och den värdiga, upplyftande manlighet som bör utmärka en Kristi lärjunge. Han har försummat att visa sin hustru den vänlighet och ömhet som hon har rätt till. Men det är henne han inför Gud och änglar har lovat att älska och respektera tills döden skiljer dem åt.
Den flicka, som han har anställt till att utföra arbetet hemma, har ofta uppfört sig på ett fritt och målmedvetet sätt mot honom. Hon har ordnat hans frisyr och visat honom tillgivenhet och uppmärksamhet på ett konstgjort sätt och han har på ett löjligt sätt känt sig smickrad. I sitt förhållande till hustrun är han inte längre lika öppen som han en gång var. Vi kan vara helt säkra på att Satan har en finger med i spelet här. Hemhjälpen skall respekteras och behandlas med vänlighet och omtanke. Men han får inte gå längre. Se till, att ert uppträdande alltid är sådant, att det inte uppmuntrar till intimitet.
Värna om privatlivets frid. - Hur ofta har inte människolivet blivit tungt och bittert, därför att de murar som skall skydda den enskilda familjens privatliv och som skall värna om renhet och helighet, har brutits ned. En tredje person vinner ibland hustruns förtroende och blir invigd i interna familjeförhållanden. Detta är Satans listiga påhitt för att skapa ett avstånd mellan äkta makar och göra dem främmande för varandra. Om det bara kunde bli slut på detta! Hur många svårigheter skulle vi då inte bli besparade. De fel ni lägger märke till hos den andre, bör ni gömma i era egna hjärtan. Gå endast till Gud med era problem. Han kan ge er rätt råd och en säker tröst som är fri från all bitterhet.
När en kvinna öppnar sig för en främmande man och berättar om problemen i hemmet och klagar på den äkta mannen, utövar hon våld mot det löfte hon en gång har gett. Hon utsätter sin make för vanrykte och bryter ned allt beskydd för äktenskapets helighet. Hon öppnar dörren på vid gavel och låter Satan komma in med alla sina lömska frestelser. Det är precis så som Satan vill ha det.
Om en kvinna kommer till en kristen bror för att berätta om sina bekymmer, besvikelser och prövningar, bör han råda henne till att anförtro sig åt en medsyster om det är nödvändigt. Då kommer det inte att uppstå situationer som kan skada Guds sak.
Hur skall vi undgå att komma på avvägar. - Jag talar till trossyskon. Om ni håller er nära Jesus och försöker vara till prydnad för det ni står för genom att föra ett välordnat liv och ett gudfruktigt samtal, kommer ni att bli besparade från att ge er in på farliga och förbjudna stigar. Om ni vill vaka och be och alltid uppföra er som om ni var i Guds omedelbara närhet, kommer ni att få kraft att motstå frestelser och leva ett rent och fläckfritt liv, obesudlat ända till livets slut.
Om ni håller fast vid er första tillit ända till slutet, kommer Gud att göra era steg fasta. Det verk som nåden har påbörjat, kommer att krönas med härlighet i Guds rike. Andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. (Gal. 5:25, 22)