Extrema uppfattningar när det gäller rekreation. Enkla människor har en sjuklig inbillningsförmåga. För dem blir kristen tro en tyrann som styr dem med järnhand. De suckar ständigt över sin synd och sitt elände och klagar över inbillad ondska. De saknar kärlek i sina hjärtan. De har ständigt en bister uppsyn. De känner sig nedslagna av att höra oskyldiga skratt från unga och äldre. De betraktar alla nöjen och all avkoppling som synd och tror, att sinnet alltid måste vara omgivet av en sträng och becksvart atmosfär. Detta är den ena ytterligheten.
Andra har den alltigenom felaktiga föreställningen, att sinnet alltid måste vara på helspänn. De tänker ständigt ut nya former för nöjen och avkoppling. Om de inte gör det känner de sig ängsliga. De blir så småningom beroende av att leva av konstlade nöjen för att må bra. Sådana människor är inte verkliga kristna. De faller ned i den andra gropen. De sanna principer, som kristen tro bygger på, öppnar en källa till lycka. Höjden och djupet, längden och bredden i den kan inte mätas.
Mental och fysisk rekreation. Det är alla kristnas plikt och fömån att förnya sinnet och stärka kroppen genom riktig avkoppling, om de skall kunna använda sina fysiska och mentala krafter till Guds ära. Vi får inte använda fritiden till oförnuftig uppsluppenhet som gränsar till det meningslösa. I stället kan vi använda den så att vi förmår hjälpa och upplyfta dem vi är tillsammans med och därmed göra både dem och oss dugliga till att utföra våra plikter som kristna.
Det visades mig, att sabbatshållare ofta arbetar för hårt och intensivt utan att unna sig omväxling eller perioder av vila. Avkoppling och förströelse är av stor betydelse för dem som är upptagna med fysiskt arbete och det är ännu mer nödvändigt för dem, som huvudsakligen är upptagna med andligt arbete. Det gagnar inte vår frälsning och inte heller Guds ära att låta sinnet arbeta oavbrutet och överdrivet, även om det rör sig om andliga ämnen.
När det gäller frågan om avkoppling och förströelse, spelar skolans eller hemmets omgivningar en stor roll. Vi bör tänka grundligt på detta, när vi skall bestämma läget för ett hem eller en skola. De, som lägger större vikt vid fysisk och mental trivsel än vid materiell rikedom och samhällets krav med dess skick och bruk, bör för sina barns räkning försöka finna de fördelar, som undervisning och rekreation från den omgivande naturen kan ge .
Avkoppling stärker prestationen. Den tid, som vi använder till kroppsövningar är inte bortkastad... En väl balanserad användning av alla kroppens organ och krafter är en grundläggande förutsättning för att den mänskliga organismen skall fungera på bästa möjliga sätt. När hjärnan blir överansträngd och alla de andra organen i det levande maskineriet inte används, kommer vi att förlora kraft, både fysisk och mental. Kroppen förlorar sitt sunda utseende, sinnet tappar sin friskhet och tankekraften försvagas. Vi blir sjukliga och spända.
Vi måste vara försiktiga med oss själva och rätt anpassa antalet timmar för arbete och vila. Vi behöver perioder av vila, perioder med avkoppling och perioder då vi betrakar Guds ord... Principerna för måttlighet sträcker sig mycket längre än många tror.
De som studerar, behöver avkoppling. De som är upptagna av studier, bör ta sig tid till avkoppling. Sinnet bör inte ständigt belastas med hårt tankearbete, ty då blir det invecklade mentala systemet utslitet. Både kropp och sinne behöver vara verksamma.
Det råder inget tvivel om att rekreation och kroppsarbete då och då bör avlösa den vanliga rutinen i skolarbetet. Det är inte tal om någon störning eller något hinder. Att använda tid och krafter på det sättet lönar sig hundrafalt. Sinnet och kroppen stärks och förnyas, en osjälvisk inställning väcks till liv och lärare och elever knyts närmare till varandra. Rastlös energi kommer att finna ett nyttigt utlopp och många faror kommer att avlägsnas från de ungas väg... Som värn mot det onda är det mycket bättre, att sinnet är sysselsatt med något positivt än att det möts av otaliga disciplinära hinder och förbud.
Kontorsarbetare behöver tid till avkoppling. Jag såg, att det är få som inser vad det innebär att ständigt vara upptagen av den krävande sysselsättning och bära det ansvar, som hör ihop med kontorsarbete. De är innestängda bakom stängda dörrar dag efter dag, vecka efter vecka, medan en ständig press på deras mentala krafter helt säkert undergräver deras hälsotilIstånd och försvagar deras grepp om tillvaron. Dessa personer står i fara att bryta samman. De är inte odödliga och om de inte unnar sig avkoppling, kommer de att slita ut sig undan för undan och gå under innan deras uppgift är klar.
Bröderna A, B och C är värdefulla arbetare i Guds verk och vi har inte råd till, att de ödelägger hälsan genom att oavbrutet arbeta inomhus...
De unnar sig knappt någon annan omväxling än den de får, när de är sjuka. De bör koppla av från arbetet mycket oftare och tillbringa en hel dag tillsammans med familjen, som nästan inte ser något av dem. Det är kanske inte möjligt för alla att lämna arbetet samtidigt, men de bör inrätta sig så att en eller två kan ta ledigt och andra fylla deras plats. Och så kan dessa få samma möjlighet efteråt.
Det visades mig, att dessa bröder bör se det som sin kristna plikt att ta vara på den hälsa och de krafter, som Gud har gett dem. Han kräver inte, att de skall vara martyrer för Hans sak. De kommer inte att få någon lön för ett sådant offer, för Gud vill att de skall leva.
Oskyldig och lärorik rekreation. Vi kan slappna av och förnya oss på ett sådant sätt, att det är till nytta både för både kropp och sinne. Ett upplyst sinne, som har lärt sig att skilja mellan gott och ont, kommer att finna källor till förnyelse och förströelse som är helt oskyldiga, men samtidigt lärorika. Att koppla av i frisk luft och betrakta det, som Gud har gjort i naturen, kommer att vara till stor hjälp för oss.
Jag tror, att Gud kräver, att vi alltid skall använda alla våra krafter till främsta möjliga syften, samtidigt som vi försöker att förnya sinnet och stärka kroppen. När vi samlas som i dag, (Anmärkning: Sagt till en grupp på omkring två hundra människor, som var på utflykt till Goguac-sjön i närheten av Battle Creek, i mai 1870) kan vi göra allt till Guds ära. Vi kan och bör koppla av från dagens möda på ett sådant sätt, att vi blir bättre i stånd till att utföra de plikter som vilar på oss. Och vi kommer att utöva ett gynnsammare inflytande över dem, som vi är tillsammns med. Det borde särskilt gälla ett sådant tillfälle som det här. De borde vara till uppmuntran för alla. Vi kan resa hem igen med ny kraft i kropp och sinne, beredda att på nytt gripa oss an arbetet, med större hopp och bättre livsmod.
Gud kallar på de unga. Gud vänder sig till alla unga och säger: ”Min son, ge mig ditt hjärta och låt mina vägar behaga dig.” (Ordspr. 23:26) Gud vill gärna göra de unga lyckliga. Det är därför Han ber dem att ge sitt hjärta till Honom. Bara då kan alla de anlag och krafter, som Han har gett dem, bevara sin hälsa och kraft. De har tagit emot livets gåva från Gud. Det är Han som får hjärtat att slå och det är Han som stärker alla förmågor. Oskyldig förströelse kommer inte att försämra en enda av Guds gåvor.