Byt ut det syndiga mot det oskyldiga. Vi kan inte förvänta oss, att de unga skall vara lika lugna och allvarstyngda som de äldre, att barnen skall vara lika dämpade som föräldrarna. Eftersom syndiga nöjen är förbjudna, vilket de bör vara, är det lämpligt att ungdomarnas föräldrar, lärare och vårdnadshavare försöker erbjuda oskyldiga nöjen, som inte kommer att skada eller bryta ned moralen hos de unga. Försök inte att lägga band på de unga med stränga regler och restriktioner, som får dem att känna sig förtryckta, så att de bryter sig ut och kastar sig in i dårskap och ödeläggelse. Med fasthet, vänlighet och hänsynsfullhet bör vi leda deras tankar och känslor in på riktiga banor. I dessa strävanden bör vi vara så vänliga, så kloka och kärleksfulla att barnen förstår, att vi vill deras bästa.
Det finns olika former av underhållning, till exempel dans, kortspel och damspel, som vi inte kan acceptera, därför att himlen fördömer dem. Sådana nöjen öppnar dörren för en mängd ondska. De är inte sunda, eftersom de verkar eggande och skapar en förkärlek för det slag, som leder somliga till hasardspel och utsvävning. Kristna människor bör ta avstånd från sådana spel och ersätta dem med något som är harmlöst.
Inget Guds barn behöver göra tråkiga eller sorgliga erfarenheter. Gudomliga bud och gudomliga löften visar, att det förhåller sig så. ”Vishetens vägar är ljuvliga, alla dess stigar är trygga.” (Ordspr. 3:17) Eftersom vi skyr det falska och konstlade och tar avstånd från hästkapplöpningar, kortspel, lotterier, boxningsmatcher, alkohol och tobak, måste vi sörja för fritidssysselsättningar som har en ren, ädel och upplyftande inverkan.
Vikten av fysiska övningar. Gymnastiska övningar fyller en viktig funktion i många skolor. Om man inte håller uppsikt, har många emellertid lätt för att gå till överdrift. På gymnastiklektionerna är det många, som försöker utföra styrkeprestationer och drar på sig livslånga skador.
Oavsett hur väl kroppsövningar utförs i en gymnstiksal, kan de inte ersätta aktivitet ute i friska luften. Våra skolor bör tillrättalägga förhållandena bättre för fysiskt arbete och avkoppling utomhus.
Grundläggande principer för bollspel. Jag har ingenting emot enkla former av bollspel, men trots att det är oskyldigt, kan också det i all sin enkelhet överdrivas.
Jag ryggar tillbaka för det, som för det mesta blir resultatet av denna form av underhållning, nämligen ett slöseri med medel, som skulle ha använts för att föra sanningens ljus till människor, som går under utan Kristus. Dessa förströelser och kostnader tjänar bara till att tillfredsställa jaget. Steg för steg leder det till självupphöjelse. När man lär sig sådana lekar som enbart tar sikte på förströelse, leder det efterhand till en mani, som utgör ett hinder för formandet av en fulllkomlig kristen karaktär. Det sätt, på vilket de praktiseras på våra skolor, bär inte himlens prägel. Det stärker inte intellektet. Det förfinar och renar inte karaktären.
Många former av bollspel är ledtrådar som för in i världens seder och bruk och får oss att delta i det som är vanligt bland människor. De, som är upptagna av sådana saker, blir ofta så uppslukade och fascinerade, att det i himlen sägs om dem, att de älskar förströelser högre än de älskar Gud. I stället för att deras förstånd skulle bli stärkt, så att de kunde göra ett bättre skolarbete och som kristna bli i stånd till att fullgöra sina plikter, leder sådana lekar till att hjärnan blir fylld med tankar, som leder sinnet bort från studierna...
Har vi för avsikt att ära Gud med dessa spel? Jag vet, att det inte är så. Vi förlorar ständigt Guds vägar och avsikter ur sikte. Intelligenta människor använder tid och krafter på saker som tränger undan Guds uppenbarade vilja. Medan prövotiden ännu varar, ersätter de Guds planer med mänskliga spekulationer och påfund och Satan står vid deras sida för att fylla dem med sin ande... Himlens Gud protesterar mot den mani, som lockas fram och lätt får övertaget under sådana fängslande spel.
Problemet med många idrottsgrenar. Eleverna behöver kraftig och allsidig motion. Det finns knappt något ont, som vi har anledning att frukta mer än lättja och brist på målmedvetenhet. Ändå måste det sägas, att tendensen i de flesta idrottsgrenar ger anledning till bekymmer hos dem, som bryr sig om de ungas välbefinnande. Lärarna är ofta bekymrade, när de ser vilken effekt dessa idrottsövningar har, både när det gäller elevernas insats i skolarbetet och deras framgång senare i livet. Dessa tävlingar upptar tiden och avleder sinnet från studierna. De tjänar inte till att förbereda ungdomen för ärligt, praktiskt arbete senare i livet. Deras inflytande bidrar inte till att utveckla förfining, generositet eller verklig manlighet.
Några av de mest populära formerna för underhållning, som till exempel fotboll och boxning, har blivit riktiga skolor får brutalitet. De utvecklar samma drag som sportgrenarna i det gamla Rom. Lusten att härska, stoltheten över ren rå styrka, det hänsynslösa föraktet för liv, alltsammans utövar ett nedbrytande inflytande över ungdomen som är skrämmande.
Andra idrottsgrenar är kanske inte så förråande i sig själva, men på grund av att de överdrivs är de inte mindre förkastliga. De ökar dragningen mot nöjen och spänning och utvecklar en avsmak för nyttigt arbete och en benägenhet till att undvika praktiska uppgifter och ansvar. De har en viss tendens till att förstöra ett intresse för livets realiteter och dess lugna nöjen. På det sättet öppnas dörren för utsvävningar och laglöshet, med de fruktansvärda följder de har.
Då livet var mindre komplicerat. Förr i tiden, då människorna ännu stod under Guds ledning, var livet präglat av enkelhet. Våra förfäder levde i nära kontakt med naturen. Barnen tog del i föräldrarnas arbete och var upptagna av allt det vackra och förunderliga i naturens skattkammare. I friden och stillheten i skogarna och på åkrarna tänkte de på de mäktiga sanningar, som förs vidare från släktled till släktled. En sådan uppfostran skapade starka människor.
I vår tid har livet blivit konstlat och människorna har urartat. Vi kan nog inte helt och fullt vända tillbaka till de enkla vanorna förr i tiden. Men vi kan lära oss mycket av det liv som de levde, så att den tid som vi använder till rekreation, kan bli just det som namnet antyder - en förnyelse av kropp och sinne.
Familjeutflykter. Familjer som bor i städer, bör slå sig samman och då och då göra en utflykt ut till landet. De bör lämna den verksamhet som dagligen tär på dem, både fysiskt och mentalt, och slå sig ned vid ett vattendrag eller i en fridfull skogsdunge, där naturen får utveckla all sin skönhet. På sådana utflykter bör de ta med sig enkel och näringsrik kost, de bästa frukter och sädesslag och duka upp en måltid i skuggan av något träd eller under öppen himmel. Turen ut från staden, aktiviteten och de vackra omgivningarna kommer att väcka aptiten. De kan avnjuta en måltid som till och med kungar skulle avundas dem.
Vid sådana tillfällen bör både föräldrar och barn känna sig fria från arbete, bekymmer och alla problem. Föräldrarna bör umgås som barn tillsammans med sina barn och göra allt så trevligt som möjligt för dem. De bör använda hela dagen till rekreation. Motion i frisk luft stärker hälsan för dem som arbetar inomhus. Alla, som kan, bör känna det som sin plikt att genomföra ett sådant program. De kommer inte att förlora något på det, utan tvärtom få ett rikt utbyte. De kan målmedvetet och med nytt livsmod gå tillbaka till sitt dagliga arbete. De är också bättre rustade mot sjukdomar.
Finn djup tillfredsställelse i naturen. – Tro inte att Gud vill, att vi skall ge upp allt det som kan främja livsglädjen. Det enda Han kräver att vi skall ge upp, är det som inte tjänar vårt bästa och som inte heller gör oss tillfreds. Den Gud, som skapade de vackra träden och klädde dem med rikt lövverk, som gav oss de vackra blomstren och allt det tilldragande och nyttiga som vi finner i naturen, vill inte att vi skall vara olyckliga. Han har inte skapat oss utan förmåga att glädja oss över det vackra, utan vill att vi skall uppskatta och njuta av det. Det är Hans avsikt, att vi skall glädja oss över skaparverket och vara lyckliga i de sköna omgivningar, som Han har gett oss i naturen.
Fruktbara sammankomster. Att komma tillsammans för att stärka gemenskapen kan i allra högsta grad vara både nyttigt och lärorikt, om de som kommer samman, har Guds kärleks glöd i sina hjärtan. De kan använda tillfället till att utväxla tankar och synpunkter om Guds ord eller samtala om metoder för att främja Hans verk och hjälpa sina medmänniskor. Om den Helige Ande är en välkommen gäst vid dessa sammankomster och ingen säger eller gör något som kan bedröva Honom, blir Gud ärad. De, som kommer samman på det sättet, blir stärkta och förnyade.
Våra sammankomster bör ledas på ett sådant sätt och vårt uppträdande bör vara sådant att vi, när vi kommer hem, vet med oss själva att vi inte har kränkt vare sig Gud eller människor. Vi har inte sårat eller förorättat någon av dem vi har varit samman med och vi har inte utövat något skadligt inflytande över dem.
Jesus deltog i oskyldig glädje. Jesus tillrättavisade alla former av egoism. Ändå var Han social till Sin natur. Han tog emot gästfrihet från alla samhällsklasser. Han besökte både rika och fattiga, lärda och olärda och försökte lyfta deras tankar från det vardagliga till det andliga och eviga. Han tillät inte någon form av slöseri och Hans vandel var fri från allt lättsinne. Och ändå kände Han Sig dragen till oskyldig glädje och uppmuntrade sällskaplig samvaro genom att själv delta. Ett judiskt bröllop var en imponerande begivenhet och dess glädje misshagade inte Människosonen...
I Jesu sinne fick glädjen under bröllopet ett djupare perspektiv. Han såg fram emot jublet på den dag, då Han skall hämta Sin brud hem till Sin fars hus och de återlösta skall sitta ned vid Lammets bröllopsmåltid tillsammans med Återlösaren.
Jesu exempel i tal och uppträdande. Då Han i början av sin verksamhet blev inbjuden på middag till en farisé eller en tullman, tog Han emot inbjudan... Vid sådana tillfällen var det Jesus som ledde samtalet vid bordet och Han förmedlade mycket värdefull kunskap. Alla som var närvarande, lyssnade till det som Han sa, för Han hade botat de sjuka bland dem och tröstat dem som sörjde. Han hade också tagit deras barn i Sina armar och välsignat dem. Både tullare och syndare kände sig dragna till Honom och när han öppnade munnen för att säga något, var deras uppmärksamhet riktad mot Honom.
Kristus lärde Sina lärjungar, hur de skulle uppföra sig, när de var tillsammans med människor som var religiösa och sådana som inte var det. Genom Sitt eget exempel lärde Han dem, att de inte behövde bekymra sig för vad de skulle säga. Men Hans sätt att samtala var helt annorlunda än det de hade hört vid tidigare festliga tillställningar. Vartenda ord Han sa, var som en doft av liv för åhörarna och de lyssnade med tyst uppmärksamhet, som om de hade längtat efter att få höra något alldeles speciellt!
Ellen G. White deltog i festlig samvaro. Efter min långa resa österut, kom jag hem i tid för att tillbringa nyårsafton i Healdsburg. Skolan var smakfullt pyntad med kransar av cypresser, löv, vintergröna plantor och blommor inför en sammankomst på sabbaten. En stor klocka av gröna växter hängde över ingången till salen. På julträdet hängde många gåvor, som skulle användas till hjälp för de fattiga och till att köpa en ny klocka... Ingenting sades eller gjordes, som behöver tynga någons samvete. Enskilda har frågat mig vad jag tyckte om detta, om det överensstämmer med vår tro. Jag vill svara: ”Det är i överensstämmelse med min tro”.
Vinn de unga genom en positiv hållning. Gud vill, att alla hem och alla församlingar skall utöva en vinnande dragningskraft på de unga, för att dra dem bort från de förföriska nöjen i världen och samhället, som har ett nedbrytande inflytande. Inhämta kunskap om hur man kan vinna ungdomen för Kristus.