”De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, tills dagen når sin höjd”(Ordspråksboken 4:18).
Det var längtan efter samvetsfrihet, som gav pilgrimerna (Fotnot 1) mod att trotsa farorna under den långa sjöresan och att uthärda svårigheter och faror i ett obebott land och att med Guds välsignelse lägga grunden till en mäktig nation på Amerikas kuster. Men hur ärliga och gudfruktiga dessa pilgrimer än var, förstod de ännu inte religionsfrihetens grundläggande principer. Den frihet som de genom så stora uppoffringar försökte skaffa sig själva, var de inte lika villiga att ge åt andra. Läran att Gud har gett kyrkan rätt att härska över människors samveten och att avgöra vad som är kätteri och bestraffa det, är en av de djupast rotade påvliga villfarelserna. Fotnot 1: Dvs de protestantiska kristna från Europa som reste med båt över Atlanten till Amerika, med början år 1620.
De bildade en slags statskyrka. Var och en ålades att bidra till prästerskapets underhåll. Myndigheterna hade makt att hålla kätteriet nere. På så sätt fanns den borgerliga makten i kyrkans händer. Det dröjde inte länge förrän kyrkans åtgärder ledde till det oundvikliga resultatet – förföljelse.
Elva år efter grundläggandet av den första kolonin, kom Roger Williams till den nya världen (Fotnot 2). Precis som de första pilgrimerna kom han för att åtnjuta religionsfrihet. Men i motsats till dem såg han vad få på hans tid ännu hade sett, att denna frihet är en obestridlig rätt för var och en, oavsett vilken trosuppfattning man har. Williams ”var den förste i vår tids kristenhet som framförde grundsatsen om samvetsfrihet och samma rätt för alla inför lagen.” – George Bancroft, del 1, kap. 15, par 16. ”Ingen”, sade han, ”borde tvingas till att tillbe Gud eller att stödja en tillbedjan mot sin egen vilja”. Bancroft, del 1, kapitel 15. paragraf 2. Fotnot 2: Detta skedde år 1630-1631.
Roger Williams var respekterad och älskad som en trogen Guds tjänare, men han förnekade orubbligt de borgerliga myndigheternas rätt att härska över församlingen. Han krävde religionsfrihet. Detta tolererades inte. Han dömdes till förvisning från kolonierna. För att undgå arrestering tvingades han att mitt i vinterkyla och stormar fly till de stora skogarna.
Efter flera månaders irranden nådde han slutligen Narragansett Bays stränder. Här grundade han den första stat under senare tid, som helt och fullt erkände rätten till religionsfrihet. Den grundläggande principen för Roger Williams koloni var, ”att varje människa skulle ha rätt att tillbe Gud efter sitt eget samvete.” – Martyn, vol. 5, sid. 354. Hans lilla stat, Rhode Island, blev tillflyktsorten för de förtryckta. Den växte och hade framgång. Dess grundläggande principer, borgerlig och religiös frihet, blev hörnstenarna i den amerikanska republiken.
I detta storartade gamla dokument, som våra förfäder offentliggjorde som sin grundlag – självständighetsförklaringen (Fotnot 3) – står det: ”Vi betraktar följande sanningar som självklara: att alla människor är skapade lika och att deras Skapare har gett dem vissa omistliga rättigheter. Till dessa hör liv, frihet och rätten att söka sin lycka.” Grundlagen garanterar på det allra tydligaste sättet, att ingens samvete får kränkas. ”Kongressen skall inte utfärda någon lag, som gäller upprättandet av en statsreligion eller som förbjuder en fri religionsutövning.” Fotnot 3: Självständighetsförklaringen i U S A upprättades år 1776.
”De som författat grundlagen erkände den eviga grundsatsen att människans förhållande till Gud är höjd över all mänsklig lagstiftning och att samvetsfriheten inte kan tas ifrån henne. Detta är en medfödd princip, som ingen kan utplåna.” – Congressional documents (USA), serie 200, dokument 271.
När ryktet spreds över Europa, att det fanns ett land, där varje människa kunde njuta frukten av sitt eget arbete och följa sitt samvetes övertygelse, strömmade tusentals och åter tusentals till den nya världen.
De höll fast vid Bibeln som grunden för sin tro, vishetens källa och sitt frihetsbrev. Man undervisade flitigt om dess principer i hemmet, skolan och kyrkan. Frukterna av detta visade sig i välstånd, upplysning, renhet och nykterhet. Man kunde bo i flera år i en av puritanernas kolonier utan att se ”en drinkare eller höra en svordom eller möta en tiggare.” – Bancroft, del 1, kapitel 19, paragraf 25. Det visade sig att Bibelns principer är det säkraste skyddet för nationell storhet. De svaga och spridda kolonierna växte till ett förbund av mäktiga stater. Världen iakttog med förundran den fred och framgång, som rådde i ”en kyrka utan påve och en stat utan kung”.
Om man förenar kyrkan med staten, även i allra minsta grad, kan det se ut som om världen kommer närmare kyrkan, men i själva verket för det kyrkan närmare världen.
De protestantiska kyrkorna i Amerika - precis som kyrkorna i Europa, - som blev så rikt välsignade av reformationen, lät bli att föra reformationsverket framåt. Liksom judarna på Kristi tid och papisterna på Luthers tid nöjde sig flertalet med att tro på det som deras fäder hade trott på och leva som de hade levat. Villfarelser och vidskepelser, som skulle ha motarbetats, om kyrkan hade hållit fast vid Ordets ljus, behöll man och värnade om.