Guds sigill och vilddjurets märke

Bara två kategorier
Det kan bara finnas två kategorier. De är tydligt märkta, antingen med Guds sigill eller med vilddjurets märke, eller hans avbild. - RH 30 (jan. 1900).

Hela den kristna världen kommer att bli indragen i den stora striden mellan tro och otro. Alla kommer att välja sida. Somliga verkar inte ta ställning vare sig för det ena eller det andra. Det kan verka som om de inte tar ställning emot sanningen, men på grund av fruktan för att mista sina ägodelar eller klandras kommer de inte att modigt stå för Kristus. Alla sådana kommer att räknas som Kristus fiender. - RH 72-1893.

När vi närmar oss tidens slut kommer skiljelinjen mellan ljusets och mörkrets barn att bli mer och mer märkbar. Skillnaden uttrycks i Kristi ord: ”född på nytt” - återskapad i Kristus, död för världen, och levande för Gud. Det är dessa skiljemurar som skiljer det himmelska från det jordiska, och beskriver skillnaden mellan dem som hör världen till, och dem som är utvalda och dyrbara i Guds ögon. - Special Testimony to the Battle Creek Church (Ph 155) 3 (1882).

Familjemedlemmar kommer att bli skilda åt
Medlemmar från samma familj kommer att bli skilda från varandra. Ett tecken kommer att sättas på de rättfärdiga. ”De skall vara mina, säger HERREN Sebaot, min egendom på den dag då Jag utför Mitt verk. Jag skall visa medömkan med dem så som en man visar medömkan med sin son som tjänar honom." Mal 3: 17.

De som har lytt Guds bud kommer att ansluta sig till de heliga i ljuset. Och "De skall få rätt till livets träd och få gå in i staden genom dess portar." Upp 22: 14.

Den ene skall tas med och den andre lämnas kvar. Luk 17: 34, 35. Han skall tas med, vars namn skall stå i livets bok, medan de som han var tillsammans med kommer att ha det märke som för alltid skiljer dem från Gud. - TM 234, 235 (1895).

Dömda utifrån det ljus som vi har fått
Många som inte har haft de förmåner som vi har haft, kommer att gå in i himlen före dem som har haft mer ljus, men inte har följt det. Många har levt upp till det ljus som de har haft och kommer att bedömas därefter. - Brev 36, 1895.

Alla måste vänta på den bestämda tiden, tills varningen har getts i alla delar av världen och tillräckligt ljus och tillräckliga bevis har givits till varje själ. Somliga kommer att få mindre ljus än andra, men var och en kommer att bli dömd utifrån det ljus som han har fått. - Ms 77, 1899.

Vi har fått mycket ljus när det gäller Guds lag. Denna lag är rättesnöret för karaktären. Nu krävs av människan att hon skall rätta sig efter den lagen, och efter den kommer hon att dömas på den sista stora dagen. På den dagen kommer människor att bedömas utifrån det ljus som de har fått. - GH, bilaga (Jan. 1901).

De som har haft mycket ljus men åsidosatt det, kommer att ha ett sämre utgångsläge än de som inte har haft lika stora förmåner. De upphöjer sig själva, men inte Gud. Människors straff kommer i varje enskilt fall att stå i proportion till den vanära som de har vållat Gud. - 8MR 168 (1901).

Alla kommer att få tillräckligt mycket ljus för att kunna fatta ett välinformerat beslut. - GC 605 (1911).

Ingen ursäkt för avsiktlig blindhet
Ingen kommer att dömas för att inte ha följt ljus och kunskap som de inte har fått och inte kunnat skaffa sig. Men många vägrar lyda den sanning som framställs för dem av Kristus sändebud, eftersom de önskar anpassa sig till världens normer. Den sanning som de har uppfattat, och det ljus som har lyst in i deras själ kommer att fördöma dem på domens dag. - 5BC 1145 (1884).

De som har möjlighet att höra sanningen, men ändå inte bemödar sig för att höra eller förstå den, i tron att de inte är ansvariga om de inte hör, kommer att dömas inför Gud som om de hade hört sanningen, men avvisat den. Det kommer inte att finnas någon ursäkt för dem som väljer att handla fel, när de haft möjlighet att förstå vad som är sanning.

Genom Sitt lidande och Sin död har Jesus försonat alla okunnighetssynder, men det finns ingen nåd för avsiktlig blindhet. Vi kommer inte att hållas ansvariga för det ljus som vi inte har uppfattat, men däremot för det som vi har vägrat ta emot. En människa kan inte ta till sig sanning som aldrig har blivit framlagd för henne, och kan därför inte fördömas på grund av ett ljus som hon aldrig har fått. - 5BC 1145 (1893).

Betydelsen av välgörenhet
Besluten som fattas på den sista dagen är beroende av vår praktiska välgörenhet. Kristus bekräftar att varje välgärning för vår nästa räknas som om vi gör den för Honom. - TM 399 (1896).

När nationerna är samlade inför Honom, kommer det bara att finnas två grupper. Deras öde i evigheten kommer att avgöras utifrån vad de har gjort eller underlåtit att göra för Honom i de fattigas och lidandes gestalt. Bland hedningarna finns det människor som tillber Gud utan att de vet det. De har inte fått ta emot ljuset genom mänsklig förmedling, men de kommer ändå inte att gå förlorade. Trots att de inte har känt till Guds lag, har de hört Hans stämma tala till dem i naturen, och de har gjort det som lagen förskriver. Deras gärningar visar att den Helige ande har berört deras hjärtan, och de erkänns som varande Guds barn. Överraskade och glada kommer ödmjuka nationer och hedningar att bli, när de från Frälsarens läppar hör: ”Allt vad ni har gjort för en av dessa Mina minsta bröder, det har ni gjort mot Mig." Matt 25: 40. Den eviga Kärlekens hjärta kommer att glädjas, när Hans efterföljare ser upp med förvåning och glädje vid Hans godkännande ord. - DA 637, 638 (1898).

Motivet präglar våra gärningar
På domens dag kommer somliga att hänvisa till sina goda gärningar, och ange dem som en orsak till att de borde belönas. De kommer att säga: ”Jag hjälpte unga män att starta företag. Jag gav pengar till att bygga sjukhus. Jag hjälpte änkor och tog emot fattiga i mitt hem.” Ja, men era motiv var så besmittade av egoism, att gärningen inte kan godkännas av Gud. I allt vad ni gjorde, handlade det främst om er själva. - Ms 53, 1906.

Det är motivet som sätter sin prägel på våra gärningar och stämplar dem med skam eller med högt moraliskt värde. - DA 615 (1898).

Vad är Guds sigill?
Så snart Guds tjänare har fått Guds sigill på sina pannor - vilket inte är något synligt tecken eller märke, utan en fast förankring i sanningen både intellektuellt och andligt, så att de inte kan rubbas - och är redo för sållningen, skall den komma. Den har faktiskt redan börjat. - 4BC 1161 (1902).

Guds sigill kommer att sättas på dem som samvetsgrant håller Herrens Sabbat. - 7BC 980 (1897). [Detta uttalande, och andra som liknar det, skall ses i ljuset av Ellen Whites tidigare kommentarer i detta kapitel, nämligen att Gud endast kommer att hålla människor ansvariga för vad de har känt till, och för kunskap som de haft möjlighet att inhämta.]

De som önskar få Guds sigill på sina pannor måste helga det fjärde budets Sabbat . - 7BC 970 (1899.)

Sant helgande av Sabbaten är tecknet på trohet mot Gud. - 7BC 981 (1899).

Endast i det fjärde av de tio budorden finns den store Laggivarens- himlens och jordens Skapares - sigill. - 6T 350 (1900).

Helgandet av Herrens minnesmärke, den Sabbat som Han instiftade i Edens lustgård, Sjundedagssabbaten, är provet på vår lojalitet mot Gud. - Brev 94, 1900.

Ett märke blir satt på vartenda Guds barn, precis som det sattes ett tecken över israeliternas dörrar i Egypten för att beskydda dem mot den hotande olyckan. Herren säger: ”Jag gav dem också Mina Sabbater som ett tecken mellan Mig och dem, för att de skulle inse att Jag är HERREN som helgar dem." Hes. 20: 12. - 7BC 969 (1900).

Likhet med Kristi karaktär
Guds sigill blir bara satt på dem som liknar Kristus i karaktären. - 7BC 970 (1895).

De som skall ta emot den levande Gudens sigill och bli beskyddade i nödens tid, måste helt återspegla Jesu avbild. - EW 71 (1851).

Guds sigill kommer aldrig att bli satt på en oren mans eller kvinnas panna. Det kommer aldrig att bli satt på pannan av någon som är äregirig och älskar världen. Guds sigill kommer aldrig att bli satt på en man eller kvinna som vittnar falskt eller bedrar. Alla som får Guds sigill måste vara fläckfria inför Gud - redo för himlen. - 5T 216 (1882).

Kärlek visar sig i lydnad, och sann kärlek driver ut rädslan. De som älskar Gud har Guds sigill på sina pannor och gör Guds gärningar. - SD 51 (1894).

De som övervinner världen, köttet och djävulen kommer att bli utvalda till att ta emot den levande Gudens sigill. - TM 445 (ca 1886).

Strävar vi, med alla de krafter som Gud har gett oss, efter att växa tills vi blir uppfyllda av Kristi fullhet? Söker vi Hans fullhet genom att alltid sträcka oss högre och högre, och försöka nå fram till Hans fullkomliga karaktär? När Guds tjänare når fram dit, kommer de att bli beseglade på sina pannor. Den ängel som för räkenskap kommer att säga: ”Det har skett." Upp 21: 6. De kommer att vara fullkomliga i Honom som de genom skapelse och återlösning tillhör. - 3SM 427 (1899).

Nu är beseglingens tid
Jag såg att provet beträffande Sabbaten inte kunde komma förrän Jesu gärning i det heliga var över och Han hade gått in bakom den andra förlåten. Därför finns det hopp för de Kristna som blev lagda till vila innan dörren in till det Allraheligaste öppnades - då midnattsropet upphörde i den sjunde månaden 1844 - och som därför inte höll den sanna Sabbaten. De fick inte det ljus och den prövning beträffande Sabbaten som vi nu har, efter att den dörren öppnades. Jag såg, att Satan frestade somliga av Guds barn i denna sak. Eftersom så många goda Kristna hade insomnat i det saliga hoppet utan att ha hållit den sanna Sabbaten, tvivlade de på att detta nu var ett prov för oss.

I denna beseglingens tid använder Satan varje knep för att hålla Guds folks uppmärksamhet borta från den nuvarande sanningen och få deras tro att vackla. EW 42, 43 (1851).

Jag såg att hon (fru Hastings) var beseglad och skulle uppstå när Herrens stämma kallar, och att hon skulle vara tillsammans med de 144 000. Jag såg att vi inte behöver sörja henne; hon skall vila under nödens tid. - 2SM 263 (1850).

Det lever människor på jorden som har passerat de 90. De naturliga följderna av denna höga ålder visar sig i deras bräcklighet. Men de tror på Gud och Han älskar dem. De har Guds sigill, och de kommer att vara bland dem om vilka Herren har sagt: ”Saliga är de döda som härefter dör i Herren." Upp 14: 13. - 7BC 982 (1899).

Måtte Guds sigill bli satt på oss!
Det dröjer inte länge förrän Guds sigill kommer att bli satt på vart och ett av Guds barn. Måtte det bli satt på våra pannor! Vem kan uthärda tanken på att bli förbigådd, när ängeln går ut för att besegla Guds tjänare på deras pannor? - 7BC 969, 970 (1889).

Om de som tror på sanningen inte bärs upp av sin tro i dessa jämförelsevis fredliga dagar, vad skall då hålla dem uppe när det stora provet kommer, och det utgår en förordning mot alla som inte tillber vilddjurets avbild och tar emot hans märke på sin panna eller hand? Denna allvarliga tid är inte långt borta. I stället för att vara svaga och tveksamma skulle Guds folk samla mod och styrka inför nödens tid. - 4T 251 (1876).

Vilddjurets märke
Johannes blev kallad att se ett folk som skilde sig från dem som tillbad vilddjuret och dess bild genom att hålla veckans första dag för helig. Att hålla denna dag för helig är vilddjurets märke. - TM 133 (1898).

Vilddjurets märke är påvekyrkans sabbat. - Ev 234 (1899).

När provet kommer skall det tydligt visa sig vad vilddjurets märke är. Det är att vörda söndagen. - 7BC 980 (1900).

Guds tecken, eller sigill, är att helga Sjundedagssabbaten - minnesmärket av Herrens skapelse. Vilddjurets märke är motsatsen till detta - att vörda veckans första dag. - 8T 117 (1904).

”Och han tvingar alla, små och stora, rika och fattiga, fria och slavar, att ta emot ett märke på högra handen eller på pannan:” Upp. 13: 16. Människor skall inte bara avstå från att arbeta med sina händer på söndagen, de skall i sina hjärtan erkänna söndagen som sabbatsdag. – Special Testimonies to Battle Creek Church (Ph 86) 6, 7 (1897).

När tas vilddjurets märke emot?
Ingen har ännu tagit emot vilddjurets märke. - Ev 234 (1899).

Att vörda söndagen är ännu inte vilddjurets märke, och kommer inte att bli det förrän påbudet går ut om att vörda denna avgudasabbat. Tiden skall komma då denna dag blir provet, men den tiden har ännu inte kommit. - 7BC 977 (1899).

Gud har gett människor Sabbaten som ett tecken mellan Honom och dem, som ett prov på deras trohet. De som fortsätter att vara olydiga och upphöja mänskliga lagar över Guds lag, efter att ljuset beträffande Guds lag har nått dem, kommer att ta emot vilddjurets märke i den stora kris som ligger framför oss. - Ev 235 (1900).

Sabbaten kommer att bli det stora trohetsprovet, ty det är denna sanning som i synnerhet är omtvistad. När människor sätts på det slutgiltiga provet, kommer skiljelinjen att dras mellan dem som tjänar Gud och dem som inte tjänar Honom. Att vörda den falska sabbaten i samtycke med statens lagar, i olydnad mot det fjärde budet, är ett erkännande av trohet till en makt som är i opposition mot Gud, medan helgandet av den sanna Sabbaten i lydnad mot Guds lag är ett bevis på trohet till Skaparen. En grupp godtar tecknet på underkastelse till mänskliga makter, och tar emot vilddjurets märke. Den andra gruppen väljer tecknet på trohet till gudomlig auktoritet, och tar emot Guds sigill. - GC 605 (1911).

Påtvingad vördnad av söndagen är provet
Inga fördöms förrän de har fått ljus och förstått den förpliktelse som det fjärde budet lägger på oss. Men när påbudet går ut som tvingar på oss den oäkta sabbaten, och den tredje ängelns höga rop varnar människor för att tillbe vilddjuret och hans avbild, kommer en tydlig gräns att dras mellan det sanna och det falska. Då kommer de som fortsätter att överträda Guds lag att ta emot vilddjurets märke. - Ev 234, 235 (1899).

När vördnad av söndagen påtvingas genom lagstiftning, och världen blir upplyst om den sanna Sabbatens förpliktelse, kommer den som överträder Guds bud att följa en föreskrift som inte har större auktoritet än Roms, och därmed ära påvedömet mer än Gud. Han hyllar Rom och likaså den statsmakt som genomdriver Roms påbud. Han dyrkar vilddjuret och hans avbild.

När människor förkastar den dag som Gud har tillkännagett vara tecknet på Sin myndighet, och i stället vördar den dag som Rom har valt som ett tecken på sin överhöghet, tar de därmed emot tecknet på trohet till Rom - ”vilddjurets märke”. Men det är först när detta tydligt har framställts för människor, och de har ställts inför ett val mellan Guds och människors bud, som de som fortsätter sin överträdelse av Guds lag tar emot "vilddjurets märke”. - GC 449 (1911).