Guds församling i de sista dagarna

Guds folk håller Hans bud
Gud har en församling på jorden som upphöjer Hans lag, som trampas under fötterna - en församling som visar världen Guds Lamm som bär världens synd.

I vår tid finns bara en kyrka i världen som ställer sig i gapet och bygger upp muren och de gamla ruinerna [se Hes. 22: 30].

Låt alla vara försiktiga med att kritisera den enda församling som lever upp till Bibelns beskrivning av kvarlevan av Guds folk som ”håller fast vid Guds bud och tron på Jesus." Upp 14: 12.

Gud har ett särskilt folk, en församling på jorden som inte har någon motsvarighet, utan överträffar alla andra i att förkunna sanningen och upphöja Guds lag. Min broder, om du lär ut att Sjundedags Adventistkyrkan är Babylon, då har du fel. - TM 50, 58, 59 (1893).

De har Jesus vittnesbörd
När slutet närmar sig och arbetet med att förmedla den sista varningen till världen blir mer omfattande, blir det av allt större betydelse för dem som tar emot sanningen för vår tid att ha en klar uppfattning om naturen hos- och inflytandet av det vittnesmål som Gud i Sin försyn har knutit till den tredje ängeln. - 5T 654 (1889).

Människor kan göra upp den ena planen efter den andra, och fienden kommer att försöka locka dem bort från sanningen. Men de som tror att Herren talade genom syster White och att Han gav henne ett budskap, kommer inte falla för de sista dagarnas många bedrägerier. - 3SM 83, 84 (1906).

Somliga kommer säga att de har haft syner. Om Gud tydligt låter dig veta att synen kommer från Honom, kan du tro på den. Men lita inte på den utifrån något annat bevis, ty människor kommer i allt högre grad att bli vilseledda både i främmande länder och i USA. - 2SM 72 (1905).

Deras milstolpar av bibliska lärosatser

Tiden närmast efter 1844 var en period då stora ting inträffade. Den öppnade våra förvånade ögon för den rening av den himmelska helgedomen som pågick i himlen. Den reningen har ett klart samband med Guds folk på jorden. Vi såg också den första och den andra ängelns budskap - och den tredje ängeln, som reste ett banér med orden ”Guds bud och tron på Jesus”. En av milstolparna i det budskapet var Guds tempel, som sågs av Hans sanningsälskande folk i himlen - och arken, innehållande Guds lag. Från det fjärde budets Sabbat strålade det klaraste ljuset på den stig där överträdarna av Guds lag gick. Att de förtappade inte är odödliga är en gammal milstolpe. Jag kan inte komma ihåg något mer som kan räknas till de gamla milstolparna. - CW 30, 31 (1889).

Sjundedagsadventisternas särskilda uppdrag
Herren har gjort oss till bevarare av Hans lag. Han har ålagt oss eviga och heliga sanningar som skall ges vidare till andra i form av trofast varning, tillrättavisning och uppmuntran. - 5T 381 (1885).

Sjundedagsadventisterna är utvalda av Gud som ett egenartat folk, avskilt från världen. Med sanningens stora mejsel har Han huggit ut dem ur världens stenbrott och tagit dem till Sig. Han har kallat dem till att vara Hans företrädare i det sista frälsningsverket. Den största rikedomen av sanningar som någonsin har anförtrotts dödliga, de mest upphöjda och förfärliga varningar som Gud har sänt till människor har anförtrotts dem, för att de skall ge dem till världen. - 7T 138 (1902).

Sjundedagsadventister har på ett unikt sätt placerats i världen som väktare och ljusbärare. De har blivit anförtrodda med att ge den sista varningen till en värld som går mot sin undergång. Ett förunderligt ljus från Guds Ord lyser över dem. De har fått en uppgift av allra största betydelse, nämligen att förkunna den första, andra och tredje ängelns budskap. Inget annat arbete är lika betydelsefullt. De får inte låta något annat uppta deras uppmärksamhet. - 9T 19 (1909).

Orsaker till att Sjundedags Adventistsamfundet organiserades
När våra medlemmar ökade i antal stod det klart att utan någon form av organisation skulle det uppstå en stor förvirring. Det skulle inte vara möjligt att föra arbetet vidare. För att sörja för predikanternas underhåll, föra verket vidare till nya arbetsfält, beskydda församlingarna och verksamheten från ovärdiga medlemmar, att äga församlingsegendomar, att offentliggöra sanningen genom trycksaker, och för mycket annat var organisation oumbärlig.

Guds Ande gav oss insikt om att det måste råda ordning och noggrann disciplin i församlingen - att organisation var något absolut nödvändigt. System och ordning utmärker allt som Gud gör. Ordning är himlens lag och den bör även vara Guds folks lag på jorden. - TM 26 (1902).

Organisation kommer alltid att vara nödvändig
Om församlingarna inte blir organiserade, så att de kan skapa och upprätthålla respekten för ordning, har de ingen möjlighet att bestå. -1T 270 (1862).

Satan skulle verkligen bli glad om han lyckades nästla sig in bland detta folk och ställa till oreda i arbetet vid en tidpunkt då noggrann organisation är av största betydelse och det bästa sättet att hålla falska uppror borta och avvisa påståenden som inte stöds av Guds Ord! Vi vill hålla riktlinjerna tydliga, så att det system av organisation och ordning som har byggts upp genom klokt och omsorgsfullt arbete inte skall brytas ner. Befogenheter får inte ges till oregerliga element som önskar kontrollera arbetet.

Det finns de som har fört fram tanken att varje Guds barn kommer att handla oberoende av någon religiös organisation när vi närmar oss tidens slut. Men Herren har visat mig att det inte finns något sådant som att var och en skulle vara oberoende. [Från manuskript som som lästes upp för delegaterna vid generalkonferensen i Washington, D.C. den 30 maj 1909.] - 9T 257, 258 (1909).

I stället för att tro att det finns mindre behov av ordning och samstämmighet i vårt handlande när vi närmar oss den sista krisen, bör vi arbeta ännu mer systematiskt än tidigare. - 3SM 26 (1892).

Guds församlings särskilda auktoritet
Gud har gett Sin församling en särskild auktoritet och makt. Ingen människa kan bli ursäktad om hon handskas hänsynslöst eller föraktligt med denna, ty om hon gör det föraktar hon Guds röst. - 3T 417 (1875).

Gud har gett den största myndighet som finns till Sin församling. Det är Guds röst i Hans enade folk i såväl församling som institution, och den ska respekteras. - 3T 451 (1875).

En tid med andlig blindhet och svaghet
Jag har fått allt det bekräftat som jag sade i Minneapolis, att en reformation måste äga rum i församlingarna. Reformationer är nödvändiga, ty jag såg att andlig svaghet och blindhet rådde bland de människor som hade välsignats med stort ljus, samt värdefulla möjligheter och privilegier. De har kommit från olika kyrkosamfund som reformatorer, men nu agerar de på samma sätt som man gör i de församlingarna. Vi hoppades att det inte skulle vara nödvändigt att även lämna vår kyrka. [Detta är det enda kända uttalandet ifrån Ellen White som tyder på att hon kan ha tappat förtroendet för Sjundedags Adventistkyrkans organisation. Tvivlet som hon uttryckte här upprepades aldrig under de återstående tjugosex åren av hennes liv i denna värld.]

Fastän vi strävar efter att bibehålla andlig enighet genom fridens band, kommer vi att fortsätta protestera mot intolerans med både röst och penna. —The Ellen G. White 1888 Materials, 356, 357 (1889).

Om dem som är stolta över det ljus de fått men ändå misslyckas med att leva upp till det, säger Kristus: ”För Tyrus och Sidon skall det på domens dag bli lindrigare än för er. Och du, Kapernaum [Sjundedagsadventister som har fått mycket ljus och många privilegier] skall störtas ned i helvetet. Ty om de kraftgärningar som har utförts i dig hade gjorts i Sodom skulle det ha stått än idag." Matt 11: 22, 23. - RH 1 (aug. 1893)

Församlingen befinner sig i ett Laodicea-tillstånd. Gud är inte i dess mitt. - 1NL 99 (1898).

Maktmissbruk i församlingens högkvarter
Själva Generalkonferensen håller på att fördärvas av felaktiga uppfattningar och principer. Somliga har utnyttjat dem som de ansett vara deras underställda. De var fast beslutna att få andra att foga sig i deras villkor. De ville härska eller söndra...

Den egenmäktighet som har uppkommit, som om en position kunde göra människor till gudar, gör mig rädd - och den borde göra oss alla förfärade. Denna egenmäktighet är en förbannelse, oavsett var och av vem den utövas. - TM 359-361 (1895).

Allt för många ansvarsområden läggs på några få, och somliga söker inte Guds vägledning. Hur mycket vet dessa män om vad arbetet i främmande länder kräver? Hur skall de kunna fatta rätt beslut i de frågor som de ställs inför? Det skulle ta tre månader för dem som befinner sig i fjärran länder att få svar på sina frågor, även om man inte dröjde med att besvara dem. - TM 321 (1896).

De som bor utomlands kommer inte handla efter sitt eget omdöme, utan de kommer först be om lov i Battle Creek. De kommer invänta ett ja eller nej därifrån, innan de gör något. - SpT-A(9) 32 (1896).

Det är inte klokt att välja en enda man till president för Generalkonferensen. Dess arbete har utvidgats och en del saker har gjorts onödigt invecklade. Brist på urskiljningsförmåga har gjort sig påmind. En uppdelning av verksamhetsområdet borde göras, eller någon annan plan tänkas ut för att ändra den nuvarande ordningen. - TM 342 (1896). [Sjundedags Adventistsamfundet blev organiserat 1863 med 3 500 medlemmar, ett halvt dussin lokala konferenser, omkring 30 förkunnare och en generalkonferenskommitté bestående av tre ledamöter. Generalkonferensens president var mycket väl i stånd att leda och ge råd till en organisation av denna storlek. Han kunde personligen närvara vid alla viktiga möten och själv utöva tillsyn över mycket av det arbete som hörde ihop med förlagsverksamheten. Men 1896 hade församlingens arbete avsevärt ökat i omfattning i USA, och nått Europa, Australien och även Afrika. Det var inte längre möjligt för en person att ha tillräcklig uppsikt över- och leda ett så omfattande arbete. Ellen White yrkade på en uppdelning av verksamheten, så att våra medlemmar runt om i världen inte skulle vara beroende av råd från en enda person. Detta verkställdes genom att man upprättade unionskonferenser och divisioner för olika delar av världen.]

Okloka ledare talar inte på Guds vägnar

Rösten från Battle Creek, som har uppfattats som en auktoritet när det gäller att ge råd om hur arbetet skall bedrivas, är inte längre Guds röst. - 17MR 185 (1896).

Det är flera år sedan jag ansåg Generalkonferensen vara Guds röst. - 17MR 216 (1898).

Att dessa män skulle stå på helig plats och vara som Guds röst till folket, som vi tidigare ansåg generalkonferensen vara, är förbi. - GCB 25 (3 april 1901).

Det behövs ingen ny församling
Ni kommer att använda texter från Vittnesbörden om nådatidens slut och sållningen av Guds folk, och tala om ett renare, heligare folk som kommer att resa sig och lämna församlingen. Allt detta gläder fienden. Om många skulle acceptera de synpunkter som ni lägger fram, samt tala om- och handla efter dem, skulle vi få se en av de största fanatiska manifestationer någonsin bland Sjundedagsadventister. Och det är just vad Satan önskar. -1SM 179 (1890).

Herren har inte gett er något budskap om att kalla Sjundedags-Adventisterna för Babylon och att kalla Guds folk ut ur henne. Alla de skäl ni presenterar saknar betydelse för mig i denna sak, eftersom Herren har gett mig ett klart ljus som motsäger ett sådant budskap. Jag vet att Herren älskar Sin församling. Den skall inte splittras. Det finns inte ett spår av förnuft i det, inte minsta bevis för att så ska ske. - 2SM 63, 68, 69 (1893).

Jag säger er, mina bröder: Herren har en organiserad kropp genom vilken Han verkar. När någon skiljer sig från Guds organiserade kropp av laglydigt folk eller börjar väga församlingen på sin mänskliga våg och fördöma den, då kan du vara säker på att han inte är vägledd av Gud. Han är på fel väg. - 3SM 17, 18 (1893).

Gud kommer att ordna alltsammans
Det finns ingen anledning att frukta att arbetet inte skall lyckas. Gud leder Sitt verk, och Han kommer att ordna upp saker och ting. Om det finns behov av att förändra något i verksamheten kommer Gud att vara uppmärksam på det och arbeta på att rätta till allt felaktigt. Låt oss lita på att Gud kommer att föra det ädla skepp i hamn, som bär Hans folk. - 2SM 390 (1892).

Har inte Gud en levande församling? Jo, Han har en församling, men det är inte den segrande församlingen utan den kämpande församlingen. Vi beklagar att det finns bristfälliga medlemmar - att det finns ogräs bland vetet. Det finns onda människor i församlingen och så kommer det att förbli ända till världens slut. Trots att församlingen är besmittad och demoraliserad, är den ljuset i världen.

Även om församlingen är svag, bristfällig och i behov av tillrättavisning, varning och rådgivning, är det den som Kristus skänker sin största omsorg på denna jord. - TM 45, 49 (1893).

Satans bastioner kommer aldrig att triumfera. Seger kommer att åtfölja den tredje ängelns budskap. Som anföraren av Herrens här fick Jerikos murar att falla, kommer Herrens laglydiga folk att triumfera och alla motståndare besegras. -TM 410 (1898).

Nödvändigt att fördela ansvaret
Vad vi behöver nu är en omorganisation. Vi måste börja från grunden och bygga efter en annan princip…

Vi har män som står som ledare för våra olika institutioner, för utbildningssektorn och för konferenserna i olika länder. Alla dessa måste vara representerade och medbestämmande i de planer som skall förverkligas. Det måste vara mer än en, två eller tre män för att styra hela detta vidsträckta fält. Det är en omfattande uppgift och en person kan inte planera hela det arbete som måste göras.

Jag vill nu säga att Gud inte har placerat någon kunglig makt i våra led, som skall kontrollera den ena eller andra grenen av arbetet. Det har hindrat arbetet mycket att man har försökt kontrollera allting. En förnyelse måste ske, en omorganisation. De kommittéer som är nödvändiga måste ha myndighet att fatta egna beslut. - GCB 3 april 1901, s.25, 26.

Nya konferenser måste bildas. Det var Guds vilja att unionskonferensen i Australien bildades. Man behöver inte längre sända bud till Battle Creek, som ligger tusentals mil bort för att få råd, för att sedan vänta på svar i veckor. De som befinner sig på platsen skall bestämma vad som skall göras. - GCB 5 april 1901, s. 69,70.

Generalkonferensen 1901 samarbetar
Vem tror ni har varit med oss, sedan denna konferens började? Vem har skonat oss från de obehagligheter som brukar uppstå vid sådana möten? Vem har gått fram och tillbaka längs gångarna i denna kyrka? Jo, Himlens Gud och Hans änglar. Och De kom inte hit för att slita er i stycken, utan för att ge er rättrådighet och sinnesfrid. De har varit med oss för att utföra Guds verk och hålla mörkrets makter tillbaka så att Guds planer kunde förverkligas. Guds änglar har verkat ibland oss.

Jag har aldrig i mitt liv blivit så förvånad som över den vändning som inträffade under detta möte. Detta är inte vårt verk, utan Guds. Instruktioner om detta presenterades för mig, men jag förstod inte dessa instruktioner förrän summan togs fram vid mötet. Guds änglar har gått upp och ned i denna församling. Jag vill att var och en av er skall komma ihåg detta, och att ni också kommer ihåg att Gud har sagt att Han vill hela Sitt folks sår. - GCB 25 april 1901, s.463, 464.

Under Generalkonferensen verkade Gud mäktigt för Sitt folk. Var gång jag tänker på det mötet känner jag ett ljuvt, högtidligt allvar och en djup tacksamhet i mitt hjärta. Vi har sett vår Herres och Återlösares fasta fotsteg. Vi lovprisar Hans heliga namn, ty Han har befriat Sitt folk. - RH 26 (nov. 1901).

Det har varit nödvändigt att upprätta unionskonferenser för att generalkonferensen inte skall diktera vad de enskilda konferenserna skall göra. I konferensen skall inte en, två eller sex ha det avgörande ordet utan det måste finnas en rådsförsamling över de enskilda divisionerna. - Ms 26, 3 (april 1903).

Förtroendet för SDA-organisationen bekräftad på nytt
Vi kan inte vid denna tidpunkt överge den grund som Gud har lagt. Vi kan inte nu bygga upp en ny organisation. Det skulle vara att avfalla från sanningen. - 2SM 390 (1905).

Jag har blivit instruerad att meddela Sjundedagsadventister över hela världen att Gud har kallat oss som ett folk till att vara Hans speciella skatt. Han har bestämt att Hans församling på jorden skall stå enad i härskarornas Herres Ande till tidens slut. - 2SM 397 (1908).

Vid tidpunkter då en liten grupp män som anförtrotts att leda Guds verk i generalkonferensens namn har försökt genomföra okloka planer för att begränsa Guds verk, har jag sagt att jag inte längre kunde uppfatta generalkonferensen röst, företrädd av en så liten grupp, som Guds röst. Med detta vill jag inte säga att generalkonferensbeslut som fattas av ett råd av i vederbörlig ordning utnämnda representativa män från alla delar av världen inte borde respekteras.

Gud har bestämt att representanterna för Hans församling från alla delar av världen skall ha auktoritet, när de samlas i en generalkonferens. Det fel som somliga löper risken att begå är att på en mans eller en liten grupps ansvar lägga hela auktoriteten och inflytandet som Gud har gett Sin kyrka då den samlas till generalkonferens för att planera Hans verks framgång och framåtskridande. - 9T 260, 261. (1909).

Gud har gett Sin församling särskilda befogenheter som ingen har rätt att försmå eller förakta, eftersom den som gör så föraktar Guds röst. AA 164 (1911).

Jag blir uppmuntrad och upplever välsignelse när jag ser att Israels Gud fortfarande leder Sitt folk och att Han vill fortsätta att vara med dem, ända till slutet. 2SM 406 (1913). [Från Ellen Whites sista budskap till församlingen vid generalkonferensens möte den 27 maj 1913, då dessa uppmuntrande ord lästes upp av konferensens ordförande A.G. Daniells].

Ett uttalande av W.C. White:
Jag berättade för henne [syster Lida Scott] hur min mor betraktade den sista församlingens erfarenhet och om hennes uttryckliga undervisning att Gud inte skulle tillåta detta kyrkosamfund att avfalla så fullständigt, att ett annat samfund skulle uppstå. - W. C. White till E. E. Andross 23 maj 1915, White Estate Correspondence File.

Ständigt behov av andlig väckelse
En dag vid middagstid satt jag och skrev om det arbete som kunde ha blivit utfört vid den sista generalkonferensen (1901), om de ledande bröderna hade följt Guds vilja och väg. De som hade fått mycket ljus vandrade inte i det ljuset. Mötet avslutades utan att något avgörande kom till stånd. Människor ödmjukade sig inte inför Gud som de borde ha gjort. Därför kom den Helige Ande inte över dem.

Så långt hade jag skrivit, då jag förlorade medvetandet. Det verkade som om jag blev vittne till en scen i Battle Creek. Vi var församlade i kyrkan. Där hölls bön, en psalm sjöngs och därefter bad man på nytt. Ödmjuka böner uppsändes med djupt allvar till Gud. Mötet präglades av den Helige Andens närvaro.

Ingen verkade vara för stolt för att av hjärtat bekänna sina synder, och de som ledde var de som hade inflytande.

Det rådde en glädje som aldrig förr i denna kyrka.

Därpå vaknade jag upp från min medvetslöshet, och under en kort stund kunde jag inte förstå var jag befann mig. Jag höll fortfarande min penna i handen. De ord som då uttalades till mig var: "Så kunde det ha blivit. Allt detta förväntade Sig Herren att få göra för Sitt folk. Hela himlen väntade på att få betyga Sin välvilja.”

Jag tänkte på var vi kunde ha varit i dag, om ett fullödigt arbete hade blivit utfört vid den senaste Generalkonferensen. 8T 104, 106 (5 jan. 1903).

Syner som nyligen visats för mig på natten har gjort ett djupt intryck på mig. Det verkade pågå en stor rörelse - en väckelse – som spreds till många platser. Vårt folk enades som svar på Guds kallelse. - TM 515 (1913). [Från Ellen Whites första budskap till generalkonferensen vid dess möte 1913].

Guds tålamod med Sitt folk
Församlingen har kommit till korta. Den har på ett sorgligt sätt kommit till korta när det gäller att uppfylla Sin Frälsares förväntningar. Ändå har Han inte dragit Sig tillbaka från Sitt folk. Han har fortfarande tålamod med dem - inte på grund av något gott hos dem, utan för att Hans namn inte skall bli vanärat inför sanningens och rättfärdighetens fiender, och för att onda makter inte skall få triumfera över Guds folks undergång. Herren har länge haft tålamod med deras egensinnighet, otro och dårskap.

Han har fostrat dem med förunderlig fördragsamhet och medkänsla. Om de beaktar Hans undervisning kommer Han att rensa bort deras dåliga egenskaper, frälsa dem med en evig frälsning och göra dem till odödliga verk genom Sin nåds makt. - ST 13 nov.1901.

Vi bör komma ihåg att församlingen trots sin svaghet och bristfällighet är det objekt på denna jord som Kristus skänker Sin största omsorg. Han vakar ständigt över den med outtröttlig omsorg och styrker den med Sin Heliga Ande. - 2SM 396 (1902).

Gud samarbetar med dem som är trogna mot Honom
Vår Herre Jesus kommer alltid att ha ett utvalt folk som tjänar Honom. När det judiska folket förkastade Kristus, livets Furste, tog Han ifrån dem Guds rike och gav det till hedningarna. Gud kommer att fortsätta arbeta med Sitt folk inom alla delar av Sitt verk. Men när en församling är otrogen mot Herrens Ord, kan Han inte längre samarbeta med den - oavsett vilken ställning den har och oavsett hur hög eller helig dess kallelse kan vara.

Andra blir då utvalda till att bära ansvarsfulla förpliktelser. Men om de i sin tur inte renar sina liv från allt ont och i allt lever efter rena, heliga principer, kommer Herren att allvarligt ansätta och ödmjuka dem. Och om de inte omvänder sig kommer Han att flytta dem från deras plats och göra dem till en skamfläck. - 14MR 102 (1903).

Dömda av det ljus som har givits dem
Sjundedags Adventistkyrkan skall vägas på helgedomens våg och kommer att bedömas utifrån de företräden och förmåner som den har fått. Om dess andliga erfarenhet inte motsvarar de privilegier som Kristus till ett oändligt pris har gett den, om dess välsignelser inte har satt den i stånd till att utföra den uppgift som har anförtrotts den, kommer domen att bli ”funnen vara för lätt.” Församlingen kommer att bli dömd utifrån det ljus och de privilegier som den har fått.

Allvarliga, varnande tillrättavisningar som visar sig genom att kärt omhuldade inrättningar förstörs, säger oss: ”Tänk därför på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör dina första gärningar.” Upp 2: 5. [Sanatoriet i Battle Creek, adventisternas största och mest kända institution, brann ner till grunden den 18:e februari 1902. Därefter följde ödeläggelsen av Review and Herald-tryckeriet, som brann ner den 30:e december 1902].

Församlingen är nu genomsyrad av avfall och om den inte omvänder sig, kommer den att skörda frukterna av sina gärningar och känna avsky för sig själv. När den motstår det onda och väljer det goda, när den ödmjukt söker Gud och når upp till de höga mål som Kristus har kallat den till, när den står på den eviga sanningens grund och i tro tar itu med de uppgifter som Gud har gett den, kommer den att bli helad.

Den kommer att framstå i sin gudsgivna enkelhet och renhet, avskild från världsliga förvecklingar, och visa att sanningen verkligen har gjort den fri. Då kommer dess medlemmar verkligen vara Guds utvalda företrädare. - 8T 247-251 (21 april 1903).

Israels historia är en varning till oss
I de sista dagarna kommer Guds församling att bli utsatt för samma faror som det gamla Israel utsattes för. De som inte tar emot Guds varningar, kommer att utsätta sig för samma faror som det gamla Israel och på grund av otro fick de inte komma in i Guds vila. Det gamla Israel råkade ut för olyckor på grund av de inte låtit sina hjärtan helgas och inte överlåtit sig åt Guds vilja. Deras slutliga förkastelse som nation var resultatet av deras egen otro, självsäkerhet, obotfärdighet andliga blindhet och deras hjärtans hårdhet. Deras historia är en varnande signal till oss: ”Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta, så att han avfaller från levande Gud. Ty vi är Kristi vänner om vi ända till slutet stadigt håller fast vid vår första tillförsikt.” (Hebr 3: 12, 14). - Brev 30, 1895.

Den stridande församlingen är ofullkomlig
Den stridande församlingen är inte den segrande församlingen och jorden är inte himlen. Församlingen består av felande, ofullkomliga män och kvinnor som är elever i Kristi skola, där de skall undervisas, lära sig lydnad och förbereda sig för detta livet och det framtida, eviga livet. - ST 4 (jan. 1883).

Några verkar tro att de kommer att få alla sina förväntningar uppfyllda och endast möta rena och fullkomliga människor i kyrkan. De är nitiska i sin tro, och när de upptäcker fel hos församlingens medlemmar, säger de: ”Vi lämnade världen för att inte behöva umgås med människor med dålig karaktär, men det onda finns här också.” Och då frågar de liksom tjänarna i liknelsen: ”Varifrån har då ogräset kommit?” Matt 13: 27.

Men vi borde inte bli så besvikna, ty Herren har inte lovat oss att församlingen skall vara fullkomlig. Och all vår iver kommer aldrig kunna göra den kämpande församlingen lika ren som den segrande församlingen. - TM 47 (1893).

Den segrande församlingen kommer att vara trogen och kristuslik
Snart skall verket avslutas. De medlemmar av den kämpande församlingen som varit trogna kommer att bli den segrande församlingen. - Ev 707 (1892).

Kristi liv överflödade av ett gudomligt budskap om Guds kärlek. Han längtade efter att i rikt mått få ge denna kärlek till andra. Hans ansikte lyste av medkänsla. Hans uppträdande karaktäriserades av nåd, ödmjukhet, sanning och kärlek. Varje medlem av den kämpande församlingen måste ha samma egenskaper för att tillhöra den segrande församlingen. - FE 179 (1891).