(211) Jag märker djupt nödvändigheten, att göra grundligare och mera allvarliga ansträngningar, för att bringa sanningen fram inför världen. I den senaste synen blev jag visad, att vi inte gör en tjugondel av det arbete vi borde, för att frälsa själar. Vi arbetar likgiltigt för dem, som om det vore av ringa betydelse, huruvida de tar emot eller förkastar sanningen. Det görs allmänna satsningar, men vi arbetar inte punktligt genom personliga ansträngningar. Vi närmar oss inte män och kvinnor på så vis, att de får intryck av vårt personliga intresse för dem, och att vi tar deras frälsning på största allvar, samt inte har för avsikt, att ge upp hoppet för dem.
Vi håller för stort avstånd till dem, som inte tror på sanningen. Vi kallar på dem och väntar på, att de skall komma och fråga om sanningen. Många är inte lagda åt det hållet, eftersom de befinner sig i mörker och villfarelse, och kan inte se sanningen och dess livsviktiga betydelse. Satan håller dem fast med sin makt, och i fall vi ville hjälpa dem, måste vi visa personligt intresse och kärlek till deras själar, och verkligen gripa fatt i dem. Vi måste arbeta i bön och kärlek, med tro och orubbligt tålamod, hoppas på allt och tro allt, med en orms visdom och en duvas saktmod, för att vinna själar åt Kristus.
Särskild förberedelse
Som ett folk är vi inte tillräckligt vakna inför den korta tid vi kan arbeta under, och vi förstår ej verkets vikt för vår tid. (212) Natten kommer snart, när ingen kan arbeta. Gud kallar på män och kvinnor till, att kvalificera sig, och helga sig åt Hans vilja och hänge sig åt ingående studier av Skrifterna, för att uträtta Hans särskilda arbete för dessa sista dagar. Nu kallar Han på män, som kan arbeta. I det, att de engagerar sig uppriktigt och ödmjukt i, att göra allt de kan, kommer de att uppnå en mera genomgripande erfarenhet. De kommer att få bättre kunskap om sanningen och bättre veta, hur de kan nå själar och hjälpa dem praktiskt. Nu behövs det arbetare, just nu, för att verka för Gud. Åkrarna är redan vita till skörd, och ändå är arbetarna få.
Öppnande försyn
Jag har blivit visad, att vi som ett folk har sovit i vårt uppdrag, att få fram ljuset inför andra folkslag. Är det för att Gud har befriat oss, som ett folk, från att känna något slags bördor eller ihärdigt verka för dem med andra tungomål, att vi saknar missionärer i främmande länder i dag? Varför denna försumlighet och försening? Det finns de med överlägsen tankeförmåga i många andra nationer, som Gud har gett intrycket av, att det saknas andlighet och äkta gudsfruktan i landets kristna trossamfund. De kan allmänt sett inte uppleva någon överensstämmelse mellan de bekännande kristnas liv samt karaktär och Bibelns måttstock. Många ber om ljus och kunskap. De är inte tillfredsställda. Gud tänker besvara deras böner genom oss, som ett folk, såvida vi inte håller oss på sådant avstånd från Honom, att vi inte hör Hans stämma, och är så själviska, att vi inte vill störas i vår maklighet och i vårt gemytliga umgänge.
Vi håller inte samma takt, som Guds öppnande försyn gör möjlig. Jesus och Hans änglar verkar. Denna (213) sak går framåt, medan vi står stilla och lämnas på efterkälken. Om vi ville följa Guds öppnande försyn, skulle vi raskt skönja varje tillfälle, och få ut det mesta av alla fördelar inom vår räckvidd, och låta ljuset utbredas och spridas till andra folk. Gud har i Sin försyn sänt människor till just våra dörrar, och betrott dem, så att säga, i vår famn, så att de kan lära känna sanningen bättre, och kvalificeras till att göra ett arbete, som vi misslyckats med - att bringa ljuset till människor med andra tungomål. Ofta har vi inte sett Guds hand, och vi har inte tagit emot dem, som Gud har fört i vår väg, och gjort vår del, för att sända ljuset till andra nationer.
Så vid alla vatten
Det har förekommit en lättjefull försummelse och en kriminell vantro ibland oss som ett folk, som har avhållit oss från, att göra Guds arbete och låta vårt ljus stråla ut över dem av andra folkslag. Det har varit avskräckande, att våga sig ut ur sitt skal och löpa risk i detta stora verk, i ångest för, att bruket av medel inte skulle betala sig. Jaha, medel har använts, utan att vi ser, att själar har vunnits härigenom - skall vi förfasa oss över, att vi lagt ut medel förgäves? Hellre arbeta, och fortsätta med att arbeta, än att inte göra något. Du vet inte, vad som ger framgång, det ena eller det andra.
Gud vill ha människor, som gör allt för själars frälsning. De, som inte rör ett finger, förrän de ser, att kusten är klar, kommer inte att nyttja denna tid till, att gå framåt för Guds sanning. Nu måste det träda upp medarbetare, som skrider framåt både i mörker och i ljus, och som förblir tappert upprättstående under modlöshet (214) och svikna förhoppningar, och likväl verkar i tro, under tårar och med tålmodigt hopp, varvid de sår vid alla vatten, i förtröstan på, att Herren skall åstadkomma själavinning. Gud kallar på stålsatta, hoppfulla, troende och uthålliga personer, som arbetar ända in i kaklet.
Publikationer på många språk
Jag har blivit visad, att våra publikationer bör tryckas på olika språk och sändas ut till alla civiliserade länder till varje pris. Vad är pengar värda i denna tid, i jämförelse med själars dyrbarhet? Varje dollar vi har till förfogande, bör betraktas som Herrens, inte som vår egen, och som ett dyrbart förtroende från Gud till oss; inte till att slösas bort på onödiga nöjen, utan till att användas omsorgsfullt i Guds sak, till att rädda män och kvinnor från ruin.
Jag har blivit visad, att tryckpressen äger kraft för antingen det goda eller det onda. Detta redskap kan nå den vanliga människan och påverka vederbörande på ett sätt, som inga andra medel kan. Ett tryckeri styrt av Guds helgade personer, kan faktiskt vara en kraft för det goda, till att ge människor kunskap om sanningen. Pennan är en kraft i människors händer, som känner, hur sanningen brinner på hjärtats altare, och som hyser en förståndsmässig iver för Gud, balanserad med sunt omdöme. Pennan, som doppas i den rena sanningens bläckhorn, kan sända ut ljusstrålar till jordens mörka hörn, som återspeglar strålarna, och ger mera kraft. Därmed sprids mera ljus överallt.
En skörd av dyrbara själar
Jag har blivit visad, att publikationerna redan har gjort verkan på vissa personer i utlandet, och brutit ned fördomens och misstänksamhetens murar. Jag fick se, att män och kvinnor (215) studerar tidningar och enstaka traktatsidor om den närvarande sanningen med intensivt intresse. De kan läsa belägg, som för dem är förunderliga och nya, varpå de slår upp sina Biblar med djupt och nytt intresse. Tidigare har sanningens stöttepelare varit okända för dem. Nu görs de tydliga, i synnerhet strålar ljuset på det fjärde budets Sabbat. När de rannsakar Skrifterna, för att se, om det här stämmer, skiner nytt ljus på deras förståelse, ty änglar svävar över dem, och inpräntar i deras sinnen de sanninger, som står i de publikationer de har läst.
Jag såg dem hålla tidningar och traktater i ena handen, och Bibeln i den andra, samtidigt som deras kinder vättes av tårar. Så böjde de sig för Gud i allvarlig, ödmjuk bön, för att vägledas till hela sanningen - just det, som Han gjorde för dem, innan de kallade på Honom. Och då sanningen togs emot i deras hjärtan, och de såg sanningens harmoniska kedjas länkar, blev Bibeln en ny bok för dem; de omfamnade den glatt med händerna, samtidigt som deras anleten glödde av lycka och helig glädje.
Dessa blev inte bara helgade, genom att personligen ta till sig ljuset, utan de började, att arbeta för andra. Somliga gjorde stora offer för sanningens skull och hjälpte de bröder, som var i mörker. Vägen håller därigenom på att förberedas för ett stort verk, nämligen spridandet av traktater och tidningar på andra språk.