[Dessa rådgivande ord om litteraturcirkulation var en av de första efterlysningarna av upplärda kolportörevangelister.] (Från Review and Herald, den 4. november, 1875.)
Flera talare hade talat till stora och uppmärksamma församlingar vid lägermötet i Rome, New York på första veckodagen, den 23. september, 1875. Följande natt drömde jag, att en ung man med ädelt utseende trädde fram i rummet, där jag var, omedelbart efter mitt anförande. Han sade:
”Du har riktat folkets uppmärksamhet till viktiga ämnen, som är främmande och nya för många. Somliga är verkligen intresserade. Arbetarna i ord och lära har gjort sitt bästa, för att få ut sanningen. Men med mindre större ansträngningar görs, för att fästa dessa intryck i folks sinnen, kommer Dina göranden att visa sig nästan fruktlösa. Satan har många medel, som skingrar tankarna; och bekymmer för detta liv och rikedomens bedrägliga lockelse kommer gemensamt att utplåna sanningens frö, som sås i hjärtat.
Alla de ansträngningar Du gör nu, skulle medföra större framgång för Ditt arbete, i fall det hade funnits lektyr klar för cirkulation. Traktater om de viktiga sanningspunkterna för den närvarande tiden bör ges fritt åt alla, som tar emot dem. Du skall så vid alla vatten.
Tryckpressen är ett kraftfullt hjälpmedel, att beveka folks sinnen och hjärtan med. Denna världs människor bemäktigar sig pressen, och nyttjar varje möjlighet, till att sprida skadlig litteratur ibland folk. I fall människor, under världens och Satans inflytande, ivrar efter, att sprida böcker, traktater (217) och tidningar av fördärvlig art, bör Ni vara mera angelägna om, att få ut lektyr av upphöjande art till folk.
Gud har gett Sitt folk fördelarna med tryckning och förlagsverksamhet, som jämte andra hjälpmedel, kommer att framgångsrikt utbreda kunskapen om sanningen. Traktater, tidningar och böcker bör cirkuleras i alla landets städer och byar, allt enligt sakens behov.
Människor bör läras upp för denna gren av verket. De skall fungera som missionärer, och sprida publikationer. De bör vara goda talare, som inte stöter bort andra, eller låter sig drivas bort. Detta arbete kommer att berättiga dem till, att ge hela sin tid och energi, allt enligt omständigheternas krav. Gud har betrott Sitt folk med stort ljus. Detta är icke något de skall njuta av för egen del, utan låta dess strålar skina ut till andra, som befinner sig i villfarelsens mörker.
Som ett folk gör Ni inte en tjugondel av det, som kunde bli gjort, för att sprida kunskap om sanningen. Den levande förkunnaren kan uträtta betydligt mera, genom att cirkulera tidningar och traktater, än genom att förkunna ordet utan publikationer. Tryckpressen är ett kraftfullt redskap, som Gud har förordnat skall kombineras med den levande förkunnarens kraft, till att bringa fram sanningen inför alla folkslag, stammar, tungomål och folk. Många människor går inte att nå på annat sätt.
Här är ett sant missionsarbete, vari det kan investeras arbete och medel, med de bästa utfall. Ni har varit för rädda för, att riskera något, och handla i tro, genom att så vid alla vatten. Tillfällen har yppat sig, utan att (218) de tagits tillvara på och gett största möjliga skörd. Rädslan för, att våga något, har varit för stor. Sann tro är inte förmätenhet, men den sätter mycket på spel. Det måste utan dröjsmål frambringas ett dyrbart ljus och en kraftfull sanning i våra publikationer.”
Han sade: ”Din man skall inte mista modet, när han försöker, att uppmuntra människor till, att bli medarbetare, och ta ansvar för det viktiga arbetet. Varje person, som Gud godtar, angrips av Satan. I fall de bryter banden till Himmelen, och bringar saken i fara, kommer deras felaktiga handlande inte att läggas honom eller Dig till last, utan på de åtalades bänk kommer de knorrande och hårdnackade att sitta, eftersom de vägrat, att förstå och övervinna. Dessa människor, som Gud har försökt att använda i Sitt verk, och som har sviktat, och bragt stora bördor över dem, som varit osjälviska och sanna, har förhindrat och spritt mera missmod, än allt det goda de andra har gjort. Och likväl skall inte detta behöva omöjliggöra Guds verks tillväxt. Bördorna för det skall delas mellan verkets grenar, och läggas på personer, som bör göra sin del, och lyfta sina bestämda bördor. Dessa individer måste vara villiga, att låta sig undervisas. Då kan Gud nämligen utrusta dem och heliggöra dem, samt tilldela dem heligt omdöme, så att de kan åta sig det, som de behöver framföra och göra i Hans namn.”