(388) Utplånandet, på ett år, av huvudbyggnaderna vid två av sjundedags-adventisternas ledande institutioner i Battle Creek, Michigan blev startskottet för en undersökning om, huruvida det vore fördelaktigt för Guds sak, att flytta samfundets högkvarter och tryckeriet tillhörigt Review and Herald annorstädes.
Denna frågeställning framlades för ombuden vid 1903 års Generalkonferenssamling. Bröderna uppmanades till, att tala fritt ur hjärtat angående rätt väg att gå. Medan de övervägde saken, frambar fru White, som var en av delegaterna, ett avgjort vittnesbörd, för att åstadkomma en riktlinje, som skulle medföra ett utbredande av sanningarna hos den tredje ängelns budskap. Hon riktade uppmärksamheten på de ofta upprepade råden om, att upprätta centra för inflytande på strategiska platser, och sörja för en klok fördelning av arbetskrafterna, i stället för att följa planer ledande till centralisering. Pålarna skulle stärkas, men endast därför att kablarna mellan dem skulle bli längre. Från de centra, som skulle upprättas, skulle inflytandet från den närvarande sanningen breda ut sig över hela världen. Fru White sade bland annat:
”Tänker de, som har församlat sig i Battle Creek, för att höra Stämman tala till dem, inse, att de skall sprida sig ut till olika platser, där de kan förmedla kunskapen om sanningen, och där de kan erhålla en erfarenhet skiljande sig från den, som de hittills har vunnit?
(389) Som svar på den ställda frågan om, att flytta någon annanstans, svarar jag: Ja. Låt Generalkonferensens kontor och förlagsarbetet avlägsnas från Battle Creek. Jag vet inte, vart, om det bör finnas vid kusten av Atlanten, eller annorstädes; men jag vill säga detta: Lägg aldrig en sten eller en bit murbruk i Battle Creek, för att återuppbygga Reviewkontoret där. Gud har en bättre plats för det.” The General Conference Bulletin {Generalkonferensens Bulletin}, 1903, s. 85.
Från Battle Creek österut
Före 1903 års Generalkonferenssamlings avslutning röstade ombuden för:
”Att Generalkonferensens kontor flyttas från Battle Creek, Michigan, till en gynnsam plats för sin verksamhet i delstaterna vid Atlantkusten.” The General Conference Bulletin {Generalkonferensens Bulletin}, 1903, sid. 67, 103.
Omedelbart efter konfenssamlingens slut fattade Generalkonferensutskottet detta beslut:
”Det har bestämts, att vi förlägger placeringen av Generalkonferensens högkvarter till trakterna av staden New York.” The Review and Herald, den 12. Maj, 1903, s. 16.
Och vid Review and Herald Publishing Associations fyrtiotredje årsmöte, den 21. april, 1903, antogs anbefallningar om, att undersöka överförandet av sällskapets verksamhet till en plats i Öststaterna.
Under dryftandet av dessa anbefallningar upprepades avsikten framförd under Generalkonferenssamlingen - att förlägga institutionen, där den bäst möjligt kunde dela bördan av, att sprida den tredje ängelns budskap i världen. Som en av medlemmarna i det beslutande utskottet sade, som stöd för de givna anbefallningarna:
(390) ”Varför talar vi om, att flytta denna institution? Är det inte, för att placera oss själva, där vi på bättre sätt kan göra det arbete vi har fått oss betrott? Är det inte, för att placera oss själva, där . . . . vi kan hasta ut till hela vida världen med vårt budskap, och bringa vårt verk till härlig fullbordan?” Bilaga till The Review and Herald, den 28. april, 1903, s. 7.
Letandet efter en plats
Som ett inledande steg till, att genomföra Generalkonferensens och Review and Heralds aktieägares anbefallningar, valdes företrädare till ett utskott för placeringen. Innan de satte igång med sitt arbete, skrev de till fru White, och frågade henne, om hon ville ange för dem något mera bestämt ljus, som hon möjligen hade om en exakt plats, dit de skulle flytta förlagsverksamheten. Som ett första svar på frågan, skrev fru White:
”Jag har inget ytterligare ljus, än det, som Ni redan har fått, beträffande New York och andra storstäder, som inte har bearbetats. Det bör göras stora ansträngningar i Washington, D. C. Det är ett sorgligt förhållande, att facit är sådant det är, och visar, att det endast har uträttats litet där. Det skulle vara till stor nytta, att tänka över, vad det går att göra för denna stad, och bestämma de bästa arbetsmetoderna.
Tidigare har det framburits ett bestämt vittnesbörd om behovet av, att göra ihärdiga ansträngningar för utbredandet av sanningen ibland Washingtons folk. . . .
Måtte Herren hjälpa oss med, att handla förståndigt och under bön! Jag är säker på, att Han är villig till, att låta oss veta, och det vid rätt tidpunkt, var vi skall anlägga vårt förlagshus. Jag är övertygad om, att vår (391) enda trygga väg är, att vara redo, att gå därhän, dit molnskyn rör sig. Låt oss be om, att Han skall leda oss. Genom Sin försyn har Han visat, att Han vill, att vi skall lämna Battle Creek. . . .
New York behöver bearbetas, men huruvida förlagshuset skall inrättas där, kan jag inte säga. Jag skulle inte betrakta det ljus, som jag har fått som tillräckligt avgjort till fördel för en flytt dit.
Låt oss alla lyfta våra hjärtan till Gud i bön, i tro på, att Han tänker leda oss. Vad mera kan vi göra? Låt Honom visa stället, där förlagshuset skall upprättas. Vi skall inte genomdriva vår egen vilja, utan skall söka Herren, och följa Honom, där Han leder oss på vägen.” The Review and Herald, den 11. augusti, 1903, s. 6.
Utskottet för placering möttes i staden New York den 18. Maj, 1903, och formerade sina planer, varefter de strax började, att undersöka egendomar i förorterna, och längs med Sundet och Hudsonfloden. Dag efter dag fortsatte de sitt letande, tills de till sist började att tvivla på, att de skulle finna ett passande ställe för sina behov. Två eller tre av dem hade redan återvänt till Battle Creek, då de mottog ett andra brev från fru White, vari hon gav ytterligare råd, enligt följande:
”Den här natten visades mig många ting om våra nuvarande faror, och en sak angående vårt förlagsarbete framställdes nogsamt för mitt sinne.
När våra bröder letar efter en placering för Review and Heralds förlagshus, bör de söka Herren allvarligt. De skall handla väldigt försiktigt, vaket och under bön, samt med en ständig förnimmelse av sin svaghet. Vi får icke vara beroende av (392) mänskligt omdöme. Vi måste söka efter den visdom, som Gud ger. . . . .
Beträffande upprättandet av institutionen i New York, måste jag säga: Var på Er vakt! Jag är inte begeistrad för det här med utkanten av New York. Jag kan inte ange alla mina sakskäl, men jag är säker på, att en plats inom femtio kilometer från den staden skulle vara för nära. Studera omgivningarna på andra platser. Jag är säker på, att fördelarna med Washington, D. C. bör undersökas noga.
Förlagshusets medarbetare måste noga vakas över. Våra unga män och unga kvinnor får inte dras dit, där de kommer att vara i fara för, att fångas av Satan.
Vi bör inte upprätta institutionen i en stad, eller i en förstad. Den bör upprättas på ett landsbygdsområde, med omgivande natur. När dess upprättande föranstaltas, bör klimatet tas i beaktande. Institutionen bör förläggas där, som atmosfären bidrar mest till hälsan. Denna punkt bör ges en framträdande plats vid våra överväganden, ty där förlagskontoret etableras, måste det också vidtas förberedelser, för att inrätta ett litet hälsohem och en liten lantbruksskola. Vi måste därför finna ett ställe, som har tillräckligt med land för dessa ändamål. Vi får icke slå oss ned på ett överfullt ställe.
Mina bröder, inled arbetet förståndigt. Låt alla punkter övervägas omsorgsfullt och under bön. Efter mycken bön och ingående rådslagning med varandra, måste Ni handla i överensstämmelse med allas bästa omdöme. Låt envar medarbetare stötta den andre. Svikta ej och mist inte modet. Håll Era förståndsförmågor skärpta och klara, genom att hela tiden lära av Kristus, den ofelbare Läraren.” The Review and Herald, den 11. augusti, 1903.
(393) Då utskottet för placeringen inte fann något i New Yorks omgivningar, som motsvarade kraven, och eftersom de hade blivit rådda till i bägge breven, att studera Washingtons fördelar, beslutade några av utskottets medlemmar sig för, att besöka staden, ehuru de endast hade föga hopp om, att finna de önskade fördelarna. Men de blev glatt överraskade.
”Vi hade inte letat så länge efter ett ställe”, skrev en i utskottet, ”förrän vi plötsligt blev överbevisade om, trots allt, att Washington måste vara platsen för vårt högkvarter. Ju längre tid vi sökte, desto fastare tilltog överbevisningen. Vi fann betingelserna här i långt större harmoni med de råd vi hade fått, än vi hade gjort på de andra orterna.” The Review and Herald, den 20. augusti, 1903.
Det gick inte lång tid, efter det att bröderna hade kommit till denna överbevisning, förrän de mottog ett tredje brev från fru White, vari hon skrev:
”Vi har bett om ljus rörande placeringen av vårt arbete i Öststaterna, och ljuset har kommit till oss på ett högst avgjort sätt. Jag har fått klart ljus om, att det kommer att erbjudas oss tillsaluvarande egendomar, på vilka mycket pengar har satsats av människor, som har haft fri tillgång till medel. Ägarna till dessa platser dör, eller deras uppmärksamhet fångas av ett annat projekt, och så bjuds egendomarna ut till väldigt låga priser.
Avseende Washington, vill jag säga, att det borde ha upprättats minnesmärken i den staden, eller snarare i dess förorter, för tjugo år sedan. . . . . .
Vi släpar efter med många år, när det gäller, att ge varningsbudskapet till den ort, som är vår nations huvudstad. Gång på gång har Herren visat mig Washington (394) som en plats, vilken besynnerligt nog har blivit försummad. . . . Om det är en plats framför andra, där ett hälsohem borde upprättas, och där evangelii verk bör utföras, är det Washington. . . . .
Jag visar detta för Er som ett förhållande, som upprör mig mäktigt. En sak är säker: Vi skall inte stå som oskyldiga, med mindre vi snarast gör något i Washington, för att verkställa vårt arbete. Jag kommer inte att kunna vila, förrän jag ser sanningen gå fram som en tänd fackla. . . . .
Utifrån det ljus jag har fått, vet jag på nuvarande tidpunkt, att Review and Heralds huvudkvarter bör ligga nära Washington. Om stämpeln Washington, D. C. står tryckt i våra böcker och tidningar, syns det, att vi ej räds för, att låta vårt ljus skina. Låt förlagshuset upprättas nära Washington. På så vis kommer vi att visa, att vi försöker att göra det, som Gud har påbjudit oss att göra, för att tillkännage nådens sista budskap till en förtappad värld.” The Review and Herald, den 20. augusti, 1903.
Goda förhållanden i Takoma Park, District of Columbia
Under senare delen av juli, 1903 möttes utsedda bröder från många delar av fältet i Washington, D. C., och övergick strax till, att inspektera Columbiadistriktets avsidesliggande delar, för passande egendomar. Morgon efter morgon, innan de begav sig åstad, möttes de, för att be allvarligt om gudomlig vägledning. Och deras böner blev tydligt besvarade. I Takoma Park, en av de mest attraktiva och sunda städerna utanför Washington, hittades ett markområde på femtio tunnland, som tycktes infria alla krav. Upphöjt omkring nittio meter över havet, låg området endast tolv kilometer från Capitoliumbyggnaden, och inom (395) Takoma Parks gränser, och hade därigenom möjlighet till postutdelning, gas, vatten, avlopp och gator; och samtidigt var det tillräckligt isolerat av djupa skogar, med därtill hörande fördelar hos ett undanskymt lantställe. Egendomen täcktes av hundratals inhemska träd; och på ena sidan av området, dock inom gränslinjen, rann det en naturskön ström från levande källor.
Ett tidigare år hade egendomen valts ut av en läkare från Boston till hälsohem, och på den hade han lagt ut omkring sextio tusen dollar, vari ingick köpeskillingen. Till stor kostnad hade han rensat bort urskogen, fallna trädstrammar och skräp; men han hade inte haft råd med sin önskade verksamhet, och efter hans död hade egendomen hamnat i händerna på en herre, som hade en $15 000 stor pant på den, och som nu erbjöd den för $6 000.
Bröderna menade enhälligt, att de genom att förvärva denna sköna egendom utan dröjsmål, skulle kunna inrätta ett hälsohem och en skola nära det tilltänkta högkvarteret för samfundet. Det femtio tunnland stora området i Takoma Park låg drygt halvannan kilometer bortom District of Columbia, likväl var placeringsutskottet i stånd till, att köpa tillräckligt mycket land i samma by, inom District of Columbia, som skulle husera en fabriksbyggnad åt förlagssällskapet Review and Herald. Närliggande jordlotter köptes med tanke på Generalkonferensens administrationsbyggnad, liksom till förmån för den lokala församlingsbyggnaden och församlingsskolan.
Därmed hade vägen röjts, steg för steg, för att flytta Review and Heralds tryckeri och Generalkonferensens kontor från Battle Creek, Michigan, till nationens huvudstad. Det gick endast några få veckor, innan det egentliga överförandet skedde, och bröderna inkvarterade sig i tillfälligt hyrda (396) bostäder i innerstaden, under uppförandet av byggnaderna i Takoma Park.
Ett steg framåt
”Att flytta till Washington den verksamhet, som hittills har bedrivits i Battle Creek”, skrev fru White till dem, som hade dristat sig till att flytta, ”är ett steg i rätt riktning. Vi skall fortsätta med, att trycka skrifter till regionerna där ute, där folk sitter i andligt mörker.” The Review and Herald, den 1. oktober, 1903.
De, som hade handlat i tro, blev rikligt belönade; och i det, att de fortsatte arbetet, såg de allt tydligare det kloka i sitt agerande. ”I takt med månadernas gång”, skrev redaktören för Review, i en avslutande anmärkning, dagtecknad den 25. februari, 1904, ”ser vi allt tydligare betydelsen av, att flytta vår verksamhets högkvarter till Washington, och uppskattar vi tillfället, som getts här, till att upprätta minnesmärken över sanningen, som kommer att utöva ett vittomfattande inflytande för detta budskaps skull. Utifrån instruktionen, som ges i Profetians Ande, är det tydligt, att varje gren inom institutionsarbetet - förlag, utbildning och hälsa - skall företrädas här på ett utmärkande och värdigt sätt, och att ett fortgående evangeliskt arbete skall bedrivas, så att det i nationens huvudstad och vid vårt samfunds högkvarter förekommer en ordentlig framställning av detta budskap som del av en missionsrörelse.”
Uppmuntrande ord
Tidigt år 1904 beslutade fru White, att hon själv skulle resa till Washington, och tillbringa några månader där, medan grunden lades. I den första av sina predikningar, på Sabbatsdagen, den 30. april, 1904, sade hon:
(397) ”I staden Washington finns det mycket att göra. Jag är tacksam mot Gud, för att jag får se det landområdet, som har blivit köpt för våra institutioners verksamhet på denna plats. Det var Herrens försyn, att vi skaffade oss denna egendom, och jag prisar Gud, för att våra bröder ägde tro, till att ta detta steg framåt. När jag ser ut över denna stad, erkänner jag upphöjdheten hos det arbete, som skall utföras. . . . .
Gud manar nu varje troende i detta händelsernas nav, att göra sin personliga del och bidra till uppbyggandet av det verk, som skall utföras.” The Review and Herald, den 26. Maj, 1904.
Ett fåtal dagar senare skrev fru White:
”Läget för vår skola och vårt hälsohem är allt, vad vi kan önska. Landet liknar de framställningar, som har visats mig av Herren. Det är väl ägnat det ändamål, som det skall användas till. Här finns det utrymme nog till en skola och ett hälsohem, utan att tränga ihop alla institutioner. . . . .
En god placering för tryckeriet har valts inom bekvämt avstånd från postkontoret; och en plats för ett möteshus har också hittats. Det verkar, som om Takoma Park har gjorts redo enkom för oss, och att det har väntat på, att intas av våra institutioner och deras medarbetare.
Mina förhoppningar för detta ställe är höga. Det land, som sträcker sig miltals omkring Washington, skall bearbetas härifrån. Jag är så tacksam över, att vårt arbete skall befästas på denna plats. Vore Kristus tillstädes här, skulle Han säga: ’Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd.’ Johannesevangeliet 4:35.” Icke offentliggjort manuskript, den 10. Maj, 1904.
”Stå upp och bygg”
För att säkra ett starkt upplärningscentrum vid vårt samfunds högkvarter, fann bröderna det nödvändigt, att planlägga en penninginsamling för $100 000. ”Guds ord till Sina medarbetare i Washington är: ’Stå upp och bygg’, skrev fru White i en av sina publicerade appeller för insamlingen; ”och Hans ord till Sitt folk i alla konferenser är: ’Stärk byggarnas händer.’ Arbetet i Washington skall framskrida på raka led, utan tövan eller hinder. Låt det inte hållas tillbaka på grund av brist på medel.” The Review and Herald, den 14. juli, 1904.
Bröder och systrar ut över världen besvarade ädelmodigt de vädjanden, som sändes ut, för att säkra medel till ett mäktigt undervisningscentrum för medarbetare i nationens huvudstad - faktiskt så ädelmodigt, att då ombuden vid 1905 års Generalkonferenssamling möttes i den vackra lund, som hade köpts i Takoma Park, och överlämnade konferensernas gåvor till fondens fullbordan, fann de, att penningmängden hade överskridits, och att ett stort överskott var tillgängligt för missionerna.
”Vi känner oss högst tacksamma mot vår himmelske Fader”, tillkännagav fru White under 1905 års konferenssamling, där arbetet med insamlingen avslutades, ”därför att Han med Sin Helige Ande har berört Sitt folks sinnen, till att skänka så givmilt till förverkligandet av Sitt verk här i Washington. . . . . Han kommer att ge Sitt godkännande åt det arbete, som görs för Hans verks främjande inom verksamheter, som Han har dragit upp riktlinjerna åt.” The Review and Herald, den 1. juni, 1905, s. 13.