(407) Torsdag eftermiddag, den 12. april, 1906 lämnade fru White sitt hem, för att delta vid det årliga mötet i Södra Californiakonferensen i Los Angeles, och under invigningen av de två hälsohemmen - Paradise Valley, utanför San Diego, och Loma Linda, i San Bernardino Valley. De första dagarna tillbringades i Loma Linda, och under den tiden hade hon en anmärkningsvärd upplevelse, som hon kort beskriver så här:
Straffdomar
Under ett uppehåll i Loma Linda, California, den 16. april, 1906 rullades en förunderlig syn upp för mig. I en syn om natten stod jag på en höjd, från vilken jag såg hus svaja som rö för vinden. Stora och små byggnader föll till jorden. Förlustelseplatser, teatrar, hotell och de välbärgades hem skakades och föll samman. Många liv gick till spillo och luften fylldes av skrik från sårade och skräckslagna.
Guds straffande änglar var i arbete. Blott en beröring och byggnader, som var så stadigt uppförda, att människor betraktade dem som säkra mot alla faror, blev förvandlade till ruinhögar. Det gick inte, att känna sig trygg någonstans. Jag kände mig inte i någon särskild fara, men de förfärliga scener, som rullades upp för mig, kan jag inte finna ord, att beskriva. Det såg ut, som om Guds förbarmande var över och domens dag hade kommit.
Den ängel, som stod vid min sida, meddelade mig då, att det endast är ett fåtal, som fattar något av den ondska, (408) som förekommer i världen i dag, i synnerhet ondskan i de stora städerna. Han tillkännagav, att Herren har fastställt en tid, när Han i vrede skall hemsöka överträdarna för deras envetna ringaktning av Hans lag.
Fastän synen, som rullades upp för mig, var fruktansvärd, var det, som inpräntade sig djupast i mitt sinne, dock den upplysning, som gavs i samband med detta. Ängeln, som stod vid min sida, förklarade, att Guds överhöghet och Hans lags helighet skall uppenbaras för dem, som fortlöpande vägrar, att lyda konungarnas Konung. De, som väljer, att förbli trolösa, kommer i nåd att hemsökas med straffdomar, för att, om möjligt, väcka dem till insikt om och erkännande av deras syndiga framfart.
Hela följande dag övervägde jag de scener, jag hade sett och den vägledning, som hade förmedlats. Om eftermiddagen reste vi till Glendale i närheten av Los Angeles och följande natt . . . . var det, som om att jag var i en församling, där jag framlade kraven i Guds lag för folket. Jag läste Skriftställena angående Sabbaten, som instiftades i Eden vid skapelseveckans slut och ingår i lagen, som uttalades på Sinai och därpå orden om, att Sabbaten skall helighållas ”som ett evigt förbund” {Andra Moseboken 31:16}, som ett tecken mellan Gud och Hans folk till evig tid, för att de skall veta, att det är Herren, deras Skapare, som helgar dem.
Därefter sonderade jag ytterligare om Guds överhöghet över alla jordiska härskare. Hans lag skall vara rättesnöret för våra handlingar. Det är förbjudet för människorna, att fördärva sina sinnen genom omåttlighet, eller genom att låta dessa sinnen ge efter för Satans inflytande, för detta gör det omöjligt, att hålla Guds lag. Ehuru den gudomlige Härskaren (409) länge har stått ut med fördärvet, låter Han Sig inte drivas med och kommer inte alltid att hålla tyst. Hans överhöghet, Hans auktoritet som Härskare över universum, kommer till sist att erkännas och Hans lags rättfärdiga och rättvisa krav kommer att försvaras.
Långt mera undervisning angående Guds tålamod och nödvändigheten av, att väcka överträdarna till att förstå, hur farlig deras situation är i Hans ögon, upprepades för folket, så som jag tagit emot den från min lärare.” Testimonies for the Church {Vittnesbörd för Församlingen}, Band 9, sid. 92-94.
”Det har tagit mig många dagar, att skriva ned en del av det, som uppenbarades för mig under dessa två nätter i Loma Linda och Glendale.” The Review and Herald, den 5. juli, 1906.
”Den 18. april, två dagar efter visandet för mig av sceneriet med fallande byggnader, begav jag mig av, för att hålla ett avtalat möte i Carr Streetförsamlingen i Los Angeles. Då vi närmade oss församlingens kyrka, hörde vi tidningssäljarna ropa: ’San Fransisco har ödelagts av jordskalv!’ Med tungt hjärta läste jag de nytryckta nyheterna om denna fruktansvärda katastrof.” Testimonies for the Church {Vittnesbörd för Församlingen}, Band 9, s. 94.
Bearbeta städerna från centra liggande utanför dem
Under sitt tal inför konferensen, upphöjde fru White Guds lags helighet, och talade bestämt om nödvändigheten av omgående handling, för att göra folk medvetna om innebörden av det, som inträffar på jorden. Hon belyste främst fördelarna, som vinns, genom att bearbeta städerna från centra belägna utanför dem.
”Bort från städerna, bort från städerna!”, tillkännagav hon; ”detta är det budskap Herren har gett mig. Jordskalv skall komma; flodböljor skall komma; och vi bör icke bosätta oss i de onda städerna, (410) där fienden verkar på alla sätt, och där Gud ofta glöms. Herren önskar, att vi skall ha klar andlig synförmåga. Vi måste snabbt kunna uppfatta de faror, som följer av upprättandet av institutioner i dessa onda städer. Vi måste lägga kloka planer, för att varna städerna, och samtidigt bo, där vi kan beskydda våra barn och oss själva från de besmittande och demoraliserande inflytanden, som härskar på dessa platser.” The Review and Herald, den 5. juli, 1906.
Ödeläggelsescener
Två veckor senare vände fru White åter till sitt hem i St. Helena via San Jose, Mountain View och San Francisco. ”Då vi reste mot nord”, skrev hon om denna resa, ”såg vi en del av verkningarna av jordskalvet; och då vi kom till San Jose, kunde vi se, att stora byggnader hade fallit samman, och andra var allvarligt skadade.
I Mountain View hade det nya postkontoret och somliga av de största lagerlokalerna jämnats med marken. Andra byggnader hade delvis brutit ihop, och utgjorde sorgliga ruiner.” The Review and Herald, den 24. Maj, 1906.
”På hemresan två veckor senare passerade vi igenom San Francisco. Vi hyrde oss en häst och vagn och tillbringade halvannan timme med, att betrakta ödeläggelsen, (95) som hade inträffat i denna stora stad. De byggnader, som man trott var säkrade mot ödeläggelse, låg i ruiner. I vissa fall hade byggnaderna delvis sjunkit ned i marken. Staden uppvisade en förfärlig bild på människors bristande förmåga, att uppföra byggnader, som är säkra mot brand och jordskalv.” Testimonies for the Church {Vittnesbörd för Församlingen}, Band 9, sid.94-95.
Varningar och förmaningar
(411) Vad angår hennes lära och maningar om, att gå ut och proklamera den tredje ängelns budskap i städerna, mot bakgrund av att olyckor, som skall drabba tätt befolkade områden vid tidens slut, rycker närmare, har fru White skrivit så här:
”Sedan jordskalvet i San Francisco har det cirkulerat många rykten om uttalanden jag skulle ha fällt. En del har berättat, att jag under min vistelse i Los Angeles hävdade, att jag hade förutskickat jordbävningen och branden i San Fransisco, och att Los Angeles står i tur att kullkastas. Detta stämmer inte. Morgonen efter jordskalvet, sade jag icke mera, än att ’jordskalv skall komma, flodböljor skall komma;’ och att Herrens budskap till oss lyder, att vi ’icke skall bosätta oss i de onda städerna.’
För inte så många år sedan offentliggjorde en broder verksam i staden New York en del förskräckliga notiser om den stadens undergång. Jag skrev strax till de ansvariga för arbetet där, och sade, att det inte var tillrådligt, att offentliggöra sådana notiser; eftersom detta skulle uppväcka en svår upphetsning utmynnande i en fanatisk rörelse med skada för Guds sak. Det räcker, att ge folk Guds Ords sanning. Upphetsande notiser är skadliga för arbetets vidare gång.” The Review and Herald, den 5. juli, 1906. Under datumet den 3. augusti, 1903 skrev fru White därutöver om denna sensationella berättelse:
”Nu påstås det, att jag har tillkännagett New Yorks bortsopande av en tidvattenvåg. Det har jag aldrig gjort. Jag har sagt, att då jag har sett de stora byggnaderna där torna upp sig, våning över våning: (412) ’Vilka fasansfulla scener kommer att äga rum, när Herren reser Sig upp, för att skaka om jorden med skräck! Då kommer orden i Uppenbarelseboken 18:1-3 att uppfyllas.’ Hela det artonde kapitlet i Uppenbarelseboken är en varning om, vad som kommer att ske på jorden. Men jag har inte något bestämt ljus om, vad som skall hända i New York, jag vet endast, att en dag kommer de väldiga byggnadsverken där att rivas ned och vältas över ända genom Guds kraft. Från det ljus, som jag har fått, vet jag, att utplånande förekommer i världen. Ett ord från Herren, en beröring genom Hans mäktiga kraft, och dessa massiva byggnader kommer att falla. Scenerier kommer att inträffa, vars förfärlighet vi ej kan föreställa oss.”
Den 1. september 1902 skrev fru White:
”Det bör hållas välutstyrda tältmöten i de stora städerna, såsom San Fransisco; för inom inte särskilt länge kommer dessa städer att falla under Guds straffdomar. San Francisco och Oakland håller på att bli som Sodom och Gomorra, och Herren skall hemsöka dem i vrede.”
Den 20. juni, 1903: ”Guds straffdomar är i vårt land. Herren kommer snart. Genom brand, översvämningar och jordskalv varnar Han jordens invånare om Sin snara ankomst. Oh, om folk kände till sin besökstid! {Jämför Lukasevangeliet 19:44.} Vi har ingen tid att spilla. Vi måste göra mera beslutsamma ansträngningar, för att få världens folk till att inse, att domens dag är nära förestående.”
Den 3. juni, 1903: ”Der är många, som Guds Ande kämpar med. Tidpunkten för Guds utplånande domar är en tid av nåd för dem, som inte har haft möjlighet till, att lära känna sanningen. Ömt kommer Herren att se på dem; Hans nådiga hjärta berörs; Hans hand räcks fortsatt ut, för att frälsa.”
(413) Den 12. november, 1902: ”Tiden närmar sig, när de stora kriserna i världshistorien skall inträffa, när varje handlande från Guds styre kommer att bevakas med intensivt intresse och outsäglig ängslan. Guds straffdomar kommer att hastigt följa på varandra - brand, översvämning och jordskalv, jämte krig och blodsutgjutelse. Något stort och avgörande kommer nödvändigtvis snart att ske.” [Dessa och andra utdrag av samma slag offentliggjordes i en artikel av Ellen G. White i Review med datumet den 5. juli, 1906.]
Den 15. februari, 1904: ”Då jag senast var i New York, blev jag under nattens timmar kallad, att beskåda de byggnader, som tornade upp sig våning ovanför våning mot himlen. Dessa byggnader var försäkrade emot brand, och de hade rests, för att förhärliga ägarna. Högre och ändå högre tornade dessa byggnader upp sig, och de bestod av de kostsammaste material. . . .
Då dessa högresta byggnader sköt upp, fröjdade ägarna sig äregirigt över, att de hade pengar till, att förhärliga sina egna jag med. . . . . . Mycket av de pengar, som satsades härpå, hade säkrats genom godtyckliga och tryckande pålagor, genom att dra de fattigas ansikten i smutsen. I Himmelens böcker noteras varje affärsuppgörelse. Där skrivs varje orättfärdig, varje svekfull handling ned. Den tid stundar, när människor i sitt bedrägeri och sin oförskämdhet når en punkt, där Herren inte låter dem fortsätta, och de kommer då att lära sig, att det finns en gräns för Jehovas förbarmande.
Den scen, som därnäst passerade förbi mig, var ett brandalarm. Människor såg på de resliga byggnaderna, som förmodades vara brandsäkra och sade: ’De är fullkomligt trygga.’ Men dessa byggnader blev förtärda, som om de varit gjorda av beck. Brandsprutorna kunde ingenting göra, för att förhindra ödeläggelsen. Brandmännen fick inte ens igång brandsprutorna.
(414) Jag har blivit upplyst om, att när Herrens tid stundar, kommer inte de stolta och äregiriga människorna att förändra sina hjärtan. Snarare skall de komma att upptäcka, att den hand, som har varit stark nog till frälsning, är stark nog till utplåning. Ingen jordisk makt orkar, att stå emot Guds hand. Det finns inget material att uppföra byggnader med, som kommer att stå emot ödeläggelsen, när Guds fastställda tid timar, för att sända straff över människor för deras oförskämdhet och deras nedtrampande av Hans lag.” [Citerat i The Review and Herald, den 26. april, 1906.]
Kallelse till syndaånger
Guds barmhärtighet, att skona så många liv under den ödesdigra katastrof, som drabbade San Francisco och närliggande samhällen, framhölls av fru White som en stark vädjan till alla klasser om, att de skall kännas vid Jehova som den högste Härskaren och Hans lags bindande krav. Hon vädjade om, att uträtta evangeliskt arbete i städerna omkring bukten, så att folk finge varje tillfälle till, att lära sig betydelsen av de domar, som drabbar världens bebyggare.
Därför gjordes det, under många månader efter jordskalvet, särskilda och uthålliga ansträngningar, för att förkunna den tredje ängelns budskap i San Francisco och Oakland samt i andra städer i bukten. Fru White gjorde, vad hon kunde, för att uppmuntra medarbetarna, som var stationerade på dessa platser, och besökte själv grupper av medarbetare, som var strängt upptagna av, att undervisa folk. Då hon träffade dem, som var väl bekanta med Guds Ords sanninger, vädjade hon till dem om, att frivilligt stötta medarbetarnas insatser. Samtidigt skrev hon också om det vittomfattande arbete, som skall göras i alla länder.
(415) ”Världen är full av överträdelser”, tillkännagav hon. ”En anda av laglöshet härskar i alla länder, och uppvisas särskilt i jordens stora städer. Den synd och kriminalitet, som ses i våra städer, är förfärlig. Gud kan inte hysa förbarmande längre. Hans straffdomar har redan börjat, att falla på en del platser, och snart kommer Hans tydliga misshag att kunna märkas på andra orter.
Det kommer att uppenbaras en räcka händelser visande, att Gud är situationens herre. Sanningen kommer att proklameras på ett klart och omisskännligt språk. Som ett folk måste vi bereda Herrens väg under den Helige Andes härskande vägledning. Evangeliet måste ges i sin renhet. Strömmen av levande vatten skall fördjupas och utvidgas i sin fåra. Inom alla områden, när och fjärran, kommer människor att kallas från plogen och från de mera allmänna vardagsyrken, som upptar tankarna för det mesta, och kommer att utbildas av erfarna personer. När de har lärt sig, att arbeta verksamt, kommer de att kraftfullt förkunna sanningen. Genom den gudomliga Försynens undergärningar kommer vanskligheter stora som berg att ryckas upp och slungas i havet. Det budskap, som betyder så mycket för jordens invånare, kommer att höras och förstås. Människorna kommer att komma underfund om, vad som är sanning. Arbetet kommer att gå framåt och fortsätta framåt, tills hela världen har blivit varnad; och sedan skall änden komma.” The Review and Herald, den 5. juli, 1906. Det sista avsnittet, med många liknande råd givna under de strängt upptagna månaderna med själavinning i landets stora städer efter San Fransiscojordbävningen, står att finna i sektionen ”Arbetet i städerna”, i Testimonies for the Church {Vittnesbörd för Församlingen}, Band 9.