Detta har synden orsakat
Vi behöver en klarare förståelse av vad som står på spel i den stora strid vi deltar i. Vi behöver en större insikt i hur värdefulla sanningarna i Guds ord är, och hur farligt det är att låta våra sinnen bli ledda på avvägar av den store bedragaren.
Det stora offer som krävdes för vår frälsning visar hur fruktansvärt ond synden är. Genom synden har hela människan kommit i obalans, sinnet är förvrängt och fantasin är fördärvad. Synden har försvagat de själsliga krafterna. Frestelser utifrån finner ett gensvar i hjärtat, och fötterna vänds omärkbart mot det onda.
Liksom offret som gavs för vår skull var fullkomligt, skall också vår återställelse från den orenhet synden har orsakat vara fullkomlig. Guds lag kommer inte att ursäkta någon ond handling, och ingen orättfärdighet kan undgå att bli fördömd av den. Etiken i evangeliet godtar ingen annan norm än den gudomliga karaktärens fullkomlighet. . . .
Det krävs ihärdig uthållighet
Felaktigheter kan inte ställas tillrätta, och en verklig reformation i livet kan inte åstadkommas, bara genom några svaga, sporadiska ansträngningar. Att bygga upp karaktären är inte ett arbete för en dag eller ett år, utan ett arbete för hela livet. Kampen för seger över det egna jaget, för helighet och för himlen, är en livslång kamp. Utan en ständig ansträngning och en oavbruten strävan är det omöjligt att gå framåt i det andliga livet och få segrarens krona.
Det starkaste beviset för att människan har fallit från en högre ställning är det faktum att det krävs så mycket att vända tillbaka. Man kan bara göra det genom en hård kamp, centimeter för centimeter, timme för timme. På ett ögonblick, genom en hastig, obetänksam handling, kan vi ställa oss under ondskans makt, men det krävs mer än ett ögonblick för att bryta bojorna och nå fram till ett heligare liv. Målet kan vara klart, arbetet påbörjat, men att fullfölja det kommer att kräva slit, tid, uthållighet, tålamod och offer.
Vi kan inte tillåta oss att handla efter impulser. Vi kan inte för ett ögonblick låta bli att vara på vår vakt. Vi är utsatta för otaliga frestelser och måste bestämt stå emot, annars blir vi besegrade. Skulle vi komma till livets slut med vårt arbete ogjort, vore det en evig förlust.
Aposteln Paulus' liv var en ständig kamp mot det egna jaget. Han sade: "Jag dör varje dag." 1 Kor 15:31. Hans egen vilja och hans egna önskningar kom varje dag i konflikt med plikten och Guds vilja. I stället för att följa sina egna böjelser handlade han efter Guds vilja, hur smärtsamt det än var för hans egen natur.
Vid slutet av sitt kampfyllda liv, när han såg tillbaka på sitt livs strider och segrar, kunde han säga: "Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Nu ligger rättfärdighetens segerkrans i förvar åt mig. Den skall Herren, den rättfärdige domaren, ge åt mig på den dagen." 2 Tim 4:7, 8.
Det kristna livet är en strid och ett fälttåg. Från den striden går det inte att få någon avlösning, vi måste kämpa oavbrutet och uthålligt. Det krävs en oupphörlig ansträngning för att upprätthålla segern över Satans frestelser. Det är bara genom en okuvlig ihärdighet som man kan utveckla kristen redbarhet, och det är bara genom en bestämd och fast beslutsamhet som denna redbarhet kan bevaras.
Ingen kommer att lyftas uppåt utan att göra en bestämd och uthållig ansträngning för egen del. Alla måste ta del i denna kamp personligen, ingen annan kan utkämpa striden för oss.....
Det här är en vetenskap
Det finns en kristendomens vetenskap som vi borde bemästra – en vetenskap som är så mycket djupare, bredare och högre än någon mänsklig vetenskap som himlen är högre än jorden. Sinnet bör disciplineras, utbildas och fostras, så att vi kan tjäna Gud på ett sätt som går emot våra medfödda böjelser. Böjelser till det onda som vi ärvt eller lagt oss till med måste övervinnas. Ofta måste en livslång utbildning och fostran läggas åt sidan, så att vi kan bli elever i Kristi skola. Våra hjärtan måste fostras till att hålla fast vid Gud. Vi måste forma tankebanor som hjälper oss att stå emot frestelser. Vi måste lära oss att ha vår uppmärksamhet riktad uppåt. Guds ords principer är lika höga som himlen och sträcker sig lika långt som evigheten, men vi borde förstå deras betydelse i vårt dagliga liv. Varje handling, varje ord, varje tanke borde överensstämma med dessa principer. Allt måste föras i harmoni med Kristus och underordnas hans vilja.
Den helige Andes dyrbara dygder utvecklas inte på ett ögonblick. Mod, fasthet, ödmjukhet, tro och en orubblig förtröstan på Guds kraft att frälsa, är något man får genom år av erfarenhet. Guds barn skall besegla sitt eget öde genom att leva ett liv där de genom helig ansträngning håller fast vid det som är rätt.
Ingen tid att förlora
Vi har ingen tid att förlora. Vi vet inte hur snart vår prövotid tar slut. Som längst har vi bara en kort livstid här på jorden, och vi vet inte hur snart vi kan drabbas av döden. Vi vet inte hur snart vi kan bli kallade att lämna världen med alla dess intressen. Evigheten sträcker ut sig framför oss. Ridån går snart upp. Om bara några få år kommer denna kungörelse att gå ut till alla levande:
”Den orättfärdige må fortsätta att göra orätt, den orene att orena sig, den rättfärdige må fortsätta att göra vad som är rätt och den helige att helga sig." Upp 22:11.
Är vi förberedda? Har vi lärt känna Gud, himlens regent och laggivare, och Jesus Kristus som han sände till världen som sin representant? När Kristus, vårt exempel, hade slutat sitt livsverk på denna jord, sade han: "Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du har gett mig att utföra. ... Jag har uppenbarat ditt namn." Joh 17:4-6. Kommer vi att kunna säga det samma?
Guds änglar försöker leda vår uppmärksamhet bort från oss själva och jordiska ting. Låt dem inte få arbeta förgäves.
Sinnen vars tankar fått driva fritt behöver en förändring. "Omgjorden därför edert sinnes länder och varen nyktra." "Sätt ert hopp helt och fullt till den nåd som skall komma er till del, när Jesus Kristus uppenbaras. Som lydnadens barn skall ni inte styras av de begär som ni tidigare levde i när ni ännu var okunniga. Nej, liksom han som har kallat er är helig, skall ni föra ett alltigenom helgat liv. Det står skrivet: Ni skall vara heliga, ty jag är helig. " 1 Petr 1:13 (1917 års övers.), l Petr l:13-16.
Gud måste vara medelpunkten för våra tankar. Vi måste göra allvarliga ansträngningar för att övervinna våra köttsliga, onda böjelser. Våra ansträngningar, vår självförnekelse och vår uthållighet, måste stå i proportion till det oändliga värdet av det mål som vi strävar efter. Bara genom att segra på det sätt Kristus segrade skall vi vinna livets krona.
Ständigt beroende
Människans stora fara ligger i att hon inbillar sig att hon klarar sig själv, och därmed skiljer sig från Gud som är källan till hennes styrka. Våra naturliga böjelser har i sig frön till moralisk död, såvida de inte blir förändrade genom den helige Ande. Om vi inte kommer in i en levande förbindelse med Gud, kan vi inte stå emot de oheliga följderna av njutningslystnad, egenkärlek och frestelse till synd.
Om vi skall kunna få hjälp av Kristus måste vi inse vårt behov. Vi måste ha en sann kunskap om oss själva. Det är bara den människa som vet att hon är en syndare som Kristus kan frälsa. Det är bara när vi ser vår totala hjälplöshet och ger upp all självtillit, som vi kan fatta tag i gudomlig kraft.
Det är inte bara i början av det kristna livet som denna förnekelse av det egna jaget skall göras. Vid varje steg framåt mot himlen måste den förnyas. Alla våra goda gärningar är beroende av en kraft utanför oss själva, därför behöver vi ständigt vända våra hjärtan till Gud, ständigt och uppriktigt bekänna vår synd och ödmjuka oss inför honom. Faror finns överallt omkring oss, och vi är trygga bara om vi inser vår svaghet och med trons grepp håller oss fast i vår mäktige befriare.
Sanning eller oväsentligheter
Vi måste vända oss bort från tusentals ämnen som kallar på vår uppmärksamhet. Det finns saker som slukar vår tid och väcker vårt intresse att forska djupare, men som inte leder någon vart. Det är det allra viktigaste som kräver den noggranna uppmärksamhet och energi som så ofta används på förhållandevis obetydliga ting.
Att acceptera nya teorier ger i sig själv inte något nytt liv till själen. Att känna till fakta och teorier som i sig själva är viktiga har litet värde om man inte tillämpar dem i det praktiska livet.....
Frågan vi bör ställa oss själva är: "Vad är sanning – den sanning vi bör värdesätta, älska, upphöja och lyda?" Vetenskapens anhängare har misslyckats och kommit på skam i sina försök att komma underfund med Gud. Den fråga de behöver söka svar på i denna tid är: "Vad är det för sanning som kan hjälpa oss att vinna frälsning?"
Sitter jag inne med svaret?
"Vad anser ni om Kristus?" – detta är den allra viktigaste frågan. Tar vi emot honom som en personlig Frälsare? Alla som tar emot honom ger han kraft att bli Guds barn.
Kristus uppenbarade Gud för sina lärjungar på ett sådant sätt att det utförde ett speciellt verk i deras hjärtan, ett verk han också önskar utföra i våra hjärtan. Det finns många som har förlorat blicken på den levande kraften i Frälsarens exempel genom att syssla för mycket med teorier. De har förlorat synen på honom som den ödmjuke, självförnekande arbetaren. Vad de behöver är att se på Jesus. Varje dag behöver vi en ny uppenbarelse av hans närvaro. Vi behöver följa hans exempel i självförnekelse och självuppoffring mera troget.
Vi behöver samma erfarenhet som Paulus hade när han skrev: "Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig." Gal 2:19, 20.
När kunskapen om Gud och Jesus Kristus kommer till uttryck i karaktären, är detta något som överglänser allt annat som högaktas på jorden eller i himlen. Det är den allra högsta utbildningen. Det är nyckeln som öppnar portarna till den himmelska staden, och det är Guds avsikt att alla som iklär sig Kristus skall äga denna kunskap. [Hälsa för Hela Människan, 395-402