Metoder för Uppföljning
Den andra Serien med Möten
När sakskälen för nutidens sanning framställs för första gången, är det vanskligt, att fästa punkterna i minnet. Och även om vissa förståndsmässigt kan besluta sig, behöver man gå igenom samma sak igen, och undervisa på nytt.– Brev 60, 1886.
Att få Sanningen säkert på Plats – Sedan de första ansträngningarna har gjorts under en serie föreläsningar, är det behov av en upprepande serie. Sanningen är ny och omtumlande, och människorna behöver få den framställd för sig en andra gång, för att poängerna och fakta skall vinna säkert fotfäste i sinnet.– Brev 48, 1886.
Vikten av, att upprepa Trospunkter – Om de, som redan känner till sanningen och grundats i den, behöver få den betonad för sig och regelbundet upprepad, för att den skall stanna kvar i minnet, hur väsentligt är det då inte, att detta verk inte försummas, när det gäller nyomvända. För dem är Skriftens uttolkning ny och obekant, varför de kommer att sväva i fara för, (335) att sanningen mister sin kraft och ersätts av osunda idéer. Arbetet har delvis lämnats ogjort under många missionssatsningar.– Brev 60, 1886.
Ingående Planläggning för den uppföljande Serien – Det må vara tillrådigt, att ändra lokaler och blanda upp människorna, men så länge som Ni gör en andra ansträngning, var då lika noggranna, som om den första mötesserien aldrig hade hållits. Medarbetarnas samlade talanger bör sättas i omlopp. Måtte envar göra sitt yttersta och delta energiskt i Guds arbete och tjänst.
Olika slags arbete skall utföras. Själarna är dyrbara i Guds ögon; utbilda dem, lär dem i takt med, att de omfattar sanningen, hur de skall axla ansvar. Han, som ser slutet från början, som kan fullt ut få det sådda utsädet att bära frukt, kommer att stötta Era ansträngningar. – Brev 48, 1886.
Ett Exempel på grundligt Uppföljningsarbete – Vårt möte är över. Från den allra första dagen, den 21. oktober, och till dags dato (den 10. november), har intresset inte svalnat. Under det inledande mötet var tältet fullt, och en vägg av folk omgärdade det utomhus.
På eftermiddagen under Sabbaten, Söndagen och Onsdagen talade jag sex gånger till den församlade mängden, och fem gånger i skilda sammanhang till våra egna. Predikandet var framgångsrikt... Ordet yttrades utan sludder eller tvekan, men i Anden och med kraft. Intresset har vida överstigit allt vi har upplevt vid något lägermöte i vårt land. Vi känner stor tacksamhet mot Herren för detta tillfälle, att sprida ljuset från den närvarande sanningen. Liksom i Kristi dagar, lyssnar folket och blir förbluffade samt fångade. De säger: ”Vi har aldrig hört något liknande. Oh, så jag önskar, att jag hade fått höra allt detta tidigare. Jag visste inte om, att sådant (336) förekom i Bibeln. Nu inser jag mitt arbete: Att forska i Skrifterna såsom aldrig förr.”
Guds Ord har sannerligen varit likt ett svärd, raskt och kraftfullt. Människoskarorna lyssnade intresserat under en, ja, nära nog två timmar, utan tecken på trötthet. Oh, jag är så glad, så tacksam. Jag prisar Herren med hjärta och själ samt röst...
Flera medarbetare söker, att bibehålla intresset i Stanmore. Intresset verkar inte avta. Det stora tältet har rivits och skickats till Melbourne. Tältet mätande tolv meter delas på mitten, för att medge störst antal sittande, och skall användas här. Ett hus har hyrts, för att medarbetarna skall ha någonstans att bo. Ett rum har ordnats åt mig, och om jag det orkar, reser jag antagligen till Sydney denna vecka, för att slå följe med medarbetarna. Vi måste göra vårt yttersta, för att åstadkomma en framgång av den här satsningen. Äldstebroder Haskell skrev uppmuntrande om verket där och det icke avtagande intresset på platsen. – Brev 27, 1897.
Att bygga på vunnet Intresse — Medarbetarna, som kan ansluta sig, sedan ett intresse har skapats, må vara män med mindre förmåga, än de, som väckt intresset; men om de är ödmjuka Guds barn, kan de framföra sanningen på så sätt, att de väcker och gör intryck i hjärtat på somliga, vilka dittills inte har blivit berörda. Herren uppenbarar sanningen för olika sinnen ur olika synvinklar, så att en mans presentation av någon trospunkt görs tydligare, än genom en annan mans framställning, och av just denna orsak låter inte Herren en person ensam utföra arbetet med, att påverka människors sinnen...
En individ kan nå så långt med missionerandet, som är möjligt för honom, varpå (337) Herren skickar ut en annan av Sina medarbetare, att uträtta en annan del av arbetet, som den förste tjänaren inte trodde sig behöva göra, och ändå var även detta nödvändigt. Därför skall ingen mena det vara hans skyldighet, att inleda och föra vidare ett verk alldeles på egen hand. Om medarbetarna kan komplettera varandras talanger för själars omvändelse, bör de gladeligen samverka. – Manuskript 21, 1894.
Nyomvända skall undervisas ingående – Våra försök skall inte upphöra, därför att offentliga möten har legat i träda ett tag. Så länge som det finns intresserade, måste vi ge dem möjligheten, att lära sig sanningen. Och de nyomvända behöver instrueras av trofasta utläggare av Guds Ord, så att deras kunskap om och kärlek till sanningen tilltar, ja, så att de uppnår ett fullständigt mått av manlig och kvinnlig mognad i Kristus Jesus. Nu måste de omges av de inflytanden, som mest gynnar deras andliga tillväxt. – The Review and Herald, den 14. februari, 1907.
Utveckla Ortens egna Talanger – Utför en evangelists arbete – vattna och uppodla den redan sådda säden. När en ny församling har grundats, skall den inte lämnas för sig själv, utan tillsyn och hjälp. Pastorn skall stimulera medlemmarnas talanger, så att mötena blir stärkande. Timoteus kommenderades, att resa från församling till församling, i enlighet med sin arbetsbeskrivning, och bygga upp gemenskaperna i vår heliga tro. Han skulle utföra en evangelists arbete, och dettas betydelse överstiger till och med predikanternas. Han skulle förkunna Ordet, men han skulle ej slå sig till ro i en enda församling. – The Review and Herald, den 28. september, 1897.
Besök nya Medlemmar ofta — Detta arbete får inte avslutas för tidigt. Se till att alla är insiktsfulla i sanningen, grundfästa i (338) tron och intresserade av varje gren i arbetet, innan ni lämnar dem för ett annat missionsfält. Och besök dem ofta, liksom aposteln Paulus, för att se hur de gör {hur de mår}. O, det tröga arbete som många av dem utför, som säger sig ha fått ett uppdrag av Gud att förkunna Hans ord, får änglarna att gråta. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 5, sidan 256 (1885).
Rad på Rad, Föreskrift på Föreskrift — Det är inte bara predikande, som måste uträttas. Mycket mindre predikande behövs. Mer tid bör ägnas åt, att tålmodigt undervisa andra, varvid åhörarna ges möjlighet, att uttrycka sig. Det är denna upplärning, som många skulle må gott av, rad på rad, föreskrift på föreskrift, en gnutta här och en gnutta där.
Dock är det väldigt svårt, att göra intryck på våra predikande bröders sinnen med tanken, att inte blott och bart predikningar kan åstadkomma det verk, som krävs i våra församlingar. Personlig ansträngning efterlyses; sådant lägger grunden till enskildas och hela församlingars välgång. — Manuskript 7, 1891.
Hjälp som nyfödd Kristen — Varhelst så omfattande intresse visas, som det nu i _____, bör de skickligaste män väljas ut, för att bistå vid satsningen. Dessa bör helhjärtat ansluta sig till arbetet med hembesök och Bibelläsningar med trons nykomlingar, liksom med de intresserade, för att bidra till deras cementering i övertygelsen. De nya troende skall undervisas nogsamt, så att de vinner förnuftsgrundad insikt om de olika arbetslinjerna, som har anförtrotts åt Kristi församling. Bördan från ett sådant omfattande arbete skall inte läggas på ett fåtal personers skuldror.
Mycket beror på det arbete, som görs av församlingens medlemmar i samband med och efter tältmötena, som skall hållas i våra städer. Under ett möte kan många övertygas av Anden, (339) och därigenom fyllas med en önskan om, att börja ett kristet liv; men med mindre medarbetarna, som stannar kvar för uppföljning av visat intresse, ständigt är vaksamma, kommer det sunda intryck, som har gjorts på människornas sinnen, att klinga av. Fienden, som resonerar ack så försåtligt, kommer att utnyttja varje misstag från Guds medarbetare, att vaka över själar i egenskap av dem, som skall avlägga räkenskap. — The Review and Herald, den 2. mars, 1905.
Upprätta ett Bålverk runt om Nyomvända — Väl beslut har fattats, söker mörkrets makter att påverka sinnena hos de övertygade, liksom hos dem, som har motsatt sig Guds Andes inflytande. Satan påverkar deras sinnen, särskilt om de är vidskepliga, tills de intensivt motsätter sanningen och dess samlade anhängare. Därmed tror de sig tjäna Gud, ty Kristus har sagt till oss: ”var och en som dödar er skall tro sig tjäna Gud.”{Johannesevangeliet 16:2.}
Nu inser vi intensiteten hos deras övertygelse. Var hittar vi intensiteten hos den andra sidan? Förena Er med den levande Gudens Ande, för att bygga en vall runt om vårt folk och vår ungdom, för att utbilda och skola dem. Motståndet måste bekämpas, och vi måste erbjuda Guds sanning till varje pris. Vi förstår något om denna, dock finns det många utan minsta insikt om sanningen, och således behöver vi leda dem framåt, varvid vi undervisar dem vänligt och omtänksamt, och om Guds Ande står oss bi, kommer vi att veta exakt, vad vi skall säga. — Manuskript 42, 1894.
Insikt om Guds övergripande Avsikt — När vi läser bör vi lära oss att se Guds ord som ett helt och att se förhållandet delarna emellan. Vi bör skaffa oss kunskap om det stora huvudämnet, (340) om Guds ursprungliga plan för världen, om hur den stora striden uppstod och om räddningen från synd.
Vi bör förstå de två principer som kämpar om övertaget och bör lära oss att följa dem genom historien och profetiorna till deras stora fullbordan. Vi bör se hur den striden finns med överallt i människans erfarenheter, hur vi i alla handlingar i livet själva visar den ena eller andra av de två motstridande krafterna, och hur vi – antingen vi vill det eller inte – redan nu bestämmer på vilken sida i striden vi ska stå. — Vägen till Mognad, sidorna 207-208 (1903).
Lär Nyomvända, hur de skall bemöta Fienden — Det är en dålig taktik, att överge några här och där, utan andlig föda och skötsel, åt glupande ulvar, eller låta dem bli levande måltavlor för fiendens spärreld. Jag har blivit visad, att detta i hög grad har skett ibland oss som ett folk. Lovande fält har ödelagts inför framtida satsningar, genom att skrida för tidigt till verket, utan att beräkna kostnaden, och sedan lämna arbetet halvfärdigt. Det har gått till så här, att först har föreläsningar hållits, sedan har arbetet upphört, varpå vi har skyndat oss till nästa fält och verkat halvdant där. Därmed har dessa arma själar, som äger bara en gnutta vetande om sanningen, lämnats vind för våg, utan att tillräckliga åtgärder har vidtagits, för att bekräfta och grundfästa dem i tron och utbilda dem likt väldrillade soldater om, hur de skall bemöta fiendens angrepp och betvinga honom. — Brev 60, 1886.
Att inlemma nya Troende i Församlingen
Att vägledas likt Barn — ”I samma ögonblick kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: ’Vem är störst i himmelriket?’ Då kallade han till sig ett barn och ställde det mitt ibland dem och sade: ’Amen {Sannerligen} säger jag er: Om ni inte (341) omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket. Den som ödmjukar sig som detta barn, han är den störste i himmelriket. Och den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes i havets djup.”{Matteusevangeliet 18:1-6.}
Med ”dessa små” avser Kristus inte spädbarn. Dem, som Han kallar för ”dessa små som tror på mig”, är de, som är oerfarna efterföljare, de, som behöver bli ledda likt barn, så att säga, när det gäller, att anamma det, som hör till himmelriket. — Manuskript 60, 1904.
Råd till Nyomvända — Jag vänder mig till Er, som har anammat sanningen i _____. Ni är unga i tron, och Ni behöver verkligen vandra ödmjukt med Gud, varvid Ni dagligen lär Er i Kristi skola, genom att i synnerhet begrunda och samtala om de lärdomar, som Han förmedlade till Sina lärjungar. Vandra i all ödmjukhet, hys inget förtroende för det egna jaget, sök klokhet från klokhetens Gud, så att alla Era vägar och tillvägagångssätt är tätt knutna till Guds vägar och vilja, för att det inte skall uppstå förvirring...
Vi får aldrig glömma, hur vanskligt det är, att avlägsna länge omhuldade felaktigheter ur människors sinnen, som de har lärt sig redan i barndomen. Vi måste betänka, att jorden inte är himmelen, och att det skall förekomma besvikelser att möta och betvinga, men förbarmande och ömsinthet samt medömkan måste visas mot alla, som befinner sig i mörker. Om vi lyckas med, att föra dem till ljuset, kommer det inte bara att ske med (342) hjälp av sakskäl, utan måste åvägabringas eller åstadkommas genom Kristi nåds verkan i Era egna hjärtan. Detta skall framgå av Era egna karaktärer på ett bestämt sätt, och samtidigt präglas av Kristi saktmod och enkelhet. Ni måste verka genom mycken bön för själarna, ty det är bara på så sätt, som Ni kan nå deras hjärtan. Det är inte Era insatser, som gör intryck på hjärtan, utan Kristi inverkan genom Er...
Se noga till, att Ni inte blir splittrade, utan att Ni äger Kristi frid i Era egna hjärtan. Sedan blir det en enkel sak, att införa denna frid i Era egna familjer. Men när hjärtats trädgård blir försummad, växer stolthetens, självupphöjelsens, självgodhetens giftiga ogräs ohämmat. Vi måste var och en personligen vara vaksamma under bön.
De karaktärer vi bygger upp, märks i familjelivet. Om det förekommer ljuvlig endräkt i hemmakretsen, kan Guds änglar tjäna där. Om hemmet styrs rätt, med hjälp av vänlighet, saktmod, förbarmande enligt bestämda grundregler, kan vi vara förvissade om, att maken är familjens hopbindare; han binder samman familjen med heliga band och framställer dem inför Gud, varvid han binder fast sig själv med dem på Guds altare. Vilket ljus, som strålar från en dylik familj!
En sådan välartad familj talar väl för sanningen, och överhuvudet i en dylik familj kommer att uträtta samma slags verk i församlingen, som i familjen. Varhelst stränghet, hårdhet och brist på tillgivenhet och kärlek märks inom hemmets okränkbara krets, kommer förvisso församlingens planer och skötsel att misslyckas. Enighet i hemmet, enighet i församlingen, uppenbarar Kristi manér och nåd bättre, än predikningar och resonemang... Åstadkommer sanningen, den långt framskridna sanning vi har tagit emot, i våra egna hjärtan dessa frukter: Tålamod, tro, (343) hopp, kärlek, vilka ger sitt inflytande på människors sinnen och uppenbarar, att vi är grenar på det sanna Vinträdet, eftersom vi bär rika fruktklasar? — Brev 6b, 1890.
Att äga egna Rötter — Det är ej Guds avsikt, att församlingens andlighet skall bero på pastorns kraft som kristen. Medlemmarna måste ha sina egna rötter. De goda nyheterna, varningsbudskapen, den tredje ängelns budskap, skall yttras av församlingens medlemmar. — Manuskript 83, 1897.
Var och en, som säger sig vara en kristen, skall axla ansvaret, att behålla samklangen genom vägledningen från Guds Ord. Gud håller varje själ ansvarig för att, för egen del, följa mönstret hos Kristi leverne och för att äga ett sinnelag, som är renat och helgat. — Manuskript 63, 1907.
Sätt inte Predikanter i Guds Ställe — Samtidigt som den nyomvände måste lära sig att söka råd hos dem som har mer erfarenhet i arbetet, bör de också få lära sig att inte sätta predikanterna i Guds ställe. Predikanterna är bara människor, människor behäftade med svagheter. Kristus är den ende som vi kan se upp till för att få ledning. — Vittnesbörd för Församlingen, Band 7, sidan 20 (1904).
Trospunkter, att grundfästa Nyomvända med — Det är ofta, som pastorer försummar dessa väsentliga delar hos verket – hälsoreformen, de andliga gåvorna, tiondet, liksom de betydande grenarna inom missionsarbetet. Under deras ansträngningar kan stora skaror ta till sig teorin om sanningen, men tids nog befinns få klara av Guds granskning...
Hur mycket bättre hade det inte varit för saken, i fall sanningens budbärare troget och ingående hade utbildat de omvända beträffande alla dessa väsentligheter, även om han måst räkna in färre nya församlingsmedlemmar på grund av hans verk. (344) Predikanter måste övertyga dem, som de verkar för, vikten av, att de själva bär bördor inom Guds verk. De bör bli lärda, att varje avdelning av Guds verksamhet skall stöttas av och engagera dem. Det stora missionsfältet ligger öppet för oss, och verket därpå måste livligt framhävas om och om igen. Människorna måste förstå, att det inte är Ordets hörare, utan dess görare, som kommer att få evigt liv. Ingen slipper undan, att stötta det ekonomist. Från alla, som Han skänker Sin nåds gåvor, fordrar Gud inte bara rundhänta gåvor, för att bekosta Hans sannings framgångsrika frammarsch, utan att de förbehållslöst skall ge sig själva åt Honom...
Det faller sig ej naturligt för det icke omvända hjärtat, att vara ekonomiskt givmilt; nej, människor måste bli lärda, genom rad på rad och föreskrift efter föreskrift, hur de skall verka och hur de skall ge i enlighet med Guds ordning. — The Review and Herald,den 12. december, 1878.
Se Guds Verk med nya Ögon — Hur mycket pengar läggs inte ned på saker och ting, som bara är avgudar, som upptar tankarna och känslorna, betydelselösa utsmyckningar, som kräver uppmärksamhet, för att hållas fria från damm och hållas ordning på. Tiden ägnad åt, att hålla ordning på ens små avgudar, kunde ägnas åt, att tala ett ord i rättan tid till någon själ, som därmed väcks upp till att fråga: ”Vad skall jag göra, för att bli frälst?” De här småtingen slukar den tid, som borde läggas ned på bön, på att söka Herren, och på att med tron greppa Bibelns löften...
När jag ser, hur mycket kunde göras i länder sådana, som det jag är i nu, flammar det en låga i hjärtat, för att visa Guds bekännande barn, hur mycket pengar de slösar på kläder, (345) på dyra möbler, eller på själviska nöjen, för att visa upp jaget och njuta. Allt det här innebär förskingring av Herrens medel, varvid man förbrukar det, som helt och hållet är Hans och som borde helgas åt Hans tjänst. — Brev 42a, 1893.
Tjänstvilliga Kristna — Kristi ambassadörers arbete är långt större och mer ansvarsfyllt än många drömmer om. De borde inte ens vara tillfredsställda med sin framgång förrän de, genom sitt ivriga arbete och Guds välsignelser, kan presentera för Honom tjänstvilliga kristna, som har en sann förståelse av sitt ansvar och vill gör den del av arbetet som åläggs dem. Ett rätt arbete och riktig undervisning kommer att leda människor in i ett ordnat arbete, vars karaktär är så stark och har så fast övertygelse att ingenting av självisk natur tillåts hindra dem i deras arbete, förminska tron eller avskräcka dem från deras plikt. — Vittnesbörd för Församlingen, Band 4, sidorna 398-399 (1880).
Pastorers Evangelisering
Sköt om de Nyomvända! — När män och kvinnor tar till sig sanningen, skall vi inte lyfta på hatten, gå vår väg och inte ägna dem en ytterligare tanke. De skall skötas om. De skall vila på våra själar, och vi måste vaka över dem likt förvaltare, som måste avlägga räkenskap. När just Du sedan talar till folket, ge då varje individ hans tallrik med mat i rättan tid, men först måste Du vara i ett så andligt gott skick, att Du har någon mat att ge vederbörande. — Manuskript 13, 1888.
För Mina Lamm på Bete — Herren Jesus sade till Petrus: ”… när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder’”{Lukasevangeliet 22:32}; och efter Sin uppståndelse, strax före Sin himmelsfärd, yttrade Han till Sin lärjunge: ”’Simon, Johannes son, älskar du mig mer än dessa?’ Han svarade: ’Ja, (346) Herre, du vet att jag har dig kär.’ Jesus sade till honom: ’För mina lamm på bete.’”{Johannesevangeliet 21:15.}
Den här uppgiften hade Petrus ringa erfarenhet av; men han skulle bara vara en halv kristen, med mindre han lärde sig, att föra lammen på bete, det vill säga trons nybörjare. Att skänka de okunniga lämplig undervisning, att uttyda Skrifterna och utbilda dem till nyttiga, plikttrogna medarbetare, skulle kräva stor omsorg, mycket tålamod och uthållighet. Detta arbete måste utföras i vår tids församling, annars krymper sanningens förespråkare andligt och kommer de att utsättas för frestelse och vilseledning. Varje predikant bör noga ge akt på uppmaningen till Petrus. Upprepade gånger hörs Kristus på nytt förmana Sina underherdar: ”För Mina lamm på bete”, ”För Mina får på bete.”
Ansvaret, som vilar på evangeliets förkunnare förestående en församling, hörs i orden riktade till Petrus. — Brev 3, 1892.
Att föra Hjorden på Bete — Mina predikande bröder, låt oss föra Guds hjord på bete. Låt oss lysa upp varje hjärta med uppmuntran och ett glatt humör. Låt oss förmå våra bröder och systrar, att vända bort blicken från de otrevliga karaktärsdrag, som nästan varenda en har, och lära dem, att de skall blicka på Kristus, den Ypperste ibland tio tusen... {Jämför Höga Visan 5:10.}
Gud har anförtrott dyrbara sanningsklenoder åt dödliga. Det går att likna de här klenoderna vid skön frukt, som skall bjudas folket i kärl, som är rena och obefläckade samt heliga, så att de tar emot frukten och riktigt njuter av den, till Guds ära. — Manuskript 127, 1902.
Besök varje Familj — I egenskap av hjordens herde, bör han [pastorn] (347) vårda fåren och lammen, varvid han söker upp de förlorade och vilsegångna, för att återföra dem till fållan. Han bör besöka varje familj, inte bara som gäst, för att trivas i deras gästfria närhet, utan för att förhöra sig om hushållets samtliga medlemmars andliga tillstånd. Hans egen själ måste vara fylld av Guds kärlek; sedan kan han genom vänlighet och artighet vinna allas hjärtan, och verka framgångsrikt för föräldrar och barn, varvid han vädjar, varnar, uppmuntrar, allt efter behov. — The Signs of the Times, den 28. januari, 1886.
Anslut Hjärta till Hjärta — Nalkas bröderna; sök upp dem, bistå dem; närma Er deras hjärtan, som om Ni själva kände smärtan från deras krämpor. På det här viset kan vi uppnå segrar, som vår svaga tro inte har fått grepp om. Medlemmarna av de här familjerna bör ges i uppgift, att göra andra själar gott. Ömsesidig kärlek och förtroende kommer att stärka dem moraliskt till, att bli Guds medarbetare. — Manuskript 42, 1898.
Törnen måste dras upp med Rötterna och avlägsnas — Många bekännande kristna är så upptagna av världsliga angelägenheter, att de inte har någon tid över, för att uppamma sin fromhet. De ser ej tvättäkta religion som det viktigaste här i livet. En person kan verka ha tagit emot sanningen, men med mindre han betvingar sina okristliga karaktärsdrag, växer dessa törnen sig starka, samtidigt som de utplånar Andens dyrbara frukter. Törnena i hjärtat måste dras upp med rötterna och avlägsnas, ty gott och ont kan inte skjuta upp i hjärtat på samma gång. Ohelgade böjelser och önskningar måste bort ur livet i egenskap av hinder för kristen tillväxt. — Brev 13, 1902.
Tillrättavisa och förmana — För pastorerna finns det arbete att göra, och det innebär, att tillrättavisa och förmana med allt tålamod och undervisning; (348) det vill säga, de bör lyfta fram Guds Ord, så att åhörarna blir varse sina brister. Om Kristi bekännare är svaga till sinnelaget, måste pastorn bli medveten om detta, utan att han dock uppträder som en sträng herre över Guds arvingar. Att hantera människors sinnen, är den mest grannlaga uppgift, som någonsin har tilldelats dödliga. — Manuskript 13, 1888.
Gör gärna Mötet på Sabbaten till ett Bibelstudium — Det har ofta framförts till mig, att det bör förekomma mindre predikande från förkunnare, som tjänstgör blott som lokalförsamlingars pastorer, och att mera skulle göras för enskilda personer. Vårt folk borde inte vänta sig en predikan varje vilodag. Många flitiga lyssnare till predikningar lär sig, om sanningen skall fram, inte särskilt mycket, fastän sanningen framställs entydigt. Det skulle ofta vara nyttigare, om mötena på Sabbaten mera vore som ett Bibelstudium för en hel klass. Bibelns sanning bör framställas på ett så enkelt, intressant vis, att alla får grepp om och förstår frälsningens grunder. — Brev 192, 1906.
Mer, än Predikningar krävs — En pastor tjänar. Om Du begränsar Din verksamhet till förkunnande, kommer Guds hjord att bli lidande; ty de behöver personliga insatser. Begränsa längden på Dina framställningar. Långa predikningar tröttar ut både Dig och lyssnarna. I fall predikanterna gjorde sina tal hälften så långa, skulle de uträtta mera gott och skulle ha kraft kvar till personligt arbete. Besök familjer, be med dem, samtala med dem, granska Skrifterna med dem, ty då kommer Du att göra dem gott. Visa dem, att Du eftersträvar deras bästa, och vill, att de skall bli starka kristna. — Manuskript 8a, 1888.
Bär den väldoftande Kärlekens Rökelsekar — Jesu uppmjukande kärlek måste finnas i medarbetarnas hjärtan. Måtte varje predikant (349) leva som människa ibland människor. Måtte han, med hjälp av väl uttänkta metoder, gå från hus till hus, alltid bärande med sig rökelsekaret med himmelens väldoftande atmosfär av kärlek. Han bör söka, att föreställa sig andras sorger, vanskligheter, bekymmer. Han bör ta fasta på både hög och lågs fröjder och huvudvärk. — Brev 50, 1897.
Förkunna för Barn — Vid varje lägligt tillfälle bör berättelsen om Jesu kärlek förmedlas till barnen. Lämna utrymme i varje predikan åt dem. En Kristi tjänare kan skaffa sig bestående vänner i dessa små. Alltså skall han inte försumma något tillfälle, att göra dem mera hemtama i Skrifterna. Detta kommer att göra mera, än vi anar, för att stänga dörren mot Satans frestelser. Om barn blir tidigt välbekanta med sanningarna hos Guds Ord, kommer en barriär mot ogudaktighet att uppföras, och då kommer de att kunna möta fienden med orden ”Det står skrivet”. — Gospel Workers, sidan 208 (1915).
Barnvälsignelse — Predikanten bör inte glömma bort, att uppmuntra de dyrbara lammen i hjorden. Kristus, himmelens majestät, sade: ”’Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Ty himmelriket tillhör sådana.’”{Matteusevangeliet 19:14.} Jesus sände inte barnen till rabbinerna; Han sände dem inte till fariséerna; Han visste nämligen om, att dessa män skulle lära dem, att förkasta sin bäste vän. Mödrarna, som tog med sig sina barn till Jesus, handlade klokt. Kom ihåg texten ” ’Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Ty himmelriket tillhör sådana.’” I vår tid bör mödrar leda sina barn till Kristus. Evangeliets förkunnare bör ta dem i sin famn, och välsigna dem i Jesu namn. Tala ord av (350) den ömmaste kärlek till de små; ty Jesus tog upp lammen ur hjorden i famnen, och välsignade dem. — The Review and Herald, den 24. mars, 1896.
Sabbatpredikningar för Besökare — När lärda män, statsmän och så kallade hedervärda män befinner sig i en gudstjänstlokal, tror pastorn, att han måste bjuda dem på intellektuella bakelser; men när han försöker sig på det, går han miste om ett gyllene tillfälle, att förmedla just de lärdomar, som framställdes av den störste Lärare, som världen någonsin har känt till. Alla landets församlingar behöver lära sig mera om Kristus och Honom som korsfäst. En religiös erfarenhet, som inte vilar på Kristus och Honom allena, är värdelös. Dessa män, som äger ett skärpt intellekt, behöver en klar, biblisk framställning av frälsningsplanen. Se till, att de ges sanningen i dess enkelhet och kraft. Om denna inte vinner deras uppmärksamhet och väcker deras intresse, kommer de aldrig att bry sig om det himmelska och gudomliga. I varje församling finns det själar, som är otillfredsställda. Varje Sabbat vill de höra en praktisk förklaring om, hur de skall bli frälsta, hur de skall bli kristna. Den viktiga kunskapen för dem är, hur en syndare skall töras gå fram inför Gud. Ordna så, att vägen till frälsning tecknas lättbegripligt inför dem, lika enkelt, som man skulle tala till ett barn. Lyft upp Jesus som syndarens enda hopp. — Manuskript 4, 1893.
Att försumma Arbete till Förmån för Läsande och Studerande — En pastors plikter försummas ofta skamlöst, eftersom pastorn är för svag, för att offra sin personliga förtjusning för avskildhet och studium. Pastorn bör gå från hus till hus, för att besöka sin hjord, varvid han skall undervisa, samtala och be med varje familj, och värna om deras själars välstånd. De, som har visat en önskan om, att lära känna grunderna för vår tro, får inte (351) försummas, utan undervisas noggrant om sanningen. — Gospel Workers, sidan 337 (1915).
Lekmäns andliga Ansvar för Nyomvända
Församlingen skall tålmodigt hjälpa Nyomvända — De, som nyligen har omfattat tron, bör bemötas tålmodigt och ömsint, och det är de äldre församlingsmedlemmarnas skyldighet, att komma på tillvägagångssätt, för att tillhandahålla hjälp och medkännande samt undervisning åt sådana, som samvetsgrant har lämnat andra kyrkor för sanningens skull, och härigenom har avskurit sig från de pastorliga omsorger de har varit vana vid. Församlingen har ett särskilt ansvar, att vårda dessa själar, som har följt de första ljusstrålar, som de har tagit emot; och i fall församlingens medlemmar försummar sin plikt, sviker de det förtroende, som Gud har visat dem. — The Review and Herald, den 28. april, 1896.
Vaksam Uppmärksamhet och Uppmuntran — När någon har blivit omvänd till sanningen, behöver han tillsyn. Många förkunnares nit tycks upphöra så snart deras ansträngningar ger en viss framgång. De tänker inte på att dessa nyomvända behöver omvårdnad – vaksam uppmärksamhet, hjälp och uppmuntran. De bör inte lämnas ensamma och bli ett byte för Satans mäktiga frestelser. De behöver undervisas när det gäller deras plikter, de bör mötas med mycken vänlighet, ledas framåt, besökas och man bör bedja med dem. Dessa människor behöver sådan kost som är avpassad för dem och på rätt tid.
Det är inte att förundra sig över att en del blir missmodiga, och tvekar på vägen, då de lämnas att uppslukas av ulvar. Satan följer i allas spår. Han (352) sänder ut sina ombud för att till sina led återföra de människor som han förlorat. Det borde finnas flera fäder och mödrar som kunde ta dessa sanningens nyfödda barn i sin famn, och uppmuntra dem och bedja för dem, så att de inte blir förvirrade.
Predikan är endast en liten del av det arbete som måste göras för människors frälsning. Guds Ande övertygar syndare om sanningen, och för dem in i församlingen. Predikanterna kan göra sin del, men de kan aldrig utföra det arbete som församlingen kan göra. Gud fordrar att Hans församling skall sköta dem som är unga i tron och gå till dem, inte för en stunds struntprat utan för att bedja med dem och tala ord till dem som är lika ”gyllene äpplen i silverskålar”.
Vi behöver alla studera sätt och metoder för att vi med omdöme skall kunna möta olika människor, samt sträva efter att på bästa sätt hjälpa dem till en korrekt förståelse av Guds ord och ett sant kristet liv. Vi kan läsa Bibeln med dem och dra deras sinnen bort från de timliga tingen till de eviga intressena. Det är Guds barns plikt att vara missionärer för dem, att se vilka som behöver hjälp. Om någon vacklar under frestelsen, borde hans sak noggrant tas upp och handhas klokt, därför att hans eviga intressen står på spel och de som arbetar för honom kan genom sina ord och handlingar antingen vara en doft av liv till liv eller en dödens lukt till död. — Vittnesbörd för Församlingen, Band 4, sidorna 68-69 (1876).
Planen för Vård och Uppsikt — I Kristus är vi alla medlemmar av samma familj. Gud är vår Fader, och Han väntar Sig av oss, att vi skall intressera oss för medlemmarna av Hans hushåll, fast inte på ett litet mjäkigt vis, utan med avgjort, fortgående intresse. I egenskap av grenar på föräldrastocken, erhåller vi näring – (353) från samma källa, och genom villig lydnad blir vi till ett med Kristus.
I fall en medlem av Kristi hushåll faller för frestelse, skall de andra medlemmarna ägna honom vänligt intresse, försöka att hejda färden i rutschkanan och vinna honom för ett rent, heligt liv. Gud kräver denna tjänst från varje medlem av församlingen... Medlemmarna av Herrens familj skall vara kloka och vaksamma, de skall göra allt i sin makt, för att rädda sina svagare syskon ur Satans dolda snaror.
Det här är missionsarbete hemmavid, och det är lika nyttigt för utövarna härav som för mottagarna. Det vänliga intresse, som vi uppvisar i hemmakretsen, de medlidsamma ord, som vi talar till våra bröder och systrar, gör oss lämpade, att verka för medlemmarna av Herrens hushåll, med vilka vi skall leva under evinnerliga tidsåldrar, om vi förblir trogna Kristus. ”Var trogen intill döden”, säger Kristus, ”så skall jag ge dig livets krona.” {Uppenbarelseboken 2:10.} Hur grundligt borde då inte medlemmarna av Herrens familj måna om sina bröder och systrar! Bli själv deras vän. Om de är fattiga och i behov av mat och kläder, avhjälp då både deras timliga och andliga behov. På så vis blir Du en dubbel välsignelse för dem. — Manuskript 63, 1898.
Att hjälpa Nyomvända med Själavinning
Verka, för att undervisa nya Troende i Själavinning —Plats efter plats skall besökas och den ena församlingen upprättas efter den andra. De som avgör sig för sanningen skall organiseras i församlingar och sedan skall predikanten gå vidare till andra fält som är lika viktiga.
(354) Så snart en församling har organiserats skall predikanten sätta medlemmarna i verksamhet. De behöver lära sig hur de skall arbeta framgångsrikt...
Evangeliets kraft skall komma över de grupper som har organiserats och göra dem lämpliga för tjänst. Några av de omvända kommer att bli så fyllda av Guds kraft att de genast tar upp arbetet. De kommer att arbeta med sådan flit att de varken har tid eller lust till att beröva sina bröder deras kraft genom ovänlig kritik. Deras enda önskan kommer att vara att föra sanningen till nya fält. — Vittnesbörd för Församlingen, Band 7, sidan 20 (1902).
Betona personligt Ansvar inför Gud — Personligt ansvar, personligt görande under kampen för andras frälsning, måste ingå i den utbildning, som ges åt alla nyomvända... Personlig tro skall ageras och praktiseras, personlig helgelse skall uppammas, likaså skall Kristi ödmjukhet och saktmod inlemmas i vardagslivet. Denna förvandling måste gå på djupet i hjärtat hos varje mänsklig varelse.
Bekännande mottagare och troende på sanningen skall visas själviskhetens livsfarliga inflytande och dess besudlande, fördärvande kraft. Den Helige Ande måste påverka personen, annars tar en annan kraft hans sinne och omdöme i besittning. Andlig kunskap om Gud och Jesus Kristus, som Han har skickat, är själens enda hopp. Varje själ skall undervisas av Gud, rad för rad, föreskrift efter föreskrift; han eller hon måste förnimma sin personliga plikt inför Gud, att träda in i tjänst för sin Mästare, som han tillhör, och som han skall tjäna i arbetet med, att rädda själar från döden. — Manuskript 25, 1899.
Doplöftet om, att vinna Själar — Guds folk skall känna verklig välvilja för allt slags arbete, som utförs på det väldiga skördefältet. Genom sina doplöften är de skyldiga, att göra allvarliga, självförnekande insatser, för att gynna, på de svåraste (355) delarna av fältet, arbetet med själavinning. Gud har ålagt varje troende den oavvisliga uppgiften, att eftersträva räddandet av de hjälplösa och de förtryckta. — (Australasian) Union Conference Record, den 1. juni, 1903.
Sant omvända Själar verkar för andra — Guds nåd i den nyomvände strävar framåt. Härigenom tilltar nåden. Denna skall dock inte tas emot, för att döljas under ett sädesmått, utan för att den skall tilldelas för andras nytta. Den, som sannerligen är omvänd, verkar för att frälsa andra, som sitter i mörker. En verkligt omvänd själ räcker i tro ut handen, för att frälsa en annan, och så vidare. De, som handlar på detta sätt, är Guds arbetsredskap, Hans söner och döttrar. De ingår i Hans stora firma, och till deras uppgifter hör, att bidra till reparationen av det hål, som Satan och hans ombud har gjort i Guds lag, genom att trampa den äkta vilodagen under fötterna, och i dess ställe sätta en falsk sådan. — Brev 29, 1900.
Därför gör vissa Nyomvända inga Framsteg — Ödmjuka, rättframma, förtröstande själar kan uträtta ett arbete, som medför jubel ibland Guds änglar i himmelen. Deras insatser i hemmet, i grannskapet och i församlingen kommer att till utfallet vara lika omfattande, som evigheten är lång tidsmässigt. Det är för att detta arbete inte utförs, som nyomvända inte når längre, än till ABC i sin kristna erfarenhet. De är alltid spädbarn, som ständigt måste matas med mjölk, och blir aldrig i stånd till, att förtära evangeliets fasta föda. — Brev 61, 1895.
Befästa i Tron genom Tjänande — När själar har omvänts, skall de genast sättas i arbete. Och när de verkar enligt förmåga, blir de starkare. Det är genom att möta fientligt inflytande, som vi grundas i tron. I takt med, att ljuset strålar på deras hjärtan, (356) bör de sprida det vidare. Lär de nyomvända, att de skall bli Kristi medarbetare, att de skall vara Hans vittnen, och göra Honom känd i världen.
Ingen bör oövertänkt ge sig in i ordstrid, utan med enkla formuleringar berätta historien om Jesu kärlek. Alla bör ständigt söka i Skrifterna efter skälen för sin tro, så att om de blir frågade om dessa, de förmår att förklara ”det hopp de äger ödmjukt, respektfullt och med rent samvete.”{Se Första Petrusbrevet 3:15.}
Den bästa medicin församlingen kan ges, består inte av ständiga predikningar, utan av, att medlemmarna sätts i arbete. Om den nedstämde sätts i arbete, glömmer han snart sin dysterhet, den svage blir stark, den ovetande kunnig, och alla blir redo, att framställa sanningen sådan den är i Jesus. De kommer att finna en osviklig hjälpare i Honom, som har lovat, att Han skall frälsa alla, som söker upp Honom. — The Review and Herald, den 25. juni, 1895.
Förhållandet mellan Aktivitet och Andlighet — De, som flitigast och med helhjärtad trofasthet verkar för själars vinnande åt Jesus Kristus, utvecklas mest till ande och tillbedjan. Deras nit lägger grunden till deras andliga hälsa.
Annars riskerar de, att på djupet förlora det, som de vinner på bredden. Det behöver dock inte inträffa, om de nyomvända, i stället för långa predikningar, undervisas på klokt sätt. Undervisa dem, genom att ge dem något att göra, inom Guds verk, så att deras första kärlek inte förtvinar, utan flammar än mer. De bör inte mena, att församlingen skall bära dem på sina armar; utan de skall stå av egen kraft. Tack vare sina egna förmågor kan de, inom många verksamhetsgrenar, vara användbara i församlingens (357) sökande efter Gud, och verka som olika element utanför församlingen på allehanda vis, vilket kommer att vara till gagn för gemenskapen. Församlingens klokhet och välgång avspeglar hennes favör hos Skaparen. Psalmisten bad för menighetens lycka: ”Må Gud vara oss nådig och välsigna oss. Må han låta sitt ansikte lysa över oss... så att man på jorden lär känna dina vägar, bland alla hednafolk din frälsning.”{Psaltaren 67:2-3.} — Brev 44, 1892.
Kristen Tillväxt skall vara synlig — Inget urholkar ens andlighet snabbare, än dess inneslutning i själviskhet och jagvårdnad. De, som ger efter för jagets krav och försummar, att värna om själarna och kropparna åt dem, för vilka Kristus har gett Sitt liv, varken äter livets bröd eller dricker vattnet ur frälsningens brunn. De är torra och utan kraft, som ett träd utan frukt. De är andliga dvärgar, som ödslar sina medel på jaget; men ”det människan sår skall hon också skörda.”{Galaterbrevet 6:7.}
Kristna principer görs alltid synliga. Det inte i människan blir nämligen synligt på mångahanda sätt. En i själen inneboende Kristus är en källa, som aldrig torkar ut. — The Review and Herald,den 15. januari, 1895.
Håll Församlingen vid Liv genom Tjänande — Han bör försöka, att hålla liv i församlingen, genom att undervisa medlemmarna i, hur de skall arbeta med pastorn för syndares omvändelse. Så här handlar en klok general; och utfallet blir bättre, än om han skulle försöka, att uträtta arbetet ensam. — The Review and Herald, den 23. april, 1908.
Att skydda nya Medlemmar mot Lögn och Fanatism
Satan retar och distraherar nya Troende — Varhelst det (358) bildas en liten grupp, försöker Satan ständigt, att reta och distrahera medlemmarna. När en person vänder ryggen åt sina synder, tror Ni då, att fienden lämnar vederbörande i fred? Verkligen inte! Vi önskar därför, att Ni skall nagelfara skälen för Ert hopp. Vi önskar, att Ni genom Ert leverne och Era handlingar skall vittna om, att Ni är Guds barn. — Manuskript 5, 1885.
Ingen Brist på Ismer, för att grundlura Nyomvända — Satan söker oupphörligt, att förleda människorna med felaktigheter. Han är den samlade missämjans gud, och han saknar inte ismer att ta till, för att bedra. Nya sekter uppstår fortlöpande, för att föra bort från sanningen; och i stället för att matas med livets bröd, serveras folket en djuptallrik med fabler. Skrifterna vrids och vänds på, de rivs loss ur sitt rätta sammanhang, och citeras, för att ge ett sken av sanning åt lögnen. Sanningens klädnad stjäls, för att dölja kätteriets omisskännliga drag.
Paulus sådde evangeliets ädla sanningar i Galatien. Han predikade läran om rättfärdighet genom tro, och hans verk belönades i form av galaternas omvändelse till de goda nyheterna. Sedan satte Satan i gång med, att verka genom falska lärare, för att göra vissa av de troende förvirrade. Dessa lärares skrävlande, och intrycken från deras mirakulösa gärningar, rövade bort den andliga klarsynen från många av de nyomvända, som förleddes till galet tänkande...
För en tid förlorade Paulus greppet om de bedragnas sinnen; men genom att förlita sig till Guds ord och kraft, och genom att förkasta de avfallna lärarnas uttolkningar, fick han de nyomvända till att inse, att de hade blivit lurade, och härigenom kullkasta Satans avsikter. De nyomvända återgick till tron, redo att fatta posto på ett förståndigt sätt för sanningen. — (359) Manuskript 43, 1907.
Felaktiga Lärosatser från bekännande Troende — Alla kommer vi att prövas allvarligt. Personer, som låtsas tro på sanningen, skall komma till oss och försöka, att pådyvla oss felaktiga lärosatser, som kommer att rubba vår tilltro till den närvarande sanningen, i fall vi tar notis om dem. Endast den sanna religionen kommer att bestå provet vid domen. — The Review and Herald, den 2. december, 1884.
Satans Försök, att splittra Guds Folk — Kristus förutsade, att framträdandet av bedragare skulle innebära större fara för Hans lärjungar, än förföljelse skulle komma att göra.
Varningen upprepas flera gånger. Församlingen skulle behöva akta sig mera för förförare och deras vetenskapliga påståenden, än varje annan fara de skulle komma att träffa på; ty lögnens andars förledande gärningar skulle föra med sig de försåtliga lögner, som Satan skickligt har tagit fram, för att i dimma inhölja den andliga uppfattningsförmågan åt dem, som bara har haft en smula erfarenhet av den Helige Andes ledning, och åt dem, som låter sig nöja med klart begränsad andlig kunskap.
Förförarna har vinnlagt sig om, att underminera tron på Guds sanning och att göra det omöjligt, att skilja sanningen från lögnen. Förunderligt lockande, fantasifulla vetenskapliga spörsmål införs och används som agn inför de intet ont anande; och med mindre de troende är på sin vakt, kommer fienden, förklädd till en ljusets ängel, att leda dem in på farliga vägar...
Satan vet, att skickligt spela om liv och död med många själar, och han handlar på ett synnerligen slugt, förledande sätt, för att ödelägga Guds folks tro och för att beröva dem modet... Han verkar i dag, som han gjorde i himmelen, för att splittra Guds folk under världshistoriens slutskede. Han eftersträvar osämja, liksom bråk och diskussioner, för att, om möjligt, få bort de gamla landmärkena över sanningen, som har anförtrotts åt Guds folk. Han vill låta påskina, (360) att Herren säger emot Sig Själv.
Det är när Satan uppträder som en ljusets ängel, som han fångar själar i sin snara och bedrar dem. Personer, som låtsas att de har undervisats av Gud, kommer att anta bedrägliga läror, och kommer att pryda falskheterna i sin undervisning, för att torgföra sataniska villor. På så vis kommer Satan att presenteras som en ljusets ängel och kommer han att ges möjlighet till, att marknadsföra sina gyllene fabler.
De falska profeterna måste bemötas. De kommer att gå ut hårt, för att bedra många, genom att förmå dem till, att godta falska teorier. Många Skriftställen kommer att tillämpas felaktigt på ett sådant sätt, att förledande läropunkter kommer att tyckas vara grundade på ord talade av Gud.
Dyrbar sanning kommer att tas till, för att få lögnen att se sann ut och vinna gillande. De falska profeterna, som hävdar sig vara lärda av Gud, kommer att använda sköna Skriftställen, som har förmedlats som sanningens utsmyckning, som en rättfärdighetens dräkt, för att dölja falska och farliga läror. Ja, rent av vissa av dem, som i svunna dagar har hedrats av Herren, kommer att avvika så kraftigt från sanningen, att de försvarar vilseledande teorier beträffande många sidor hos sanningen, däribland helgedomsfrågan. — Manuskript 11, 1906.
Församlingen kommer att sållas — Det är alltid svårt, att hålla fast vid vår frimodighet och vårt hopp, som vi berömmer oss av. {Se Hebréerbrevet 3:6.} Därutöver stiger svårighetsgraden, när ett dolt inflytande ständigt verkar, för att introducera en annan ande, ett motsatt element, som gynnar Satan.
I frånvaro av förföljelse har det krupit in i våra led män, vars kristenhet tycks vara sund och inte gå att ifrågasätta, men som skulle lämna oss vid förföljelse. Under en kris (361) skulle de luta sig emot skenfagra argument, som har inverkat på deras sinnen. Satan har i beredskap ett flertal snaror, som passar allehanda sinnen.
När Guds lag sätts ur funktion, kommer församlingen att sållas genom svåra prövningar, och ett större antal, än vi nu anar, kommer att lystra till förförande andar och djävlars läror. I stället för att bli stärkta, när de trängs emot väggen, kommer många att visa sig inte vara levande grenar på det sanna Vinträdet. De bär ingen frukt och odlaren tar bort dem. — Brev 3, 1890.
Håll hårt Tag i Bibelns Sanning — Det är meningen, att den kristne skall vara ”rotfästad och väl grundad” i sanningen, så att han kan stå fast mot fiendens frestelser. Hans styrka måste fortlöpande förnyas, och han måste hålla sig bestämt till Bibelns sanning. Fabler av varje slag kommer att presenteras, för att rubba den troendes förbund med Gud, men han skall blicka uppåt, lita på Gud, och stå avgjort rotfästad och väl grundad i sanningen.
Håll greppet fast om Herren Jesus, och släpp aldrig taget. Hys bestämda övertygelser om, vad Du tror. Låt sanningarna hos Guds Ord förmå Dig till, att helga hjärta, sinne, själ och kraft åt görandet av Hans vilja. Håll Dig kraftfullt till ett tydligt ”Så säger Herren”. Låt Ditt enda sakskäl vara ”Det står skrivet”. På detta sätt skall vi kämpa för den tro, som en gång för alla har anförtrotts åt de heliga. Den tron har inte förlorat något av sin rättfärdiga, heliga natur, hur än motbjudande motståndarna må finna den.
De, som rättar sig efter det egna sinnet och vandrar sina egna vägar, gestaltar missformade karaktärer. Värdelösa läropunkter och försåtliga resonemang kommer att framföras med till synes hållbara resonemang, för att, om möjligt, förleda även de utvalda. Bygger församlingens medlemmar på Klippan? Stormen kommer, den storm, som skall prova varje människas tro, för att visa av vad (362) slag den är. De troende måste nu vara fast rotade i Kristus, annars kommer de att föras vilse genom något slags lögn. Se till, att Er tro bygger på Guds Ord. Fatta bestämt tag om sanningens levande vittnesbörd. Hys förtröstan på Kristus som en personlig Frälsare. Han har varit och kommer alltid att vara Tidsåldrarnas Klippa för oss. Guds Andes vittnesbörd är sant. Gör inte avkall på tron på grund av något vindkast i läran, hur än tilltalande det må framstå, ty det kommer bara att förleda själen.
Satans falsarier håller nu på att mångfaldigas, och de, som vinglar på sanningens stig, kommer att falla platt till marken. Utan något fotfäste, kommer de att driva hit och dit från den ena villan till den andra, kringblåsta av främmande läror. Satan har stigit ned med stor makt. Många kommer att förledas av hans underverk...
Jag vädjar enträget till alla, att tala entydigt och vara bestämda, när det gäller de särskilda sanningar, som vi har hört och tagit emot samt förfäktat. Utsagorna hos Guds Ord är entydiga. Ställ Er bredbenta på den eviga sanningens plattform. Förkasta minsta antydan till villolära, även om den höljs i något liknande verklig sanning. — The Review and Herald, den 31. augusti, 1905.
Dessa driver bort från Bibelns Landmärken — Många vet så litet om Bibelns budskap, att de famlar i andligt mörker. De flyttar på de gamla landmärkena, varigenom lärosatsers vindar blåser dem åt alla håll. Den falskeligen kallade vetenskapen gröper ur den kristna hållningens grundvalar; och de, som en gång omhuldat tron, går vilse, bort från Bibelns orienteringspunkter, och skiljer sig från Gud, samtidigt som de säger sig vara Hans barn. — The Review and Herald, den 29. december, 1896.
Nya Grupper av bekännande Troende — Församlingen måste vakna upp till insikt om de sataniska makternas försåtliga krafter, (363) som måste tas vid hornen. Under förutsättning, att de hela tiden har på sig hela rustningen, kommer de att kunna besegra alla fiender de stöter på, varav somliga inte har grupperat sig ännu.
Sammansvärjande förbund kommer att öka i antal och makt, när vi närmar oss tidens ände. Dessa sammanslutningar kommer att skapa inflytanden mot sanningen, varvid det kommer att uppstå grupper av bekännande troende, som kommer att leva ut sina egna förledande teorier. Avfallet kommer att tillta. ”Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror.”{Första Timoteusbrevet 4:1.} Män och kvinnor har slagit sig samman, för att trotsa himmelens Herren Gud, och församlingen är bara delvis medveten om faran. Ibland bekännande troende måste det därför förekomma betydligt mer bön och allvarlig ansträngning. — The Review and Herald, den 5. augusti, 1909.
Faran av Okunskap om vår gångna Historia — All äkta erfarenhet på det kristna planet bär Herrens stämpel. Alla måste inse det nödvändiga i, att personligen få ett fast grepp om sanningen. Vi måste förstå de lärosatser, som under bön har framträtt vid ingående studium. Det har avslöjats för mig, att vårt folk i hög grad saknar vetande om den tredje ängelns budskaps uppkomst och framåtskridande. Vi behöver i sanning studera Danielsboken och Uppenbarelsen, och lära oss deras texter grundligt, för att vi skall veta, vad som är skrivet.
Det går ej att missta sig på det ljus, som har getts mig: Många skulle komma att lämna oss, och hålla sig till villoandar och till onda andars läror. Herren önskar, att varje själ, som påstår sig tro på sanningen, med förståndet skall känna till sanningens innehåll. Falska profeter kommer att uppstå och bedra många. Allting, som går att skaka om och sålla, kommer att (364) ruskas om och sållas. Skulle vi då inte var och en lära oss, att känna igen vår tros pelare? I stället för mängder av predikningar borde det förekomma ingående utforskning av Guds Ord, där Skrifterna gås igenom text efter text, och det forskas om de starka bevis, som upprätthåller de grundläggande läropunkter, som har lett oss dit, där vi nu är, nämligen på den eviga sanningens plattform.
Det smärtar i själen, att måsta se, hur raskt somliga, vilka har ägt ljuset och sanningen, godtar Satans bedrägerier, och låter sig tjusas av en falsk helgelse. När människor vänder sig bort från de landmärken Herren har inrättat, för att vi skall förstå vår ställning sådan den framgår av profetiorna, går de hopplöst vilse. — Icke dagtecknat Manuskript 148.
Lögner läckert förpackade — Falska läropunkter, hycklande helighet, oäkta tro, allt med ett fagert sken, vimlar det av runt omkring oss. Lärare skall komma klädda likt ljusets änglar; och om möjligt är, skall de förleda även de utvalda. De unga behöver lära sig allt de kan om sanningen, om de inte skall bli bedragna genom den väv av lögner, som Satan kommer att uppfinna. De behöver leva i solskenet från Kristi rättfärdighet. De behöver vara rotfästade och grundmurade i sanningen, för att sprida vidare till andra det ljus de själva erhåller. — The Youth's Instructor, den 22. april, 1897.
Farorna med en känslomässig Tro — Det är inte tryggt, än mindre nyttigt, för vårt folk att gå på dessa helgelsemöten; låt oss hellre granska Skrifterna med stor noggrannhet och uppriktig bön, för att vi må förstå grunderna till vår tro. Då kommer vi inte att bli frestade till, att göra sällskap med dem, som motsätter sig Guds lag, samtidigt som de slår sig för bröstet i förmodad helgelse.
Vi får icke omfatta en känslomässig tro, som saknar rotfäste i sanningen. Bergfast instruktion måste ges människorna rörande skälen (365) till vår tro. De måste utbildas långt mera om Bibelns lärosatser, än fallet har varit, och i synnerhet om de praktiska lärdomar, som Jesus gav lärjungarna. De troende måste fås att begripa sitt skriande behov av bibliskt vetande. Omsorgsfullt arbete måste läggas ned på, att fästa sakskälen för sanningen i sinnet; ty alla kommer att prövas, och de, som står stadigt på Guds verks grund, kommer inte att låta sig rubbas av de villoläror, som kommer att blomma upp överallt; men om någon försummar, att säkra den nödvändiga förberedelsen, kommer han att sopas undan av de lögner, som äger ett skimmer av sanning. — Gospel Workers, sidorna 228-229 (1892).
Babylons och Anti-Krists Förvirring — Det är vår personliga skyldighet, att vandra ödmjukt med Gud. Vi skall inte jaga efter något märkligt, nytt budskap. Vi skall inte inbilla oss, att Guds utvalda – som försöker, att vandra i ljuset – utgör Babylon. De fallna kyrkosamfunden är Babylon. Babylon har vårdat och befordrat giftiga lärosatser, vilka utgör lögnens vin. Lögnens vin består av falska läropunkter, såsom själens medfödda odödlighet, det eviga plågandet av de onda, förnekandet av Kristi förutvarande existens före Hans födelse i Betlehem, liksom förespråkandet och upphöjandet av den första veckodagen i stället för Guds heliga, okränkbara dag. Dessa och närbesläktade lögner framställs inför världen av de olika kyrkorna...
Fallna änglar ingår förbund med onda människor på jorden. I denna tidsålder skall Anti-Krist uppträda som den sanne Kristus, och sedan kommer Guds lag att fullständigt ogiltigförklaras i världens länder. Upproret mot Guds heliga lag kommer då att bli fullmoget. Dock är den verklige ledaren av allt uppror Satan, förklädd till en ljusets ängel. Människorna kommer att bli (366) bedragna och upphöja honom till Guds ställning, samt avguda honom. — The Review and Herald, den 12. september, 1893.
De Troende skall fortsätta, att granska Skrifterna — Det räcker inte, att bara läsa det, utan Guds Ord måste tränga in i våra hjärtan och våra förstånd, för att vi skall befästas i den välsignade sanningen. I fall vi själva försummar studiet av Skrifterna, som lär oss vad sanningen är, då kommer vi att bli vilseförda, och felet kommer att vara vårt eget. Vi måste noga forska i Skrifterna, så att vi känner till de villkor Herren har stipulerat för oss; och om vårt tänkande är begränsat, kan vi bli mäktiga Bibelmänniskor, genom att ihärdigt rannsaka Guds Ord, och kommer då att kunna förklara det för andra. — The Review and Herald, den 3. april, 1888.
Våra Böcker nyttiga, för att befästa nya Medlemmar i Tron — Många kommer att avfalla från tron och hålla sig till förförande andar. Patriaker och Profeter och Den Stora Striden är böcker särskilt anpassade åt dem, som nyligen har omfattat tron, för att de skall befästas i den. De faror, som församlingarna bör undvika, pekas ut där. De, som i allt tar till sig lärdomarna i de böckerna, kommer att uppfatta farorna framför sig, och kommer att kunna urskilja den tydliga, raka stigen, som ligger utmärkt framför dem. De kommer att skyddas ifrån felaktiga stigar. De kommer att göra stigarna raka för sina fötter, så att den fot, som haltar, inte går ur led, utan i stället blir botad. {Se Hebréerbrevet 12:13.}
I Vändpunkten, Patriarker och Profeter, Den Stora Striden och Daniels Profetia och Uppenbarelsen{av Uriah Smith} finns det dyrbar undervisning. De böckerna måste betraktas som särskilt viktiga, och varje ansträngning bör göras, för att cirkulera dem ibland allmänheten. — Brev 229, 1903.
Gott Omdöme i Bemötandet av nya Medlemmar — Hastiga och (367) oöverlagda handlingar kommer sig av bristande omdöme, och leder till galna gärningar. Men det tråkigaste är, att unga nyomvända skadas av denna påverkan, och så skakas deras tro på Guds sak. Låt oss be, att när tiden är inne för handling, vi skall vara beredda. — Brev 16, 1907.
Att återvinna Avfallna
Var på Vakt mot Avfall — Unga nyomvända bör undervisas omsorgsfullt. De får inte lämnas vind för våg, så att de vilseförs genom falska framställningar, för att vandra längs fel väg. Väktarna skall ständigt vara alerta, för att själar inte skall lockas i fällan genom behagliga ord och fagert tal samt spetsfundigheter. Lär nogsamt ut allt det, som Kristus har befallt. Var och en, som tar emot Kristus, skall tränas upp i, att på något sätt delta i det stora verk, som skall utföras i vår värld. — Brev 279, 1905.
Därför avfaller nya Medlemmar — Denna sanning bör noga betonas för alla nyomvända: Kunskap går endast att vinna och bibehålla genom uppriktig ansträngning och ihärdigt studerande. Vanligt är, att de, som omvänds till sanningen vi predikar, tidigare inte har studerat Skrifterna flitigt; ty i de populära kyrkorna förekommer det föga verkligt studium av Guds Ord. Folket förväntar sig, att predikanterna skall granska Skrifterna åt dem och uttyda deras innebörd.
Många godtar sanningen, utan att gräva på djupet, för att förstå sig på principerna hos dess grundvalar; och när sanningen stöter på motstånd, glömmer de bort sakskälen och beläggen, som stöttar den. De har förmåtts till, att tro på sanningen, men har inte blivit fullt ut instruerade rörande sanningens väsen, eller letts stegvis igenom kunskapen om Kristus. Alltför ofta urartar deras fromhet i formväsende, och när de vädjanden, (368) som först väckte dem, inte längre ljuder, dör de andligen. — Gospel Workers, sidan 368 (1915).
Att hantera Avfallna — De, som sänds ut av Gud, för att ombesörja ett bestämt verk, kommer att uppmanas till, att åthuta mot avfall och villor. De bör visa alla biblisk hövlighet, när de framhåller sanningen sådan den är i Jesus. Somliga kommer att vara ytterst uppriktiga och ståndaktiga i sitt motstånd till sanningen; men på samma gång, som deras felaktigheter måste avslöjas, utan att blinka, och deras onda gärningar fördömas, måste de visas förbarmande, tålamod och nåd. ”Sådana som tvivlar skall ni vara barmhärtiga emot och frälsa genom att rycka dem ur elden. Mot andra skall ni också vara barmhärtiga, dock med fruktan, så att ni till och med avskyr deras livklädnad som är nersmutsad av köttet.”{Judasbrevet verserna 22-23.}
Församlingen kan komma att behöva skilja från gemenskapen dem, som är obotfärdiga. Detta är en smärtsam skyldighet, som måste utföras. Ett sådant steg är förvisso tragiskt, och det bör ej tas, förrän alla andra medel, för att visa tillrätta och rädda den felande, har misslyckats.
Kristus säkrade aldrig frid genom kompromiss. Guds tjänares hjärtan kommer att flöda över av kärlek till och medlidande för de felande, såsom framgår av liknelsen om det vilsegångna fåret; men de kommer inte att ha något gott att säga om synden. De visar äkta vänskap, som åthutar för felaktigheter och synd utan partiskhet och hycklande. Jesus levde mitt ibland ett syndigt och vrångt släkte. Han skulle endast ha uppnått frid med världen, genom att låta människorna förbli ovarnade, oåthutade, men det skulle inte ha stämt överens med frälsningsplanen. — Brev 12, 1890.
Att ta itu med Felaktigheter på Guds Sätt — Gud ogillar slöheten inom församlingarna. Han förväntar Sig, att Hans förvaltande funktionärer skall (369) vara trofasta och nogsamt yttra åthutningar och tillrättavisningar. De skall köra felaktigheterna på porten enligt den föreskrift, som Gud har lagt ned i Sitt Ord, inte enligt sina egna uppfattningar och nycker. Inga hårda tillvägagångssätt får användas, inga orättvisa, hastigt påkomna, impulsiva åtgärder vidtas. Ansträngningarna, för att rena församlingen from moralisk nedsmutsning, måste göras på Guds sätt. Det får icke förekomma partiskhet eller hyckleri. Det får ej förekomma favoriter, vars synder betraktas som mindre allvarliga, än andras. Oh, hur mycket vi behöver dopet i den Helige Ande! Då kommer vi alltid att verka i enlighet med Kristi sinne, med vänlighet, förbarmande och medlidsamhet, visande kärlek gentemot syndaren, samtidigt som vi avskyr synden med glödande hat. — Manuskript 8a, 1888.
Hur Paulus rättade till Felaktigheter — Misshälligheter ibland de troende skorrar mot Guds ordning. De beror på uppvisandet av dragen hos det icke omvända hjärtat. På alla, som för in oordning och splittring, går Paulus’ ord att tillämpa: ”Bröder, själv kunde jag inte tala till er som till andliga människor utan som till köttsliga människor, spädbarn i Kristus. Mjölk gav jag er att dricka. Fast föda fick ni inte. Den tålde ni ännu inte, och det gör ni inte nu heller”.{Första Korintierbrevet 3:1-2.} Här vände Paulus sig till en grupp, vars framsteg inte stod i förhållande till deras förmåner och möjligheter. De borde ha kunnat lyssna till Guds oinlindade Ord, men de befann sig i samma andliga tillstånd, vari lärjungarna befann sig, då Kristus sade till dem: ”Jag har ännu mycket att säga er, men ni kan inte bära det nu.”{Johannesevangeliet 16:12.} De borde ha varit betydligt längre framskridna i andligt vetande, förmögna till, att begripa och utöva de högre sanningarna hos Ordet; men de var ohelgade. De hade glömt, att de måste renas från sina nedärvda och uppammade böjelser för det felaktiga, och att de måste göra avkall på alla köttsliga kännetecken. (370) Det lät sig inte göras för aposteln, att tillrättavisa felaktigt handlande, utan att några bekännare av sanningen skulle känna sig sårade. Det ingivna vittnesbördet kunde inte göra dessa något gott; de hade nämligen förlorat sin andliga urskiljningsförmåga. Avund, misstankar och anklagelser stängde dörren för den Helige Andes verkande. Paulus skulle gladeligen ha uppehållit sig vid mer högstämda och invecklade sanningar, som var rika på andliga näringsämnen, men hans undervisning skulle ha gått tvärs emot deras fallenhet för avund, och skulle inte ha tagits emot. Gudaktighetens himmelska mysterier, vilka skulle ha låtit dem få ett fast grepp om sanningarna nödvändiga för den tiden, måste lämnas outtalade. Aposteln måste välja lärdomar, vilka, i likhet med mjölk, kunde sväljas, utan att irritera matsmältningsorganen. De väsentligaste sanningar gick inte att yttra, eftersom åhörarna felaktigt skulle ha tillämpat och använt dem, varpå de skulle ha nämnt dem för unga nyomvända, som enbart skulle ha mäktat med Ordets enklare utsagor...
Helgelse gentemot Gud genom Kristus fordras av kristna. I fall det förekommer överträdelser inom församlingen, bör de genast noteras. Somliga kan kräva skarp tillrättavisning. Därmed förorättas inte den felande. En trogen själsläkare skär djupt med skalpellen, för att inget smittoämne skall lämnas kvar och orsaka nya sjukdomsutbrott. På tillrättavisning följer ånger och bekännelse, samt Guds fria förlåtelse och helande. Han ger alltid tillgivelse, när bekännelse avläggs. — The Review and Herald, den 11. december, 1900.
Orosstiftare i Sion — Det finns i våra församlingar de, som bekänner sanningen, men bara hindrar reformarbetet. De sätter käppar i hjulet på frälsningens ekipage. Den här sortens personer utsätts ofta för prövning. Tvivel, avund och misstänksamhet är själviskhetens frukter, och tycks vara sammanvävda med själva deras naturer. Jag (371) kallar den här gruppen för församlingens kroniska gnällspikar. De gör större skada i en församling, än två pastorer kan återställa. De utgör en svår börda för församlingen och tynger Kristi förkunnare allvarligt. De lever i en atmosfär av tvivel, avund och onda tankar. Kristi sändebud tvingas till, att ödsla mycken tid och möda på, att motverka deras elaka framfart, och återupprätta samklang och enighet inom församlingen. Därmed berövas Guds tjänare på mod och styrka och görs för svaga för Guds verk för dem – att rädda dödshotade själar från ruin. Gud kommer att löna dessa orosstiftare i Sion i enlighet med deras gärningar.
Kristi förkunnare skall ställa sig på sin post, och inte låta sig hindras i sitt arbete av dessa ombud åt Satan. Det finns nog många av denna ifrågasättande, käbblande och klankande typ, för att hålla Guds predikanter fullt sysselsatta, om de låter sig avhållas från den omfattande uppgiften med, att förmedla det sista frälsande varningsbudskapet till världen. I fall församlingen saknar styrka till, att motstå vissa medlemmars ohelgade, rebelliska känslor, är det bättre, att låta församling och muttrare spolas överbord tillsammans, än att gå miste om tillfället, att frälsa hundratals individer, som skulle utgöra sundare församlingar, vilka skulle äga styrka och enighet samt kraft i sina led.
Det bästa predikanter och församlingar kan göra, är att låta denna felfinnande, bångstyriga klass ramla i sjön själva, och simma ut till havs. Sedan bör församlingen på nytt kasta ut evangeliets nät efter fisk, som ger större avkastning på det arbete, som läggs ned på dem. Satan jublar i högan sky, när män och kvinnor tar till sig sanningen, när de av naturen letar fel hos andra och sprider mörker och lägger alla hinder i vägen för Guds verks främjande, som de kan finna. Under denna kritiska period av verkets utförande kan inte predikanter syssla med, att hålla händerna under armarna på män (372) och kvinnor, som ser och en gång har känt kraften hos sanningen. I stället skall de förena troende kristna med Frälsaren, som förmår, att hålla dem ovanför vattenytan och fläckfria till Sitt framträdande, samtidigt som dessa beträder nya arbetsområden. — The True Missionary, februari, 1874.
Omdop
När det första Dopet inte är tillräckligt — Det är många i dag, som ovetande har överträtt Guds lags föreskrifter. När förståndet blir upplyst, och det fjärde budets påbud väcks i samvetet, ser de sig själva som syndare i Guds ögon. ”. . . synd är brott mot lagen”, och ”den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt.” {Första Johannesbrevet 3:4; Jakobsbrevet 2:10.}
Den, som allvarligt söker efter sanningen, kommer ej att åberopa sitt ovetande om lagen som ursäkt för överträdelse. Ljuset kommer inom hans räckvidd. Guds Ord är tydligt, och Kristus har påbjudit honom, att rannsaka Skrifterna. Han betraktar Guds lag som helig, rättfärdig och god, och han ångrar sin överträdelse. I tro ber han om försoning genom Kristi blod, och fattar tag om tillgivelsens eller förlåtelsens löfte. Hans tidigare dop är inte nog för honom. Han har sett sig själv som syndare fördömd av Guds lag. På nytt har han erfarit död från synden, och han önskar, att på nytt begravas med Kristus i dopet, så att han kan resa sig och vandra i nytt liv. En sådan metod är i harmoni med Paulus’ exempel, då han döpte nyomvända judar. Denna händelse skrevs ned av den Helige Ande som en åskådliggörande lärdom för församlingen. — Paulus’ Liv i Skisser, sidan 133 (1883).
Skall inte göras till en Prövosten för Nyomvända — Frågan om omdop bör behandlas med största försiktighet. Sedan (373) sanningen om vilodagsspörsmålet och andra väsentliga, adventistiska trospunkter har lagts fram, och själar demonstrerat sitt moraliska mod, genom att ta ställning för sanningen, kommer de att förstå den här frågan i Bibelns ljus, i fall de är helt och hållet omvända. Dock har en del hanterat det här oklokt, och Gud har sänt åthutningar härvidlag många gånger.
De, som poängterar ämnet omdop, och likställer det med Sabbatsfrågan, gör inte rätt intryck på sinnen och framställer saken på fel sätt. Det fordras stort omdöme, för att föra närbesläktade sanningar på tal jämte Sabbaten, så att Ordet rätt delas, och var och en erhåller sin portion andlig föda i rättan tid.
De, som lyfter Sabbatens kors, har ett oerhört slag att utkämpa mot jaget och mot själviska intressen, som är ägnade, att ställa sig emellan deras själar och Gud. När de så har tagit detta stora steg och har landat med fötterna på den eviga sanningens plattform, måste de ges tid till, att bli vana vid sin nya hållning, och inte jäktas till omdop. Ingen får bli samvete åt en annan, eller pådyvla och pressa vederbörande till omdop.
Varje individ måste själv samvetsgrant inta sin hållning rörande denna fråga i vördnad för Gud. Ämnet bör framläggas nogsamt i en anda av ömsinthet och kärlek. Endast Gud har rätt till, att tala bestämt härvidlag; ge därför Gud tillfälle till, att verka genom Sin Helige Ande på sinnet, så att den enskilde blir i allt övertygad och förvissad, vad gäller detta viktiga steg. En anda av kamp och ordstrid bör aldrig få fotfäste och tillåtas, att dirigera på den här punkten. Ryck inte Herrens verk ur Hans händer och fatta det med Era egna. De, som samvetsgrant har (374) intagit sin hållning till förmån för Guds bud, kommer, om de bemöts korrekt, att godta all väsentlig sanning. Dock fordrar hanteringen av mänskliga sinnen visdom. För vissa tar det längre tid, att inse och förstå vissa närbesläktade sanningar, än för andra. Detta gäller i synnerhet frågan om omdop, men de leds likväl av en gudomlig hand – en gudomlig ande gör intryck på deras hjärtan, och de kommer att veta, vad de bör göra och göra det.
Ingen av våra övernitiska bröder skall ta i för hårt, när det gäller den här saken. Annars riskerar de att skynda före Herren och påtvinga andra trosprov, som Herren inte har krävt av dem. Det åligger ingen av våra lärare, att yrka på omdop av någon. Deras uppgift är, att beskriva de stora rättesnörena hos Bibelns sanningar, i synnerhet när det talas om omdop. Låt så Gud utföra verket med, att övertyga sinne och hjärta...
Varje ärlig själ, som tar till sig Sabbaten i det fjärde budet, kommer att inse och förstå sin plikt med tiden. Men för somliga tar det en hel del tid. Ämnet får inte drivas fram och påtvingas dem, som nyligen har blivit troende, utan det må fungera likt surdeg; förloppet går långsamt och i tystnad, dock kommer det att nå fram till slutpunkten, om våra predikande bröder inte är för jäktade och drar undan mattan för Gud.
De, som länge har funderat på detta ämne, ser dess innebörd glasklart och menar, att alla andra också skall kunna göra det. De tänker inte på, att för en del nyligen omvända tycks anammandet härav förneka hela deras hittills gjorda religiösa erfarenhet. Emellertid kommer de med tiden att se annorlunda på saken. I och med, att sanningen fortgående framträder för dem, kommer de att förstå behovet av ytterligare steg framåt; nytt ljus kommer att blixtra över deras vandringsstig; Guds Ande kommer att påverka deras sinnen, om människor inte lägger sig i och försöker, att driva dem till de hållningar, som de tror är sanna.
(375) Vi bör knivskarpt förstå, att Gud från tid till annan under hela vår verksamhet har gett mig förmanande budskap till våra bröder, när det gäller ämnet om omdop. Jag fick se, att vår käre broder _____ och flera andra av våra förkunnare begått ett misstag vid någon punkt under sin gärning, genom att lyfta omdopet högst upp och göra det till en prövosten. Så här skall inte frågan behandlas. I stället bör den behandlas som en stor förmån och välsignelse, och alla omdöpta kommer även att betrakta den som sådan, om deras tankar är de rätta. Dessa ärade bröder har inte stegvis fört nykomlingarna till tron vidare, med försiktighet och vaksamhet. Det har medfört, att somliga har skrämts bort från sanningen, då en smula tid och ömsint, nogsamt bemötande av dem skulle ha förhindrat detta sorgliga utfall. — Brev 56, 1886.
Ny Omvändelse och Omdop för Sjundedags-adventister — Herren påkallar en avgjord reform. Och när en själ verkligen blir omvänd på nytt, låt honom då bli omdöpt. Låt honom förnya sitt förbund med Gud, så kommer Gud att förnya Sitt förbund med honom... Ny omvändelse måste ske ibland medlemmarna, så att de i egenskap av Guds vittnen kan vittna om sanningens myndiga kraft, vilken helgar själen. — Brev 63, 1903.
Tillhandahåll Kyrkobyggnader
Minnesmärken över Sanningen — När det uppstår intresse för sanningen i en mindre eller en större stad, bör man ta vara på detta intresse. Platsen bör upparbetas grundligt, tills ett enkelt hus för gudstjänstbruk står där som ett tecken, (376) ett minnesmärke om Guds sabbat, ett ljus i det moraliska mörkret. Dessa minnesmärken skall stå på många platser som vittnesbörd om sanningen. I Sin nåd har Gud sörjt för att evangeliets budbärare skall gå ut till alla folk och stammar och språk och folkslag, tills sanningens baner har upprättats i alla delar av den bebodda världen. — Vittnesbörd för Församlingen, Band 6, sidan 100 (1900).
Härmed läggs Grunden till uthållig Verksamhet — Vilken grupp av troende människor som än samlas, skulle det byggas ett hus till gudstjänster. Låt inte arbetarna lämna platsen utan att ha ordnat detta.
På många platser, där budskapet har förkunnats, gäller det att de som har tagit emot det, befinner sig i begränsade omständigheter och bara kan uträtta mycket litet för att försäkra sig om de förmåner som skall sätta en prägel på verksamheten. Detta gör det ofta svårt att föra verket vidare. När folk blir intresserade av sanningen, säger präster i andra församlingar till dem - och dessa ord ljuder som ett eko från medlemmarna: ”Dessa människor har ju ingen kyrka och ni har inte någon plats att hålla gudstjänst på. Ni utgör bara en begränsad grupp, fattig och olärd. Om kort tid kommer predikanterna att resa härifrån och då kommer intresset att dö ut. Då kommer ni att ge upp alla de här nya idéerna som ni har tagit emot.”
Kan vi anta, att detta inte skulle verka som en stark frestelse för dem som inser grunderna för vår tro och som av Guds Ande har övertygats om sanningen för vår tid? Det har ofta upprepats, att det ur en ringa begynnelse kan uppstå ett stort intresse. Om vi lägger klokhet och helgat omdöme i dagen under uppbyggnaden av Återlösarens rike och dess intressen, kommer vi att göra allt som står i vår makt för att övertyga folk om verkets fasta grund. Anspråkslösa församlingshus kommer att byggas, där de som tar emot sanningen, (377) kan tillbedja Gud i överensstämmelse med sitt eget samvetes krav. — Vittnesbörd för Församlingen, Band 6, sidorna 100-101 (1900).
Att säkra Egendomar i Städerna — I varje stad, där sanningen förkunnas, skall kyrkor byggas. I en del storstäder måste det finnas kyrkor på skilda platser. På vissa orter kommer byggnader för möten att vara till salu till rimlig kostnad; dessa kommer att gå att köpa förmånligt. — Brev 168, 1909.
Inte enklare, än våra Hem — Stundom har det verkat som, om Gud skulle behöva tillbes i högst anspråkslösa lokaler; men för den skull har inte Herren hållit undan Sin Ande, eller vägrat Sin närvaro. Vid den tiden har detta varit det bästa Hans folk har kunnat åstadkomma, och om de har tillbett Honom i ande och sanning, har Han aldrig åthutat dem eller fördömt deras ansträngningar. Dock har Han välsignat oss med medel, och vi lägger ut pengar på, att göra våra hem tilltalande, att planera och agera, för att behaga, hedra och förhärliga oss själva. Om vi är nöjda med, att på detta vis glömma Herren i våra planer och tillber Honom i en mycket påvrare och olämpligare lokal, än vi är villiga att bo i; ja, jag säger, att om våra själviska syften hamnar i förarsätet och tonar ned tillbedjan av Gud, kommer Han inte att skänka oss Sin välsignelse. — Manuskript 23, 1886.
Enkla, prydliga och felfria till Utformningen — Vi har ingen befallning från Gud om, att uppföra en byggnad, som i rikedom och prakt kan tävla med templet. Men vi skall bygga ett gudstjänsthus, som är enkelt och anspråkslöst, prydligy och fullkomligt till utformningen.
Alltså bör de med pengar se till, att de är lika rundhänta och eftertänksamma gällande smaken vid uppförandet av ett tempel, där vi kan tillbe Gud, som de har varit vid lokaliseringen och utsmyckningen av sina egna bostäder. Måtte de uppvisa en villighet och önskan om, att visa Gud större (378) ära, sig själva. De bör bygga snyggt, men utan överdåd. Låt huset göras bekvämt i allt, så att när det överlämnas åt Gud, Han kan godta det och låta Sin Ande vila över tillbedjarna, som månar om Hans ära. Inget får stå emellan Guds ära och oss; inga själviska planer, inga själviska anslag, inga själviska avsikter. Allt måste stämma överens. — Manuskript 23, 1886.
Rejält tilltagna Byggnader — Somliga kanske undrar: Varför använder alltid syster White orden ”enkla, prydliga och rejält tilltagna”, när hon talar om byggnader? Jo, för att jag önskar, att våra byggnader skall stå för den perfektion, som Gud fordrar av Sitt folk.
”Men”, säger vissa, ”om Herren skall komma så snart, varför manar Du då våra byggare till, att använda bästa möjliga material i byggnaderna, som de uppför?” Skulle vi våga helga åt Gud en byggnad gjord med billigt material, och sammanfogad så bristfälligt, att den nästan lyfter från marken, när stark blåst träffar den? Vi skulle skämmas över, att bygga ett hus med undermåligt material. Och jag skulle inte råda någon, att bygga ett hus med värdelöst material. Det lönar sig inte. Golven i våra hus bör göras av väl torkade plankor. Det kommer att kosta litet mer, men i slutändan kommer det att bespara oss mycket elände. Stommen till en byggnad bör fogas ihop och sättas samman väl. Kristus är vårt föredöme i allting. Han arbetade som snickare med sin far Josef, och varje artikel Han framställde, gjordes väl. De skilda delarna passade precis, helheten bestod provet.
Vad Ni än gör, se till att göra det så väl, som Era sunda principer och Er styrka samt förmåga tillåter det. Låt Ert arbete följa mönsterbilden, som (379) visades Er på berget. De uppförda byggnaderna kommer snart att prövas allvarligt. — Manuskript 127, 1901.
Medlemmar som Byggbiträden — När en församling grundas, skall dess medlemmar resa sig upp och bygga. De nyomvända bör, under ledning av en pastor förlitande sig till råden från sina pastorsbröder, arbeta med sina egna händer, sägande: Vi behöver en kyrka, ja, vi måste ha en kyrka och vi tänker var och en bidra enligt bästa förmåga till byggnadens uppförande...
Låt oss uppenbara Kristus, genom att göra framsteg. Gud manar Jesu bekännande efterföljare, att glatt vidta enhetliga åtgärder i Hans sak. Om det sker, kommer vi snart att höra tacksamhetens ord yttras: ”Vad har inte Gud gjort!”{Fjärde Moseboken 23:23.} — Brev 65, 1900.
Ekonomiskt Bistånd från Utsidan — Vi behöver alla vara klarvakna, så att vi kan göra framsteg i verket i storstäderna, när tillfälle yppas. Vi släpar långt efter, när det gäller att följa anvisningarna, för att träda in i dessa städer och upprätta minnesmärken åt Gud där. Vi skall steg för steg leda själar in i sanningens hela ljus. Vi skall fortsätta med verket, till dess en församling är organiserad, och ett enkelt hus för gudstjänst har byggts. Jag har all anledning att tro, att många personer utanför vår tro skall bidra betydligt med sina medel. Det ljus, som har getts mig är, att på många platser, i synnerhet i de stora städerna i Amerika, kommer hjälp att ges av sådana personer. — The Review and Herald, den 30. september, 1902.
Olika Slags Arkitektur — Kyrkor byggs på många orter, men de behöver inte alla byggas i exakt samma stil. Olika byggnadsstilar kan vara lämpliga på olika platser.
I översteprästens bröstsköld fanns det många stenar, men varje bröst avgav sitt eget, bestämda sken, som ökade helhetens skönhet. Varje sten ägde sin egen, särskilda betydelse, varigenom den bar ett särskilt budskap från Gud. Det förekom många stenar, men en bröstsköld. (380) Likaså finns det många sinnen, men ett Sinne. I församlingen finns det många medlemmar, varav alla äger sina egna karaktärsdrag, men de utgör en familj. — Brev 53, 1900.
Ventilation måste beaktas — På Sabbatseftermiddagen var det sköna och rymliga möteshuset i _____ fyllt till sista plats. Det var varmt den dagen, och fullödig ventilation var ett måste. Men de vackert färgade fönstren var inte konstruerade, för att gå att öppna. Följden blev, att församlingen plågades svårt, och talaren förgiftades så allvarligt, att hon pinades svårt i en vecka, och lyckades med nöd och näppe, att fullborda ett av sina tre åtaganden i New York City. Varför låter ett folk ägande mängder av information om hälsa, sanitet och ventilation felaktigt byggda möteshus stå i åratal som stängda behållare för förgiftad luft? —W. C. White i The Review and Herald, den 25. november, 1909.
Ge Resurser åt Församlingsskolan — Och när människor kommit till tro och församlingar har bildats, kommer en sådan skola att vara av stort värde, för att ge varaktighet och stabilitet åt verket. Arbetare inom ett nytt område bör inte känna sig fria att lämna sitt arbetsfält, förrän de har ställt de nödvändiga hjälpmedlen till förfogande för församlingar, som de har omsorg om. Det bör inte bara uppföras ett anspråkslöst gudstjänsthus, utan allt som behövs bör ställas i ordning för att få en permanent församlingsskola upprättad.
Detta har blivit mycket tydligt presenterat för mig. På olika platser såg jag nya grupper i tron upprättas och gudstjänsthus uppföras. De, som nyligen kommit till tro, hjälpte till med villiga händer och de som hade medel, hjälpte till med sina resurser. I kyrkans källarvåning, under jorden, fick jag se ett rum, inrättat till en skola, där barnen kunde utbildas i Guds ords sanningar. Helgade lärare blev (381) utvalda till att bege sig till dessa platser. Antalet skolor var inte stort, men det var en god början. — Vittnesbörd för Församlingen, Band 6, sidan 108 (1900).
Gå framåt — När vi inleder verket inom ett fält, och väljer ut en viss skara, helgar vi dem åt Gud och sedan uppmuntrar vi dem till, att förena sig med oss i uppförandet av ett enkelt hus för gudstjänst. När så kyrkan är färdig, och helgad åt Mästaren, beger vi oss till andra fält. Ordet har på ett distinkt och entydigt sätt ljudit i våra öron: ”Gå framåt”, och så snart, som varningens budskap har förts fram på en ort, och män och kvinnor har uppfostrats till, att fortsätta arbetet där, ger vi oss av till obearbetade delar av Herrens vingård. — Brev 154,1899.
Ut på nya Fält
Lär Församlingens Medlemmar, att stå upp ensamma — Då jag färdades genom Södern på väg till konferensen, såg jag stad efter stad, som var obearbetad. Vad är orsaken? Pastorerna svävar över församlingar, som känner till sanningen, medan tusentals går under utan Kristus.
Med rätt undervisning, med sunda metoder, skulle varje församlingsmedlem uträtta sitt arbete som medlem av kroppen. Han skulle utföra kristet missionsarbete. Men församlingarna är döende, och de vill ha predikanter att lyssna till.
De borde bli lärda, att troget skänka sitt tionde, för att Han skulle kunna stärka och välsigna dem. De bör göras till orädda medarbetare, så att Guds anda kommer över dem. De bör läras, att med mindre de kan stå på egna, andliga ben, utan predikant, behöver de omvändas och döpas på nytt. De behöver bli födda på nytt. — Manuskript 150, 1901.
(382)Gå och arbeta för Själar — I stället för att hålla predikanter i arbete för sådana församlingar, som redan vet sanningen, låt församlingens medlemmar säga till dessa arbetare: ”Gå och verka för själar, som går förlorade i mörkret. Vi vill själva uppehålla församlingens gudstjänst. Vi vill fortsätta mötena och genom att förbli i Kristus, skall vi bevara vårt andliga liv. Vi vill arbeta för själarna omkring oss och vi vill frambära våra böner och gåvor för att understödja arbetarna på mer behövande och utblottade fält.” — Vittnesbörd för Församlingen, Band 6, sidan 30 (1900).
Samfundsarbetare kallas till nya Fält — Som allmän regel, bör samfundsarbetare lämna församlingarna och beträda nya fält, där de använder sin Gudagivna förmåga till, att uppsöka och frälsa de förlorade. — Brev 136, 1902.
Ettrigt Arbete av Nöden — Våra pastorer bör planera klokt, som trofasta förvaltare. De behöver inse, att det inte är deras skyldighet, att sväva över redan grundade församlingar, utan att de bör utföra ettrigt evangelisationsarbete, där de förkunnar Ordet och verkar från dörr till dörr på orter, där man ännu inte har hört sanningen... De kommer att upptäcka, att det inte finns något så uppfriskande, som att utföra evangeliskt arbete på nya fält. — Brev 169, 1904.
Om predikanterna bara ville flytta på sig, om de ville förflytta sig till nya fält, skulle medlemmarna måsta axla ansvar, och deras förmågor skulle växa till genom användning. — Brev 56, 1901.
Pastorer töms på sina Krafter hos befintliga Församlingar — Vårt folk har haft stort ljus, och ändå slösas många av våra pastorsresurser på församlingarna, genom att undervisa dem, som själva borde vara lärare; de upplyser dem, som borde vara ”världens (383) ljus”; de vattnar dem, från vilka borde flöda levande vatten; de berikar dem, som skulle kunna vara veritabla gruvor med dyrbar sanning; de upprepar evangeliets inbjudan till sådana, som borde vara kringspridda till världens yttersta ända, de förmedlar Himmelens budskap till många, som inte har dragit nytta av sina förmåner; de för i bet dem, som själva borde stå vid gränder och vägar och trumpeta ut inbjudan ”Kom; allt är färdigt.”{Se Matteusevangeliet 22:4.} Kom till evangeliets högtidsfest; kom till Lammets måltid; ”allt är färdigt.”
Nu är tiden inne för ihärdig brottning med Gud. Våra röster borde stämma in i Frälsarens underbara bön: ”tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden”.{Matteusevangeliet 6:10, 1917 Års Bibel.} Må hela jorden fyllas av Hans härlighet! Många kanske frågar: ”Vem räcker till för detta?”{Andra Korintierbrevet 2:16.} Ansvaret vilar på varje individ. ”inte så att vi av oss själva skulle kunna tänka ut något på egen hand, utan vår förmåga kommer från Gud.”{Andra Korintierbrevet 3:5.} — The Review and Herald, den 23. juli, 1895.