”Gör allt du kan för att bestå provet inför Gud, likt en arbetare som inte behöver skämmas utan rätt delar sanningens ord.” (2 Tim. 2:15)
Det får inte visas något förakt för den evangeliska förkunnelsen. Inget företag får ledas på ett sådant sätt att det leder till att ordets tjänst blir betraktad som en underordnad sak. Den är inte obetydlig. De som nedvärderar denna tjänst, nedvärderar Kristus. Det högsta av alla uppdrag är uppdraget att förkunna ordet i dess olika former och det bör framhållas för de unga, att ingen gärning ledsagas av mer välsignelse från Gud än den som utförs av en evangeliets tjänare.
Låt inte våra unga män avskräckas från att gå in i förkunnargärningen. Det finns en risk för att somliga genom glödande framställningar kommer att ledas bort från den väg som Gud ber dem vandra. Somliga har blivit uppmuntrade till att studera medicin, när de borde ha förberett sig för att gå in i predikoverksamheten. Herren kallar på fler predikanter till att arbeta i Hans vingård. Dessa ord har uttalats: ”Förstärk förposterna. Placera ut trofasta vaktposter i alla delar av världen!” Unga män, Gud kallar på er! Han kallar på hela härar av unga män som är storsinta och ädelmodiga och som har en djup kärlek till Kristus och till sanningen.
Inlärningsförmågan betyder långt mindre än den ande genom vilken ni utför ert arbete. Det är inte stora och lärda män predikoverksamheten behöver, inte vältalande predikanter. Gud kallar på människor, som vill överlämna sig till Honom för att bli uppfylld av Hans Ande. Kristi och mänsklighetens sak kräver helgade, självuppoffrande människor, sådana som kan gå utanför lägren och bära vanäran. Låt dem bli starka, tappra män, lämpliga för värdiga företag. Låt dem sluta förbund med Gud genom offer.
Förkunnargärningen är inte någon plats för dagdrivare. Guds tjänare måste bevisa att de fullgör sin tjänst. De kommer inte att gå trögt och långsamt fram. Som utläggare av Hans Ord kommer de i stället att använda det yttersta av sina krafter till att vara trogna. De får aldrig upphöra med att vara lärljungar. I sin egen själ måste de alltid bevara en levande förståelse för uppdragets helighet och för sin kallelses stora ansvar, så att de aldrig vid något tillfälle eller på någon plats måtte föra fram ett offer till Gud som inte är felfritt, ett offer som varken har kostat dem studium eller bön.
Herren behöver människor med ett brinnande andligt liv. Varje arbetare kan bli utrustad med kraft från det höga och i tro och hopp gå fram på den stig där Gud ber honom vandra. Guds Ord förblir i den unge, hängivne arbetaren. Han är snabb, allvarlig och mäktig. I Guds råd har han en aldrig svikande förrådskälla.
Gud har kallat detta folk till att ge världen budskapet om Kristi snara ankomst. Vi skall ge människorna den sista kallelsen till evangeliets gästabud, den sista inbjudan till Lammets bröllops-nattvard. Tusentals platser som inte har hört kallelsen, skall nu få höra den. Många som inte har förkunnat budskapet, skall nu förkunna det. Jag vädjar på nytt till våra unga män: Har inte Gud kallat er att förkunna detta budskap?
Hur många av våra unga män kommer att gå in i Guds tjänst, inte för att låta sig betjänas, utan för att tjäna? Förr i tiden fanns det de som fäste sina tankar vid den ena själen efter den andra och sade: ”Herre, hjälp mig att frälsa denna själ!” Men nu är sådana tillfällen sällsynta. Hur många handlar som om de insåg vilken fara syndare befinner sig i? Hur många tar dem som de vet befinner sig i fara och lägger dem fram inför Gud i bön och bönfaller honom om att frälsa dem?
Om den första församlingen kunde Paulus säga: ”Och de prisade Gud för min skull.” (Gal. 1: 24) Skall vi inte eftersträva att leva så att detsamma kan sägas om oss? Herren kommer att sörja för vägar och medel för dem som söker Honom av ett odelat hjärta. Han vill, att vi skall erkänna den gudomliga ledning, som kommer till synes genom att verksamhetsfälten förbereds och genom att vägen öppnas till de platser, där det kan utföras ett fruktbart arbete.
Antalet arbetare i förkunnarverksamheten skall inte minskas, utan i hög grad ökas. Där det nu finns en predikant på verksamhetsfältet, kan tjugo läggas till. Om dessa tjugo behärskas av Guds Ande, kommer dessa tjugo att presentera sanningen på ett sådant sätt att ytterligare tjugo kan läggas till.
Till Kristi värdighet och ämbetsgärning hör, att Han skaffar fram sådana förhållanden, som Han finner behag i. Mer och mer skall Hans efterföljare bli en kraft inom sanningens förkunnelse, allteftersom de närmar sig fullkomlighet i tro och kärlek till sina bröder. Herren har sörjt för gudomligt bistånd vid alla kritiska tillfällen då våra mänskliga källor till hjälp inte räker till. Han ger Sin Helige Ande till hjälp i varje svårighet för att göra vårt hopp och vår förvissning starkare och för att upplysa vårt sinne och rena våra hjärtan. Det är Hans avsikt att det skall anskaffas tillräckliga hjälpmedel för genomförandet av Hans planer. Jag uppmanar er att söka råd hos Gud. Sök Honom av hela ert hjärta. ”Gör vad han än säger till er.” (Joh. 2:5) - Vittnesbörd för församlingen 6, sid. 414,415.
Med en sådan här av arbetare som våra ungdomar kan bli, om de får rätt träning, kan budskapet om en korsfäst, uppstånden Frälsare som snart kommer tillbaka, fort spridas till hela världen! Slutet kan komma snart, slutet på lidande och sorg och synd! Snart kan våra barn, i stället för ägodelar här i världen med det fördärv synden och plågan för med sig, få sitt arv där ”de rättfärdiga skall besitta landet och bo i det evinnerligen”, där ”ingen av invånarna skall säga: ´Jag är svag´”, och där det inte mer ska ”höras gråt eller klagorop.” (Ps 37:29; Jes. 33:24; 65:19. Vägen till mognad sid. 294